Gravidmanisk

Bortsett från ett extremt sug efter sura saker hade jag inte så mycket konstigt för mig när jag var gravid. Men jag blev helt manisk. Jag kan vara lite manisk i vanliga fall också men det går inte att jämföra med hur manisk jag var som gravid. En sen kväll hittade jag en soffa på blocket som jag absolut ville köpa. Men det var för sent för att ringa försäljaren. Istället för att lägga mig och sova på saken stannade jag uppe hela natten och tänkte på soffan. Vankade av och an i vardagsrummet och hade ångest för att den kanske skulle bli såld (under natten?). På morgonen när Jakob kom ner i köket satt jag helt vimmelkantig på en pinnstol med hemsk foglossning. Hade varit vaken prick hela natten och tänkt på soffan. Det var det enda jag kunde prata om. Och timmarna släpade sig fram tills det äntligen blev rimlig tid att ringa och höra om soffan fanns kvar. Den var förstås såld – för en månad sedan! Herregud så dumt.

Lite senare, under julhelgen låg jag kanonförkyld hemma hos pappa. Och hittade en annan soffa jag absolut var tvungen att köpa. Höggravid och med hostan från helvetet kunde jag inte fara och köpa soffan själv utan var tvungen att vänta på att pappa skulle komma hem. Så jag ringde försäljaren i alla fall en gång i halvtimmen hela dagen och var förtvivlad för att han inte svarade. Tänk om soffan var såld? Men det var den inte. Pappa åkte och köpte den och jag var så glad att jag nästan grinade. Men när jag kom hem insåg jag att soffan hade helt åt fanders fel mått!

Och så alla dessa mornar då jag vaknade vid fyra och började tänka på någon obetydlig detalj som rörde barnet. Hade vi madrassskydd till spjälsängen? Var kunde vi få tag i det? Kära nån, jag måste upp och googla! Slå på datorn mitt i natten, bli alldeles uppspelt av allt som snurrade i mitt huvud. Det brukade sluta med att jag somnade utmattad mitt på köksgolvet med en filt. Jag orkade inte ens gå till sängen.

Kära nån.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

40 kommentarer på “Gravidmanisk”

  1. Haha, jag var precis likadan! Men egentligen tänkte jag bara skriva att jag blev så glad nu när jag såg resultatet av manin (alltså min dotter) poppa fram i högerspalten. Cloo gör så fina kläder!

  2. Det är så roligt att höra såna här historier. De har en tendens att försvinna bland all överlycklighet och väntan. Thanks for sharing! 🙂

  3. Jag känner igen det där. Med mitt första barn låg jag vaken hela natten och tänkte på min cykel, att någon skulle stjäla den eller sparka på den eftersom att jag tyckte att jag parkerat det på ett dåligt ställe..hehe, ganska knäppt så här i efterhand..

  4. Det där känner jag igen. Fast tyvärr har en del konstiga saker stannat kvar även efter graviditeten. 😉
    Underbar blogg som jag möjligen sist av alla har upptäckt.. Tack för inspiration!

  5. hahaha, vilket underbart befriande inlägg!
    känner igen mig så väl i det där, lite av en nackdel med internet/datorer/smartphones, allt är så tillgängligt hela tiden!

  6. Hahaha! Själv var jag helt oförmögen att stressa upp mig när jag var gravid. Det skapade konstiga situationer främst på jobbet. Som när jag berättade för projektledaren i ett stort projekt där jag var ekonom att det fattades en halv mille i personalbudgeten. Tyvärr. Men trevlig helg! På måndagen, efter att ha fått ett förtvivlat mail från projektledaren om VARFÖR jag inte upptäckt detta tidigare, räknade jag en andra gång och upptäckte att jag räknat fel och att budgeten visst gick ihop. Oj då. Så tokigt av mig!

  7. Jo, är nu i vecka 37+3 & har drabbats av diverse knäppa idéer under de sista månaderna. Den lilla hörnan i sovrummet där bebisen ska sova var en sak som kunde hålla mig vaken. Jag & fadern i fråga hade lite olika tankar om hur & när det skulle inredas vilket fick mig att vrida runt på nätterna. Till slut så fixade jag det hela när han inte var hemma trots att det var för tungt för mig pga foglossning, bara för att jag inte stog ut med tanken att inte få som jag ville eller att inte hinna med 😉

  8. När jag är gravid kommer jag bli helt manisk angående barnets hälsa. Vi har bland annat förståndshandikappade i familjen och jag är livrädd att det finns genetiskt i mig. Jag antar att alla blivande föräldrar oroar sig för barnets hälsa, men jag känner mig i en annan situation. Jag kommer förmodligen bli manisk över att jag måste göra allt “rätt” hela tiden så inget påverkar barnet negativt. Någon som har ett tips på hur man kan försöka släppa dessa tankar? Som sagt är nog de flesta föräldrar oroliga, vad tänker man på då? Jag har aldrig hört en sådan diskussion.

    1. Känner delvis igen mig. Min lillasyster föddes väldigt mycket för tidigt. Hon dog sedan när hon var 13 månader. Därför var jag väldigt orolig och rädd för att föda förtidigt. När jag fick veta att jag väntade tvillingar ökade risken ganska mycket för att de skulle komma förtidigt, men jag hade en helt underbara läkare som lät mig prata om all min oro, och som förklarade på ett sakligt och enkelt sätt undan att försköna eller dumförklara mig. Hon lyssnade och försökte dämpa min ångest så mycket som möjligt och jag var väldigt påläst vart baren var i sin utveckling vecka för vecka. När de sedan kom 8 veckor för tidigt var det två väldigt små men helt friska och pigga tjejer som tittade på mig. behövde aldrig kuvös eller ens ligga under en lampa (pga gulsot) eller något annat som skrämde mig.
      I ditt fall kanske extra tester kan tas för att minska din oro?
      Lycka till!

    2. Gå till en psykolog, de kan hjälpa en med det mesta. du kommer att känna dig 10 kg lättare efter att bara ha fått prata med någon utomstående. Lycka till. Kram

  9. Kul berättelse! När jag väntade första barnet och hade en(?) jävlig kväll med humörssvängningar drog sambon och hans kompisar med mig till ett creperi och fixade ginocrep till mig. Humörssvängningarna var som bortblåsta och den crepen kommer jag aldrig att glömma! =)

  10. Här sitter jag och skrattar när jag läst vad du skrivit. Säger bara de du är så härlig, rolig, charmig, och många känner nog igen sig i det du skriver. Bra Clara.

  11. Jeg har selv diabetes, så var innom sykehuset nesten hver eneste uke! Men det var likevel godt, følte at jeg ble tatt godt hånd om og så fikk jeg jo se vesla på ultralyd veldig ofte ♥
    Men kjenner meg igjen i det mange sier med å gjøre ting “rett”. For jeg fikk et så stort ansvar for å regulere min diabetes godt nok, slik at barnet skulle være frisk!
    Heldigvis var vesla helt PERFEKT, og det var verdt hver eneste bekymring, og jeg kunne gjort det 1000 ganger til – for hun er det kjæreste jeg har ♥

  12. Tyvärr har jag alltid varit så där manisk, google helvete…allt måste jag googla. Ett behandlingshem för google missbrukare borde jag checka in på.

    1. Jag med i sådana fall! Började med det under graviditeten och det har hängt kvar. Kan ligga sömnlös och tänka på allt som jag måste googla när jag vaknar på morgonen… helt crazy…

  13. Hihi! känner definitivt igen mig i detta. Är gravid i vecka 39 och har aldrig tidigare haft sömnproblem, men under graviditeten har jag vid ett flertal tillfällen vaknat mitt i natten, gått ut i köket och lusläst just blocketannonser.. Skönt att veta att det finns en anledning då 🙂

  14. Har precis svt-playat sommarpratarna med dig och ville bara säga hurra! för dig, så himla fin och klok. Kändes som om en gammal vän satt där i rutan och utmärkte sig på bästa sätt och jag kände mig alldeles stolt över dig. Hoppas du är lika nöjd, det ska du vara!

  15. Jag måste erkänna att jag alltid här en dos av det där. Speciellt om jag är inne i ett skapande flow, då håller min maniska hjärna mig vaken och jag ägnar mig åt sådant istället för att sova.

  16. Känner också igen mig, men det behöver inte bara vara gravidhormoner. Jag blir ofta spänd i nacke och axlar så här på vintern, och med graviditeten är det värre. Tror spänningarna hindrar blodflödet till hjärnan, för en massage från min käre make är allt som behövs för att stoppa manin.

  17. Är mitt i min första graviditet nu och känner igen mig. Men framförallt ser jag fram emot (japp) de kommande månadernas påhitt. Det är lite skönt att veta att man är lite tokig. Som att vara liten fast stor. Vill avsluta med att tacka för Sommarpratarna, det måste ha varit galet häftigt att få uppleva. Du är så ung och klok (jaha, som om det säger emot varandra). Hoppas att ni får fler samtal framöver, det verkade otroligt givande. Tack för att du bjuder på dig själv. Och ha nu en LUGN och härlig juletid.

  18. Hej, alla som inte hittar Sommarpratarna på Svt Play. Det finns faktiskt där, såg det för tio minuter sedan. Gå in på Svt, alfabetet S o s v
    Mycket värt att se om igen.
    Mvh / Son

  19. haha sådär är jag nästan jämt. och ändå är jag inte i närheten av att vara gravid (som tur är) 🙂

  20. Skönt att höra att man inte är ensam. Det där är jag mitt uppe i just nu. Vakna mitt i natten och inte kunna släppa saker. Stressa upp sig för saker på natten som på dagen faktiskt inte är särskilt stora alls…

  21. Clara, jag hade så gärna velat läsa din gravidblogg nu när jag själv är på smällen! Är det möjligt att få in den i arkivet? Tror inte den ligger på mama längre?

  22. Jag fick också problem med sömnen, vaknade mitt i natten och kollade upp grejer på nätet/google… Ibland somnade jag om ibland inte. På dagarna kände jag mig inte trött, snarare onormalt speedad. För mig startade det typ en månad efter att jag börjat ta järntabletter ca i v25. Jag undrade om det inte kunde ha samband (typ att jag fick FÖR mycket blod och energi eller nåt), så jag slutade ta järntabletterna jag hade tillräckligt bra järnvärden ändå, tabletterna var bara en “extragrej”. Sakta men säkert började jag sova mer normalt och nu sover jag hela natten igen. På vänster sida som är minst obekvämt och är helt öm i bäckenet när jag vaknar :). Är i v34 har sovit som vanligt kanske sen v32. Ni andra gravida har ni tagit järntabletter, hur var ert hb från början, fick ni skum sömn och i vilka veckor? Tack Clara för en bra blogg.
    Katarina

    1. Jag sov helt bedrövligt dåligt under senare halvan av graviditeten – vaknade ofta av märkliga drömmar och kunde ligga vaken i flera timmar ibland. Åt extra järn, har faktiskt inte tänkt på att det kanske påverkade. Mycket möjligt. Sömnen börjar så sakteliga bli bättre nu men det har tagit ganska lång tid att kunna sova normalt igen.

  23. Ja, jeg lurer også; kan man lese bloggen fra når du var gravid nå!? Hadde vært kjempegøy!:)

  24. Oj, vad jag känner igen mig…har ungefär två månader kvar innan vårt andra barn ska komma…och jag kan ju verkligen inte föda innan jag rensat i alla skrymslen och vrår, tvättat alla ventiler, rensat avloppen, tvättat taket i badrummet (!) och skrubbat bakom tvättmaskinen (vilket naturligtvis känns extra viktigt att ligga och fundera på nattetid)…samtidigt som jag önskar att jag kunnat ta det lugnt nu och riktigt ladda inför vad som komma skall…
    Är det detta som kallas att boa?!?

    Kram!