Igår hade både jag och lillen våra kompisar på besök. 

Vi gick till sjön och den vilda bebin tog sats för att göra magplask från bryggan i det djupa vattnet. I sista sekund fångade jag honom i tjocktröjan. Gruvlig besvikelse och mycken klagan blev resultatet av min insats.

Vi bestämde oss för att knata hem till tryggheten istället och bara betrakta sjön lite grann på avstånd. Mycket mindre dramatisk. I all stillhet, men mycket målmedvetet, ägnade han sig sedan åt att gräva upp alla frön jag precis grävt ner och vräka iväg dem över axeln. Jag kommer skörda rödbetor i gräsmattan hela sommaren. Lyllos mig.