Det är så lätt att sitta och titta på andra och tänka att de har det så mycket lättare än mig. De har bättre förutsättningar. De har nog mycket mer tid, är mycket mer modiga, har mer stöttande föräldrar. Hon har inga småbarn och han har ingen fru. Hon har inget studielån och han är typ född snygg med silversked i mun.

Jaha? Ok. Så kan det vara. Så är det förmodligen också. Livet är sjukt orättvist. Men hjälper det dig att fokusera på det? Du har saker som andra inte har. Saker som folk kan avundas dig. Och de brister som du ser hos dig själv kan lika gärna, samtidigt, vara dina stora styrkor och vad som gör dig speciell. De sidor jag kämpar mest med är också de sidor som varit till störst välsignelse för mig.

Gräv där du står istället för att försöka gräva där någon annan redan står. Det kommer inte att vara lätt. Jag är priviligerat medelklassbarn men det har varit skitsvårt för mig på flera plan. Men vad är alternativet? Jag har gjort många saker i fel ordning. Jag bor i fel del av Sverige för att jobba med media. Gifte mig och fick barn alldeles för tidigt. Min mamma dog när jag var 21. Jag kämpade i många år med panikångestattacker. Jag har ingen utbildning för det jag gör. Jag har startat mitt eget AB utan att ha en enda företagare i familjen till hjälp. Jag hatar att mingla runt med människor jag inte känner. Jag har blivit lurad att skriva på värdelösa kontrakt. Jag har varit utfryst på arbetsplatser och suttit fast i segdragna konflikter. Allt detta är också vad som format mig. Hjälpt mig till många kloka insikter. Inte fan ville jag offra min mamma för att kunna ”lära mig något värdefullt”. Men hon dog i alla fall. Och något värdefullt lärde jag mig. Det har inte varit lätt. Det är fortfarande inte lätt. Men det är värt det.