Att relationer kan vara knepiga är väl ingen nyhet. Tack och lov tycker jag att det blir lättare med tiden. Inte för att man lär känna sin partner utan kanske framförallt sig själv. Jag blir grinig och olycklig när jag inte får vara själv. Med jämna mellanrum får Jakob ta bebisen och hunden och dra iväg några timmar eller en hel dag så att jag kan vara helt själv. Vad jag gör? Inget särskilt. Bara är själv. Finns till för min egen skull och ingen annans. Kanske ber jag, kanske läser jag lite. Kanske sitter jag i sängen och petar mig i näsan och funderar över vad en kryptozolog egntligen har för arbetsuppgifter.
Jakob blir grinig och olycklig om han inte får stiga upp fem varje morgon och träna yoga till klockan sju. Är detta logiskt? Nej, men det är ju bara att gå med på det och även acceptera att den som tränar yoga klockan fem varje morgon troligtvis inte har så stor lust att sitta uppe och glo på film med mig sent på kvällen.
Något vi båda blir griniga och olyckliga av är att inte få sova. Att sova är mitt allra största intresse. De bästa jag vet. Därför har vi lagt ner mycket energi på att få ungen att sova gott, i egen säng, hela natten. Då blir vi så himla mycket bättre föräldrar än annars.
Att känna sig själv är snällt mot andra.
140 svar
Du är så klok. Instämmer på allt!
Mycket klokt inlägg Clara! Men visst är det också lite av en tvåstegsraket – i första ledet ska man lära känna sig själv, och bara det är en konst. Sen ska man dessutom förmå sig själv att agera efter det, och för min del brister det inte sällan där. Jag vet att jag blir odräglig om inte jag får mat var tredje timme, och min man kan gå utan mat en hel dag utan att bli hungrig. Jag vet att jag måste påminna och ta tag i matlagning, men hinner ofta “gå över gränsen” och bli gnällig och grinig och otrevlig. Samma sak med sömnen – jag vet att jag behöver åtta timmar, minst, för att kunna föra mig i möblerade rum, men trots det kan det vara stört omöjligt att komma i säng. Men jag jobbar på’t för du har ju helt rätt: det är snällt både mot mig själv och mot sin omgivning.
Så sant och så viktigt men något som många missar… Att vara ärlig med vad man behöver för att trivas är nödvändigt för ett bra förhållande och inte egoism som tyvärr en del tolkar det.
Klokt och riktigt och ibland lite klurigt att få till det med.
Så sant, så sant. Man är nog en bättre förälder om man känner sina egna behov och tar lite tid för sig själv ibland, i stället för att hela tiden “uppoffra” sig för alla andra. Alla mår bättre av det, man får bättre humör och bättre hälsa och har mer ork tycker jag.
Önskar våra barn sov bra på natten dom också, för det där med att sova är nog en favorit här hemma hos oss vuxna också!
Sömn är a och o för att fungera som människa. Och morgontrött som jag är vägrar jag gå upp innan kl 07, nu när jag inte nattammar länger vill säga. 🙂 Så barnen har vi lärt att sova, det är fina grejer, och det gör man i sin trygga säng i eget rum.
Kramar
Precis så är det! Jag min uppfattning om hur det blir när vi får sömnbrist – katastrof skulle jag vilja säga. Sova hela natten och lite till, är mitt måtto 🙂 Kram Fia
Du ÄR så klok. Tänk, vilken förebild. Skinn på näsan, klok som en uggla och attans vilka snygga ben du har! 😉
Det här är något som jag själv jobbar på. Jag har inte en man att ta hänsyn till, inget barn som måste nattas och uppfostras och älskas. Men jag är 23 år och jobbar på att lära känna mig själv så att jag kan vara mitt bästa jag och vara snäll mot andra. Mycket sömn, lite mjölkprodukter och mycket ensamtid där jag precis som du göra allt och ingenting. Det funkar, och jag tänker fortsätta med det tills jag dör.
Tack för att du är en sån underbar människa Clara, jag önskar att jag kände dig “på riktigt”!
All kärlek!
Det låter mycket klokt.
Kan du inte berätta lite om hur ni har gjort för att få lillen att sova gott hela natten i egen säng? Vad har varit taktiken?
Jag och min karl behöver också sova mycket för att klara av att bete oss som människor, då är det tur att våran lille kille är exakt likadan. För även om jag är dålig på att gå och lägga mig i tid så vet jag att även om jag inte kommer i säng förrän midnatt så har jag minst 7 härliga timmar av sömn framför mig.
Oh yes – så sant!
Och äta. Grinigare kan man ju leta efter än en hungrig mig eller min partner.
Det har du rätt i. Och åh, att sova är ett av mina största intressen också ^^
Vet precis hur det känns, jag blir helt tokig om jag har folk omkring mig för mycket. Ibland behöver man bara få vara med sig själv en stund helt enkelt.
KlokFia där! /Anna
Jag håller med till fullo.
Sedan jag fick barn har jag också tvingats bli klok och lära känna mina behov. Jag trodde ens egna behov skulle försvinna när man fick barn, men i mitt fall känns det som det blev det omvända. Jag blev istället tvungen att lära mig exakt vad jag själv mår bra av för att bli en bra förälder.
När jag själv inser mina behov och blir lyhörd för dem blir jag också mer tålmodig med att mina medmänniskors olika behov.
Fortsätt lyssna till din intuition du!
Tänkte ungefär i samma banor under morgonens bussresa, att vad bra att vi blivit lite äldre och känner oss själva bättre för att kunna bli bättre tillsammans med varandra 🙂 Känslan av frid i själen och frid i hemmet är ljuvlig 🙂
Ja, vad har man att ge om man inte ser till att må bra själv? Jag tror det har med spegelneuronerna att göra, att det är viktigt att vara ensam då och då eftersom vi helatiden anammar andras beteenden. Annars blir det till slut som om man tappar bort sig själv och sina egna tankar…
bra skrivet! 🙂
kolla gärna in min blogg också där jag skriver om mitt liv som inredare å lite till!
http://bloggar.nwt.se/ulrica
Jag håller med. Vi har problem med just det där, jag och min sambo. Efter 3 år har han liksom börjat glömma det där med att turas om utan lämpar över allt han inte vill på mig.Vi får se, jag har sparkat bakut nu. Förändras det inte måste vi gå skillda vägar. Ingen orkar bära båda när båda kan stå själva. Förhållanden handlar ju om att göra saker för varandra – och för sig själva – i en lagom mängd så att ingen känner sig utnyttjad eller onödigt belastad. Eller har jag fel?
Jag tror överhuvudtaget inte på parförhållanden . Hade varit bättre att leva i en grupp eller i en stor släkt. inte som förtryckt kvinna hunsad av elak svärmor men som en stor organisk familj. jag får verkligen spader av det trånga i en kärnfamilj.
Jag har absolut ingen åsikt som er familj som jag tror fungerar alldeles finfint men för mig själv har det absolut inte funkat. Och helt klart är det smart att se till att få lite space och andas när man har små barn. Även stora barn men livet är inte så intensivt då.
Håller (i alla fall delvis) med! Jag har inte skaffat familj än, men när jag gör det hoppas jag att det kan vara i ett sammanhang där det finns släktingar eller vänner bara runt husknuten, så att man nästan funkar som en större familj och kan avlasta varandra med barnpassning, lek, lärande, matlagning och allt vad det kan vara. Så mycket roligare att dela upplevelser med andra människor och så mycket tryggare att ha en stor familj att falla tillbaka. Då kanske man kan få mer ensamtid med sin partner också, och ungarna kan lära sig massa olika saker från alla vuxna =) Känns sorgligt att vi isolerar oss så mycket från varandra i det här samhället och att ålderdomshem och dagis liksom ersatt sådana sociala nätverk.
Visst är det så! Klokt skrivet.
Väldigt kloka ord, känner igen mig så väl.
Alla är vi olika och det är bara att acceptera det. Då kommer man långt, genom att inte försöka ändra på personen man lever med. Och ja, bra sömnrutiner för barn = glada föräldrar som mår bra. Vi har alltid varit strikta för att få barnen att sova skönt och i egna sängar. Det är skönt för dom själva också att få sova gott <3
Så rätt, så rätt!
“Det gäller att kompromissa” var svaret ett gammalt par gav på frågan på hur de lyckats hålla ihop så länge. Då hade de varit gifta i femtio år.:-)
Ja, sova är verkligen något av det bästa som finns!
Det är visa ord du säger. Jag älskar komma hem ibland och inse att lägenheten är tom. Det ger verkligen ett inre lugn. Åh ännu en gång tänker jag berömma din fina blogg. Bättre läsning finns inte.
Verkligen ja!
Du är så väldigt vettig. Verkligen. Du är det 🙂
Ensamhet är guld värd. Särskilt kravlös sådan.
Förspilld är all den tid som ej förflöt med kärlek säger Bibeln. Något meningslösare än att hålla på med yoga finns knappast. Om din Jakob istället la den energin det tar att träna Yoga på att ägna sig åt familjen så hade det varit någon mening med det. Yoga är navelskåderi och en introvert syssla. Vet inte om han är kristen och då är det oförklarligt att han ägnar sig åt döda gudar och tillbedjan till dem. “Du ska inga andra gudar ha jämte mig” säger bibelordet och du får ställa ultimatum om du som säger dig vara kristen menar allvar med din tro. Religionsblandning är inte något Gud accepterar. Yoga ÄR en religion oavsett vad instruktörer eller andra oupplysta påstår. De vet inte bättre!
Människor som du skrämmer mig. Det du skriver är intolerant och okunnigt så att det skriker om det.
Nu är det inte jag som sagt det som står i Guds ord. Det är en stötesten för många men likväl gäller det som står där till 100%. Det är faktiskt inte så att det inte spelar någon roll vad vi håller på med. Står det i Guds ord att vi inte ska ha att göra med andra gudar så får vi rätta oss efter det. Det är religion bakom många metoder som idag är trendiga och aningslösa människor inser inte det. Man får pröva allt utifrån bibelordet. Kalla mig trångsynt men jag tror på hela Guds ord. Yoga kommer från österländska ockulta religioner där man tillber gudar som är i förbund med satan. Ja jag vet att det är obekvämt att höra detta. Men vem ska varna om vi som vet håller tyst om det vi vet?
Jag tror också på hela Guds ord, Eva. Aldrig nånsin skulle jag uttrycka mig eller ens tänka så. Och det är nog sant som du säger, du är väldigt trångsynt. Kom ut ur den där trånga garderoben och se vad världen har att ge. Kanske du kan ge något istället för att döma? Det är väl ändå så det står i Guds ord, att det enbart är Gud som ska döma?
Just sayin’.
En sak jag länge undrat över: de där gudarna som är i förbund med satan – de måste ju FINNAS för att kunna förena sig med satan. Alltså FINNS ANDRA GUDAR???
Hahaha, så bra frågat! Men du får knappast något svar, Eva är ju med största sannolikhet ett troll.
äntligen lite kristen debatt, clara! ta chansen vetja. hörru eva, i min stad har svenska kyrkan yogakurser två gånger i veckan. de är liksom du och jag kristna syskon och älskar ingen annan gud än din. all yoga har inte med ockultism och tillbedjan av andra gudar att göra. jag är nog sämst i yogakunskap men tror mig veta att yoga handlar mer om att stanna upp, stressa av och bli ett med sin egen kropp.
Då måste jag göra dig besviken och tala om att du har inte en aning om vad yoga är, men du tror att du vet. Ta reda på vad grundaren av yoga har för syfte med yoga och vem grundaren är, läs på så kommer du att inse att det är något helt annat än du tror. Att Svenska kyrkan drar in yoga i församlingen är inget dom ska vara stolt över, det är ren och skär förförelse av medlemmarna och ledarna har att svara inför himmelens Gud för det dom gör eftersom Bibeln talar om att de som har ledaransvar kommer att få svara för mycket mer än “vanligt folk”! Det är mycket allvarligare än vad folk förstår och att väcka de sovande är brådskande eftersom vi lever i den sista tiden. Jesus kommer snart.
Håller med dig Clara! Precis samma känslor spred sig i mig när jag läste kommemtaren ovan. Det är när jag möter sådana attityder som jag knappt vill kalla mig kristen, fastän jag är mycket trygg i min relation med Gud.
Dessutom tycker jag om att yoga ibland.
Du är så bra Clara.
Om du kallar dig kristen antar jag att det inte bara är till namnet. Blandar man kristendom och yoga så är det religionsblandning (religionssynkretism) och det är helt emot Guds ord! “Du skall inga andra gudar ha jämte mig ” säger budordet. Det innebär att utövar man yoga så handlar det om tillbedjan till en buddistisk gud. När man intar de ställningar och gör de rörelser som yogan beskriver så är det tillbedjan av en död gud i en österländsk religion. DET ÄR religionsblandning som man INTE som kristen får göra. Läs budordet igen! Det här är många kristna omedveten om och tror att det är hur oslyldigt som helst. Men det är allvarliga saker att gå emot det Gud har sagt i sitt ord. Sen har vi Mindfulness som är ZEN-buddism och sjunde steget av åtta för att uppnå total tomhet. Men detta upplyser inte instruktörerna om för de vet det inte själva. Varför människor sväljer detta utan att ifrågasätta är en gåta. Varudeklaration vill vi ha när vi köper en vara men när det gäller vårt andliga liv förorenar många sin själ med en smörja som kan kosta dem frälsningen.
Vill bara påpeka att buddismen har ingen gud. Jesus sade också “den av er som är ren från synd ska kasta första stenen”.
Men Mindfulness är bara en övning “oroa dig inte för morgondagen utan låt var dag bära sina egna bekymmer.”
Fast nu är det ju faktiskt så att vi lever på 2000-talet och bibeln är fri att tolkas som man vill. Det blir inte spöstraff eller bålbränning om man har andra åsikter än dina, Eva.
Jag är inte religiös öht, men fanatiker finns inom alla religioner, och sådana, inklusive dig Eva, är farliga och bakåtsträvande.
Det här med religioner och Gudar tar jag med ro. Vi människor är ett till naturen trögfattat släkte som inte sällan missförstår saker för att vi inte begriper bättre. Hur många koncilier (kyrkomöten) krävdes innan man kom fram till huruvida Jesus var människa, Gud, hälften-hälften eller både och? Just det. Och det här med andra Gudar. Den Gud som är så, ursäkta uttrycket, oerhört trångsynt och egocentrisk att han SKITER I vad människor hade i hjärtat när de levde och handlade på jorden och betraktar dem som förtappade för att de kallade honom vid FEL NAMN, hans sällskap betackar jag mig för! Finns det bara en så spelar det väl ingen roll vad vi kallar honom, eller hur? Alla handlingar som sker av kärlek är just handlingar av kärlek, oavsett i vems namn eller till vems ära man gör det. Att FEL NAMN ska vara en oförlåtlig synd medan FEL HANDLING är förlåtligt, det är för mig svårbegripligt…
Hej Eva. Det är vetenskapligt bevisat att folk bara blir mer fast i sin övertygelse av att argumentera med andra på nätet. Så den här tråden kommer inte att kunna få dig att tänka om, och du kommer såklart inte att övertyga någon annan om din åsikt heller. Jag tänker däremot att du måste ha det svårt i den här världen: om yoga är så upprörande för dig så är det ju ändå bara en av tusentals saker som kan klassas som avgudadyrkan. Hur tänker du kring tomten, lucia, politiska ledare, internet, fotbollsklubbar, minecraft, hästridning, självutveckling, banker, vin, klädindustrin, populörmusik, kändisar, tv, godis…samtliga saker som inte är sprunget ur kristen tro men ändå betyder mycket och uppskattas av många personer? Som nästan allt i samhället är. Ofta grundat av nån vars största syfte var att tjäna pengar? (Jag tycker i alla fall att allt detta kan räknas som avgudadyrkan). Du kommer att bli helt utbränd om du ska övertyga alla om att allt farligt är farligt och ingen kommer nog att bli det minsta övertygad ändå, tvärtom får det alla att stå ännu fastare vid sina åsikter. Bättre lägga ditt korta liv på något annat.
Fast om Jakob ägnade sig åt familjen den stunden så vore det väl inte hans egentid. Och vill han stå på huvudet fem på morgonen så skadar det väl ingen.
Det är just såna som du som gör att jag håller avstånd till kyrkan. Man får inte vara troende om man inte tror på rätt sätt och det finns så många förbud och så mycket synd.
word.
http://www.looking4life.se/sida6.html
Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända” (Luk 6:37
Borde väl du som som ICKE trångsynt troende veta…
Hur tror du resten av familjen skulle må om Jakob valde att “ägna sig åt dem” kl 5 varje morgon…när de hellre vill sova…
Om du kallar mig trångsynt när jag talar om vad Guds ord säger så tycker jag du ska fördjupa din bibelläsning. Tar man sin kristna tro på allvar då tar man reda på vad Ordet säger om det ena och det andra och följer inte världens trender som kommer från ockulta sammanhang.
Är “Förspilld är all den tid som ej förflöt med kärlek” ens ett bibelord? Det luktar troll om Eva..
Eva. Du gör din tolkning och känner dig trygg med den. Men låt andra människor leva sina liv som de finner bäst och på det sätt som de mår bra av. Yoga är bra för kroppen, otroligt avkopplande och stärkande. Var inte fördomsfull och döm andra människor. Du har inte facit på livet. Du är bara en människa med ditt eget sätt att se på saker. Jag tycker du verkar vara en rädd person. Släpp bibeln för ett tag och börja tänka självständigt istället.
Tar man sin kristna tro på allvar så dömer man inte andra människor.
Jag behöver inte fördjupa min bibelläsning för att veta att du inte följer Lik 6:37, vilket faktiskt OCKSÅ är från Gud. Hur följde du det genom att slå ner på att hennes man utövade Yoga?
Och det är ju inte så att kristen meditation inte existerar. Och jag undrar: vad menar du med navelskåderi? Att tänka, fundera är ju en stor del av människans natur. Borde man inte ägna sig åt det man är skapad för? Att vara introvert är något man måste få utrymme till. Det står ingenstans i Bibeln att yoga är dåligt – det står däremot att man inte ska döma. Att säga att yoga är en religion är som att säga att bön är det. Meditation finns även i kristendomen, som sagt.
Det är inte bibeln som säger det utan Torquato Tasso, en italiensk poet. Sluta ge bibeln credd för saker som inte står där! (och varför kan det inte vara kärlek i att göra yoga?)
Att Clara skriver öppet om sin tro tycker jag är toppen och en av flera anledningar till att jag läser bloggen.
Vad jag vet har hon inte sagt att hennes man är kristen och hon kanske inte vill lämna ut vad han tror på. Det finns liksom ingen anledning om de nu inte vill det.
Så vad än Claras man gör eller tror finns ingen anledning att döma.
Jag tänker inte kasta några stenar i alla fall, då kanske mitt glashus går sönder….
Oj, oj, oj…*jag håller mig för pannan* Vi är ganska många i min församlimg som går på yoga på Friskis och svettis och där är det inte tal om nån gud, utan om att man ska må bra och få en paus från allt runt omkring en stund. Det är skönt och avslappnande och jag mår bra av det. Det är väl det Gud vill…att man ska må bra och respektera varandra! Jag förstår att det finns religionsbundna krig när det finns människor som resonerar som du gör 🙁
Eller så kanske var och en kan få känna efter vad man mår bra av. För mig är yoga det enda som hjälper mot mina ryggproblem. Döda gudar hit och dit, min kropp mår bra av det. Punkt. Nu är jag iof inte det minsta kristen. Inte hindu heller för den delen… men iof om den döda guden gör så mycket gott för min kropp kan jag väl vara hindu någon timme om dagen.
Ja att du vet absolut bäst står ju klart och tydligt. NOT. Snacka om oupplyst och introvärt mäniska. Det måste vara väldigt jobbigt att “vara du”. Tycker synd om dig av hela mitt hjärta!
Eva, du kanske skulle yoga lite och finna ditt inre lugn.
Jag yogar. Det gör mig till en gladare, lugnare, trevligare människa. Det kanske vore något för dig.
Alla som kommenterat visar med all tydlighet hur obenägen de är att verkligen kolla upp vad det handlar om. Bara för att yoga är trendigt just nu så sväljer många betet utan att reflektera. Någon varudeklaration frågar man inte efter, men köper man en bil eller annan dyrare vara så vill man kolla upp vad det är för något man köper. MEN när det gäller själen så tar man okritiskt till sig vad som helst. Där ser man hur aningslöst människor går i fällan. Ta reda på vad yoga är och vad grundaren av yoga haft för syfte med den. Ta reda på källan till var yoga kommer ifrån. En hel del av er kommer att klippa alla band med allt vad yoga heter efter det! Men så lättlurad är många att det sväljer hela yogakitet. Att församlingar håller på med detta väcker Guds vrede och det kommer att bli konsekvenser. Rädda er medan ni kan!
Har du varit på yoga någon gång?
Jag får inte riktigt ihop det… Är ju som sagt varken kristen, hindu, muslim, jude eller något annat. Men jag tror på kärleken och den inre viljan. Det jag gör gör jag för mina medmänniskor och inte för någon gud. Det måste väl vara det man tror på som har betydelse, inte vad man gör (så länge man inte uppsåtligen skadar någon vill säga). Jag yogar, äter inte fläskkött, ropar mazel tov när jag blir lycklig, tänder ljus på advent, dansar runt midsommarstången och besöker ibland kyrkan för att höra musik. Bara för att jag gör dessa saker betyder det inte att jag tillhör någon speciell tro. Samma sak för kristna som utövar yoga, så länge deras tro tillhör kristna guden har det väl ingen betydelse? Vidare kan jag informera om att mina yogalärare (och jag har haft många runtom i världen) tydligt predikar vad yogan står för och absolut inte försöker lura någon!! Många saker tycker jag är kloka och dem tar jag till mig. I övrigt är det en utomordentlig fysisk aktivitet.
Det är ju det som yoga grundaren vill få alla att tro, att yoga är något harmlöst. MEN det är med yoga och alla dess varianter som med droger, det leder människor in i tyngre andlighet. En viss form av yoga (som jag inte vill nämna namnet på) leder människor in i psykoser och de kan bli så svåra att läkarna står rådlösa för det finns inga mediciner som hjälper dem. Människor mister förståndet. Just den formen av yoga är livsfarlig. Men eftersom de som börjar med yoga tror att det är något oskyldigt så riskrar man att bli fast på samma sätt som med droger. Man måste se lite längre än vad näsan räcker och ifrågasätta även det som är trendigt och något som “alla ” gör. Varför ska vi låta lura oss?
Det går inte att diskutera med fundamentalister. Men, yoga är ingen religion. Det är en METOD.
Svar till Eva:
Jag tror att det finns En Gud, En kraft, En skapare av Universum. Vilka är vi att bestämma vilken religion och Gud som är den rätta egentligen? (För övrigt så är Hinduismen äldre än Kristendomen) Vi lever alla på samma planet och alla människor har en själ och ett hjärta oavsett religion. I hjärtat finns kärleken och den är den starkaste kraften av alla. Vi människor är en del av Gud och bäst kontakt med denna kraft får vi genom vår själ och vår intuition, vårat hjärta. Vi västerlänningar stressar mycket i vår vardag och många har tappat kontakten med sitt inre. Då är det bra att stanna upp och känna inåt och känna sin kropp, som man gör när man yogar. Kroppen är själens hus och där har Hinduismen och Buddismen en starkare koppling än Kristendomen. Om det är Kundaliniyoga som du menar att man kan få en psykos av, är det antagligen kundalinikraften (som finns i nedre delen av ryggraden på alla människor) som har väckts för fort. Jag är absolut ingen expert på yoga men som jag förstår ska man vara i balans i de nedre chakrana först (jordad i sin kropp) innan man väcker kundalinikraften som går från baschakrat (bäckenet) till kronchakrat (huvudet). Det är inget farligt, vi människor har mer kraft och energi än vi vet om, det är bara att vi ska väcka kraften långsamt. Till sist vill jag kommentera ditt inlägg “Förspilld är all den tid som ej förflöt med kärlek säger Bibeln” Jag håller helt med Bibeln där, men jag tror att du har missförstått det hela. Jakob gav kärlek till sig själv när han gjorde Yoga, eftersom han gjorde något som han mår bra av. Med yoga kan han känna sin kropp och sin själ, som är en del av Gud. Då förflöt hans tid med kärlek och är ej förspilld. Det viktigast av allt är att man älskar sig själv då, kan man älska andra. Gud är kärlekens kraft och han/hon vill att vi ska känna kärlek till oss själva och sprida den till andra. Synd och skuld har vi människor hittat på för att styra samhället. Jesus predikade bara om kärlek och förlåtelse.
Eva! Yoga härstammar från hinduismen, inte buddhismen. Ashtangayoga (vilket jag får anta att du syftar till av alla som finns) är inte tillbedjan till en gud, utan en metod för att stärka kroppen och sinnet. Att påstå att det skulle innebära att dyrka någon specifik Gud att utöva yoga är också missvisande, eftersom hinduismen är så bred och inkluderande. Man skulle faktiskt kunna säga att man kan närma sig den kristna guden genom yoga. Hur vet du att det inte är “din” Gud som hinduisterna och yogautövarna närmar sig, fast med andra metoder än vad du är van vid?
Det är inte ovanligt att hinduer kallar sig monoteister precis som du, eftersom “gudarna” i pluralis bara är avatarer av en Gud (din Gud?) som förkroppsligar sig i olika skepnader för att kunna närma sig alla människor. Är det verkligen helt ologiskt att gud skulle förkroppsliga sig? Är det verkligen helt orimligt att flera skepnader, förslagsvis tre eller varför inte tusentals, alla är 100% samma gud? Tror inte du tycker det. Därför tror jag ditt viftande med budordet är omotiverat, eftersom de inte nödvändigtvis haver andra gudar jämte din.
Du borde rikta orden du sa mot dig själv: “Ta reda på vad yoga är och vad grundaren av yoga [sic!] haft för syfte med den. Ta reda på källan till var yoga kommer ifrån.” Jag tycker det låter som du svalt dina “fakta” om yoga utan att ifrågasätta.
Yoga utövar man för att bli lugn och fin och komma i harmoni, inte minst med sin kropp. Du låter som du skulle behöva ett par pass.
Svar till Eva:
Eftersom du inte vill nämna namnet på yogaformen kan jag gissa att det är kundaliniyoga du menar. Jag har inte testat denna form av yoga så det är svårt för mig att uttala mig om den. Men som jag förstår det är det en mer meditativ form av yoga, medan jag tror att många som har skrivit här ägnar sig åt en mer fysisk form yoga. Har läst lite om kundaliniyogan, och det stämmer som du säger att vissa påstår att de hamnat i tillstånd som tex psykos. Men de allra flesta verkar dock uppleva positiva effekter. Jag tror jag måste testa!
Jag trännar kondalinyoga och jag brukar använda den stunden till att be samtidigt som be som jag gör rörelserna. Den har mycke fokus på andnig och få utövarna att stressa ner. Det var min läkare som rekomenderade till mig för att just komma ut ur alla mina prestaionskrav på mig själv som hade lett till mitt blodtryck var 160 i undertryck.
Det jag kommit fram till under minna övnigar är att jag kan luta mig tillbaka och lägga allt i Guds händer. Det gör inget jag är total förvirrad av all religös debbat, samhällets krav etc. GUD tar hand om allt. Det svåra ha våga luta mig tillbaka och just lägga mitt liv i Guds händerr. Inte riktigt frame än.
Brukar ha del intressanta debbater med min yogalärare som har konveterat till Sikhismen.(han är från Malmö.)
Men yoga är ingen religion! Det är en metod för att befria sig från lidande som uppstod vid ungefär samma tidpunkt som hinduismen och därför blandas de ofta ihop.
Jag vet inte riktigt hur jag skall skriva det här men jag ger det ett försök för jag känner att jag behöver säga det här. På sätt och vis så kan jag hålla med dig, Eva. Jag går inte på yoga av anledningen att jag tänker mig att det är något “andligt” med det. (jag är kristen) Hade det enbart varit kroppsligt, för muskler och så, hade jag gärna tackat ja till det. För jag tror det kan vara bra mot tex ryggproblem (läste en kommentar här omkring). Jag kan också hålla med dig om att yoga har välkomnas med öppna armar och det är sällan man hör någon diskussion eller att någon ifrågasätter det. Jag tror att det kan vara bra att någon gör det (ojojoj vilka reaktioner jag kan få på det här). Så på något sätt håller jag med dig. Men det som gör mig mest ledsen är sättet du går fram, det saknas kärlek. Med kärlek menar jag inte att man att man skall acceptera allt, att allt är rätt eller man skall hålla med om samhällets alla olika tankar. Men vi måste ändå se med kärlek på andra människor även om alla inte har samma åsikter, det betyder inte att alla måste vara överens det kan till och med vara så att någon har fel och jag tycker det är bra att man ifrågasätter men (!!!!) jag tror det är viktigt att tänka på hur man gör det. Har man kärlek och respekt tas det emot annorlunda. För min del blev jag mest berörd av “kanske ber jag”, några få ord men oj vad det man bli vittnesbörd av det. Nu blev det här väldigt långt men jag kände att jag för en gångs skull var tvungen att säga vad jag tänkte.
Vad fint du skriver JHH! Klart man får ifrågasätta, jag försår att man kan göra det – det är sunt att göra det! Men det måste vara med kärlek. Finns så mycket kärlekslöst ifrågasättande som bara handlar om att “få rätt”. Jag tror aldrig att kristna vunnit någons hjärta till den kristna tron genom att skrämma dem med satan och demoner, eller hota dem som tänker annorlunda. Fint att fler kristna ser det!
Det utrolig inspirerende når du forteller om hvordan dere får barnet deres til å sove 🙂 Jeg synes så synd på småbarnsforeldre som sover 2 timer og våkner opp igjen hele natten, og ikke er særlig fungerende mennesker ellers, hverken som samtalepartnere for andre eller ovenfor hverandre som partnere. Ikke minst ser man selv lysere på det å få barn en gang, når noen forteller, at jo, det er mulig å få sove! Keep up the good work! 🙂
Hej Clara! Sånna här inlägg tycker jag om. Det är inte helt lätt med relationer och kanske inte heller den med sig själv. Har också ett stort behov av att få vara själv men får samtidigt dåligt samvete av det för jag tänker att jag “borde” vilja vara med min partner hela tiden för annars kanske jag inte älskar honom tillräckligt mycket. Visst låter det lite konstigt. Men då känns det bättre att kunna läsa att andra, t.ex du har samma behov, och att det är helt okej. Kram
Sova längtar jag efter! Har du skrivit om sömnstrategierna ni använde nånstans? Glad för tips!
Åh, skulle också gärna vilja veta hur ni gjorde/gör!
Du har nog en väldigt god poäng i det där..
Önskar bara det fanns något lätt sätt eller åtminstone vägledning i hur man lär känna sig själv, känner mig mer än måttligt lost i livet hah..
det här var ett väldigt fint inlägg måste jag säga och något som vi borde leva efter lite mer. i en relation är det ju dessutom så himla lätt att börja anpassa sig efter den andre och bli olycklig, istället för att man använder sig av sina bästa måbra-tips, både när man är tillsammans och isär.
Ja, huuuur gjorde ni? Pliiiis berätta!! Sömn är viktigt och att ta hand om varandra, precis som ni gör!
Ja, snälla snälla berätta lite om hur ni har jobbat med Bertils sömn, så kanske jag kan få lite tips att prova. Känns som vi testat hur mycket som helst. Har en liten 9-månaders här hemma som vaknar varannan timme hela natten och har svårt att somna om. Vi är så trötta…
Så himla bra skrivet!
Jag har för mig att Clara skrivit att de kört “Sova hela natten-metoden” (Anna Wahlgren). Jag kan minnas fel, så kanske bättre att Clara svarar själv, men vi har iaf inspirerats av denna metod och plockat delar av den och kört på vår 10-mån. Numera går hon och lägger sig kl. 19.30 och vaknar kl. 7! Rekommenderas!
Kämpar också med sova hela natten men får insomningsfnurror då och då + att han inte sover så bra borta. Sover B ALLTID bra? Även borta? Återfall? Behövde ni kura? Jag är såå nyfiken på hur andra gör som kör samma metod för just nu går det trögt.
Kram
Vad skönt att all energi ger resultat som funkar med era behov. Trägen vinner och skam den som ger sig!
KANONbra skrivet! Precis vad jag behövde läsa nu!
Kul att du skriver att du ber, har spanat efter inslag i bloggen utifrån din tro. Det skulle vara kul med lite fler inlägg om just din syn på kristendom och din tro.
Hej!
Är Jacon också kristen? Jag tycker det skulle vara jätteintressant att läsa om hur Jacob ser på sin yoga och så utifrån ett kristet perspektiv. 🙂
Tack för en superbra blogg!
Kramar Evelina
Så sant som det är sagt!
Jag håller helt med dig. Det är när vi mår bra i oss själva som vi kan ge till andra. Och det är viktigt att lära sig sätta gränser och ta sig själv på allvar – i positiv bemärkelse. Att lära känna sig själv och sina behov. Blir tydlig och få konturer – inför sig själv och andra. Men det kan vara en sökande resa dit…
/Tina
Hej Clara!
Tack for en bra blogg. Jag tankte fraga om, och isafall vad for metod du och Jacob anvande for att fa lillen att sova natten igenom? Och hur gammal han var nar ni “borjade”?
MVH Becka
Hej Clara! Blir också jag nyfiken på hur ni hjälpte eran fina pojke att sova hela nätter? Det kanske skulle vara till bra hjälp för oss som behöver råd. 🙂
Egentid är oerhört viktigt! själv är jag i en relation som bara flyter av sig själv. jag tror det har mycket med värderingar och respekt att göra. Jag har ett hektiskt jobb på förskola och min sambo är programmerare. han vill höra på musik hemma men jag tycker bäst om stillheten. tack teknologin för hörlurar 🙂
Så sant så! Mitt i prick verkligen.
Väldigt bra skrivet! Det känns som ett mycket sunt förhållningssätt som ger en själv, och alla i ens omgivning, en lugnare och mer balanserad tillvaro. God natt
Väldigt kloka ord. Så himla viktigt att vara sann mot sig själv och även våga vara “egoistisk” och se även till sina egna behov. Egoistisk är ett smutskastat ord som egentligen kan vara något fint. I slutändan blir ju helheten bättre om vi alla är glada och nöjda.
Wow… intressant att det blev en religiös diskussion av det här inlägget! Jag läste det och tänkte “Yes! Någon som är som jag – som behöver egentid OCH fått insikten om att det tar tid att framförallt lära känna sig självt!”. Jag är så väldigt tacksam över att du “vågar” skriva precis vad du tänker på, vad som känns viktigt just nu i ditt liv. Det är sådant som jag intresserar mig att läsa om, då jag själv tänker mycket, funderar över livets alla olika tvister och helomvändningar samt undrar hur en själv egentligen håller ihop.
Men att Jacobs yoga skulle leda till en diskussion om huruvida du höll dig trogen DIN religion var mig en chock utan dess like. Nu kommer jag sätta mig och fundera över hur den personen måste se världen och sin religion ur hennes perspektiv. Intressant med också sorgligt i hur det “kom fram”.
Tack för ett underbart inlägg som gav mig perspektiv redan innan jag öppnade kommentarsfältet!
Jag är också nyfiken på hur Ni gjorde med sonens sömn, eller är Ni bara lyckligt lottade?
jag har läst din blogg i ganske länge och inte kommenterat förrän nu. jag blir lite… skrämd av dina inlägg om lille B och alla tekniker du/ni använder att få honom göra som ni vill. han ska sova i egen säng därför att ni behöver ha det lungt i sin, han ska leka själv därför att du behöver att gå och lägga dig, Jakob får ta honom så att du får lite egentid. såna inlägg överväger nu när du skriver om ditt barn och jag undrar varför. är själv mamma till en tvååring och det sista som någonsin hjälpt mig är tekniker, försöker istället att vara empatisk och få henne att leva i harmoni med resten av familjen. hon sover bra, ibland med oss, ibland i sin säng. ibland vill hon leka själv, ibland får vi vara med. ibland får jag egentid, ibland inte. ingen ska offra sig för barnens skull, men småbarnstiden betyder att det är inte vi föräldrar som är viktigast, helt enkelt.
Förlåt men..det där tycker jag är en konstig filosofi. Det är inte det att jag inte håller med i ngt du skriver alls. Att barnen “är viktigast” är det väl egentligen ingen som ifrågasätter. Eller?
Men hur man mår som förälder sätter och sin prägel på barnet. Att vissa föräldrar behöver mer sömn och andra mindre, att vissa barn mår bra av att sova i sin egen säng på regelbundna tider så att föräldrarna “orkar de också” tror jag inte är negativt på ngt sätt för väldigt många barn. Att bara låta barnet styra, varför är just det kärlek? Vem har bestämt att göra “allt” för sitt barn är likställt med den yttersta omsorg och kärlek till sitt barn? Varför är det fult att värna om sin egen hälsa och sitt eget välmående också? Mår man bra och får det man behöver som vuxen individ med både ett psykiskt och ett fysisk välmående att ta hand om så orkar man ge mer till sin partner, sitt barn och alla andra människor i sin omgivning. Jag har både genom min egen uppväxt och andras samt som vuxen sett vad det kan göra med relationer när man inte är vaksam vad man själv behöver. Bara för att vi är föräldrar slutar vi inte att vara indivder som behöver omsorg för att må bra.
det är klart att vi MÅSTE ta hand om sig själva, både för vår egen och barnets skull! men välmående mamma inte alltid betyder välmående bebis. säger inte alls att Claras barn inte är nöjt. störs bara på den bilden av föräldrarskap hon skapar på bloggen. som sagt är Clara en inspirationskälla för många, det är synd om de får en falsk bild av mammor tänker på hur de kan befria sig från sina barn för att gå och lägga sig och äntilgen ha det lungt.
Delar din tanke! Skulle tro att Clara känner sig tvungen att “hävda sin självständighet” för att inte få skit från andra feminister. Samt att många kvinnor idag verkar ha en stor rädsla för att framstå som kvinnor som klänger sig fast vid sina barn eller gör dem beroende av sin mamma, så då ska man ständigt påpeka hur “oberoende” man är av sitt barn. Vilket jag tycker är jättesynd då anknytningen är som viktigast de första åren och de enda vuxna barnen behöver är föräldrarna. Småbarnslivet är ingen dans på rosor och självklart ska barnen alltid komma först, annars kanske man inte var mogen att bli förälder! Jag menar inte på ngt sätt att Claras son inte kommer först, men det är synd att man inte kan visa det, särskilt då man är en inspirationskälla för många andra unga mammor.
Det var alltså Kittencats inlägg jag svarade på…
Åh, jag får också ont i magen att läsa om “metoder”,att man har vunnit om barnet sover i egen säng. Att så många verkar sträva efter just detta. Men mest blir jag illa berörd när Anna Wahlgrensosympatiska metod nämns. Hon sim tycker att man ska ignorera sitt skrikande barn, inte ge efter för barnets önskan, stålsätta sig när man tycker det känns svårt att barnet gråter…Tyvärr får kvinnan tydligen fortsätta uppmuntra föräldrar till allt detta, trots flera polisanmälningar… Stackars alla föräldrar som följer hennes råd, som allvarligt skadar anknytningen med barnet. Stackars stackars alla små barn som blir utsatta för AW:s övergrepp.
Det är väldigt tydligt att du aldrig kan ha läst något av AW. I så fall skulle du veta att det enligt hennes metod är förbjudet för barn att ligga och skrika. Barn ska skratta hela vägen i sängen.
Ser verkligen fram emot boken Felicia försvann av Felicia Feldt, AW’s dotter, där hon skriver om sin uppväxt…
Jag bara undrar om Clara och de som gillar AW har läst denna tråd? http://www.angelfire.com/art/ladydahmer/crap/anna.html där hon får trötta föräldrar att trycka ned sitt barn i sängen, skrika och dunka huvudet så att han blir alldeles blåslagen, 26 nätter i sträck! Efter att ha läst det fick jag sån magont och ångest att jag helt tappade lusten att läsa hennes bok.
Jag är med min son från att han vaknar på morgonen till att han somnar på kvällen. Nästan alla dagar i veckan. Om inte min man har honom. Men männens anknytning kanske inte är så viktig? Ibland vill jag dock vara själv – det ville jag redan som barn – och det lider inte mitt barn av. Det finns nämlligen massor av människor i min närhet som också vill få träffa sitt barn/barnbarn/syskonbarn osv. Så mycket som mammor är med sina barn idag har de nog aldrig varit i historien. Med så lång barnledighet, så många bekvämligheter som diskmaskin, tvättmaskin, bil – som inte stjäl tid ifrån barnet. Inga ammor, inga barnflickor ingenting. Du borde läsa på lite innan du kommer med så här ogenomtänkta kommentarer.
Så sant som det är sagt, Amen!
Vet du, vad härligt! Då är det precis hemma hos er som hemma hos oss. Han lever i harmoni med resten av familjen. han sover bra, ibland med oss, ibland i sin säng. ibland vill han leka själv, ibland får vi vara med. ibland får jag egentid, ibland inte. Frågor på det?
Vad härligt. Skriv gärna om dessa tillfällen. Jag tror att Kittencat reagerade på att den bild som framträtt i bloggen blivit lite ensidig, där sonen får stå tillbaka för att ge de vuxna mer utrymme. Så är det ju antagligen inte, men jag kan förstå att man kan tolka bloggen så. Låt oss se hela familjen leka eller hoppa som galningar i sängen emellanåt.
Det tänker jag absolut inte skriva om. Det är för mig så uppenbart att min son är mitt viktigaste fokus, det jag lägger nästan alla timmar om dygnet på, det jag älskar mest i världen. Att andra människor är så trångsynta att de inte kan räkna ut det själva bara för att mamman ifråga tycker att det är skönt att få sova och skönt att få vara ensam hemma några timmar varje månad. Det är så dumt att jag inte tänker bevärdiga med ett enda inlägg.
Oj, hjälp! Jag tror alltså att det var innehållet i bloggen som fick kritik av ovanstående kommentator och inte dig som mamma. Tja, varför ägna tid åt detta… hur dumt som helst.
Vad gör egentligen en kryptozolog?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kryptozoologi
Hej Clara och tack för en mysig blogg med fina bilder! Jag skulle så gärna se att du skrev ett inlägg där du berättar hur ni har gjort för att få er fina pojke att sova hela natten i egen säng. Känner att vi har tabbat oss där. Kan du, please? Även om du säkert kommer få ta skit från alla håll och kanter för det om nu yoga kan reta upp folk;)
Hej Clara! Ibland måste jag säga att relationer blir svårare med tiden.. man hamnar i slentrian, uppskattar inte varandra och kanske är ngn part otrogen.
Du som är kristen, jag är mitt emellan..dvs förvirrad.. Har du ngt tips? Vad säger bibeln? Vad säger du? Kan man förlåta “oförlåtliga” svek, eller är de inte så oförlåtliga ändå? Hur går man vidare och hur ser du på svek i enrelation. Du brukar alltid ha så jäkla mkt förnuftigt att säga..
Kram
Jag har märkt att du flera gånger återkommit till det här “sova hela natten-temat”, som för att förklara hur ni tänkt. Vissa av oss kommer nog alltid att tycka att det är lite skumt med bebbar som sägs sova hela nätter och vissa av oss kommer nog alltid att tycka att det är helt rätt och riktigt. Jag vill bara säga att SNÄLLA – skriv inga tips, handfasta råd eller någonting om metoder. Skulle med all sannolikhet starta ett krig här inne, vilket i alla fall jag skulle tycka var lite trist.
När det gäller egentid är jag helt med dig. Alla behöver nog mer eller mindre tid för eftertanke och reflektion. Vad man gör är mindre viktigt. Att blunda en stund på bussen på väg till jobbet kanske räcker ibland, andra gånger ger en timmes ostört surfande energin tillbaka och ibland behövs en hel spa-helg. Ta hand om dig och din familj!
Kunde inte ha sagt det bättre själv!
Vad gött! Helt plötsligt känner jag mig inte så ego, när min kille ska iväg på fotboll och hela kroppen skriker JIPPI! EGENTID!
Jag gillar inte alls egentid, inte innan jag fick barn heller. jag vill alltid ha människor omkring mej. Detta vågar man knappt yppa eftersom det alltid tas för givet att man ska älska egentid. Om man inte gör det är man antingen dum i huvet eller mår dåligt, men jag tycker inte att jag är någotdera, gillar bara inte att va själv. Och ja, jag hinner tänka egna tankar och fördjupa mej i mitt ändå. Det som retar mej mest är att alla stör sej på det som inte är likadant som de själva. En del gillar det ena, en del det andra, det är väl inget konstigare än så? Clara, taclf för en bra blogg, jag unnar dej egentid, även om jag inte är likadan som du
vilket bra inlägg. Kan du inte skriva ett inlägg om AW och hennes metod. Den har förändrat mitt och familjens liv sedan vår kille lärde sig att sova, äta och njuta av livet! Det är så många som tror att AW säger att man ska låta barnet skrika när hon säger det motsatta. Du når så många och barn och föräldrar skulle må så mkt bättre om de läste hennes bok.
Det handar inte om att kritisera behovet av egentid. Det handlar inte om vad AW säger om skrik eller inte skrik. Det handlar heller inte om att påstå att barnet inte är det viktigaste för föräldern ifråga. Det handlar helt enkelt om det märkliga i att man överhuvudtaget känner att man måste använda en metod på ett spädbarn. DET tycker jag är ngt som är väldigt viktigt att ifrågasätta. Själva tanken att man ska “kurera” ett barns naturliga sömnmönster, som om det vore en sjukdom. Som om det vore ngt onaturligt. Det är för mig en stor gåta. Människors vägran att acceptera att ett barn innebär förändring i livsmönster. Den moderna människans totala distansiering till instikterna och den enorma övertygelse att sovmetoder är ngt som också är för barnets skull. Sovmetoder är inget annat än en vägran att acceptera påfrestande förändringar. Det är tragiskt att så många vurmar för detta sätt att se på barn och föräldraskap.
Är det bara fel att kurera bebisars sömn? Eller resonerar du likadant med femåringar eller kanske femtonåringar? Att de kan ha vilken sömn de vill, alltid stiga upp när de själva vaknar osv? När är det ok att börja gå in och försöka reglera sömn och mattider för ett litet barn?
Ni som inte känner till AW:s metoder kan förutom att läsa Barnaboken titta på hennes filmer här:
http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/filmer-tillrattalaggande-buffning-solfjader
Har man någon som helst respekt för ett barn så använder man inte dessa metoder. Så enkelt är det. Det är människor vi har att göra med, inte maskiner. Hur skulle det uppfattas om man inom vården stod och utförde samma kurer på äldre som inte kunde sova på natten? Svaret är: misshandel, polisanmälan och förhoppningsvis uppsägning. Det är synd och skam att sådana influensrika personer som Clara m fl försvarar dessa metoder. Skratta hela vägen till sängen? Säkert.
Vad jag har förstått gick barnläkarföreningen ut med en varning för ett antal år sen där man tog starkt avstånd från hennes metoder. Kanske något att beakta.
Intressant, men jag hänger nog inte riktigt med. För mig är det stor skillnad på ett spädbarn som uppfattar sig som ett med sin vårdare och en tonåring mitt uppe i frigörelseprossesen. Jag skulle ha svårt att ställa samma krav på ett spädbarn, en femåring och en femtonåring utan att först beakta var barnet befinner sig i mognadsprocessen. Jag har hört liknande diskussioner tidigare, men jag har ännu inte förstått vad som säger att ett “okurat” barn skulle vara helt otyglad som tonåring. Finns det någon forskning kring det?
Nej jag tror inte heller att ett helt okurat barn är oregerlig som femtonåring. Jag skulle bara vilja veta när man i så fall får sätta igång med sitt “kurande”? När går den gyllene gränsen
Clara! När man använder sig av ordet kurera så utgår man från att något är fel, något “sjukt” som ska kureras! Små barns sömn är inte regelbunden, inte djup, inte sammanhängande – och det är helt normalt! Det är något man får ACCEPTERA, inte KURERA! Det handlar om biologiska grundläggande överlevnadsmekanismer, barn ska inte sova så djupt i långa perioder, det är inte naturligt. De ska vakna med jämna mellanrum för att bekräfta att de är trygga, de ska skrika om de upplever att de är ensamma eller osäkra, det är normalt! Problemet med sömnmetoder och “kurer” är att man utgår från att barns oregelbundna sömnmönster är något onormalt som måste fixas, och så är det inte. Om du väntar in barnets sömnrytm och låter barnet vara med i vardagen och sova hos de vuxna, så kommer barnet att anpassa sitt sömnmönster efter detta. Det handlar om att lyssna in sitt barn, att tyda signaler, att tillåta barnets naturliga beteenden finnas, och att knyta an genom att visa barnet att JAG HÖR OCH SER DIG! Att hålla fast ett vilt skrikande och gråtande spädbarn för att tvinga detta till sömn är inte ok! Och ni måste ha i åtanke att “kuren” som AW förespråkar är till för de barn som inte somnar lätt, så det kommer att bli motstånd från barnet och då hamnar man i en situation som är oerhört kränkande för den lille. När bebisen signalerar på hjälp från den vuxne, som bara trycker fast barnet i sängen och inte reagerar adekvat på barnets signal: DET förstör anknytningen! Att “kuren” fungerar och gör att barnen sover, det är helt säkert (eftersom barnen ger upp), men det är också helt säkert att det skapar en otrygg anknytning! Snälla Clara, sluta försvara denna metod! Tänk på alla desperata, unga och osäkra mammor och pappor som står mitt i natten och följer metoden till pricka, barnet skriker mer och föräldrarna trycker hårdare och hårdare – förstår du hur lätt det är att man går över gränsen? Små barn är sköra, de ska hanteras varsamt, och genom att använda ord som “tryckpress”, “skruvstäd” och “brutala solfjädern” legitimerar man ett hårhänt hanterande av barn. Det är helt förkastligt! Clara, vill du verkligen ha på ditt samvete att det finns barn därute som pressas under sina föräldrars hårda handlag eller skakas skrikande i vagnar, för att föräldrarna inte kan acceptera barnets sovmönster? Snälla, sluta med detta nu. Sova Hela Natten-kuren legitimerar våld mot barn. Det är övergrepp. Det är kränkande. Det är i allra högsta grad respektlöst mot en medmänniska, en liten sådan. Det måste upphöra.
Jag har ingenting annat på mitt samvete än en trygg och lycklig liten kille som sover nätterna igenom sedan tre månaders ålder. Jag har väldigt svårt för att tycka synd om barn som är så trygga att de kan somna och vakna själva och aldrig behöver ligga och gråta för att de är övertrötta eller rädda. Snarare tvärtom.
Jag har jobbat på barnhem i Europa… där somnar barnen själva, gråter aldrig på natten heller.. vaknar själva…. Tro mig, det är inget bevis på att de skulle vara trygga. Det betyder bara att de vet att ingen ändå kommer när de gråter.
Jämför du svenska barn som älskas högt av sina föräldrar, som är så bortskämda ( i positiv mening) med kärlek och omtanke att de nästan spricker. Jämför du dem med barnhemsbarn i Etiopien? Vilken makalös idioti
Ha! Nej! Det enda jag skrev var att för att ett barn somnar själv betyder det inte per automatik att barnet är tryggt! Om jag visste att någon skulle komma o göra “tryckpressen” på mig om jag skrek skulle jag definitivt inte skrika! Det är synd att du ger så sura och tvära svar på kommentarer istället för att du kommer med argument eller belyser dina ståndpunkter.
Jag är inte intresserad av att ge gulliga små svar. Jag initierade inte den här debatten och jag behöver inte försvara mig eller min familjs val.Om jag var lagd åt samma håll som de som kommenterar skulle jag i min tur kunna förfasa mig över alla hemska föräldrar som ingenting gör för att hjälpa sina stackars barn från sin sömnlöshet. Som tycker att det är ok att bebisar vaknar och skriker nätterna igenom för att “bebisar är sådana – de vill som enda art i världen inte sova” Men det skulle jag ALDRIG göra. Jag är nämligen inte så förmäten att jag tror att min familj gör rätt i allt. Vi gör bara vad som är rätt för oss. Andra får göra vad som känns rätt för dem och deras barn. Att ha en bebis som jollrar sig till sömns och skrattar när han blir lagd för natten är ett betyg gott nog för mig, men jag har inget behov av att trycka ner mina argument i halsen på någon som aldrig bett om min åsikt i denna fråga.
Konstig åsikt. Vi lär oss ju hela livet, det slutar aldrig. Och ju tidigare det börjar, desto bättre rustade blir vi för livet. Alla kan ju inte göra som de vill hela tiden, då skulle inte världen fungera. I en familj så har man ju nytta och glädje av att försöka få ihop rutinerna så att alla sover samtidigt. Inget konstigt med det.
Blir så glad av dessa inlägg att jag läser dem högt och delar med mig dem på FB. I helgen ska jag få vara ensam i 2 HELA dagar, jag tänker ligga i badkaret och läsa inredningstidningarna jag inte hunnit läsa, laga maten som jag är ensam om i familjen att tycka om och sova lääänge. Men framförallt ska jag sitta och fundera på allt och ingenting och bara vara jag en stund.
Tack för de orden! Känner mig som världens sämsta mamma ibland av just de är anledningarna o det var precis de där orden jag behövde läsa. Nu känns det lite bättre 🙂
Åh, du är verkligen underbar, Clara! Mycket bra inlägg.
Så underbart det låter. kan verkligen känna mig avundsjuk på möjligheten att få egentid. Sedan dottern (nu 18 mån) kom har det varit lite av den varan. Med två arbetande föräldrar vill ju båda vara med henne så mkt som det går när man är ledig, nån eftermiddag eller så nån gång kanske man kan splittra sig, så njut av att du har möjligheten att få båda.
Fantastisk blogg Clara!
Angående sova-hela-natten-kuren:
Jag har en son som tokskrattar hela vägen ner i säng, hans alldeles egna trygga plats på jorden där han gärna befinner sig. Som efter varsamt utbredda föräldrahänder över lilla ryggen och en mjuk god-natt-ramsa, pratar av sig dagen med snuttenallen. Till toner av klassisk musik. Han vaknar till som alla människor (stora som små) gör om natten men somnar snart om av sig själv efter eget lugnande mutter eller kort nattramsa. Möter morgonen gör han med stora leenden och en aptit på livet som tar oss med storm. 12 h sömn om natten och två timmars vila om dagen behöver hans hjärna för att orka med alla härliga forskningsprojekt han förkovrar sig i.
Låter det illa?
Jag hade en son som vaggades, sjöngs för, smektes, kramades och klappades, bars i allehanda sjalar och selar, varvades ned, som samsov…alltid nära oss…och som skrek! Tröstlöst skrek han sig mot drömmarna som av karaktären att döma skapade långa nattliga uppvak, tröstlösa likaså. Morgonen möttes av skrik och något spännande bebisliv orkade han inte utöva.
Låter det illa?
Precis som vi en gång lärt barnet amma för sin överlevnad, med kärleksfullt fasta grepp trots högljudda protester inför allt det nya och svåra, fick vi på samma kärleksfullt bestämda vis lära honom sova den livsviktiga sömn han har rätt till…tills det nya inte var nytt eller särskilt svårt längre. Skulle vi kanske slutat amma när han skrek förtvivlat den första veckan i livet då amningen trasslade och vi lärdes att ta rejäla grepp om bebiskroppen för att hamna rätt? Senare kom han att älska de stunderna. Precis som han nu älskar att sova.
Mer “hårdhänt” än första amningsförsöken är inte Wahlgrens sova-kur. Inte heller mer skumpig än en vagnpromenad på en gropig grusväg. Och inte är den mer bestämd än när ett barn ska spännas fast i bilbarnstolen…för inte spänner ni remmarna bara till hälften när barnet yttrar missnöje? Tar upp och håller barnet i famn under bilturen?
Ur Sova Hela Natten: ” Sömnen är en gudagåva, och det naturliga för alla människor – stora som små – är att sova på nätterna. Det är en nåd att stilla bedja om: att få sova gott och länge, sammanhängande, ostört och säkert!” Det är en njutning.”
Låter det illa?