Jag tror jag får ta det här en gång till eftersom jag uttryckte mig otydligt och väldigt många missförstått vad jag menar: Att blogga är att ha ett utbyte med människor som är likasinnade. Dela erfarenheter. Bli bekräftad i vad man är och gör. Bekräftelsen kan i sin tur generera ökat självförtroende. Att man vågar stå upp för sig själv. Att man kommer på vem man är och vad man gillar och inte. Att man gör bra saker.
Ibland kanske bloggen har samma tema som ens vanliga jobb. Ibland bloggar man om sin passion för mode fast man till yrket är lokalvårdare. Tack vare bloggen blir man uppmärksammad i tidningar, börjar skriva om mode. Kanske får man några stylingjobb. Kanske drömmer man om att kunna försörja sig på något som rör mode och kläder. Plötsligt börjar det kännas som någonting möjligt och rimligt istället för en utopi. Kanske startar man plötsligt ett företag där man jobbar med sitt drömyrke!
Eller så jobbar man kvar som lokalvårdare för att man trivs så förbenat bra och känner ”bara” mer glädje och livspepp över att ha en passion där man får så mycket bekräftelse på att man kan och har något att ge.
Själv har jag alltid tänkt att det bästa är att bli lärare. Det är ett tryggt och rekorderligt jobb – inget konstnärligt flum. Man gör nytta för andra och är en stöttepelare i samhället. Eller så borde jag bli sjuksökterska som min mamma var. En fantastisk sådan ska tilläggas. Trots att hon med sin kreativa begåvning lika gärna kunnat arbeta som formgivare eller inredare. Men den tanken fanns inte ens på kartan när hon var ung. Sådana drömmar var orealistiska och fåniga. Och har varit nästan lika orealistiska för mig. Vem är jag att tro att jag skulle kunna försörja mig på ett jobb jag själv skapat? På texterna jag skriver, på radioprogrammen och böckerna? På föreläsningarna jag gör? Vem är jag att tro att jag skulle kunna driva ett eget företag? Jag som inte ens känner någon sådan kvinna! Jag trodde det var omöjligt. Tills jag började blogga. Och nu försörjer jag hela min familj!
Min poäng är att bloggvärlden är ett forum av (huvudsakligen) kvinnor som skriver för andra kvinnor. Ett forum där människor peppar och bekräftar varandra. Och den självförtroendeboost som det ger skapar ringar på vattnet vare sig du bloggar för business eller för din egen skull. Och det kan få dig att ta steg i ditt liv du annars aldrig vågat ta. För att ingen förväntat sig att du ska våga eller ens vilja ta dem.
71 svar
Nej nu blir jag riktigt förbannad Clara!! Gud så du generaliserar och hoppar på andra och deras yrkesval!!!
Haha, nej jag bara skojade lite med dig;) Jag tycker verkligen som du i den här frågan. Det gör jag rätt ofta förresten.
Själv har jag inga barn och ingen karriär att tala om heller än förresten (tar examen om ett par månader från juristprogrammet, så då hoppas fan att det tar fart!). Jag kommenterar inte så ofta så jag tänkte mest hoppa in och säga hej. Du är grym som gör vad du vill. Nu när jag sitter här och skriver examensarbete hela dagarna så hoppar jag titt som tätt (läs; för ofta) in och läser din blogg och drömmer mig bort till ett hus på landet, vackra naturlandskap och fina bilder på allt du tar dig för. Du ger mig glädje i vardagen och det är en jävligt fin sak att kunna göra för andra. Lika fint som alla andra yrken som bidrar till en bättre värld.
Kram
Pepp!
Ja med en stor publik så är det väl lätt att någon missförstår, i detta fall de som är sjuksköterskor och brinner för sina jobb. Men då blir det ju en spännande diskussion här i bloggen. Och det är roligt för läsarna, för hur intressant är det egentligen att läsa ”åh vad bra” x 123? Inte väldigt. Kommentarfältet är också en del av bloggen och varför man går in och läser.
Jag tycker inte att man ska hymla med att vissa jobb är roligare och bättre för människan som jobbar än andra. Varför skulle alla jobb vara lika bra? Det finns ju ingen logik i det. Lokalvårdare är ett av de viktigaste jobben, utan städning skulle de flesta arbetsplatser få stänga inom någon vecka. Så kände jag varje dag när jag arbetade som lokalvårdare, men det förändrar inte det faktum att lokalvård är tungt för kroppen och att vi är många som blir otroligt uttråkade och känner att våra resurser inte utnyttjas fullt ut som lokalvårdare. Jag tycker att det är ett yrke som man kan ha under en period, t.ex. när man är ny i ett land och håller på att lära sig språket, eller när man är ung och inte vet vad man vill bli när man blir stor. JAG VET att det finns städerskor som älskar sina jobb (all respekt till dessa starka personer) men jag tror att det är en låg procent av alla som någon gång varit lokalvårdare. Jag tycker att Clara hade rätt i sitt första inlägg, vi är många som har upplevt att man hamnar i ett yrke men drömmer om något annat, och att det där andra är mer kreativt och ja, faktiskt roligare.
Konstigt att det ofta blir missförstånd, letar folk efter fel eller? Jag förstod precis vad du menade, och då är jag varken lärare, sjuksköterska eller designer…
Tack för en bra blogg!!
Folk verkar älska att leta fel hos andra, och verkar leva på det. Stackars människor!
Ja… eller så är vi begåvade med ett kritiskt tänkande? Gränsen är hårfin, men visst anar man ett visst mått av retorisk kunskap hos Clara som hon använder för att provocera läsarna? Det engagerar och drar i sin tur ännu fler läsare till bloggen. Clara är skicklig i sin roll som bloggare!
Det är ju ett klassiskt sätt att få läsare att reagera – genom att provocera! Katrin Z. har gjort detta i åratal.
Tänk vad tråkig och slätstruken världen skulle vara om alla höll med varandra jämt (eller knep käft så fort de tyckte olika). För det är ju det det handlar om…att folk tycker olika. Inte att de ”missförstår” den enda rätta sanningen.
Tycker ofta att de diskussioner som uppstår är i kommentarsfältet är ännu mer intressanta än själva blogginläggen och intressantast blir de när alla inte tycker likadant – och vågar säga det!
Bloggar är ju bland det vackraste som finns. Egenkomponerade texter och bilder som vi så lätt kan dela med andra. Att folk tycker att de är flum är väl förmodligen bara därför att de inte ser konsten eller möjligheterna i det. Insnöad kallas det. Jag har ingen inkomst genom det jag skriver, men jag gör det därför att jag älskar det. Provoceras folk utav det… Let go!
/Frihetsrytmen
Bra utrett!
Det var bra även från början men nu ännu tydligare. Det kan väl inte vara annat än positivt med saker som stärker människors självförtroende, drömmar och kreativitet, och just det gör allt som jag kommit i kontakt med inom bloggvärlden.
du nämner ingenting om att bloggeriet skulle medföra/påvisa att kvinnor har tagit sig in på mansdominerade områden. betyder det att du inte står för det uttalandet längre?
jag tycker att det är synd att vi målar upp det som att kvinnor på sin höjd kan drömma om att visa för andra vad de pysslat och fotat eller skriva om sina åsikter helt privat när de egentligen kan drömma om så mycket större saker än så! du borde skriva att kvinnor kan bli rymdforskare.
dessutom är den där självfötroendeboosten som du pratar om något som det finns många anledningar att kunna få inom sjuksköterskeyrket eller läraryrket, problemet är att personerna inom de yrkeskårerna inte får sin rättmätiga bekräftelse. om de bloggar vid sidan om för att de är djupt passionerade kring mode etc så är det en sak men om de bloggar pga bristen på pepp så är det helt fel väg att gå!
Läste detta inlägg av dig och flyttade sedan blicken mot den lilla facebookrutan till höger för att se vilka andra som gillar Underbaraclaras facebooksida. Det jag ser där är att fem av de sex fotona visar bilder av mina facebookvänner (både nära vänner i verkliga livet och sådana jag inte har så mycket kontakt med längre) som jag spontant känner att jag genuint ser upp till och verkligen respekterar. De är sinsemellan väldigt olika personligheter, i olika åldrar, i olika skeden av livet och boende på olika ställen i världen. Det dessa personer emellertid har gemensamt är att de alla har valt sin egen väg i livet, satsat på det de velat och fått slita hårt men har ändå vågat tro på sig själva och gjort sin grej. Jag vet att vissa av dem möttes av misstro och jantelagsanhängare men det som gör mig stolt över att vara deras vän och som gör att jag både sporras av dem och respekterar dem är att de inte har gett upp och nöjt sig med vad deras omvärld tyckt att de skulle göra med sina liv utan faktiskt vågat göra det de vill.
På samma sätt inspirerar och sporrar din blogg mig, för även om vi inte är vänner i verkliga livet så ger dina texter mig bevis på att man kan få det liv som man vill ha och bli det man vill, fastän det kanske finns personer som inte tror att man kan lyckas och som kanske inte förstår ens val i livet.
Så fortsätt med det du gör och tack för en inspirerande blogg!
Jag tycker det är ett så tråkigt perspektiv att ens tänka att någon sysselsättning skulle vara bättre än någon annan, eller att utgå från att andra tycker det. Det hela handlar väl om vad jag är bra på, vad jag tycker är kul och vad jag borde syssla med. Det är ju givetvis olika för alla människor. Det bästa är väl när någon hittar sin plats i livet oavsett vad det är, om det så är som sjuksköterska, lokalvårdare eller bloggare. Låt oss vara olika och låt oss se det sköna i det! =) Alla som gnäller behöver nog mer glädje och bekräftelse i sina liv. Hur ska ni få tag på det? Tror inte man måste bli bloggare för att få det, men tänk kreativt… om du är sjuksköterska och är passionerad för det, hur kan du göra jobbet roligare och hur kan du se till så att du får den input av bekräftelse och uppskattning som du behöver? Clara har hittat ett sätt som förgyller hennes liv, låt oss andra göra det också, och vi behöver inte alla gå samma väg. 🙂
Jag tolkade ditt första inlägg såhär: kvinnor har traditionellt sett varit ganska begränsade till yrken såsom sjuksköterska och förskolelärare. Detta innebär absolut inte att det är något sämre med dessa yrken i sig – tvärtom är de i allra högsta grad samhällsbärande och oumbärliga. Men just för att de varit så kvinnodominerade (vilket i sin tur berott på att de består av sysslor som traditionellt ansetts ”kvinnliga”, nämligen att ta hand om barn, gamla och sjuka) så har de i alla tider nedvärderats. Detta kan vi se på att de är (orättfärdigt) lågavlönade och har (orättfärdigt) lägre social status. I och med bloggarnas lavinartade inträde har det uppstått en ny kvinnodominerad sfär, där kvinnor är helt fria att visa sitt skapande, använda sig av teknik och starta företag – något som tidigare varit traditionellt ”manliga” områden. Dessutom blir bloggen en arena där kvinnorna plötsligt får bekräftelse för vad de gör, vilket de i princip aldrig har fått tidigare eftersom man (orättfärdigt) klankat ned på kvinnoyrken. I och med detta kan kvinnor som grupp få ökat självförtroende och pondus, och förhoppningsvis kan det i sin tur leda till att alla kvinnor uppskattas mer för vad de gör, oavsett vilken sektor de verkar i. Kort fattat: äntligen en kvinnodominerad bransch med status. Låt oss hoppas att även de andra kvinnodominerade branscherna kan få den status de förtjänar.
Ja! Så tänker jag också.
Är det inte rätt irriterande att man som kvinna alltid måste vara förebild för allt och alla och inte bara kan köra på? Halkar man plötsligt utanför förebildsramen, ja, då hota visst hela världen att samman, som om universums sammanhållande kraft skulle vila på att kvinnor lyckas vara moraliska och rättfärdiga förebilder för varandra. Hur ofta får snubbarna ta samma skit när de inte lyckas täcka in hela samhällets alla vinklar i ett och samma blogginlägg och sen köra en klatchig oneliners som jämställdheten? Well, brudar och snubbar, jämställdheten är lite mer komplicerad än så, och först kanske vi tjejer borde sluta ta på oss rollen som förebilder och försvarare av världssamvetet.
Hear ye hear ye! Jag frågade en gång en manlig vän om han visste vad det värsta att vara kvinna är. Utan att jag nämnt det så sade han just detta att man förväntas hålla ihop med hela sitt kön. Är det inte också dags för oss tjejer att inse att vi kan välja vilka vi vill hålla ihop med, och att vi kan välja både kvinnor och män?
Jag missuppfattade inte och tycker du förklarar på ett fint sätt hur en blogg kan göra att man blir lyft i sitt självförtroende.
Jag har ett antal läsare av mina vänner men det tråkiga är att de är dåliga på att kommentera. Kommentarer är ju allt för en bloggare. 🙂
det tycker jag är ganska tragiskt. om kommentarer är allt så betyder det att andras åsikter är allt. då låter man som ngn som tvivlar på sig själv.
Poängen med bloggkommentarer är ju att det blir som en kommunikation. Och om det är kommunikation man vill ha, vad är det då som är så tragiskt med det? Ibland kommunicerar man med människor ansikte mot ansikte, ibland virtuellt. Jag kan verkligen inte se tragiken i det hela.
Man behöver väl inte tvivla på sig själv för att gilla att få kommentarer…hur tänkte du där?
Men alltså kommentarerna är ju ”lönen” man får för allt jobb man lägger ner på bloggen. Det handlar inte om att ”andras åsikter är allt” utan det handlar om att få ”lön” för det arbete man utför gratis på fritid (de flesta av oss tjänar ju inte pengar på vårt bloggande) – det är valutan.
Självklart bloggar jag för min egen skull och för att jag tycker det är roligt men om jag aldrig fick en enda kommentar skulle jag nog ha tröttnat rätt fort.
Jag tror jag förstår dig nu och håller med till viss del. Dra inte alla över samma kam, men tror inte det är det du gör heller. Kanske där missförstånden började? Som jag upplever det är det minst lika många bloggar som finns bara för att det är ”trendigt”, sedan finns det bloggar som uppmärksamma, upplyser och delar med sig av erfarenheter av olika slag, bland annat kamp mot olika svårigheter i livet bland annat sjukdomar. Sedan är det som du säger, ett forum där vi byter erfarenheter av olika slag. Jag tror att jag har svårt att hålla med dig fullt ut eftersom jag inte bloggar för att få uppmärksamhet eller bekräftelse. Min blogg är till för mig själv, nu på senare tid har det också blivit en informations källa till mina nära och kära om min sjukdomssituation då jag inte orkar svara på samma fråga 10 gånger, utan hänvisar till bloggen i stället.
Well said Clara, som alltid. Blir så fantastiskt förvånad och allra mest less på alla idioter som lyckas missförstå dig, Ebba von Sydow och Cecilia Blankens mfl bloggar jag läser. Verkar som att folk läser inlägg, ser ett generaliserande (som naturligtvis vi alla gör) eller en åsikt som ”ve och fasa” inte är helt korrekt eller uttryckt tydligt som för ett litet barn och då är det klippt. Om ni skulle måsta övertydligt förklara vartenda inlägg (som i detta fall) så gissar jag att ni skulle ruttna rätt fort på bloggandet.
Alla ni som väljer att missförstå i parti och minut. Lägg ner eller sluta läsa för fasiken!
Clara, keep up the good work och skit i folk som inte fattar emellanåt. Låt dem hållas.
Eller så håller diskussionen i kommentarsfältet bloggen levande? Jag menar hur kul är det att läsa ”men åh vad bra du är x 123”? (citerar en av kommentatorerna överst) Va? Nej, heta diskussionen ska det vara, och Clara vet hur hon ska få igång dem, jag gillar´t!
Tack Clara! Jag beundrar dig som orkar. Orkar stå upp för det du tycker är rätt. Att du lyssnar och besvara kritik. Till och med när kritiken bara är ”kritik” och dum. Fler personer som du behövs! Heja heja!
Jag tror inte att Clara tyckte kritiken var dum, för då hon hade nog ignorerat den. Varför skulle hon inte respektera läsarna genom att ”orka” förklara sig?
Jag förstod dig glasklart redan i första inlägget!
Hej dig!
kram
M
ja!!! jag vill också leva på min blogg 🙂
kram från dalslands största än så länge <3
Bra – bra!!! Jeg er veldig mye enig i alt du skriver – i Norge kunne jeg sagt – jeg tar av hatten for deg 🙂 Det vil si at jeg beundrer din innsikt og evnen du har til å uttrykke deg! Heia Clara!
Visst ligger det något i det du säger. Men måste medge att jag tycker att sättet som kvinnor tar plats i bloggvärlden eventuellt inte är så revolutionerande egentligen. Mycket livsstil – d.v.s. att bloggen är ett nytt medel för en marknad som faktiskt existerade innan den, alltså att sälja livsstilsråd till (framförallt) andra kvinnor. Längtar efter dagen då bloggen används som ett instrument för kvinnor att delta i den offentliga debatten om politik, ekonomi, m.m. Först då kommer jag verkligen känna att kvinnor erövrar territorium som ’ägs’ av män.
(Det finns såklart vissa undantag, och jag tycker att bloggformatet som tex Hanna Fridén och LD använder sig av är utmärkt – en blandning av det personliga och det politiska som jag tror väcker tankar hos många och gör skillnad. Jag menar såklart inte heller att manliga bloggare är så mycket bättre – Alex Schulman är ju pladdrig som bara satan.)
Exakt, livsstil och pyssel är inte nytt och, tycker i varje fall inte jag, banbrytande för kvinnor att syssla med. Bloggformatet får väl knappast heller betraktas som helt unikt, de flesta storbloggarna är ju ”bara” de klassiska kvinnomagasinen som fått en ny form.
Varför påstå något annat än att många(inte alla) väljer sitt yrke utifrån en trygg arbetsmarknad istället för passion? Det är väl ganska självklart att det finns människor som vill skaffa sig en utblidning som mer eller mindre garanterar mat på borde? Vilken underbar värld det skulle vara om fler valde sitt yrke utifrån intresse och inte utifrån praktiska aspekter. Sådan är dock inte verkligheten. Ibland är det fullt tillräckligt att känna sig ekonomiskt trygg genom ett praktiskt yrkesval.
Jag har gjort mitt yrkesval utifrån tanken att jag vill tjäna tillräckligt med pengar för att kunna hålla på med min passion hästarna. Min talang är nämligen inte stor nog för att kunna leva på dessa fantastiska djur….
Uppfattar Clara som att bloggar kan ge möjlighet att utveckla/leva på sin passion, medan andra(jag) blir kvar på jobb som vi tycker är ok och trivsamma utan att för den delen brinna för dem. En stilla undran utifrån det förra inlägget, hade det blivit lika stort ramaskri om Clara använt andra yrkesgrupper som EXEMPEL. Hur ska man kunna resonera runt ett ämne utan att generalisera lite? Kan inte se det som något annat ett underlag för diskussion runt temat bloggar. Om man väljer att se det som ett påhopp på vissa yrkesgrupper är det tragiskt. Visst ska det man skriver och publicerar vara genomtänkt men begär inte av någon att alltid vara helt objektiv.
Lycka till Clara. ”Jag har aldrig lärt mig något nytt av någon som tycker som jag”
Kram
Ja, det är verkligen fantastisk med bloggar. Men sen är vi några som inte blir bekräftade. Som inte blir peppade. Som aldrig får höra ”wow en fin bild” eller ”vad bra skrivet”. Då kan det bli lite ”ensamt” även om man älskar att skriva och gör det för sin egen skull.
Att få bekräftelse för den man är och vad man gör tror jag alla vill och det är väldigt stärkande. Fram för mer pepp och stöttande i (blogg)-världen!
Amen!
Jag tänker att det är onödigt att välja ”lokalvårdare”, ”sjuksköterska” och ”lärare” som exempel. ÄVEN om du inte menar något alls. Just därför att det är lågstatuskvinnoyrken. Varför inte ”lokalvårdare”, ”läkare”, ”redovisningsekonom” eller vad tusan som helst? Varför just tre av de yrken som är mest kvinnodominerade och har relativt låg status i andras ögon? Jag tror att det är därför människor reagerar och provoceras. Man förstår inte poängen helt enkelt.
Det är ju en del av Claras taktik- att provocera så att hon får igång en diskussion. Visst hade hon kunnat ange andra yrken, men det hade ju bara varit så himla präktigt och politiskt korrekt, eller hur? Nej Clara vet exakt hur hon ska trigga sina läsare och skaffa sig nya genom att provocera lite grann. Inget fel i det.
Anledningen är att jag plockar exempel ur verkligheten. Dvs hänvisar till personer som faktiskt har dessa yrken men bytt till nya. Skulle kännas väldigt konstigt om jag var tvungen att fingera deras yrken för att folk inte skulle få spader.
Bra rutet!
Såg du förresten artikeln i DN om hatet mot feminismen och den tysthet som detta hat får existera i? Läs den annars här:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/i-tystnaden-vilar-fornekelsen-av-orattvisorna
Tack Clara för att du finns. En sak som du sa som jag tyckte var bra (allt annat var bara dåligt – skämt å sido – ha ha ha… – …en sak som du sa på Noliamässan 16 februari tror jag det var, var : ”Vet om ditt värde, för det gör andra.” Jag som är kristen vet mitt värde, genom det Jesus har gjort på korset. Det är kul att Du höjer fanan för många att veta att var och en har så mycket att ge. Jag tror att jag upptattat dig rätt. Kör hårt, vännen. /Anna
Lustigt hur vi tolkar saker olika och hur saker som en person tycker är glasklart, kan tolkas på ett helt annat sätt av någon annan. Det gäller verkligen att väga och välja sina ord innan man trycker på ”publicera” 😉
I vilket fall kan jag inte annat än instämma i det du skriver eftersom också känner igen mig i det. Sedan jag började blogga öppnades en helt ny värld av möjligheter jag inte trodde fanns. Men jag märker ju att folk ibland rynkar på näsan och lite snorkigt undrar vad för ”trams” det är man håller på med. Det visar bara på hur inskränkta de själva är.
Jag tyckte inte att det var särskilt svårt att förstå vad du menade i ditt förra inlägg, men nu kan väl ingen ta det på fel sätt längre?! Du är kanon och du sätter ord på det många, många känner och tänker. Bra!
Kramar Kicki
Clara, du borde kolla in http://100kroppar.blogspot.se/
Det här verkar som någon dum reklam för min egen blogg men det är inte min, det är bara en helt fantastisk grej! Det är en tjej som skulpterar hundra kvinnokroppar så att vi får se hur vi kan se ut, vi får känna igen oss och inse hur vacker kvinnokroppen är, hur vackra VI är. Konstnären själv har skrivit mer om projektet på bloggen och på facebooksidan http://www.facebook.com/100Kroppar
Vad bra att du insåg att du uttryckt dig otydligt!
Bra rutet! Ville lägga till att bloggeriet funkar precis lika mycket som utlopp för folk som gjort ’fräcka’ yrkesval som inredningsarkitekt men drömmer om att bli trädgårdsmästare (läs: jag)…
Du uttryckte dig inte på något sätt otydligt. Men det är bara så att vissa är födda felfinnare… eller om de blir det på vägen. Kram på dig du fantastiska förebild. Kör ditt race! Du kommer alltid vinna på det.
Du har alltid så bra inlägg Clara, och det är så roligt att gå in och läsa vad du tycker om olika saker, oftast håller jag helt med, och när jag inte gör det kan dina inlägg vara en bra tankeställare och påminnelse om att mina åsikter faktiskt inte är de enda här i världen! 🙂
och ja, kanske ska säga det, att i den här frågan, så är jag helt med! 🙂 hehe
Jag fattar inte hur folk kan vara förbannade över det du tycker… Du tycker att det är jättebra att tjejer kan bli kända med bloggar och göra det dom vill, so what?
Bloggar är ett fantastiskt sätt att få uttrycka det man vill få sagt. Jag driver min matblogg för att dela med mej av min kunskap som kock. Jag skriver i lite UR tänk, ser att många omkring mej har svårt att få till bra mat i vardagen och försäljning av snabbmat och helfabrikat ökar hela tiden. Jag vill uppmuntra och inspirera till att laga mat från grunden, vilket inte är så märkvärdigt eller tidskrävande. Det handlar som så mycket annat om kunskap. Jag vet att vi människor ligger på så mycket kunskap och erfarenheter som andra skulle kunna ha glädje av. Väntar med spänning på bloggar av äldre människor, tänk vilken skatt!
För mig är ditt inlägg angående detta helt solklart! Jag fattar hela din resonemang och kan inte begripa vad som triggar så många angående detta. Jag är tacksam för att få ta del av dina tankar Clara!
Du är en såna kraftkälla!
Både för mig som kvinna, designer/illustratör och troende.
Jag älskar att läsa dina inlägg för att du är inte rädd för att ge tillbaka med samma krut som de gav. Du är stark och samtidigt ödmjuk, vilket är de bästa egenskaperna som finns. Och du vet hur man är båda och du vet vart gränsen mellan dem går, vilket många inte gör.
Så tack för att du är så stark för både dig själv, men också för oss som inte får samma chans att tala ut.
Clara, du är ju stålkvinnan och ball, helt klart! Vad vore världen utan oss kvinnor, tom. om något. Obeskrivligt skönt att läsa hur man har så många saker gemensamt med folk man inte känner (i detta fallet du, men också andra som bloggar/som kommenterar); saker man förut känt sig hyfsat ensam om, eftersom det är just ”tjejigt” och betraktas som lite ”ovuxet”. För sjutton vad vuxet det är att våga vara sig själv mer än att spela in sig i någon stel förelagd roll! Sådana tankar kommer jag på när jag läser din blogg. För att inte tala hur väl det gör en att läsa om något vilsamt och estetiskt när man bara har dokumenterat journalföring hela dagen lång(jobbar som sjuksköterska. Älskar det, men ibland går det bara på ren rutin och inte så mycket mer… Hemskt slititgt idag, varför det var skönt att läsa dina verklighetstexter som ändå ger stort ytrymme för drömmar). Alltså helt kort sagt: TACK. // Linn
Clara, Clara, jag blir så glad! Är på min tredje termin som sjuksyrra och jag trivs riktigt dåligt. Har bloggat länge och fått höra en del positivt, har blivit peppad att fortsätta med det jag är bra på. Därför har jag gått och köpt mig en kamera och ska försöka göra något roligt av allt det jag är bra på! Så att man kan vara lycklig mest hela tiden och inte en dag då och då. Kram!
Har inte läst kommentarerna till det första inlägget men det här inlägget var bra förklarat 🙂
Tack för att du ryter ifrån.
Sitter just nu och ska sätta igång mitt företag pga jag känner att jag äntligen har fått självförtråendet att starta och det är tack vare bloggandet 😉
Jag tror folk vet vad du menade =) De ville bara ha något att tjaffsa om =)
Är inte bloggen bara en mycket kostnadseffektiv möjlighet att ”ge ut en egen tidning”?
”Ny teknik! Alla ska med! Alla kan göra det!” Skriv alla inläggen, ta alla bilderna, layouta, designa, publicera. Journalist, editor, fotograf och ansvarig utgivare i ett? Låter som ett superroligt jobb faktiskt!
Och ett nytt yrke verkar faktiskt ha skapats, tycker jag det låter som. Som dessutom har en mycket större träffsäkerhet i penetrationen av målgruppen än tidningar. Kostar inget att prenumerera heller.
Frågan är väl vilken tidning man väljer att göra i så fall. Hemmets Veckotidning, Cosmopolitan, Filter, Vagabond? Och vilken ”tidning” man väljer att läsa/följa.
Om bloggandet kunde få kvinnor att göra ”tidningar” som inte enbart handlar om mode och cupcakes, så tror jag minsann att de är på väg att ta över en del av mediamakten. Eller så ligger framtidens makt i just cupcakes? Hur många läser fortfarande en morgontidning i pappersformat? Hur länge överlever de tjocka, glassiga magasinen som kostar en förmögenhet? Om 10 år har vi kanske bara 100.000 bloggar?Och har sparat ett par träd på kuppen.
Nästan alla tidningar har idag kommentarsfält på sin hemsida, men frågan är om de genrerar lika mycket kommentarer som här? För ”makten” ligger väl – tyvärr – varken hos sjuksköterskor, sotare eller läkare, utan (åtminstone delvis) hos de människor som publicerar det sjuksköterskor, sotare och läkare läser. Och som därmed påverkar vilka saker de köper. Dvs där pengarna är. Pengarna som gör att en bloggare kan försörja sig på att blogga. Ingen läsare = inga pengar.
Alltså – publicera det många vill läsa och tjäna pengar. Bloggtramsinlägget måste vara guld 🙂
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1612468/Pengar-att-tjana-pa-lycklig-blogg.html)
Intressant inlägg och stort tack för länk till en intressant artikel!
Jag har också undrat mycket om vad som på lång sikt kommer hända med alla livsstilstidningar.
Hej clara! Jag tänker att det måste kännas så tufft att bli granskad i sömmarna… att behöva uttrycka sig perfekt för att inte folk ska gå i taket . Du är ju alltid så träffsäker annars så förvirrande för folket. Det blir ju höga förväntningar ständigt på allt du skriver ! Hoppas du kan ta det med ro..O du som redan haft en tuff vecka.. För mig är du sveriges genuinaste o klokaste o roligaste bloggare oavsett. kraaam!!!
Clara, jag håller med dig i stora drag ….
… MEN läraryrket är faktsikt ett konstnärsyrke i mångt och mycket, bara så att du vet. 🙂
Jag tror att anledningen till att folk ”väljer” att misstolka är att många kände sig ”träffade”, dvs att de jobbar som tex sjuksköterskor och ofta får försvara sitt yrkesval. Det är verkligen ett lågstatusyrke för många. Vilken inte alls, som nån skrev, synkar med dem höga intagspoängen i framförallt storstäderna. Anledningen till att jag började plugga till sjuksköterska är inte för att jag vill ”slita” på en vårdavdelning utan man kan göra mycket vitt skilda saker som syrra, alltifrån att jobba som barnmorska, till att forska (som fler och fler gör) till att jobba på vårdscentral med livsstilssamtal.
Jag förstår verkligen blogginlägget och håller med till 100 %. Bloggen är verkligen en underbar plattform för att visa upp det man kan, utveckla det som från början va en hobby eller bara få lite bekräftelse. och jag förstår att det blir ett mer MÅLANDE inlägg om man skriver nått visst yrke. Men du skrev ju faktiskt FÖRskolärare och inte lärare ?och sen sjuksköterska. tror många kände sig lite nedvärderade (även fast jag förstår att du såklart inte menar så- jag tar inte åt mig det minsta utan såg det väsentliga i inlägget). Och det är ju faktiskt så att då folk känner sig nedvärderade så kommer den negativa känslan i vägen för att se den väsentliga och det fina i ditt inlägg. Känslan före förnuftet.
Självklart är detta svårt att förstå för den som inte kände den negativa känslan.
/En sjuksköterskestudent som älskar att fota men är ganska nöjd över att ha det som hobby..en så länge.:) vem vet i framtiden…
HEJA HEJA!
Vill bara säga att jag håller helt med dig! Pepp!
Ibland verkar det som att folk missförstår för att man vill missförstå. Jag tyckte i alla fall att du var tydlig. Heja!
Kanske en dum fråga, men strunt samma, jag är för nyfiken för att inte ställa den: Hur kan du tjäna pengar på din blogg när du har den helt fri från reklam (vilket för övrigt är väldigt skönt!)?
Jag förstår men förstår ändå inte. Jag har skrivit flera kommentarer och suddat ut lika många. Rädd för att misstolkas antar jag. Jag gillade Del 1. Del 2 blev jag ledsen av. Och allt är den där bekräftelsens fel.
Jag delar verkligen dina tankar, började blogga för att prova på och det har förendrat mitt liv och mitt yrke. För 2 år sen var jag ekonomiassistent, men det dröjde inte länge tills jag upptäckte att jag kan förena min hobby och arbete. Ekonomiassistent, lokalvårdare, sjuksköterska eller bloggare, och dina inlägg i samband med detta, för mig handlar det bara om en sak: att höja status för traditionella kvinna-yrke, att vi ska först och fremst bekräfta oss själva och då kommer uppmärksamhet på köppet.