I brist på riktiga får (som jag också vill ha någon gång) roar vi oss med det fina gungfåret lillen fick av sin farmor i ettårspresent. Roligt men besvärligt när man är så liten att man inte kan klättra upp själv och fåret glider iväg för en. Melker är väldigt skeptisk förövrigt. Han har ju redan ett får i sitt hjärta. Eller ett lamm rättare sagt.