Jag simmade idag. Det Àr den bÀsta stresshantering som finns. LÄnga, kraftfulla armtag under vattnet och oron rinner av mig och upplöses. Det svÄra Àr bara att komma ihÄg att prioritera trÀning nÀr tvÄng och mÄsten hopar sig. Jag har inte tid tÀnker jag men biter mig sjÀlv i svansen för Àven om simningen tar 1 1/2 timme av min dag ger den tillbaka hundrafallt i energi.

NĂ€r det gĂ€ller trĂ€ning Ă€r mamma min förebild. Hon trĂ€nade alltid och var aktiv. Inte för att bli smal utan för att vara frisk och orka. Aldrig att jag hörde henne klaga pĂ„ sin kropp eller utseende. Men hon motionerade för att vara hĂ€lsosam. Åt nyttigt gjorde hon ocksĂ„ och det smittade sĂ„klart av sig pĂ„ familjen. Hon svĂ€ngde förbi pĂ„ gympapass pĂ„ hemvĂ€g frĂ„n jobbet och joggade och promenerade med pappa pĂ„ helgerna. NĂ€r hon fick cancer vid femtio Ă„rs Ă„lder testade lĂ€karna hennes kropp och sĂ„g att fysiken var som en trettioĂ„rings. Tack vare det klarade hon cellgiftsbehandlingen mycket bĂ€ttre.

Förutom att motion reducerar stress och bygger muskler sÄ hÄller den mina hjÀrnspöken i schack. Mitt bÀsta sÀtt att stÀvja kroppskomplex och nojor Àr att gÄ och trÀna. Blotta vetskapen om att jag har rört pÄ sig, att jag Àr frisk och stark, fÄr mig att tÀnka mindre pÄ kroppen. Det handlar inte om att fÄ en platt mage eller en vÀlformad liten rumpa. Det handlar om att fylla kroppen med positiv energi. Att vara snÀll med den. LÄta den röra pÄ sig, sÄ dÀr som den gjorde nÀr man var barn. Ge den massor av glÀdje, friskt syre och omtÀnksamhet. Man mÄste försöka vara snÀll med sig sjÀlv. Det Àr nÀmligen svÄrt att vara glad nÀr nÄgon Àr dum mot en hela tiden.