Jag har alltid tilltalats av tanken pÄ att vara ekonomiskt oberoende. Vem tilltalas inte av det? Men jag vill inte vara ekonomiskt oberoende pÄ grund av höga inkomster utan lÄga utgifter.

Jag vill ha sÄ lÄga fasta utgifter som möjligt. För att vara sÄ lite lÄst som möjligt. Jag har riggat mitt liv för att kunna leva billigt och inte stÄ i skuld till nÄgon. För samma krönika som en kollega skriver och betalar en fjÀrdedels hyra med kan jag betala hyran för hela kvartalet. Det Àr frihet för mig. Det innebÀr att jag avstÄr frÄn vissa materiella ting. Men ingenting som betyder nÄgonting egentligen.

SÄ mÄnga mÀnniskor, allt fler i Sverige, lever i fattigdom och kan inte vÀlja att gÄ ner ett enda dugg i inkomst. För dÄ har de ingenting kvar. Kanske har de inte ens en inkomst? Och vad de flesta av dessa drömmer om Àr inte lyxen och överflödet. Det Àr tryggheten. Att slippa oroa sig över om det ska gÄ runt. Att veta att pengarna alltid kommer att rÀcka.

Det konstiga Àr bara att jag kÀnner mÄnga mÀnniskor med höga fina löner och förnÀmliga titlar. Som gÄr med precis samma tryck över bröstet. För hur skulle de klara sig om de blev ensamstÄende? Sjukskrivna? Eller helt enkelt inte stod ut en dag till pÄ sitt jobb?

Medelklassen, dĂ€r mĂ„nga faktiskt har privilegiet att downshifta, gör det inte. Vi köper lite för dyra bostĂ€der och lite för dyra bilar. Vi amorterar knappt pĂ„ vĂ„ra lĂ„n eftersom vi rĂ€knar iskallt med att priserna ska stiga. Vi jobbar lĂ„nga, lĂ„nga arbetsdagar,  trots alla effektiviserande uppfinningar.  Vilket leder till att andra inte ens kan fĂ„ ett jobb – det finns inga arbetsuppgifter över! Trots att mĂ„nga har okej inkomst har de vĂ€ldigt liten trygghet, för hĂ€nder de nĂ„got klarar de inte av amorteringarna pĂ„ den höga materiella standard de helt frivilligt valt allt leva med.

Jag har funderat över varför den hÀr frÄgan kÀnns sÄ viktigt för min familj. Kanske för att Jakob vÀxte upp pÄ existensminimum och jag med en sjuk mamma? Att bli arbetslös eller sjukskriven Àr inget diffust hot. Det Àr en del av en potentiell verkligheten.  Och nÀr jag nu har ett jobb och tjÀnar pengar Àr det den lyx jag unnar mig först: Att slippa oroa mig. Att slippa tryck över bröstet. Att slippa jobba heltid om jag inte orkar och vill.  Jag vill anvÀnda varenda intjÀnad krona till högre frihet. Högre trygghet. Inte högre materiell standard.