Bloggläsaren Siv skrev en kommentar till inlägget jag skrev om downshifting.
Ni får det att låta som om att påta i trädgården är den absoluta meningen med livet och att Thailandssemestrar är av ondo?Jag kan inte tänka mig en större tidsfälla än att baka surdegsbröd i tre dagar och odla tomater i tre månader när jag kan jobba en timme och sen köpa köpa hela middagen för den slanten. Kalla det vid dess rätta namn – en hobby! Sorry, men finare än så är det inte. Lägga undan lite pengar och sen åka på semester för att umgås dygnet runt – hur kan det ses som negativt? Och att dra sig tillbaka från arbetslivet och inte se eller påverka annat än vad som växer i trädgården känns inte som det slugaste feministiska tricket. Det är så jävla gjort och en ekologisk tomat var det knappast som gav oss rösträtt.
Jag tycker att det är sorgligt när man i jämställdhetens namn raljerar över kvinnor som ifrågasätter det rådande samhällets villkor. Där mannen är normen och kvinnan ska anpassa sig. I det här fallet efter en arbetsmarknad som en gång skapades för män med en hemmafru redo vid spisen.
Någonting är väldigt skevt i dagens samhälle. Tusentals kvinnor är sjukskrivna på grund av för tung arbetsbelastning. Kvinnor förväntas fortfarande ta huvudansvaret i hemmet. Och vid skilsmässor tappar männen ofta kontakten med familjens gemensamma vänner och i värsta fall barnen. För att kvinnorna skött hela relationsbiten. Männen har varken haft tid eller förstånd att anstränga sig. Det är tydligt att alla förlorar på den här uppdelningen. På den här arbetsbelastningen.
Nej Siv – det var inte en ekologisk tomat som gav oss rösträtt. Det som gav kvinnor rösträtt var modet att ifrågasätta den samhällsordning männen skapat. Och vi kvinnor behöver fortsätta ifrågasätta istället för att bara anpassa oss. Troligtvis kommer man raljera över det. Kalla dessa kvinnor fåniga och naiva. Blinda för samhällets realiteter. Men en gång drev vi på det viset igenom rösträtt. Den här gången kanske vi kan driva igenom sex timmars arbetsdag.
Jag har skrivit mer om det här i ett tidigare inlägg. Läs gärna.
214 svar
Du ger hopp. TACK!
Jag tycker att underbara Clara sänker !!
(Jag är inte i målgruppen som jag antar är unga , o…kvinnor,men jag ber innerligt att min dotter inte hittar hit( och är rätt säker på att så är fallet,Tack Herren och Lov)
Hur tänker du!?!?!
Ja, jag undrar också hur du tänker? Om man ska kunna debattera och analysera saker, så behöver man komma med argument och tankar. Hur ska man annars kunna komma vidare och förstå den andre. Kanske kan Clara också få möjligheten att utveckla sina tankar vidare. Vi är många som verkar tycka att den här bloggen ger inspirerande och hoppfulla tankar inför framtiden. Många som längtar efter alternativ. Kanske din dotter också skulle vara en av dem… vad vet jag. Vi pratar om en hållbar framtid!
Vore underbart om fler kunde acceptera att vi är olika och vill leva våra liv som vi vill.
Alla måste inte göra samma val.
Mrs G
Ja visst vore det läskigt om en dotter inspirerades till att våga uttrycka sina tankar, tro på sig själv, att se alternativ till samhällets benhårda normer. Tänk om hon fick för sig att stureplans-fashion med restylane och “supa onsdag till söndag” inte är den Enda Sanna Vägen. Ve och fasa!
Hade jag haft en dotter så hade jag önskat att hon hängt här varje dag. Att hon som jag längtat efter Claras klokhet blandat med värme humor och intelligens. Att hon fått upp ögonen för att där finns olika sätt att leva på i Sverige idag OCH att det ÄR tillåtet! Att hon låtit sig inspireras till att verkligen finna det liv hon vill leva och inte ängsligt se sig omkring efter vad som anses rätt just nu. Astrid jag hoppas verkligen att din dotter hittar hit. Jag tror att hon kan behöva det!
Ja! Sex timmars arbetsdag åt alla låter toppen! Snart är det första maj och då måste vi ut på gatorna och tala om vad vi vill.
Det är sånna som Siv som är farliga i samhället! Som tror sig veta allt, och även kunna bestämma hur fint det är att odla tomater!
I somras jobbade jag OCH odlade tomater, är det också fel? När jag kunde ha köpte besprutade och fraktade ända från Spanien? Är kapitalismen rätt väg att gå?
Det var varken tomater eller siv som gav oss rösträtt!
Tummen upp
Varken Siv eller Clara är ngn samhällsfara. Men det som verkligen gör att jämställdhet är svårt att uppnå är att kvinnor är jävligt bra på att kasta skit på varandra. Det ser man inte minst bland kommentarerna på denna blogg efter Clara skrivit om ngt “viktigt”. Direkt börjar det kivas. Och jag tror mycket av det beror på hur inläggen vinklas, det är “min väg eller ingen väg”…
Varför ska inte en kvinna kunna kritisera en kvinna utan att det ska vara en fara för jämställdheten? Varför skulle alla kvinnor tycka lika? Kvinnor är människor, inget kollektiv med likadana åsikter. När en man kritiserar en annan mans åsikter, vilket också händer ofta, pratas det inte om att de kastar skit på varandra.
Nej det undrar jag också.
Man märker det så tydligt i en del bloggar att det anses som livsfarligt att tycka eller leva annorlunda än den breda skaran.
Yttrar man en egen åsikt, dvs en annan än den åsikten som bloggaren har så vips så har man hela kopplet av argsinta kvinnor på sig.
Vad hände då med att kvinnor ska stötta varandra? Eller gäller den regeln bara så länge man håller sig till det som anses normalt?
Jag är själv sk hemmafru, inte för att jag kallar mig själv för det, men jag är hemma medan min man arbetar.
Vi har inga barn utan bara oss själva att ta hänsyn till. Utom hundarna förstås.
Vi har valt att leva vrt liv på det viset för att det är det sättet som fungerar bäst för oss och som ger oss mest livskvalité och tid tillsammans.
Jag önskar att fler kunde vara lite mer toleranta och acceptera att man kan välja annorlunda än vad man själv har gjort utan att något av det behöver vara rätt eller fel.
Vi lever vårt liv en gång.
Lev livet istället för att sätta det på vänt.
Mrs G
Tummen upp! Älskar underbaraclaras blogg och tycker att Siw kunde haft en “trevligare” ton men att hon tycker annorlunda och har rätt att uttrycka sig kan ingen ta ifrån henne.
Skitbra skrivet Emma, jag håller med dig!
Och Malin, menar du om jag fattar det rätt att det är kvinnors eget fel att det inte är jämställt? Jag kan verkligen inte förstå dina tankegångar, jag ser jämställdhet som något som alla i samhället måste anstränga sig för att uppnå. Inte att det hänger på en viss grupp i samhället som inte gör på “rätt” sätt.
Och hur ska man som kvinna uttrycka sin åsikt eller protestera mot det man tycker är fel om man ses som en gnällspik så fort man yttrar sig? Jag tycker snarare att hela din kommentar visar tecken på ojämställhet, kvinnors tankar och åsikter ses som något tjatigt, gnälligt och att vi “kastar skit på varandra” medan män tas på allvar. I ett jämställt samhälle tas alla på allvar.
Så sant!
Ps Så sant till malin alltså =)
Jag är en annan Malin, men Malin ! har rätt i att kvinnor är otroligt duktiga på att trycka ner varandra. Jag är ofta på Familjeliv och läser och pratar och om en tjej skriver att hon älskar att vara hemmafru så får hon tonvis av inlägg där man talar om för henne hur bakåtsträvande hon är och hur hon skadar jämställdheten. En annan tjej startar en tråd om hur gott det är att kunna jobba heltid och ha barnen på dagis, då får hon tonvis med inlägg om hur dum i huvudet hon är. Så här är det kvittar vilket ämne det gäller.
Inte är det så att vi kvinnor ska se till att det blir jämställt, det ska vi alla hjälpas åt med och ingen sitter inne med en patentlösning för hur.
Å andra sidan gör väl Clara exakt samma sak som Siv. Hon tror sig veta allt och även kunna bestämma hur fint det är att jobba mycket.
Clara vill ju ha 6h arbetsdag, plus att hon värdesätter tid med familjen men även sitt jobb. Du kanske menar att göra mycket?
MAn borde väl kunna få sätta sina prioriteringar själv? Siv vill leva sitt liv på ett sätt, Clara på ett annat. De är olika människor, det är inte så konstigt att de tycker olika.
Tror att Siv reagerar på Claras ton. Clara reagerar på Sivs ton. Båda försöker övertyga om att deras synsätt är det “rätta”. Som upplagt för bråk.
Dock är Clara vänlig och kommer med förslag. Siv är mer aggressiv.
Fast clara har ju fastslagit att hennes blogg inte är en demokratisk plattform, här ska man tycka som clara. Så tolkar jag ett av hennes inlägg som jag läste igår, i det skriver hon om de som tycker annorlunda än hon och menar att passar det inte så finns det andra bloggar att läsa. Man ska inte kommentera utseende eller kläder, men ifrågasätta det folk säger måste man ju få lov att göra.
Det är jättemysigt att odla hemma, jag gör det själv, rabarber, jordgubbar, smultron, vinbär hallon,tomater mm, men visst är det en hobby, den kostar dessutom rätt mycket
Malin 2, ja så är det för att alla kvinnor inte tycker likadant. Vissa blir upprörda över kvinnor som väljer att vara hemmafruar, vissa blir upprörda över de som gör karriär. Kvinnor tycker olika! Det är ju naturligtvis inte samma ena kvinnor som sitter och kritiserar det som skrivs på familjeliv. De har åsikter, de uttrycker dem. Att det är just kvinnor som kommenterar beror nog på att det mest är kvinnor som besöker familjeliv. Samma sak med Claras blogg. Varför måste vi kvinnor tycka samma sak bara för att vi strävar efter att könen ska vara jämlika?
Vi kvinnor behöver absolut inte tycka lika. Och nej det är inte bara kvinnor som kastar skit på varandra. Men der är ett jävligt tjatande och gnatande om allt.
Jag håller så himlans mycket med om faran med att inte få agera jämlikt på egna villkor. Exempelvis att kvinnor ska vara mer som männen, får jag ofta höra när det handlar om ledarskap, gör som de gör så får du också bli chef etc. Är det inte normerande så säg… lika villkor är ju grejen!
Word!
Jag gillar i och för sig tanken på att downshifta, mer tid till annat än att bara jobba. Men alltså Sivs kommentar: “en ekologisk tomat var det knappast som gav oss rösträtt ” är ju störtskön och bortom det helt obetalbart komiska så ligger det en hel del i det!
Kalla det downshifting, hobby eller idioti – huvudsaken att man gör det man trivs med, oavsett vad det nu råkar vara (inom rimliga gränser förstås).
Vilket extremt intelligent svar på tal! Du har så rätt och jag är så glad att du finns och kämpar för allt det här. det gör att man vågar hänga på och hålla i fast det finns så många som ifrågasätter ett sådant tänk. Heja Clara!
Det handlar väl egentligen rätt lite om man åker på thailands-semester eller odlar sina egna tomater, utan mer om att man faktiskt ska ha möjligheten att göra det man föredrar av de båda. Det ena är inte bättre än det andra och den som föredrar att jobba sex timmar är inte sämre/latare än den som vill jobba 12 timmar, lika lite som den som vill odla sina tomater är bättre än den som väljer att köpa sina. Att inte tvingas in i ett sätt att leva sitt liv baserat på samhällsordning, det är väl det, det hela handlar om.
tack!
Yes!
Helt rätt!
Instämmer helt och hållet.
Håller med til viss del, men samtidigt handlar det väl också om att vi inte kan konsumera i den mängd o takt som vi gör idag? Vi kör inte bara slut på oss själva i jakt på pengar, prylar och billigaste möjliga mat, utan även på jordens resurser. Tycker det är intressant och hoppingivande med de tankar och projekt som börjar formas om att odla i den närmiljö vi bor i, även i stan! Att odla egna tomater-nej det är ingen hobby för alla, men kan vara ett litet steg mot en sundare värld. Dags att vi tar ansvar över vår egen konsumtion och hur den påverkar jorden!
Om vi alla ska bli självförsörjande på ekologiskt jordbruk så slår jag mig i backen på att vi inte kommer behöva arbeta färre av dygnets timmar, precis. Förutsatt att man räknar även odlande av sin egen mat som jobb, alltså. Men det gör man nog om man ska hålla på med det 8 h om dagen, 7 dagar i veckan, istället för 2.
Jag köper det självklart som livsstil för individer, som trivs med det (och det gör ju många!) men som samhällsomställning? Att folk borde lägga mer tid på att odla i trädgården? En samhällsomställning till att alla ska odla sin egen mat är ju liksom rätt 1700-tal och på 1700-talet var vi så sjukt mycket färre människor på jorden än idag. Okej att man är emot miljögifter, men man kan ju ändå uppskatta rationalisering.
Sen tycker nog många att jag drar för höga växlar på det här, att uppmuntra lite morötter i trädgården inte är samma sak som att säga att alla borde vara självförsörjande. Och det är det ju inte. Men det är ändå en samhällsutveckling som går åt det håller som många här förespråkar. Samma grundide. Att människor i allmänhet borde lägga mer tid på att odla vår egen mat, och mindre tid på att jobba med det vi är utbildade till.
Jag kan ju till att börja med säga att jag skulle ha svårt att överleva om samhällsomställningen artade sig så radikalt. Jag är helt enkelt för opraktisk och dåligt anpassade till ett sådant liv. För många i min specifika samhällsgruppering har utvecklingen av modern teknik varit den mer eller mindre direkta vägen till ett värdigare liv. En återgång till ett rent bondesamhälle skulle vara förödande för mig. Jag tror dock inte att det är detta Clara manar till. Jag tog som sagt mera intrycket att det var en vänlig uppmaning till vanlig enkel resurshushållning (med alla resurser vi har att tillgå, inklusive tid) och jag har mycket svårt att se nåt negativt i det.
Det är väl ingen som skrivit att alla borde odla tomater. Men alla skulle behöva hitta fler givande saker att göra med sin tid som inte är kopplat till konsumtion av nyproducerade saker. Det är ett faktum. Planeten har inte råd, även om vi har det.
Självklart Johanna! Vi kan absolut inte konsumera som vi gör om vi vill leva vidare, men det är ju också en helt annan diskussion som är värd att diskutera i ett eget sammanhang.
Tack Camilla. Du skrev den kommentaren jag tänkte. Jämlikhet, jämnställdhet, feminism, rösträtt, arbetspolitik mm har inget med varken tomater eller Thailandssemestrar att göra! Den fria viljan, skapa möjligheter, ett demokratiskt samhälle där man respekterar varandra och varandras val och visar lite ödmjukhet för varandra, istället för att trycka ner våra medmänniskor och påpeka vad man anser är deras fel och brister…
Exakt, och det finns många som trivs och brinner för sina vanliga 8-timmarsjobb oavsett om de är inom vård, skola, transport, kontor, industri etc. Som tycker att det är fint att vara en kugge i samhället. Oavsett om de är lågavlönade eller högavlönade.
Jag tycker att både Camilla, Idao och du mamma till 2 har fina poänger.
Jag själv funderar mycket på downsizeing (men hey, jag är ju dessutom timanställd i vården, så det finns inga direkta möjligheter till utsvävanden ändå) men blir lite matt när diskussionen blir så svart-vit. Och när man börjar värdera människor som bättre eller sämre utifrån sina yrken osv. Det känns som att, precis som Idao skriver, att det behövs mer ödmjukhet. Alla har inte samma förutsättningar.
Det blir farligt när man börjar hävda att det/den ena är bättre än det/den andra.
Något som jag uppfattar (eller missuppfattar?) är att när det kommer till diskussionen om down-sizeing och yrken så känns det som att alla utgår från att det är ”karriärister” inom akademiska yrken vi talar om? Som mamma till 2 tar upp, den sektorn som ”driver” samhället, brevbärare, undersköterskor, förskolelärare, osv. den är ju så otroligt viktig! I min drömvärld får vi alla hjälpa till inom de olika områdena, någon gång under livet. Då talar vi verkligen om att hjälpas åt.. eller?
Som sagt, jag efterlyser en mer öppen diskussion där det inte handlar om ”my way or the highway”.
En annan tanke, vi lever i ett väldigt prestations-inriktat samhälle, både när det gäller yrke- och fritidsval. Jag upplever att vi definierar oss själva och andra i väldigt hög grad utefter dessa två (och egentligen ännu fler områden i livet) vilket känns ledsamt. Tänk om vi kunde lyfta bort graden av prestation och istället bara se och uppmuntra varandra utefter vilka vi är, och inte bara utefter vad vi gör. Jag tror att det kanske är där det skär sig för många, att downsizing bland annat blir ytterligare något att prestera.
Både jag och min man har gjort precis det du beskriver i ditt inlägg. Vi har gått ner i arbetstid och ägnar den tiden åt att njuta och att utveckla våra två företag. Vi delar på hushållsarbete, trädgårdskötsel, bilvård osv men väljer att inte anpassa oss efter den traditionella manliga rollen där jobb och höga inkomster är prio utan vill hitta en mix av arbete och hemmaliv.
Det är ju inte bara en jämlikhetsfråga utan också en fråga om hållbar ekologi. Att vara så nedlåtande över att någon väljer att odla sin egen mat känns som ett stort steg bakåt. Jag kan istället tycka att vi ska jubla över att unga, aktiva, medvetna kvinnor inte bara tänker på karriär och familj utan även ägnar vår natur en tanke. Sen väljer jag att ta för självklart att även Claras man har tagit samma beslut och lever ett ekologiskt hållbart, familjevänligt liv med plats för karriär.
Jag tycker att du skriver så väl Clara. Men jag tror också att livet kan te sig olika för olika människor. Det som är rätt för en behöver inte nödvändigtvis vara rätt för en annan. Men precis som du skriver behöver vi våga stanna upp, reflektera och ofta ifrågasätta 🙂
Kramar Kicki
Nja, alltså jag tycker att Siv här är väl kritisk till ditt inlägg om downsizing. MEN – jag känner inte alls igen detta med att dagens norm skulle vara att kvinnan förväntas ta hand om hushållet, att det är hon som vårdar alla relationer, att hon är den som i första hand bränner ut sig…jada jada jada.
Det om något är väl en förlegad syn – eller? Att kvinnor i Sverige ser sig själva som offer för de hemska männen och inte kan/vågar/vill ta för sig.
Hörde på radion här i Norge för några veckor sen, att frånskilda män är singlar i snitt i 7 månader. En stor grund till att de är själva under så kort tid är att de blir väldigt ensamma när de skiljer sig, då frun är den som vårdat relationerna till vännerna. Därför blir det viktigare för dem att finna en ny partner än för deras ex. Så helt bullshit verkar det inte vara…
FAKTUM är att de allra flesta kvinnor i vårt land är de riktiga samhällsbärarna. Tar ansvar för familjens relationer, engagerar sig i eventuella barns utveckling, ser till att det finns papper på toan och mjölk i kylen. Öppna ögonen och undersök hur det i ser ut i familjer runtomkring dig. Du kommer bli förvånad.
Precis min poäng Linda. Och många gånger tas det för helt självklart att det är kvinnorna som ska sköta detta, även hos kvinnorna själva. Om mannen gör något extra däremot (som du skriver, ser till att det finns mjölk, eller handlar en blomma om man blir bortbjuden på middag), så ska detta genast prisas lite extra. Sällan det sker när det är en kvinna som får vardagen att gå ihop…
Ingen familj i min omgivning har den uppdelningen att kvinnan måste städa, handla, laga mat, ta hand om barnen etc. Däremot har många kvinnor skyhöga krav på sig själva (vilka enbart kommer inifrån) om att deras hem måste vara fläckfritt, putsat och redo att visas upp för Sköna Hem eller liknande NÄR SOM HELST. Jag upplever män mycket mer avslappnade i den frågan.
“Enbart kommer inifrån” är kanske något vi säkert med all typ av forskning och den minsta lilla samhällskritiska syn något som vi med all säkerhet kan säga inte är sant. Från att vi tar på flickor kläder som de ska var fina i och inte kan leka lika bra i till att de möts av 1000-tals reklambilder, leksaker, åsikter som har med deras utseende och hem att göra. Flickor presterar mer i skolan och har högre krav på sig att inte “busa” lika mycket. Många föräldrar pratar om att de föredrar att få en flicka för att de är “lugnare” och snällare”.. Så att säga att krav på utséende, både på sig själv och sitt hem kommer enbart inifrån är ju helt befängt. Dessutom vet vi ju att kvinnor i pinsamt större mängd tar ut föräldraledighet, vilket naturligtvis betyder att de tar större del av barnens tid. Dessutom finns det så klart en massa spända män som går och oroar sig också. Det är ju lätt att gå omkring och vara “härligt” avspänd när någon annan sköter det mesta i hemmet..
Jösses, du fick det verkligen att låta som att kvinnor inte kan tänka själv, att uppväxten format oss till små offer utan egen vilja och tankeförmåga.
Men om du vill ha en man som delar på ansvaret och planeringen i vardagen, ja, då måste du kräva det! Min man och jag har samma typ av jobb, tjänar ca lika, och delade på jobbet hemma, men jag var den som planerade allt, höll koll på vad som behövde göras/¨handlas etc. Och det är ett rätt underestimerat arbete.
Jag blev så sjuk under graviditet att det innebar att Samwise fick ta över städ/handling/planering/matlagning/disk i tllägg till sitt jobb en period. Det innebar även att sänka kraven enormt. Det kan ta emot för ‘duktiga kvinnor’! Men det måste man igenom ska det ble jämställt. Det måste vara på bådas villkor. Halvfabrikata på vardagarna, inget blev struket och stökigt var det. Vi skaffade en städhjälp en gång i veckan, och efter 6 månader kunde han laga mat. När jag blev bra motsatte jag mig att ta organisatorrollen tillbaka. Det har helt klart minskat min stress. Jag organiserar vårt sociala liv, men han har hand om kylskåpet och vad som fattas i det. Om jag ska handla skickar jag en sms till honom; “Vad ska jag köpa?”
Men grejen är väl inte om det är rätt eller fel, hobby eller livsstil. Det är väl att vi inte ska göra saker vi inte har råd med, leva över våra tillgångar och för att vi vill vara som alla andra..eller?
Jag tycker att de som vill åka till Thailand ska få göra det utan dåligt samvete om de har råd, inte belånar sig för att kunna åka.
Måste alla ALLA diskussioner i slutändan handla om kvinnofällor och jämnställdhet? Handlade inte Claras första inlägg lika mycket om män eller ska de inte också downshifta?
Håller med. Det var i alla fall det budskap jag tog med mig. Om jag inte missminner mig handlade en del av det Clara skrev om att man inte bör spendera pengar man inte har (utom i yttersta nödfall), speciellt inte för att försöka passa in utifrån påtvingade parametrar. Mina föreäldrar har alltid lärt mig att om man vill ha nåt bör man generellt vänta tills man har råd med det. Det kändes som att Clara mest ifrågasatte det faktum att folk faktiskt spenderar rätt mycket resurser på saker de faktiskt inte har särskilt mycket glädje av i längden. Jag uppfattade inlägget som en vänlig uppmuntran till folk att fundera lite vad de faktiskt har sina utgifter (inte bara de rent monetära, utan också andra saker) och det är väl inte en dag för tidigt att nån höjer den rösten?
Ja! Det är precis vad den här debatten handlar om att vi inte ska göra saker vi inte har råd med – och att leva den livsstil vi vill, vilket skribenten Siv ser ut att ah missat helt. Hon värderar sin tid i pengar, som hon i sin tur kan investera i något annat. Det är vad stadsmänniskorna är vana vid. Men att påstå att påta i jorden är en hobby enbart och inte att bygga upp ett delvis självförsörjande hushåll (vilket jag har förstått du, Clara, gör, och misstänker att skribenten inte ens har tänkt på) är befängt. Jag skulle själv gladeligen pyssla i trädgården då och då om jag kunde – men jag skulle inte gå så långt som att säga att alla andra som pysslar i trädgården bara gör det som en hobby. Det är ju upp till dom! Och att ha ett eget trädgårdsland är att ha en enorm tillgång – både för sinnena och för konsumtionen.
tycker att den som vill downsiza får göra det men också att alla borde ta lite mer ansvar för konsumerandet. Jag sådde 1 balkonglåda med plocksallad ifjol och den räckte ända in i september(!!) för två personer. Organisk var den också! hade även två tomatplantor med fantastiskt goda cocktailtomater på. Och så luktar det ju så gott också, man blir nästan berusad av tomatdoft, en av mina favoritdofter!
Att göra annorlunda sticker ut. Allt är så mycket “enklare” när alla springer i samma ekorrhjul. Att promenera bredvid är lite skumt……………..men skönt!
Jag hänger inte riktigt med om jag ska vara ärlig. Men det gör detsamma! Jag tycker såhär, Att alla borde göra vad de själva tror på och trivs bäst med, så är man iaf själv nöjd!
Jag tycker du har väldigt starka fördomar om när du pratar om män och kvinnor. Sverige är oerhört jämställt om du jämför med många andra länder i Europa; har vänner som är boende både i Frankrike, Belgien och Irland.Debatten blir inte bra när man gör sådana generella påståenden som att kvinnor har huvudansvaret i hemmet. Är det så? Det tycker inte jag; tycker att jag dagligen får motsatsen bevisad. I vår umgängeskrets tar papporna lika mycket ansvar som kvinnorna; min man har huvudansvar för tvätten här hemma. Du är bra Clara! Men nu tycker jag att du generaliserar för mycket.
Jag och min man lever väldigt jämnställdt, båda jobbar heltid och vi delar på alla sysslor hemma, och så lever även alla mina kompisar med sina killar..det är ju inte på 50-talet längre, faktiskt. Det du, Clara, beskriver känns lite väl gammeldags ( tror inte dina vänner lever så??) och vad jag ser i min umgängeskrets har det då kommit längre än så. Inga av mina tjejkompisar förväntas att ta allt ansvar hemma, det vore ju absurt om bägge jobbar! Det klart man ska dela upp det, OM man vill.. och jag tror väldigt många gör så också.
Det är så svårt med genaraliseringar men är ju lite av ett måste i en sån här disskusion. Hur lever de flesta familjer i sverige idag? Jag kan bara svara för mig själv och jag håller på att gå under. Jag jobbar 75% och min man (som för övrigt är helt underbar ibland..) jobbar väldigt mycket och har ett chefsjobb. Jag gör ALLT hemma, med våra två barn, två hundar, hus, hushåll mm. Jag är verkligen helt slut och undrar varför det är så här? Det här livet är verkligen inget att sträva efter. Att göra karriär OCH allt annat. Jag ska dessutom hinna lila mycket som mina manliga kollegor som jobbar 100%…. Hur gör man för att komma ur den här fällan? Downshifta så att man hinner med att hjälpas åt, sluta jobba och bli hemmafru (jag skulle aldrig i livet låta den här skiten gå ut över barnen och är hellre hemma om det betyder att jag hinner med dem bättre!). Hur kan samhället förändras så att det är självklart att man jobbar lika, tjänar lika och tar lika mycket ansvar i hemmet? Jag vill bara snabbspola dit för jag orkar snart inte mer och har många andra kvinnor runt mig som sitter i samma sits även om vi lever på 2000-talet….
Och dessutom får du mindre pension. Jag menar verkligen inte att måla fan på väggen, men för din skull hoppas jag inte att du hamnar i ett läge där ni skiljer er. Då har du gjort allt gratisjobb och kan knappt försörja dig, medan din man troligen har en schysst tjänstepension.
Man kan faktiskt göra något åt detta, skriv papper och fördela era pengar nu när ni är överens och sams. Spara mer pension till dig än till honom.
Hemmajobb värderas inte, men då får man inte vara blåögd och bara rycka på axlarna.
Förstår inte varför det fokuseras så mycket på pension. Själv ser jag istället att vad härligt för henne att hon får mer tid för barnen. Visst, nu skulle jag inte vilja hamna i hennes jobbiga situation som inte verkar så bekväm.
Men varför pratas det jämt om att det är synd om kvinnan om hon jobbar mindre för hon får mindre pension. Herregud, mer tid med barnen överväger ju allt!!!!
Som många andra har skrivit, varför är det så negativt med det kvinnan gör…varför vill vi bli som männen. Jag tycker att männen borde känna sig som offer istället….stackars männen som jobbar så mycket, får så lite tid för barnen, har dålig relation med familjen…det enda dom har är högre lön.
/Maria
Äntligen någon som kommer med kloka ord.
Med äntligen någon som kommer med kloka ord syftar jag tillbaka på Nina
Men det är ju så. Finns färsk statistik på det, gå in på scb och kolla.
Varför snackas det pension ?
Jo för att det är viktigt.
Det är en liten tröst för tex min mor nu nästan 50 år senare att hon fick vara med sina barn. Hon kan inte äta den tiden hon fick med oss, inte klä sej med den heller.
20 års arbete gav 5000 i månaden i pension
En väninna till mej har jobbat i över 40 år, men deltid, för barnens skull hon har 6000 i månaden nu, 64 år gammal.
Jag har varit hemma med mina barn, i nio år, jag ångrar mej inte. Men jag kommer att få en låg pension och måste nu jobba heltid de knappa 20 år som är kvar till pensionen
Många av oss har jobbat heltid hela livet…..och kommer att få en bra pension. Valet är fritt!
Jag känner inga par som lever jämställt! Jag är 23! Mina föräldrar lever inte jämställt, mina kompisar gör det inte heller.. det är ingen förlegat syn att kvinnor gör mest i hemmet och i relationer. Det är normen! Ni som lever och försöker leva jämställt kämpar för något positivt! Och alla borde göra det! Men tyvärr är det inte så! Det är en fruktansvärt fastvuxen norm i våra samhälle! Att säga annat är bara jättemärkligt och konstigt.
Tror verkligen folk att vi bor i ett jämställt land? Och nu jämför vi inte med länder som är sämre jämställt.
Lovisa, underbart om du och din man lever jämställt och att dina vänner och bekanta också gör det. Det tror jag är en viktig del i jämställdhetskampen; att visa konkret att det faktiskt går alldeles utmärkt. Men argumentet att vi har det bättre i Sverige än i många andra länder, vad har det med saken att göra? Ska vi svenskor nöja oss bara för att vi har en i genomsnitt mer jämställd situation än våra utländska medsystrar? Det bästa vore väl om vi, som ändå kommit så pass långt, visar att det är möjligt att leva jämställt fullt ut.
Fast jag tycker faktiskt att vi kommit en bra bit på vägen till ett jämställt leverne och våra bekanta utlandsboende tycker Sverige är ett fantastiskt jämställt land. Vi diskuterar och agerar efter jämställt samhälle vi har det “tänket” i samhället,det är min åsikt. Självklart ska man inte jämföra med något som är sämre, men jag tycker man måste höja sitt perspektiv något. Att generalisera för mycket ska man vara försiktig med, exempelvis i vetenskapliga studier är det viktigt att inte generalisera utan argumentera med fakta. Men självklart ska vi fortsätta sträva framåt, men jag vände mig främst mot generaliseringen Clara gjorde, det är den jag inte håller med om. Intressant är det verkligen!:)
Tack för ditt svar, Lovisa. 🙂
Jag förstår din poäng om att man ska undvika att generalisera, men i den här sortens debatter så går det nog inte att komma undan det helt. Särskilt som statistiken tyvärr visar att det fortfarande är kvinnor som tar ut mest föräldraledighet, jobbar flest timmar i hemmet osv.
Javisst har Sverige kommit långt, självklart. Jag bor själv i Frankrike och är mellan varven bittert avundsjuk på mina svenska kompisar som kan dela på föräldraledigheten osv. Men att Sverige kommit längre än många länder betyder ju inte att Sverige kommit i mål.
Tyvärr så är det ju fortfarande alldeles för vanligt att det är kvinnan som i praktiken håller koll på allt som har med familjen och hemmet att göra, även om mannen gör mycket rent konkret. Ansvaret för hemmet verkar svårt att verkligen dela på. Vad är dina bästa tips för att verkligen leva jämställt i vardagen? 🙂
Ingen av mina vänner lever jämställt, även om de säkert skulle påstå det. Alla jobbar heltid, men det är alltid kvinnorna som har huvudansvaret för hemmet. Även om de inte tar allt utan delar hyfsat så är det alltid kvinnorna som är “projektledarna” och ser till att allt blir gjort.
Här hemma gör min man mer än mig, även om det inte är mycket mer. Så fort det kommer upp blir de nästan förfärade och verkar tycka det är fruktansvärt orättvist mot min man, men jag är jäkligt tveksam till att de skulle reagera på samma sätt om det var jag som hade gjort mer än honom.
Föräldraledigheten ska vi inte tala om, där har de verkligen åkt tillbaks till 50-talet (pengarna prioriteras mycket högre än att papporna ska vara hemma).
Det är många frågor igång samtidigt, men jag undrar: är det egentligen så konstigt att kvinnor “förknippas” med hemmet eller “belastas” med ansvar för hemmet? Det sänds ut så dubbla signaler; tänk bara på Clara själv som är kvinna och har sitt arbeta med att blogga och skriva om just hemmet och allt som hör därtill. Det sänder ju ut signaler till oss kvinnor att pyssla, fixa och inreda i hemmet, när vi ser en framgångsrik kvinna i snygg klänning fixa med bakverk hemma.Inte känner jag till så många män som bloggar om det, egentligen. Tänker också på Leilas blogg och många andra Englas showroom m,fl… Är det så konstigt egentligen att vi kvinnor känner oss “dragna” eller kallade att fixa i hemmet? Det finns och skickas hela tiden ut bilden av kvinnan som äldkar att fixa hemma, samtidigt som hon också ska ha ett arbete utanför hemmet.En öppen fråga, ingen kritik mot någon!
Du har en poäng i det du skriver, men samtidigt får ju var och en skriva om det just den brinner för. Och för att ta Clara som exempel så skriver hon ju också om hur hon baxar ner stora dörrar för vindstrappan, hanterar en skruvdragare, målar om och andra saker som inte är “traditionellt kvinnliga”. Vilket inspirerar mig iaf, jag tycker det är skönt att se att det går att plocka det bästa från båda sidor. 🙂
just det! det där med att odla tomater eller baka surdegsbröd är kanske för vissa en hobby, medan för andra är det en direkt politisk handling eller deras yrke.
för mig handlar det om intresse och sund livsstil. att jobba intensivt större delen av året för att ha en kort semester (där man visserligen kan umgås dygnet runt som siv säger) på sommaren och ev vid jul skulle inte för mig vara en sund livsstil. det skulle innebära att jag större delen av året är mycket tröttare än vad jag egentligen behöver och har mindre tid att engagera mig och umgås med mina nära.
Apropå kommentaren “att dra sig tillbaka från arbetslivet och inte se eller påverka annat än vad som växer i trädgården känns inte som det slugaste feministiska tricket” så tyckte jag att det resonemanget återkom en hel del i diskussionerna efter Claras downshifting-inlägg. Att man liksom fastnar i tanken att kortare arbetsdagar bara handlar om att vara hemma mer, vara med familjen mer, odla mer, “pyssla” mer.
Jag menar att en downshifting av arbetstiden lika gärna kan bidra till att folk har mer tid och ork och lust att vända sig “utåt” i samhället också. Engagera sig mer politiskt, i föreningsliv, i kulturlivet, i ideellt socialt arbete och allt möjligt.
Downshifting innebär möjligheter “åt alla håll” och på så många olika sätt.
Dessutom vet alla som bakat surdegsbröd att det ska ju jäsa i 12 timmar i omgångar-på den tiden hinner nog de flesta läsa ledarsidorna i DN, plita ner ett brev till valfri riksdagsman eller starta en namninsamling. Som en kommentator sade i “Pain de Martin”-bloggen: “Vad då tar tid? jag sitter ju knappast och tittar på degen när den jäser?”
Jag märker dessutom att mitt överätande av bröd minskade när jag bakade själv i och med att jag visste att det låg 2-3 dagars jobb bakom. Det är en nyttig sak att tänka på i överflödets och konsumtionens dagar.
Apselut …De flesta personer jag känner som sägnar sig åt lokal matproduktion/självhushållning är också engagerade i större samhällsfrågor …och det finns även närverk som fokuserar på båda delarna (tex. omställningsrörelsen).
Hur mycket har man tid att tänka efter, reflektera och engagera sig i NÅGOT om man ska sälja all sin tid till lönearbete tänker jag?
Nä, för vi kvinnor saknar ju helt simultanförmåga, vi kan helt enkelt inte jobba, tänka, reflektera och engagera oss samtidigt. Jag är som en robot med mina strax över 100 gymnasie-elever och mina 30 kollegor. Får ingen input, påverkar ingenting. Herregud…
Instämmer!
thailandssemestrar och köpetomater är ju dessutom så bra för miljön… nej men allvarligt talat, vad trist det är med den där typen av kommentarer. fram för sex timmars arbetsdag!
Ibland blir jag lite förvånad över hur folk tänker. De fundamentala mänskliga behoven är syre, vatten, föda, skydd/bostad och nära relationer. Utan dessa klarar vi oss inte. Att framställa sin egen mat och umgås med sina nära är det mest fundamentala man kan ägna sig åt, det är ju allt annat som egentligen är tillägg. Ibland får vi så konstigt perspektiv på saker när att odla föda och vårda sin avkomma är en hobby medan att sitta på ett kontor och knappa på en dator är ett arbete.
Själv tillhör jag det senare släktet, men jag anser att det finns en risk med att tappa kontakten med våra egentliga behov som varken har med resor eller många av våra civila jobb att göra.
Angående jämställdhet så önskar man att det vore så att männen axlade mer av hushållsarbete och relationer med andra, men så är det inte. Statistiken är tydlig, kvinnor tar fortfarande mer ansvar för hushållet, familjen och vårdandet av relationer. Hur går vi tillväga för att förändra det om det är det vi vill?
Det känns som att Siv fick en tå i kläm av dina åsikter. Stackars människor som inte kan se längre än de själva har rutat in sitt liv. Om man slutar ifrågasätta då är det väldigt läskigt. Bra att du gjorde ett helt inlägg om det där Clara, istället för att bara svara i kommentarstråden!
Jag vill helt enkelt vara mycket med min familj och de vill vara med mig och dessutom är det både roligt, ekonomiskt och tillfredsställande att baka och odla.
Ville bara säga det.
Jag tror jag känner lite vad Siv menar, eller vad jag tror hon menar?
Att det i bland är lite eller mycket provocerande mot de ( mig med) kvinnor som väljer att jobba heltid och köpa oss tjänster som köpta tomater, städhjälp eller långresor.
Att man i bland – säger inte att du Clara skriver det nu- kan utläsa att det är lite bättre att ta tiden med barnen och vara hemma och påta och odla allt själv och det är det ju om man har ett sånt jobb som ex du Clara har. Då kan man enklare göra och leva så.
För oss andra som inte har den typen av jobb blir det svårare och det är väl där i alla fall jag kan känna kritik i från – inte sällan andra kvinnor och inte sällan på nätet- att man liksom får frågan i ens val att skaffa många barn ( i mitt fall fyra och en bonus) och ändå jobba heltid.
Jag väljer ju bort saker som egna tomater, eget brödbak etc och köper städtjänster för den heltidslön jag har.
Rätt eller fel? Nä olika förutsättningar, olika jobb, olika i hur vi bor men också i vilken personlighet vi har och vad som intresserar oss.
För mig ( och Siv) vore det en tidsfälla att göra så, sen kan man ju likväl välja det för att det är ens intresse med hemodlade tomater och surdeg.
För ex Clara är det ingen tidstjuv alls, för hon är hemma och jobbar mest!
Trist när vi kvinnor hela tiden måste kritisera andra kvinnors val!
Lena, jag vet inte om du riktigt lyckats klargöra för mig varför Claras inlägg blir så provocerande för dig som “heltidsarbetande mamma”. Egentligen är det inget problem om livet fungerar för dig och hela er familj. Då är ju allt ok. Men jag tycker (sett utifrån) att väldigt många familjer idag kämpar en väldigt tuff kamp. Man hör ofta talas om att “livspusslet ska gå ihop”. Ändå är det väldigt få som verkar ifrågasätta och försöka hitta andra vägar att gå. Därför tycker jag att Claras blogg och inlägg är väldigt inspirerande. Hon vågar ändå ifrågasätta rådande normer och värderingar och gå en ny väg framåt. Alla måste ju inte välja den vägen, men andra kanske kan tänka om och hitta ytterligare alternativa livssätt. Val som kanske gör livet lite mer meningsfullt att leva.
Claras inlägg provocerar mig inte alls! och jag har svårt kanske att se att Sivs inlägg provocerar så mycket heller.
Jag skriver ju just det, att vi är olika som personer, har olika intressen – själv bokstavligt avskyr jag att baka kladdigt bröd men vet att andra älskar det.
Inget är mer rätt eller fel så länge det fungerar för alla i familjen.
Jag menar dock att jag i bland kan få rätt syrliga eller undrande kommentarer, om hur jag kunnat skaffa så många barn och ändå jobba heltid. “Visst måste jag missa massa? “När jag började jobba exempelvis när mina tvillingar var 8 månader fick jag rätt många såna frågor.
Mitt val är ju lika rätt för mig, som Claras för henne ( Och troligen Sivs för henne 😉 För vi är olika, har olika jobb och olika familjer.
Men tjejer !
Tänk själva ! Hur många blottare (oj,jag menade såklart bloggare) som beskriver sitt liv med begagnade leksaker,jordgubbsfrukost(jo,i Norrland KAN man kanske köpa jordgubbar i april) och annat myspys finns det här i landet?
Hur många som bor på”landet” köper kläder som är fotomässiga ( om nån kommer förbi då man fixar för “lillen”? )Men…”egenlek”( alla Anna Wahlgrenbelästa-men nämn för jösse namnen inte att det var HON som introducerade detta( HON som har sin dotter emot sig?) är ju verkligen i tiden och bra !
Nåväl; denna underbara har valt att ta bort mig från möjligheten att kommentera på Facebook troligen eftersom jag som mormor och mamma inte bugar? Eller ;nja Tankarna som skrivs skall vara tillvända !
Applåd, Astrid!
Det handlar ju inte bara om att det är dåligt. Sanningen är ju, och det kommer inte att ändras under vår livstid, tro mig, att om man vill ha ett jobb med mycket asnvar och därmed hyfsat bra betalt så FINNS inget “jobba deltid”. Där är vi fast i förväntningarna på att vara på plats alla dagar, all timmar plus en rimlig summa övertid. Jag klagar inte, jag har skitkul, men jag får verkligen prioritera om det är tomater jag odlar eller om jag pratar med mina söner. Trist, ja, men samtidigt har jag ju pluggat en massa år för att jag brinner för att jobba med nåt sånt här. Alltså- antingen har man ett jobb man brinner för och som kräver sininsats, och köper sitt bröd, eller så är jobbet inte lika krävande, eller så bestämmer man sig för att inte göra det så krävande och drar ner på utgifterna för att slippa jobba. Works for me, gör som ni vill, men jag gillar mitt jobb….
DESSUTOM såmhar jag nästan inte sett ETT enda downshiftingreportage som inte beskriver personer som jobbat som tokar, dragit in miljoner, eller sålt ett itföretag och nu lever på vinsten. Inte så svårt att säga att man “värderar sin ledighet mer” då.
Jag menar att det visst går att kombinera familj, barn och ett jobb man trivs med men kanske måste man, eller inte kanske, man _måste_ prioritera hela sin vardag så att den flyter på.
Vad man väljer bort, tomatodling, egen träning, städa huset själv eller att låta bli att räcka upp handen vid brödbak i skolklassen eller barnens fotboll. Ja det måste man välja själv.
Jag har som sagt var fyra egna barn, tvillingar på 3 år och två egna tonåringar, samt en bonustonåring. Jag lyckas inte varje dag såklart och självklart har jag dagar då jag är stressad och känner att klockan tickar för fort.
Men merparten av tid trivs jag faktiskt med mitt liv, heltidsjobb och stor familj.
Nu vet jag att det absolut kan komma att ändras när mina tre åringar kommer upp i åldern där mer aktiviteter kommer att ta tid och kanske gör jag då ett annat väl än att jobba heltid.
Men att tro att livet bara flyter på om man ror snabbare när det blir mycket fungerar inte, man måste sätta sig ner och fundera vad som är viktigt för just en själv och ens familj!
Märkligt hur människor kan bli så provocerade av hur någon väljer att leva sitt liv. Jag kände WOW när jag läste din text och särskilt fastnade följande:”Hur lite pengar kan jag klara mig på i motsats till hur mycket vill jag bränna? Hur enkelt kan jag bo och leva och fortfarande trivas i motsats till hur fint och maxat kan det bli? ” I två enkla meningar lyckades du beskriva precis hur vi i vår familj har valt att leva vårt liv. Att välja betyder ju inte att man nekar någon annan deras val, att välja betyder att detta är den väg jag har valt att gå! Att odla tomater gav oss kanske inte rösträtt, det som gav oss rösträtt var kvinnor och män som vågade stå för sina åsikter och kräva sin rätt. Som såg det viktiga i varje människas rätt att välja. Clara du är en god förebild och en stark kvinna, starka kvinnor kommer alltid att provocera så stå på dig!
Jag tycker precis som Liza skrivit här!
Ordet “downshifting” är lite missvisande! Även som hemmafru/förälder kan man verkligen bidra till samhället. Jag “är hemma” o hinner t ex hälsa på några grannar som är gamla, sjuka o ensamma med hemtjänst som bara hinner det nödvändigaste. Jag kan oxå hjälpa till i kyrkans second hand-butik där vinsten går till soppkök/härbärgen. Jag hinner oxå andas, laga vettig mat (till vettig kostnad) till min familj. Jag känner mig inte förtryckt, självuppoffrande eller mindre värd. Jag känner mig bra!
Bra inlägg! Uppfattade också att det handlade om mer tid för livet och mindre konsumtion. Sen undrar jag varför det verkar vara en självklarhet att man ska till Thailand på semester, att man inte ens behöver fundera över om det är rimligt att flyga till andra sidan jordklotet för att umgås?
Ja det där med Thailandsresor skulle det behövas en helt egen diskussion om. ..
Det nämns ibland att man ska respektera andras val och att folk som vill flyga till Thailand och liknande flera gånger om år ska få göra det om de nu vill det och har råd med det. Att alla ska få göra som de vill.
Men lägger man in en miljö- och solidaritetsaspekt på det hela blir det lite mer komplicerat..
Det känns som att Siv missade hela poängen med ditt inlägg… Var kom semesterresor till Thailand och surdegar ifrån?Jag tycker att ditt inlägg var mycket tänkvärt. Jag tycker också att din text om att vara den som älskar mest var oerhört klok, den har jag “skickat vidare”.
Tack för en givande blogg!
Annica
Jag tycker iofsg att Siv hade mycket vettigt att säga. Alla kvinnor är ju olika och för en del är inte livets mening att odla tomater.
Det viktiga som vi alla brudar borde jobba för är ju rätten att få välja våra liv själva.
Men! Jag vill inte leva som min farmor gjorde och märkligt nog på nästan samma plätt som Clara gör. Vår föräldrageneration har kämpat för jämställdhet och även om det går långsamt fram så går det ändå fram. Tycker att det introvert och samhällsfrånvänt att bara se till det lilla och den egna familjen. Vård, skola och omsorg. Människovärde för alla. Förändring. Det är vad jag tycker att tjejer skall kämpa för. Så, på barrikarderna!
åh, vad jag tycker att det är tröttsamt att folk så ofta missförstår syftet med dina blogg-inlägg..
Alla är vi olika å tur är väll det. Mina arbetade timmar, som i bland blir väldigt många, ger mig möjlighet (i form av pengar) att göra saker som gör mig lycklig. Å lycklig blir jag när jag bland annat får resa till mina vänner som bor alldeles för långt bort. Lycklig blir jag att när jag vet att jag har råd att bo i mitt hyrda torp.
Jag vet inte vad jag vill säga egentligen, ja förutom att vi lever inte samma liv. Alla lever inte i en parrelation med barn och hus. Alla gillar inte att påta i trädgården (själv skrek jag av lycka när jag upptäckte att gräsmattan bestod av 90% mossa, minimalt arbete med den) Jag älskar mitt jobb och att gå dit varje morgon ger mig så mycket tillfredsställelse. Jag skulle nog kunna tänka mig att jobba mer om jag fick, men då har jag ingen annan att ta hänsyn till än mig själv heller.
Jag befinner mig i en position som i mångt och mycket påminner om din. Även om det kan te sig en smula paradoxalt tror jag inte det är så långt i från det som Clara åsyftade. (Jag blir gärna tillrättavisad om jag har fel) . Du tycks ju ändå spendera dina förvärvade resurser och din på saker som du övervägt och bedömt gör ditt liv rikare.
Du har nog rätt. Det jag menade är väll att det här med 6 timmars arbetsdag kanske inte passar alla. Man måste få tycka om att tjäna pengar och göra någonting med dem. Ahh va svårt det är att förklara. I bland har jag bara så svårt att relatera till Claras inlägg eftersom vi helt enkelt inte lever samma liv.
Problematiken kommer i min erfarenhet då man får barn. Då man ställs inför dilemmat att dagens timmar inte räcker till att både jobba massor och vara en närvarande förälder. Inte bara tidsmässigt utan att ha energi och inspiration över till sina barn. -och relationen.
Jag hade inga problem innan barnen, men nu ser jag tydligt vad Clara pratar om.
Har själv valt att skapa ett liv som främjar tid med familjen. Bor så lantligt och vackert att vi inte längtar till thailand/torp.
Har intressen där barnen får plats, umgås hemma eller hos vänner. lägger tid på billiga hobbys, som tangerar arbete. dvs, tjänar pengar och trivs samtidigt, nära familjen. det känns som ett recept för en bra relation och tillfredställd vardag.
Argumenterar ibland med x, som jobbar som ett svin för att sedan må bra, en stund, utomlands. Det är upshifting säger jag, att arbeta sig fram mot nästa semester, som måste komma tätare och vara häftigare och dyrare för varje gång.
Jag håller med helt och hållet. Utan barn så är det lätt att leva jämställt eftersom hemmajobbet mer är upp till var och en och inte lika nödvändigt.
Grattis Märta – bra jobbat – till ditt liv som verkar rikt på många sätt.
Clara jag blir grön av avund och får kramp i smilbanden av ditt briljanta och välformulerade svar! Styrkan att gå emot de samhällsnormer som skapats av män är ju precis det som gav kvinnor rösträtt.
Återigen bra tankar av dej Klara! Men feltolkad har vi kvinnor alltid blivit för att vi värnar om familjen. Det är tyvärr karriären som räknas och imponerar. Stå på dej, du skall göra det som känns rätt för dej och din familj!
Hahahaha varför måste människor vara så antingen elle roch bli så arga när någhon tycker något annat? Om en man skrivit att han tyckte vi ska ha sex timmars arbetsdag och att alla borde odla sina egna tomater och baka sitt eget bröd skulle folk kalla honom modern. Dig skäller man ut. Så himla typiskt… och självklart är det kvinnor som skäller högt. Kvinnor är så rädda för andra kvinnor. Vi är inte vana vid att andra kvinnor kan förändra. Tycker att män är mer tillåtande mot kvinnor än vad kvinnor är.
Stackars dig, Siv, om du bara njuter av och umgås med dem du älskar de veckorna du har råd att åka till Tailand. Själv bakar jag inte surdegsbröd, och jag har bara varit utomlands ett par gånger, men jag och de mina umgås och njuter av varenda dag. Tillsammans. livet handlar inte om VAD vi gör eller VAR vi gör det, utan HUR vi gör det. Oavsett om det är i Sverige på Landet eller i Storstan i New York. 🙂 Och vad beträffar kvinnlig rösträtt… många kvinnor var motståndare till det också innan de insåg fördelarna i det. Precis som du, Siv, är motståndare till att stoltsera med egenodlade, ekologiska tomater. De fann rösträtt lika provocerande som du finner Clara 🙂
Och ja, jag misstolkade lite med flit 🙂
Hej Clara!
Denna kommentar passar inte till det här inlägget egentligen, men jag vill bara fråga dig om din åsikt om det här: http://mittioslo.blogg.se/2012/april/utkast-april-17-2012.html
Jag bor alltså i Oslo och bodde också här när det hemska skedde. Jag tänker som så att det borde vara ännu svårare att ta det till sig ju längre bort man bor. I Irak är detta nog som en flugskit på bordet jämfört med deras vardag. Men på samma sätt är ju kriget i Irak som en fluga som druknat i saft, sorgligt, men inte vi ger någon större uppnmärksamhet.
Förstår du hur jag menar? Jag vill bara få andra personers åsikt om det jag tänker på, så det blir lättare att hantera.
Kram till dig Clara, och tack för en superblogg!
Att det alltid finns folk som ska ta allting så bokstavligt. Ingenting är svart eller vitt. Jag tycker Siv överdriver. Och överreagerar. Att downshifta handlar ju om att ta det lugnare, ägna sig mer åt det man vill och mindre åt det som är ett måste. Att njuta mer. Sen om Siv njuter av att jobba häcken av sig och äta besprutade tomater i affären – det är okej. Men för oss andra är det inte så. Själv känner jag befriande igen mig i det Clara beskriver; drömmen om ett bättre, lugnare, renare, mer självförsörjande, ekologiskt och miljövänligt liv. Om man inte känner så kanske man helt enkelt inte ska läsa Claras blogg som handlar mycket om den livsstilen. Jag läser ju här för att jag tycker om att läsa här. Att läsa något annat vore slöseri med tid. I alla fall med min tid. Men kanske bättre för Sivs.
Bra svar, & superbra att du ställer upp för den du är & vad DU tycker om!
Först vill jag säga BRA Clara! Heja dig, vad pepp jag blir! 🙂
Jag tycker det är intressant att tänka på att när systemet vi arbetar i skapades tänkte man; 8 timmars sömn 8 timmars arbete och 8 timmars fritid.
Hemarbetet fanns inte medräknat för systemet var gjort för män med en fru vars heltidsarbete var hemmasysslor. Nu ska alla in i systemet och samtidigt sköta hemmet, utan att dygnet får fler timmar.
Vems fritid går åt sysslorna i hemmet i merparten av alla hushåll?
Hurra! AMEN.
Bra skrivet Clara!
Väl rutet! Och många av kommentarerna här är också härliga att ta del av och väcker många funderingar hos mig. Nu kommer min sambo bli nöjd, som är den enda i familjen som är uttalad feminist.
Helt sant! Att anpassa sig till normen har aldrig varit det som drivit feminismen framåt.
Och på vilket sätt gynnar det för övrigt våra döttrar och söner att i framtiden leva i ett mer jämställt samhälle om luften inte längre går att andas? Ditt inlägg – som jag tolkade det -handlade ju om att utmana den givna normen i konsumtionssamhället. Att bli en aktiv producent i sitt eget liv istället för att svälja rollen som ständigt konsument, och hitta värdet i andra saker än att slita för pengar som man sedan spenderar på saker som man egentligen inte behövde
Siv undrade lite över vilka som gav oss kvinnlig rösträtt men då vill jag kontra med frågan vem som gav oss åtta timmars arbetsdag? Hon verkar tro att det är av Gud givet men hade Sivarna i världen fått styra hade vi ju fortfarande arbetat sex dagar i veckan allihop. Varför ska vi idag sitta och tycka att det är en självklarhet att vi jobbar åtta, bara för att pappa staten har sagt det?
…Och att göra det för att MÄN brukar göra det är väl en jävligt dålig anledning till att arbeta mer än man behöver?!
Alla som älskar att sälja merparten sin tid till lönearbete kan givetvis älta på, men
Visst vi ska inte nöja oss, men jag tycker att ibland är det viktigt att se vart vi är i samhället idag (helt utifrån mitt liv då…):
Jag har valt vart jag vill bo och har möjligheten att bo där genom att hyra, här slipper jag att klippa gräs eller sätta mig in i risker för vattenskada. Jag har fått studera precis vad jag vill för vi får ta studielån. Utan det hade jag aldrig haft möjligheten för mina föräldrar skulle aldrig kunnat betala för mig. Jag har möjligheten att arbeta inom det område jag vill för att jag kunde utbilda mig till det jag ville. Jag tjärnar mer än min sambo och det struntar han i för att han lever med en lycklig person som får arbeta med det hon vill. Och ja, jag städar mer än min sambo för att jag vill ha det pedantiskt rent hemma.
Tack för din blogg Clara! Jag lever inte som du, jag vill inte det heller men jag älskar att läsa din blogg för den ger mig perspektiv. Du får mig att se att mina livsval också är aktiva val. Precis som det borde vara!
Helt rätt Clara!
Bra Clara, du är så klok och ball!
Heja Clara!
Jag vill downshifta, dricka en kopp kaffe på trappen och titta ut över ängarna.
Jag vill må gott hinna njuta av livet.
Tack för din fina bra blogg
Tack för att du är så klok Clara! Önskar du vore politiker så man hade någon att rösta på…
Inne i ekorrhjulet är det svårt att erkänna att det finns bättre sätt att leva på. Siv är nog en duktig ekorre. Att raljera över ekologiska tomater är lätt, att skita ner miljön är jättelätt. Du kommer alltid bli ifrågasatt när du försöker förklara hur man också kan ha det. Men fortsätt Clara, blir glad att läsa att det finns fler som tänker som jag
Visst är det de som går mot strömmen som ändrar den rådande ordningen. Men lite kul formulerade hon sig allt tycker jag, Siw alltså.
älskar dina åsikter,vet du varför? för du har alltid så jävla rätt !!
Jag gillar tanken med 6 timmars arbetsdag, men ärligt talat, skulle det ens vara möjligt för samhällsekonomin?
MEN Herre Gud! Det är ju samhällsekonomin som är problemet. Vi betraktar den helt dogmatiskt, som om det inte skulle gå att ändra på den och hur våra liv formas efter den. Den är en illusion, uppbyggd av mänskliga tankar, det går att tänka om, att tänka större. Pengar är också ett mänskligt påfund, tänk på det…
En helt annan sak Clara.
Du uppmärksammar ofta kommentarer du inte håller med om och gör det till en diskussion. Inget fel med det. Det är bara intressant!
Men!
Inte en enda gång under de två år jag läst din blogg har du visat din tacksamhet eller glädje över alla de som berömmer dig för vad du gör och åstadkommit. Är du inte tacksam? Gör du inte det för att du har någon djupare, kanske feministisk tanke om varför du utesluter sådana blogginlägg? Kanske tänker du att du inte vill framstå som om du inte bryr dig. Men ändå, du får över 50, enbart positiva kommentarer på varje inlägg och aldrig någonsin verkar du tacksam över att så många tar sig tiden att berömma vad fint du har i ditt hem eller vad söt Bertil är. Ja, det var bara en tanke jag hade.
Håller fullständigt med! Jag är en av de kritiska rösterna,men mig har alltså den underbara valt att plocka bort.Och såklart;kritiska röster är inte kul,men…(allt som skrivs å nätet finns kvar i all evighet)
knepigt detta; men självfallet väljer Du det Du vill ska publiceras (för om det inte är till Din fördel…)
Du vill ju verkligen undvika varje form av kritiskt tänkande?
Så bra skrivet Clara!
Det är människor som du vi alla borde ha som förebild.
All lycka till dig och fortsätt att förgylla vår vardag och inspirera oss!
Kram från Jocke =0)
Jag läser, och tänker: Bryr ni er, EGENTLIGEN, om konsekvenserna av genussnacket? Vill ni, VERKLIGEN, att något ska hända inom de så kallade kvinnoorättvisorna, att det inte bara landar i att ett feministiskt ställningstagande manifesteras om man rakar armhålor och ben eller inte?
För det första. Om man skriver en omdebatterad fråga anser jag att man får ta debatten och välkomna att åsikter som går isär får luftas, även om de stjälper vissa argumentationer som precis lagts fram.
Själva grundbulten i demokrati är åsiktsfrihet, enligt vedertagna definitioner (Kolla vår grundlag om osäkerhet infinner sig. Kolla ledande forskare på området annars, ex Peter Esaiasson, John Rawls) men få är måna att alla åsikter verkligen kommer fram. Att inte välkomna sådana som inte bara är ryggdunkare och ja-sägare är rent farligt, enligt mig.
För det andra vill jag belysa att själva grundbulten i en intressant argumentation är hur den presenteras och på vad den är byggd.
Källhänvisning och genomtänkthet är a och o om man vill bli tagen på allvar. Det livar upp med en diskussion då och då, men brinner man verkligen för en politiskt fråga, kvinnors sjukskrivning till exempel, är man sig själv och diskussionen skyldig att diskutera med mer än känslorna. Den där frågan, vill jag bara varna för, är otroligt provocerande att säga sig in i för en hårdnackad feminist. Forskning som inte pekar i PK-riktning, läggs förmodligen ner. Kasta ett getöga på fallet Norge (dokumentärserien “Hjernevask”, som våren 2010 sändes i NRK). Konsekvensen av dokumentären, som i mycket grova drag visade att den högst bekostade genusforskningen var blaj, gjorde att alla forskningsanslag ströps.
Jag är för jämställdhet. Är engagerad i frågan inom en organisation. Men, “framsteg” på området hindras av känslostyrda argumentationer som har så stora hål att könsknutna orättvisor ledigt kan springa genom. Ja, det upprör. För vissa. För dem som inte upprörs av det krävs argumentation. Och det är de sistnämnda som är hinderblocket på vägen mot jämställdheten.
Bryr ni er, EGENTLIGEN, om konsekvenserna av genusfrågans luftande? Ha då lite källkött på benen, rakade som orakade.
“Kasta ett getöga på fallet Norge (dokumentärserien ”Hjernevask”, som våren 2010 sändes i NRK). Konsekvensen av dokumentären, som i mycket grova drag visade att den högst bekostade genusforskningen var blaj, gjorde att alla forskningsanslag ströps.”
Tycker det är roligt att så många i Sverige så TOTALT missuppfattat vad som hände i Norge efter Hjernevask. Anslagen ströps inte till genusforskningen för att den skulle vara “blaj”, de speciella anslag som genusforskningen i Norge har fått förnyades inte, av anledningen att genusforskningen anses kunna stå på egna ben (som andra discipliner) utan extra-stöd. Detta har alltså INGENTING med Hjernevask-dokumentären att göra, eller att den norska genusforskningen skulle vara dålig på nåt sätt.
Nu ska jag direkt erkänna att jag inte orkat läsa igenom alla kommentarer, det var så många. Om jag därför tar upp något som någon annan redan berört och gör det utan att referera så ber jag om ursäkt i förväg.
Det är ju svåra saker det här, för det ligger mycket klokt i det Clara skriver men också mycken visdom i det Siv tar upp.
Det finns en kvinnofälla i att resonera som Clara. Observera: inte per se i att leva som Clara gör, eftersom hon (du) är en uppenbart stark kvinna som tar för sig och det finns det också andra som är. Men för många kvinnor kan ideal som Clara för fram bli en fälla. De fastnar i tomatodlande, syltburkar och hemmaliv med barn för att det har blivit en nygammal trend. Och sådant tas tacksamt emot av massor av män som vädrar morgonluft (eller kanske snarast instängd och unken 50-talsluft).
Samtidigt är det ju ett väldigt negativt sätt att definiera verkligheten att aldrig våga kliva utanför det invanda. Och det invanda idag är att först plugga, sedan göra karriär och föda barn, ha barnen på förskola samtidigt som du jobbar häcken av dig, aldrig ha gott om tid för vare sig barn eller partner, genomlida minst en separation och få hjärtinfarkt före 50. Ja, nu överdrev jag. Eller snarast hårdrog jag det hela.
Om man nu sammanväger de här olika tankarna så är det så att vi måste förändra vår livsstil för att kunna må bra och, inte minst, för att vår miljö kräver det (vår miljö tål definitivt inga semesterresor till Thailand och den som ägnar sig åt sådana har jag inte mycket till övers för och den tål inte att vi handlar varor som rest runt halva jordklotet). Vi bör absolut jobba för sex timmars arbetsdag men det ska gälla både män och kvinnor. Föräldraförsäkringen måste göras om så att män och kvinnor måste ta ut lika mycket ledighet var. Och så vidare. Det handlar alltså om att män och kvinnor tillsammans kräver förändringar. Annars blir det lätt, som Siv tar upp, en kvinnofälla att försöka leva på det i grunden väldigt sunda och riktiga sätt som Clara verkar göra.
Bra där!
Klarsynt uttryckt.
De flesta jag känner vill jobba mindre, även de som älskar sina jobb. Jag älskar mitt jobb, men jobbar så lite det bara går, för jag älskar min fritid lika mycket.
Jag vill inte vara mammaledig, jag hoppas på att träffa en man som vill vara heltidspappaledig. Men jag vill inte jobba varje dag, fem-sex dagar i veckan, för jag vill spendera tid med man och barn och djur.
Vet inte om du har barn nu, men jag kan bara säga att min inställning till att vara hemma med mitt barn, ändrades totalt när jag fick barn. Helt plötsligt kändes det så meningslöst och tråkigt att åka iväg för att utföra det arbete jag hade. Jag omvärderade helt enkelt det som förut varit så viktigt för mig.
Får ofta höra att ‘när du får barn kommer du att förstå’… Rätt tröttsamt när det inte blir några.. Jag kommer inte orka hålla på med ekotjafset (kommer förmodligen att bli ännu mer “manisk”), kommer inte att ha tid med hästen (men han är ju min första baby).
Men det är med tiden, jag har turen att vara egenföretagare och kan styra över min egen tid, jag trodde att det framgick av inlägget att jag vill vara hemma så mycket som möjligt, men jag vill att en eventuell pappa tar minst lika mycket ansvar och att vi kan vara hemma mycket tillsammans.
Sen om jag väljer att göra det på egen hand.. DÅ blir det en annan fråga, men det vågar jag inte tänka på.. än…
Varför just 6 timmars arbetsdag undrar jag då?
Jag önskar att jag skulle får jobba så pass mycket så att jag hinner bli nöjd med min jobbinsats och jobba så pass lite så att jag fortfarande mår bra när jag avslutar. …Och på nått sätt konsumera därefter.
Jag tror inte den gränsen automatiskt går vid 6 timmar. Inte för alla. Inte alltid.
/En av de där tusentals kvinnor som är deltidssjukskriven för att jobbet knäkte mig.
jag är uppväxt med det ständigt “vad ska du bli när du blir stor” och allehanda “du måste bestämma dig, utbilda dig, tänka på framtiden” Mina föräldrar snackar aldrig om jämställdehet men de har alltid velat att jag ska utbilda mig väl för att ha ett Riktigt jobb för det Måste man i deras värld för att överhuvudtaget kunna ha ett drägligt liv. Jag förstår deras inställning, för de talar av egen erfarenhet. Men jag har ändå aldrig hittat “mitt” område och har hoppat från studier till studier, jobb till jobb. De klandrar inte men jag märker att de oroar sig när jag nu bestämt vad jag vill ha ut av livet. Det är ok att vara mångsysslare och leva enkelt -om det är det man vill, och det är vad Jag vill. Men de oroar sig mycket pga rädsla, de har inte levt det liv jag vill ha, så de kan inte guida mig på det sätt som de skulle vilja. Andra i min omgivning vänder ryggen till eller dövörat. Jag antar att det kan tolkas på många sätt men den känsla som kommer först är avundsjuka.
Sen anser jag att hela den här saken med egenodling (jag odlar f.ö) har en negativ klang när det egentligen skulle hjälpa till att kunna lösa många andra problem. De som inte bryr sig om hur deras mat hamnar på bordet, kläderna på kroppen och varifrån soffans beståndsdelar kommer hjälper till att själpa samhället och framtiden, varje dag.
Det enda som spelar någon roll är ju egentligen om vi kommer att ha någon jord kvar eller inte! Jag tycker absolut att man ska ha dåligt samvete över att åka till Thailand eller över att konsumera mer än nödvändigt. Odling handlar inte enbart om att det är en hobby som man sysslar med för att det är så roligt – det kanske är nödvändigt i framtiden att vi alla lär oss det. Vad händer om det blir en stor dator-eller elkrasch? Hur många dagar tror du det tar innan det inte finns så mycket som en tomat att köpa i affärerna då? Då står vi där, i Sverige likaväl som i Indien och är glada om vi har en vedeldad spis, några höns och lite mark att odla på. Vårt samhälle är så otroligt sårbart, men det är det ingen som orkar tänka på.
Så sant, Clara!
“Vad är det för dåligt med att resa iväg till Thailand på semester?” undrar Siv. Nej, det är nog inte alls dåligt, snarare tvärtom för Siv, men nu är det ju en himlans tur att inte alla har sådana jobb så att man efter att ha jobbat en timme eller två kan resa till Thailand. Och då tänker jag förståss ur miljösynpunkt. Flygresor till Thailand (och andra ställen) är mycket klimatbelastande. Men så långt har inte Siv kommit än i sina tankar och det får man kanske förstå(?) Vi är alla olika. Jag skippar gärna Thailand för en grönskande oas av ekologiska tomater i olika färger. Det får mig att vattnas i munnen redan nu, trots att det är långt kvar till sommaren. Och jag kan tillägga att detta inte har ett dugg med något specifikt kvinnoideal att göra…
Haha! CLARA FOR PRESIDENT!!!!!
Det underbara är att alla är fria att leva sina liv precis så som de MÅR BRA AV att göra det. Man skapar själv sitt universum. Det är underbart att kunna gå till UnderbaraClarabloggen och få perspektiv, så att jag kommer på banan igen och inte glömmer bort det som är viktigt i mitt universum så att jag kan förändra mitt liv i rätt riktning. Att jobba som ett aber för att konsumera är inte att leva för mig och mitt i alltihopa, så känner jag press på mig att prestera bättre än männen runt mig. Då är det skönt att få se på glimtar från Claras universum. Hon klarar av karriär genom ette get företag, att få vara hemma och pyssla, ha både barn och hund (jag har inget dera och tanken på att jag ens skulle klara av vare sig hund eller barn frå mig att vilja gråta av stress). Jag avslutar därmed med ett citat till alla fina gamla, unga och mittimellan kvinnor från Alex Santoro-
Emmerson;
In the words of my wonderful husband Matt Santoro-Emmerson: “Men are here to love, protect and serve women. There is no other reason for us to be on this planet. If you take that away from us, we become unnecessary. So, please stop buying into this insane notion that you are equal to us. You are not our equal, you are more beautiful than anything we could imagine, you are soft, you are love, you are light, you are mothers, you are goddesses in our eyes, so please let us worship you”.
Puss på er allihopa.
Alltså, det här resonemanget att män är på jorden för att skydda och avguda oss kvinnor måste vara det mossigaste jag har läst på länge. Att implicera att kvinnor behöver män för att klara sig luktar medeltid lång väg. Tack och lov skulle min sambo nog asgarva om han läste det där citat. Vi lever ihop som två jämlika människor, där vi turas om att dra det tyngsta lasset och hjälpa den andre.
Jag förmodar att Sivs kommetar kom på inlägget om att down shifta. Jag tycker down shifta låter toppen och trodde kanske att inlägget handlade om vilket ekologiskt avtryck man lämnar här i världen och att man med detta kan känna en större frihet när man på någotvis salgit sig lös ur de materiella bojorna. Jag känner mig lite besviken på både Siv som med en slutkläm om en tomat helt plöstsligt har förvandlat det hela till en jämställdhetsdebatt och besviken på Clara som hugger på tomaten.
Klokt sagt Clara!
Jag trodde downshifting gällde både män och kvinnor och att bruka sin tid som man vill… Kan inte se att det skulle bli en kvinnofälla för allt bygger väl på att varje människa ska få göra som de vill. Downshifting känns som ett motsatsord till livspussel. Vi skulle inte behöva prata i termer om livspussel om vi downshiftade mer…. eller?
Heja Clara! Jag blev så upprörd av det här inlägget att jag råkade skriva värsta brandtalet på min egen blogg angående detta, dock med en lite annan vinkling… Försökte lägga in en länk till denna sidan men lyckades inte riktigt, men jag tänkte att du skulle veta att jag refererade till dig i alla fall. Återigen, heja dig!
Klara
Clara nämnde för någon dag sedan att hon lägger ner 5 timmar per dag på sin blogg. Lägg därtill andra uppgifter så närmar hon sig nästan en 100%-tjänst på vilken arbetsplats som helst. Downshifta i hennes fall innebär väl i så fall att hon har förmånen att styra sin egen tid. Hon jobbar antagligen inte så mycket mindre än vilken lärare, undersköterska, bilmekaniker eller fabriksarbetare som helst.
Hej!
Vad häftigt att det blir så många kommentarer på detta! Känsligt ämne?
Jag själv har downshiftat.
Drabbades av depression för många år sedan med lång sjukskrivning som följd. När det var dags att komma tillbaka in i samhället igen så kände jag en sådan rädsla att trilla tillbaka ner i det svarta hålet igen.
Så jag gjorde ett val att gå ner i arbetstid, jobbar nu 4 dagar i veckan och det är det bästa jag har gjort!! Min arbetsgivare såg inga problem i detta heller och det känns så bra.
Har inga barn och är 40+ med sambo så någon stress hemma har jag aldrig haft. Men samhället snurrade för fort för mig så jag behövde den här dagen att reflektera och ägna mig åt precis vad jag vill- så fantastiskt!
Många frågade i början ” vad gör du på din lediga dag?”, “tänk på pensionen” osv.
Jag lever här och nu och mår så bra av detta.
Klarar mig ekonomiskt, lever efter den lilla inkomst jag får och tänker inte så mycket på framtiden- lever här och nu 🙂
Tack Clara för din fina blogg!!
Inspirerar mig mycket att få vara den man är!
Jag tycker downshifting låter som riktigt bra idé, men jag lever efter “gör det du är bra på” jag skulle aldrig kunna försörja mig på egna tomater för jag har ingen aning hur jag gör, eller är det minsta intresserad i att lära mig, då vill jag hellre betala för dom och fokusera på det jag kan – mitt jobb, som jag verkligen älskar och känner gör en enorm nytta – något odling (eller hemmafix i det hela taget) aldrig skulle kunna ge mig.
Clara du är ju ute och gör en skillnad i samhället, men jag tänker att om man bara satt hemma och bakade till sina barn och grodde sina örter – skulle man inte sakna att göra en skillnad i samhället? Bidra med att hjälpa dom sjuka, lära barn att läsa osv. det verkar för mig lite meningslöst kanske och som om man spiller sina talanger.
Men som sagt, downshifting låter som en härlig idé, har själv upplevt det nyligen när jag gick från ett jobb där jag ibland hade 72-80 timmars arbetsvecka till att nu ha fjuttiga 40 timmars – det är ju hel konstigt med all den tid man har! 🙂
Oj, så Clara gör skillnade i samhället, det var det värsta. Är inte det att ta stora ord i sin mun?
Hon verkar ju göra en skillnad genom att vara en inspiration för många, det är väl något som räknas. Och dessutom gör alla en skillnad i samhället genom sin existens.
Det var ju också ett sätt att se på begreppet “att göra skillnad i samhället”.
Jag tycker absolut inte att alla ska leva på ett visst sätt, det är bara löjligt att utläsa det ut min kommentar.
MEN att skriva om downshifting som att det är det rätta sättet att leva utan att det faktiskt kostar på en jävla massa tycker jag är dumt. Det är inte per definition könsvidrigt att ta sig an det som tidigare var männens villkor – tada! det är många kvinnor som tycker att karriär är svinkul.
Och det BLIR en kvinnofråga när kvinnor frontar tidningar, sportar hemmafrutrenden och utgör 99% av kommentarerna i diskussionen.
Jag tycker kvinnor behövs ute i samhället, i debatten och i beslutande positioner. Männens världsbild ligger fortfarande till grund för alldeles för många normer än idag. Alla behöver inte ge sig fan på att bli inflytelserika direktörer, framstående forskare eller var sjutton det nu behövs fler kvinnor. MEN vi vinner inte så mycket på att backa tillbaka till spisen.
Och jag tycker att det är ett viktigt perspektiv att lyfta. Precis som miljö-, klass- och individperspektivet.
Jag är med Sivan, all the way!
Jag med!
Jag också!
Bra Siv!!! 😀
Instämmer!
tack sivan, klart vi fattar vad du menar.
Där satt den!
Vi har sett programmet “Drömmen om landet” och tittade på varandra i slutet då de flesta familjerna insåg att trots stenhårt arbete hade de upptäckt det viktiga. De hade vuxit ihop, släppt ekorrhjulet och lärt känna varandra, börjat se varandras styrkor och värde.
Det trots hårt, svårt arbete med saker de inte gjort innan. De slet hela dagar, även de truliga tonåringarna, men i slutänden insåg de ändå att tid tillsammans är så jäkla mycket värt!!
Där tycker jag det finns en samhällsbov, att “tvinga” ut båda föräldrarna i heltidsjobb och barnen på sina heltidsjobb på dagis.
Man kan jobba och slita häcken av sig men må kanon, om man gör det för varandra och sig själv, inte för en utomstående (jobbet)
Tror det knäcker många kvinnor. De måste lägga allt krut på ett lågavlönat jobb och slits sönder av känslan att inte finnas till hands där de vill vara.
Där känner jag att det finns ett värde i att odla och baka, som ett inre statement, man arbetar tillsammans, bygger ihop sig, kanske bygger på sitt hem, skapar värden.
Värden som inte går att mäta i pengar.
Den känslan har nog barnen med sig sedan, känslan av hur de varit en del av en familj.
Jag hade alltid en längtan hem, från dagiset. Det positiva nu är att jag fick lära mig hur det är att ha två framgångsrika föräldrar och som respons på det har jag valt att vara hemma (rätt mycket) och umgås med barnen, inte satsa på tidskrävande karriär, utan nöjt mig med mindre.
Karriären får smyga med och blomma ut framöver.
Jag vet att jag kan rodda ihop det, även med mycket tid/arbete hemma. Det är nog det som är det fina med att vara kvinna utan illusioner -att vara fri från bitterhet.
Det krävs arbete, men i slutänden kommer tillfredställelsen av allt slit.
Lycka är nog inte att vila sig igenom livet, men arbetet måste kännas värt.
Menar du 6 timmars arbetsdag med lön som för 8 timmars utfört arbete? Det finns många jämställda familjer där båda verkligen delar på allt. Vore kul med lite kommentarer från dessa familjer. Vi måste verkligen lyfta fram dessa familjer som bra förebilder, vad gör dessa familjer som får vardagslivet att funka.
Riktigt jämställdhet är då alla människor får chansen att leva som de vill, några vill kanske odla och baka hela dagarna medan andra är ena riktiga arbetsmyror. Idag så finns det dock bara plats egentligen för en grupp och det är arbetsmyran. Tyvärr.
Fast inte menar du väl att de som vill odla hela dagarna men inte kan leva på det ska få någon slags ersättning?
Först måste man se till att kunna försörja sig på något sätt, sen får man roa sig hur man vill 🙂
Kan man däremot försörja sig på sin hobby är det ju kanon, kan man det inte så får det bli just en hobby.
Ser inget ojämnlikt i det alls?
Haha klockrent!
Word, sister! 😀
Att downshifta handlar för mig om att skapa makt över sitt eget liv. Att slippa ett ekorrhjul som man inte känner sig bekväm med. Det kan även det innebära att man jobbar intensivt ett tag och sedan åker till Thailand i flera veckor. Att man väljer bort vissa materiella saker för att på så sätt känna att man får högre livskvalitet i form av tid för sig själv och de man tycker om. Vad som är att downshifta avgör man själv tycker jag. Jag älskar att laga mat och baka bröd, att odla och fixa hemma. När jag fixar hemma är det inte bara pyssel och städning utan tapetsering, skruvning av gips och spikande av panel. Kan ni tänka er något mer jämställt? I vår familj har vi sparat in på mycket materiellt och på så sätt har mannen i familjen kunnat vara hemma jättemycket och jag har kunnat lägga mer tid på saker som jag vill göra som att hugga i skogen, läsa och så mycket mer. För mig är det jämställdhet & nej det handlar inte om en ekologisk tomat. Den jämförelsen tyckte jag var väldigt larvig och otroligt nedvärderande för oss som bryr oss om miljön och vill förändra även den delen av samhället. Värdet av en egen odlad tomat och känslan av att själv har lyckats få den att överleva, en egen stickad tröja, 30 kubikmeter egen fixad ved, nybakade surdegsbröd som doftar i hela huset eller ett hus man renoverat helt själv, det är ovärderlig lyx för mig. För andra kan det vara något annat, det viktiga är att vi inte bara identifierar oss med att köpa vissa prylar utan gör det man verkligen känner är värde för en själv.
Du är fantastisk Clara som sätter ord på det som många av oss tänker och känner. Klockrent! Jag får ofta höjda ögonbryn och frågor om varför jag väljer att jobba 80%, jag som inte ens har barn. Svaret är att jag behöver det för att må bra, för att känna att jag hinner med livet. För mig är det värt en lägre inkomst, det är ett aktivt val.
En reflektion till er som reagerar så starkt på det Clara uttrycker, vad är det som är så provocerande med downshifting?
För mig är downshifting ett sätt att få mer tid för det som är viktigt för mig. Finns det inget som ni önskar mer tid till?
När det gäller bloggar så väljer jag att läsa dem som får mig att må bra, jag läser de bloggar som sätter min fantasi i brand, de bloggar som får mig att drömma och planera. I mitt yrke får jag inte göra annat än att debattera och strida, och jag jobbar verkligen i den del i samhället där det är som skitigast och hårt! Om man nu blir så jäkla upprörd över Clara, läs en annan blogg, läs en bok, ta en promenad eller va fan som helst! Om detta kommer det alltid att råda åsikter och denna debatt har liksom svävat iväg till ett enda hönskackel. I övrigt önskar jag er alla en god dag!
Fast lite trist är det att så många kommentarer i denna blogg är av stilen “jag håller med”. Jag tycker inte alls att Sivs kommentar var otrevlig. Jag tycker att hon har en poäng. Kan inte alla bara få leva sitt liv som de önskar? Så less på att det ska pekas finger hela tiden. Trist! 🙁
Precis. Vad blir det för diskussion och reflektion om alla bara håller med? En klubb för inbördes beundran? Envägskommunikation istället för tvåvägs? Om jag var bloggare skulle jag tycka det var rätt trist att få 200 “oh vad du är fantastisk” och bara 10 “nej, jag håller inte med dig”. Fast jag kanske har missuppfattat varför man bloggar?
Det är väl underbart att det finns fler åsikter än en, och jag tycker både Clara och Siv har en poäng. De pekar ju bara på olika sidor av samma mynt – vi behöver konsumera mindre, det är odiskutabelt. Vi behöver också leva lugnare, men inte på bekostnad av det främst är kvinnorna som går ned i arbetstid för att hinna kompensera minskad konsumtion genom att odla egna tomater istället för att köpa sådana som växt i resurskrävande växthus på andra sidan jorden. Sex timmars arbetsdag och minskad, mer medveten konsumtion vore väl ett suvärent första steg.
Jamen precis. Tycker det är synd att det är så många som drar slutsatsen att Siv inte bryr sig om miljön, jämställdhet eller något annat bara för att hon uttrycker en annan åsikt, och gör det på ett provocerande sätt. Clara skriver ofta på precis samma sätt, men då uppfattas det som härligt, och feministiskt. Siv röt ifrån, helt enkelt, ur sitt perspektiv. Och ingen får skriva taskiga (?) saker till/om Clara, men annars är det fritt fram här, för allehanda saker, som: “det är sådana som du som är problemet/de farliga i samhället”, “avundsjuk idiot”, “liten människa” och ibland värre saker. Detta utan att egentligen veta någonting om den andra parten. Inte sällan kommer dessa kommentarer från “Clara-sidan” och inte sällan på väldigt oskyldiga åsikter som ibland råkar vara lite traditionella. Om ni nu är så frihetliga och toleranta, var är toleransen och friheten? Jag tänker på en låt av Björn Afzelius, “Tankar i Ligurien”. Den kan ALLA behöva lyssna några ggr på, jag gör det rätt ofta.
Väldigt korrekt iaktagelse!
Du har så rätt!
Jag har downshiftat (av bister nödvändighet kan jag tillägga för jag har haft dålig ekonomi i ett par år nu). Jag har ingen TV, ingen smartphone, ingen bil – cyklar eller åker buss överallt.
Och jag har downshiftat bort att ha barn!!! De passar helt enkelt in varken i min ekonomi, min tidsplanering, eller i min livsstil. Jag tycker inte om att pyssla med huset, absolut inte att städa – huset är ett ställe att hänga hatten i, inget annat. Jag behöver tid och tystnad att skriva och läsa om kvällarna. Och detta, mina vänner, är den svåraste normen av alla att frångå om man är kvinna i en viss ålder. Man SKA längta efter barn och familj som meningen med livet och efter ett eget hus och en egen täppa. Annars är man okvinnlig och har “missförstått” meningen med livet.
Men för mig är egentid, tid med min man, med mina aktiviteter som jag är väldigt engagerad i, i min karriär som är krävande (och fortfarande inte lossnat riktigt) såpass viktigt att jag inte vill göra avdrag på dom sakerna. Inte så att jag hatar egenodlade tomater! Bara inte på bekostnad av allt det andra. Och pengarna som jag sparar? Använder vi till att resa bort ibland, ja, till att hälsa på familj som bor utomlands, till hobbies, gå ut och äta emellanåt.
Jag var inte provocerad av Claras inlägg – jag tyckte hon lämnade utrymme för val där. Och jag har länge läst hennes blogg av just den anledningen, dvs. att den går mot strömmen och för dom vackra bildernas skull 😉 . Däremot kan jag tycka att det ligger en inbyggd värdesättning i olika aktiveteter runt bloggen och kommentarerna där vissa saker är bättre eller mer “naturliga” (familjetid, att ha barn, hemmapåtande, osv.) än andra. Jag tror inte detta är “nature” utan snarare “nurture,” vad vi växer upp och lär oss är viktigt här i livet (dvs. framförallt vi kvinnor). Och det kan ju vara bra att hålla i minnet. Jag hamnar utanför mycket kvinnogemenskap och de konservativa samhällen i allmänhet där jag levt genom att välja bort bäbisar och egenodlade tomater och prioritera andra saker…
Å vad jag håller med!!!!
Verkligen! Tänkvärt med de inbyggda värdesättningarna och synen på vad som är äkta och härligt och “godkänt” i livet. Jag upplever “kvinnogemenskapen” som väldigt snäv faktiskt.
Är det bara jag som både vill ha kakan och äta upp den?
Jag vill jobba och göra karriär (i den traditionella världen, fri tolkning)
Jag vill påta i trädgården
Jag vill ha massor av tid med mina barn
Jag vill ha tid med min make
Jag vill ha tid med min häst
Jag vill resa
Jag vill……Jag vill….jag vill…..
JAG VILL GÖRA ALLT I LIVET OCH LITE TILL FÖR LIVET ÄR SÅ HIMLA KUL!
Och därför sitter jag här med högt blodtryck och undrar om det går?
Jag är stolt över att kalla mig feminist! Vi kvinnor är starka! Och vi bör hålla ihop! Jag är råfeminist helt klart! Dessutom sminkar jag mig, rakar benen och tittar på sex and the city. Jess! Det ÄR möjligt att vara feminist och samtidigt göra det. Jag är så stolt över alla kvinnor som levt och lever i detta landet som gjort det möjligt för mig att leva det jag vill. Att jag har valmöjligheten att leva som jag vill och skapa mina egna förutsättningar. Jag är gift med en underbar fantastisk jämställd man och vi har två fantastiska döttrar ihop. Just nu bor vi i en underbar lägenhet men om ett par år kommer vi definitivt att bo i en liten skånelänga på landet, och där kommer jag att odla mina egna ekologiska tomater! Semester har vi varit på, Irland har vi återkommer vi ofta till eftersom det är ett fantastiskt vackert land.
Min familj betyder allt för mig och mitt liv är mina drömmar om att skapa det liv jag vill leva, precis så som jag vill!
Detta är feminism och detta är frihet. Att leva sina drömmar och det liv man vill, inte det liv du är född till att kuva dig under. Det är detta som gett oss rösträtt, kvinnorna som kämpade för att dem och deras döttrar och barnbarn skulle ha valfriheten att skapa sig sitt eget. Och utan att något nöt till bloggläsare skulle lämna korkade kommentarer och anse sig ha rätt till att tycka om hur underbara clara (och alla vi andra) väljer att leva precis så som gör OSS lyckliga!
jag tycker att det ofta blir väldigt inskränkt o att allt görs till en kvinnofråga, och vad är det då? Vi är väl alla människor, eller? Det viktigaste är väl att alla gör det som de blir lyckliga av, vare sig det är att odla tomater eller att göra nåt annat? Lycka o tillfredsställande är relativt o i allra högsta grad individuellt! Alla kvinnor som väljer att jobba mycket, kanske inte vill ha barn eller väljer att odla tomater kan ni förstå att det inte är så säkert att det är nån kvinnofälla utan att just den kvinnan faktiskt gjort ett eget val om vad som gör just henne nöjd, även om det inte stämmer överens med dina drömmar o ideal? Kvinnor är fantastiska men kan va väldigt snåla o dömande mot varandra om någon väljer annorlunda än nån annans “feministiska” ideal! Det tycker jag också att Clara visar genom att skriva inlägg om en kommentar som en kvinna gjort, måste man tycka precis som Clara för att va ok? Kan det inte få va ok att ha ett annat sätt att se tillvaron på? Är det inte det som är givande att vi är olika? Feminism är inte att vara stöpt i samma mall, feminsm är för mej kvinnors rätt till kvinnors fulla rätt till ekonomisk, social o politisk likvärdighet med mannen, om vi inte kan unna oss detta kvinna mot kvinna hur ska vi då förvänta oss få med männen?
Du är så klok Clara! En förebild är vad du är! Jag älskar när du reflekterar och ryter ifrån. Du är bäst! Heja heja!!
Jag brukar iallafall inte stå och titta på varken surdeg som jäser eller tomater som gror. Då hinner man ju en hel del annat innan det är dags att baka ut eller skörda. Som jobba eller leka med barnen eller dricka en kopp kaffe. Precis som Clara gör antar jag.
Sextimmarsarbetsdag är en utopi. Det funkar kanske i vissa yrken, men långtifrån alla. Min man är kock-skulle han lämna lunchgästerna (och det älskade surdegsbrödet) för att umgås med familjen klockan två på dagen? Förlåt, men det låter helt absurt.
Jag saknar ett klassperspektiv! Läste precis att många familjer inte ha råd att köpa glasögon till sina barn, och här pratar man om att välja mellan thailandsresor eller odla tomater (typ).
Jag är självklart feminist, men tycker att diskussionen lätt blir så sjukt småborgerlig och navelskådande att jag ibland vill spy. Vi är så måna om att våra barn har könsneutrala kläder och läser barnböcker med ordet hen i, men en kvinna som väljer karriär framför barn provocerar fortfarande. Vi hurrar när pappor är hemma med sina barn under några månader när det 2012 borde vara en självklarhet och inte en uppoffring (kan fatta att man hurrade när min pappa var föräldraledig 1980). Diskussionen når inte mammorna ute på Almgården i Malmö som röstar på Sverigedemokraterna för att de känner sig otrygga om kvällarna och där man i vissa familjer inte har råd att köpa blöjor till sina barn på dagis.
För mig är det en tillbakagång och en kvinnofälla (inte är det papporna som stannar hemma med barnet) att jobba halvtid-när vi har något så underbart som dagis. Heja istället den heltidsarbetande mamman och pappan som jonglerar barn, arbete och fritid så gott de kan-för att skapa en tillvaro där man har råd att unna sig en thailandssemester ibland.
Fint om man har råd och tid att “downshifta”-men vi har fler och viktigare utmaningar när det gäller jämställdheten att fixa först.
TACK! Håller verkligen med dig. Klassperspektivet lyser dessvärre med sin frånvaro på den här bloggen, vilket leder till att problemformuleringarna och åsikterna ofta känns väldigt medelklassiga.
Bra på båda.
Det där är ju ett problem i all media – man utgår från sitt eget perspektiv och urvalet och rapporteringen/bilden som förmedlas blir därefter = vit medelklass. På en privat blogg har man självklart frihet att avgränsa problematiken, men just därför är det intressant med kommentarer som på ett nyanserat sätt ifrågasätter och breddar bilden.
Alltså, nu är det säkert massor med människor som sagt samma sak i kommentarerna, men herregud, thailandsresor och överkonsumtion bidrar väl ännu mindre till ett samhälle där män och kvinnor är värda lika mycket? Försök att inte låta dina behov och begär gå ut över andra, odla hemma och köp närodlat/bara tillräckligt/produkter med få ingredienser och du medverkar till en bättre värld för dig, andra människor, djur, och miljö. Tycker inte det har så mycket med feminism att göra öht. Är lönearbete det enda sättet vi kan förändra samhället på?
Vilka intressanta kommentarer!
Men Clara, om jag förstår dig rätt är du ute efter att det ska införas 6 h arbetsdag? Det är i alla fall din slutkläm i inlägget.
Jag kan förstå att det är önskvärt, framförallt av er som bor på landet, men det finns ju en smartare lösning. Välj ett jobb och ett boende så att du slipper långa pendlingsavstånd! På så vis får många svenskar snabbt igen dom två timmarna som arbetstidsförkortningen skulle innebära! Speciellt ni som bor på landet! Då kan man dessutom behålla sin lön och sin pension. Om man väljer att konsumera mindre eller på ett annat sätt är ju en annan fråga.
Låter det som att min lösning inte är för alla? Det gör din med.
(Jag och min man har i alla fall gjort så att vi bor ilägenhet i ett billigare område i en medelstor stad. Från vår bostad har vi 15 minuters promenad till jobb, friluftsområden, köpcenter, mataffär, sjukhus, skola, förskola, universitet, kommunikationer och kolonilott!! Vi är borta hemifrån mellan 6:45 och 16:15, har givande arbetsliv och karriärer, lön och pension för heltidsjobb förstås och vi hinner vara med vår son samt odla!
Dessutom bidrar vi inte till miljöförstöring genom pendling och vårt boende förpestar inte genom nån ineffektiv uppvärmning, t.ex. nån gammal vedspis. Vi nyttjar stordriftsfördelarna av att bo i flerfamiljshus i en stad och är mer miljövänliga än de flesta villaboende på landet, oavsett egen odling och höns och annat pittoreskt lull-lull! Tada!!)
Tjoho! Det är såna som du som är grundpelarna i samhället! Bravo!
Hmmm… nu måste jag protestera. Jag har en hel del (väldigt många) synpunkter på Clara, men din lösning att flytta till en tätort verkar inte seriös. Alla kan väl inte flytta från landsbygden?
Är det inte meningen att det ska finnas plats för alla typer av människor. För mig har det alltid känts märkligt med heltidsarbete, fullspäckad almanacka och slit-och-släng. Ett fullkomligt sjukt samhälle som inte leder till annat är miljöförstöring och att vi tappar bort oss själva. Varför ska man dessutom behöva åka bort för att umgås när det borde finnas tid att göra det i vardagen.
Jag förstår inte hur downshifting kan ses av vissa som en större kvinnofälla än att till exempel majoriteten av Sveriges kvinnor är barnlediga längre och i mycket högre utsträckning än männen går ner i tid när barnen börjar på förskolan. Vilket leder till bla sämre karriär, lägre löner, sämre pension osv. Att downshifta handlar om att minska sina utgifter så att båda kan jobba mindre. Det är en livsstil som jag har svårt att se att bara en person i en familj kan anamma. Inga statusprylar, inget skrytboende men förhoppningsvis mer tid till att umgås i vardagen vilket är tusen gånger viktigare än en solsemester. Jag har själv en liten son som går på förskola och många gånger har jag ifrågasatt det system som vi lever i, att vi lämnar ifrån oss våra barn många långa timmar om dagen för att jobba någon annan stans under tiden som vi betalar för att någon annan tar hand om våra barn. Och detta för att vi ska kunna känna oss fria i vår konsumtion?! Att vi ska kunna köpa det vi vill ha? Nej tack säger jag.
Maja
Fast det anledningen till varför många kvinnor (och män) blir sjukskrivna är för den icke jämställda arbetsfördelningen i hemmet. Kvinnor som gör karriär blir sällan sjukskrivna utan det är i de klassiska kvinnodominerande arbetsområdena som flest kvinnor blir sjukskrivna. Ibland Clara, läs på! Jag tror att det är bra att tänka på att slappna av, men att städa, baka surdegsbröd eller hålla hemmet i ett chic är väl knappast att “gå ner i arbetstid”, det är bara ett annat slags arbete. Det du gör passar dig, du har ett barn och flexibla arbetstider. Alla har inte den möjlighet min vän. Ibland är det lät att vara gudagod och skita när arslet är fullt. Du har många bra poänger, och du är kavat. Bravo! Du får ihop det, och syr och fixar. Men du vet en del vill bli läkare, och då innebär det långa studier och massor av arbetstid när en är färdigutbildad. Alla kan inte blogga, föreläsa och pynta sitt hem. Även om det är fint att vissa gör det, variation i ett samhälle.
Just därför förespråkar jag SEX TIMMARS ARBETSDAG! Då kan man ha ett humant liv även om man jobbar som läkare eller har andra pressade yrken. Du säger att kvinnor i karriären sällan blir sjukskrivna – detsamma gäller nog hemmafruar. Det är tydligt att kombinationen av jobb/hemarbete som är den svåra nöten att knäcka. Och männen behöver ta sitt ansvar. Var har jag sagt att downshifting inte gäller män?
” Och vi kvinnor behöver fortsätta ifrågasätta istället för att bara anpassa oss. Troligtvis kommer man raljera över det. Kalla dessa kvinnor fåniga och naiva. Blinda för samhällets realiteter. Men en gång drev vi på det viset igenom rösträtt. Den här gången kanske vi kan driva igenom sex timmars arbetsdag.”
Det är nog det stycket. Där får du det att låta som att vi kvinnor ska gå i bräschen för 6 timmars arbetsdag. Vilket är vansinne ifall man gör det på det vis du förespråkar – genom att gå ned i arbetstid. Då tappar vi kvinnor inte bara i inkomst utan även i makt på våra arbetsplatser.
Faktiskt.
Du kanske känner till att det finns partier som driver den här frågan? Det jag menar är att vi ska visa politiker att vi är intresserade av denna fråga och driva på. Skapa opinion och inte bara nöja oss med att försöka passa in i det befintliga samhället med man som norm
Jodå, det vet jag. Jag ville bara peka ut vad i det du skrev som förstås som att du uppmanar kvinnor att downshifta för att driva frågan om 6 timmars arbetsdag. Du frågade ju efter det?
Jamen det gör jag ju. Vi kvinnor är de som fått ta smällen av hur det nu ser ut så vi borde vara de första att propagera för att det ska lagstiftas om 6h/arbdag
Mycket av denna feminism tycker jag leder till att kvinnorna ses som offer och inte kapabla till att göra förändring och ta för sig. Tycker att det är viktigt att både kvinnor och män tar ansvar för jämställdhet.
Hurra! Så bra skrivet, Clara! Sextimmars arbetsdag ftw! Alla skulle må bättre och klara av att jobba mer effektivt de timmar de är på jobbet. Men så länge konsumtionsidealet råder lär det bli svårt att få igenom..
Studier visar att att den som arbetar sex timmar arbetar effektivare än de som arbetar åtta timmar och mer om dagen.
jag blir så trött av att läsa alla kommentarer!!! kan inte folk fatta att man får vara olika? heja dig clara, hoppas du orkar fortsätta trots alla påhopp. älskar ju din blogg så väldigt mycket.