Jag ser rätt fin prydlig ut för det mesta och det verkar som att många tror att jag är en riktig pedant. Och visst bryr jag mig om hur jag har det runtomkring mig. Men ändå inte riktigt. Incidententerna med hundbajs och kisset på golvet är inga isolerad händelser. Överlag har jag svårt att få den här perfekta ytan att hålla ihop. Jag orkar inte de där sista procenten. Min kompis skrattade rått åt mig när jag dukat fint, klätt mig fint, tänt massor av ljus och bjöd på riktig gourmetmiddag. Men sedan ändå satt och torkar mig runt munnen med en smutsig gammal kökshandduk. Och förra veckan skulle jag göra mig riktigt fin för att sjunga i kyrkan. Jag duschade, gjorde en lerinpackning i håret, satte upp det i en prydlig knut, tog på mig pumpsen, målade naglarna och hoppade i en glittrig klänning. Framträdandet gick jättebra men när jag kom hem upptäckte jag att lerinpackningen fastnat i öronen och inte sköljts bort när jag duschade. Det såg ungefär ut som att jag fyllt öronen med koskit. Jag hörde till och med lite dåligt. Jag skulle så gärna vilja veta vad alla som såg mig tänkte. Vad har man gjort när man har öronen fulla med koskit men finkläder på kroppen liksom?