Förra veckan, när jag stoppade lillen i säng kom det plötsligt över mig att jag ju faktiskt fixar det här! Jag är vuxen! Det är jag och Jakob som har bestämt att han ska sova vid sju. Jag har lärt honom sova i sin säng. Jag vet vad han behöver äta, om han behöver smörjas i armvecket. Jag vet hur jag ska göra för att lura ett gapskratt ur honom. Det är till mig han kommer gående, stelbent som en gammal gubbe, när han vaknat efter middagsluren. Jag lägger honom när han ska vila.
Och det gäller inte bara Bertil utan allting. Det är inte pappa som vet om räkningar ska betalas. Inte mormor, inte fröken. Ingen vet vad som ska skötas i mitt företag förutom jag. Jag har koll och jag fixar det. Jag driver företaget, sköter mitt hus och tar hand om mitt barn. Jag behöver inte vara så hård mot mig själv och känna mig som ett oerfaret barn. Den känslan kommer nämligen över mig ibland. Men det mesta går ju riktigt bra! För min son är jag trygghet och han kan lita på mig. Jag är vuxen. På riktigt. Inte bara som jag inbillar mig.
81 svar
härlig känsla du förmedlar där! du kan verkligen vara stolt över det du klarar
Den känslan har jag ibland fast jag har fyllt 50 år.
Dock är jag fortfarande småbarnsmamma, inte alls självvalt utan som livet har gett mig. Tack för dina små kloka kommentarer till nån som egentligen skulle kunna vara din mamma ;)!
Vad du är bra Clara! Tack för en liten ”aha-upplevelse”. Jag känner mig allt annat än vuxen, men du får mig att inse att även jag nog är en bra bit påväg… det är jag som smörjer armvecken på min dotter, och det är jag som vet när mina räkningar måste betalas. Vad bra vi är, allihopa! 😉
Måste vara underbart när den där vuxenhetskänslan infinner sig. Själv är jag snart trettio år och än känner inte jag att jag landat i vuxenheten. Kanske krävs det att man inte längre ska vara barnet i sin familj utan ha en egen för att man ska komma till den insikten och tryggheten.
Påminner mig om när jag var och handlade med sambon och vår dotter på snart ett år och tänkte ”shit vi måste se ut som en småbarnsfamilj som storhandlar, folk tror nog att vi är vuxna” medan jag plockade ner blöjor och fredagsmys i vagnen 🙂
Vi har aldrig tvivlat på dig! Men hurra för dig som känner så! Om det någon gång behövs en förebild så är du som klippt och skuren för rollen!
Precis sådär tänkte jag också igår – för första gången. Det var otroligt mäktigt. Bra inlägg Clara!
Alla jublar över ditt inlägg och jag förstår att känslan för dig var toppen! Men jag känner mig plötsligt som en skitdålig mamma som inte lyckas ”bestämma” när mina barn ska sova. 🙁 Min stora tjej är 3.5 år och är fortfarande ofta vaken tills vi vuxna lägger oss…
åh, känn dig inte dålig för det! du är säkert skitbra och lyhörd för ditt barns behov! tänk vad mysigt för din dotter att inte behöva känna sig ”ivägkörd” i säng bara för att ni vill det även om hon inte skulle vara trött, utan få vara med er och lägga sig med er istället. 🙂
Jag kände också så! Men vi föräldrar tjänar inget på att jämföra oss med varandra, vi har säkert ”lyckas bestämma” något som passar oss och våra barn men inte alls funkar för Clara. Ingen av oss är sämre förälder för det!
Vilket fint inlägg!
Visst är den känslan bra när man verkligen känner sig vuxen och kan ta sig ann allt som kommer i ens väg. Tack för inspirationen!
Ljuvliga känsla!!!!!!!!!
Så fint skrivet. Precis sådär kan jag också känna kring vuxenheten. Ska påminna mig om det du skriver, du fångade det så bra.
Åh, jag känner så väl igen mig i det du skriver här! Känslan som ramlar över en när man plötsligt inser att man faktiskt klarar alla vardagsbestyr på egen hand, och dessutom ganska bra! Jag brukar i dessa stunder stanna upp och fråga mig själv ”är jag vuxen nu?” Kvittot man får i form av orden ”jag älskar dig mamma” är den bästa belöningen för det absolut viktigaste arbetet man har; att ta hand om sin familj och säg själv.
Tack för en supermysig blogg!
/Anne
Hej Clara!
Hoppas att du ser denna kommentaren. Idag var jag nämligen och såg din föreläsning här i Trollhättan. Jag satt nästan högst upp i blå tröja, kanske du såg mig? 🙂 Föreläsningen var jätte intressant och det var roligt att ni ville komma till våran stad. Jag har aldrig läst din blogg och visste ingenting om dig men det var riktigt intressant att höra om dina erfarenheter.
Hoppas att ni fick en trevlig flygresa!
Kram
Ja, visst är det häftigt! Man fixar verkligen så mkt mer än vad man tror och man glömmer nog ibland allt man faktiskt gör och kan.
Vilken härlig insikt! Och fint skrivet.
Fint skrivet Clara! Klart du är vuxen och kan, du är ju en så redgi person och en riktig förebild 🙂
Underbart, underbart inlägg! Igenkänningsfaktor=)
Kan tycka det är lika härligt när det blir tvärtom. När fjortisen i mig visar sig i all min vuxenhet. Man är ju alla åldrar man hunnit med på ngt vis. 10, 16 och 32 på samma dag 🙂
Javisst är det befriande när man inser detta! /Anna
Ja, ibland kommer man på sig själv med att göra så mycket vuxet och dåktiga saker. Sånt man såg upp till andra som gjorde. Och plötsligt står man där själv med ett barn på armen, ett kul jobb och ett tryggt hem att bo i. Lycka! Och en liten egoboost. För visst blir man stolt! 🙂
Det är bra Clara! Helt rätt! Heja dig!
Ska själv försöka tänka så ibland, tack för tipset.
Åh, jag förstår precis, fastän jag bor hemma än och inte ens gått klart gymnasiet!
Tack för Peppen!!!!!! Du har ju så rätt!!!
Vilken fin tanke. Jag hoppas att alla unga (20+) ska få rätt att vara vuxna. För jag tänker att ett eget boende och förmåga att försörja sig själv är viktigt för att kunna bli vuxen, och att det är så viktigt för självkänslan.
Jattefint inlagg.
Visst ar det trakigt att hur gamla och ’vuxna’ vi an blir, sa vill den dar kanslan av att inte duga infinna sig. Det ar sa viktigt att vi fokuserar oss pa det som ar bra, inte det som ar daligt. Och att vi ocksa berommer varandra.
Mitt i prick!
Tack! Det där behöver jag faktiskt påminna mig själv om ibland och då har jag levt nästan dubbelt så länge som du:) Fast för det mesta vet jag att jag är vuxen, ska bara vara så förbenat till lags emellanåt!
Kram/Ninni
Underbart att få känna så!
Förresten, har du några tips på hur man kan göra när man vill få sitt lilla barn att sova i egen säng och inte somna vid brösten och somna i bra tid på kvällen? Vi har detta framför oss nu med vår lilla 7 månaders dotter. Hon har varit sjuk till och från sen hon föddes så därför har vi mer eller mindre varit tvungna att ha henne i vår säng…
Varför måste hon sova i egen säng?
Varför får hon inte somna vid bröstet?
Varför måste vi skola barnet i hur man sover?
Barnet är oerhört kompetent och kan själv avgöra vad det behöver i form av närhet, trygghet, mat osv.
Våga lita på att barnet talar om för dig vad det behöver!
Malin, vad i all världen har du för rätt att ifrågasätta det? Vem är du att ifrågasätta varför en annan förälder om någonting så länge de inte skadar sitt barn? Skäms på dig. Föräldrar måste ha rätt att göra det som fungerar i deras familj. Tänk om, tänk rätt.
Jag har inget emot att min dotter sover i vår säng och ammas till söms, men tyvärr är hon väldigt allergisk vilket i sin tur gör att jag inte får i mig det jag behöver och därför rasar i vikt. Därför måste jag sluta amma helt och för att det ska gå tror jag att det är bäst om hon inte sover bered mig. Dessutom tror jag att vi alla sover bättre om vi inte ligger och trängs och väcker varandra.
Visst är det härligt att känna och tänka så, i motsats till ”inte kan väl lilla jag…” Jag är mamma, jag gör så gott jag kan, och det räcker fint så! 🙂
Fint sagt. Jeg er selv på vei inn i voksenlivet for fullt. En spennende tid. Tror det vil kle meg godt. Det er en stor glede å kunne følge bloggen din, du er en inspirerende mamma.
Åh så jag känner igen mig i den där känslan! Fint och tankeväckande skrivet Clara!
Känslan av att ”jag fixar det här” är helt underbar! Kul att läsa om.
Gulle dig! Härligt att höra!
Grymmaste känslan!!
Tack för det inlägget, nu fattar jag att även jag är vuxen! 🙂
Jag har inga barn själv men ibland kommer den känslan att jag verkligen är vuxen när jag har hand om gårdens djur. Jag kan behärska traktorer och redskap, utfodra och allt som hör därtill. Det är en stärkande känsla när andra helt plötsligt litar på en, vet att man verkligen klarar det. När folk kommer och frågar mig om råd – råd som bara en ”vuxen” kan ge.
Det är härligt att känna att ” Jag klarar detta, och jag klarar det bra!” Och det gör du verkligen!
Den där känslan har jag fått flera gånger den senaste tiden och det är så skönt! Jag vet inte om det beror på hur samhället utvecklats, att 25-åringar (som jag) fortfarande behandlas som ungar emellanåt eller om det helt enkelt är så det är att bli vuxen, att man svävar någonstans mellan att känna sig som en unge och insikten om att man fixar det mesta alldeles galant på egen hand. Bara en sånhär sak som att jag blev mamma för 2,5 år sedan och fick höra ”men du är ju så ung” fick mig att tänka till lite. Javisst är jag ung, men inte desto mindre kapabel att ta hand om ett barn för det. Inte var det någon som sa till min farmor att hon var ”så ung” när hon fick sitt tredje barn vid samma ålder som jag fick mitt första. Förväntningarna på en 20-plussare har sjunkit och jag tror kanske det är därför som jag tidigare tvivlat på mig själv och hur mkt jag klarar av.
Åh, leendet blev allt större & större för varje rad man läste. Du har SÅ rätt kära Clara! DU har ju klarat detta! För din son är du allt, & för så många betyder du otroligt mycket! Du tar ditt ansvar, har koll, lever, & samtidigt är så otroligt bra! WOHO!
Ja den där känslan kommer över mig ibland också, att jag bara är ett barn som inget kan. Men det är ju helt FEL, jag är vuxen, två barn och sköter mitt liv. Och DET är inte fy skamm.
Nej mer STOLTHET åt folket.
Av det BRA slaget 😉
Hälsningar
Yohanna
Precis så är det….jag kan ….du kan….man växer med uppgifterna man får…
Precis så känner jag med. Härligt att komma till den insikten!
Jag känner likadant just nu, jag är singel för första gången typ ever, och jag fixar det ju! Jag klarar det, jag sköter hemmet, jag fixar flytten, jag kan det!
Det är så skönt när den känslan kommer 🙂
Maria
Ibland kan man verkligen glömma bort att man klarar sig precis utmärkt själv, även om man får fråga om råd ibland av sina föräldrar som har gjort allt redan. Men här står man, vuxen och med saker i bagaget! Se tillbaka på saker och tänka ”det där gjorde JAG. Ingen annan”.
Jag tror det finns många olika definitioner av ”vuxen” . I min definition av ”vuxen” är du i alla fall nån sorts vuxen, men ”bara” för att du betala dina räkningar, ta hand om ett barn och bor i ett hus? Det måste nog alla bestämma för sig själv- när dem kallar sig ”vuxen”, jag tycker i alla fall att du gör en bra jobb 😉
Så underbart fina ni är och så otroligt bra du sätter ord på hur det är att vara mamma.
Det finns ingen annan som är bättre mamma till mina flickor än jag, måste ju påminna mig själv om det ibland också.
Vad bra skrivet! Det peppar mig som ska få min lilla bebis om ca 4 veckor. Allt kommer att ordna sig även om jag ibland fortfarande känner mig som ett barn 🙂 Jag är ju ändå vuxen och vet hur saker och ting fungerar. Tack för detta inlägg!
Kram Jenny
Så klokt, önskar jag själv kunde känna så oftare.
Bara för att man har samma åsikter, så betyder inte de att man härmar någon eller kopierar någon. Vad tycker du ?
Fick skit för att jag hade kopierat ett inlägg från dig.
från http://www.ankpung 23 år mamma till en liten son, skyddad identitet, förlorat mina föräldrar
Det är en tanka som kan komma över mig ofta fast jag varit mamma i snart 18 år. Men det finns något positivt med det för mig och det är satt jag samtidigt kan känna sådan glädje över det lilla. Tänk där står min bil och jag har kört den dit osv…
För mig har detta ett stort samband att man kan känna glädje i det lilla.
Hanna
Så fint. Så himla bra. Både du och bloggen din blogg är UNDERBAR!
Den där känslan att de snart kommer på en … jag är snart 50, och jag kan drabbas av den ibland. Jag kan ibland stanna upp och tänka att, Oj, jag fixar det faktiskt! Hela cirkusen. Otroligt! Då blir jag typ – tacksam!
Den känslan kommer över mig också ibland! Så skönt att ibland få känna den lättnaden!
Vad underbart nar man inser det! Jag har det under kontroll och jag klarar av det jag tagit mig an, sa bra du ar! Tack for en fin blogg!
Klart du klarar det och är vuxen.
Vilket inte ändå per automatik betyder att alla barn gör som man lär dem och somnar då man vill 😉
Jag trodde nog lite så i min enfald efter barn ett och barn nummer två att det gick så bra för att jag gjorde rätt och de med sömnstrulande barn..typ inte gjorde rätt;)
Numera är jag lite mer försiktig med att det fungerar med/ för alla barn för att man liksom bestämt sig för det. Så enkelt är det i bland med vissa barn, andra inte.
http://lena-makeaheadfood.blogspot.se/2013/02/en-mammas-visdomsord-och-ingen-mat.html
Men klart du är vuxen och trygg!
Håller helt med dig! Det är häftigt att känna att man faktiskt fixar att vara mamma, vara den som vet och som ligger bakom mästerverket till barn man har! Dock har jag insett redan med barn nr ett att jag har en fantastiskt enkel unge. Det som funkat för oss funkar inte med automatik för andra, det gör säkert inte det ens med nr två… Mitt mantra är ”barn är olika”. Så håller helt med dig Lena!
Ja ibland behöver man faktiskt påminna sig själv, och se vad man faktiskt kan och lyckas med. Det är en hel del. Allt går bara man vill.
Visst är det så! Det är något som fler unga vuxna skulle behöva förstå!
Lovely bild Clara!
Det är som den där känslan att man fejkar all sin kunskap.
När man står där på jobbet och all dålig självkänsla skriker åt en ”Snart kommer de upptäcka att du bara fejkat och inte ALLS kan allt du påstår att du kan!”
Det tar tid att ta sig förbi sådana spöken 🙂
Kram från Malmö
Oj, finns det fler än jag som känner så? Tack för att du skrev denna kommentar!
Åh, det finns så många många fler som känner precis så 🙂
Ja det finns fler 🙂 Men så småningom blir det bättre 🙂
Man ska vara barn så länge som möjligt och sen så ofta som möjligt
Både härligt och lite ovant när insikten kommer. Och det är ok att vara vuxen, bara man får ha lite barnasinne kvar 🙂
Kram Helén
🙂
Tack för ditt inlägg, precis vad jag också behöver tänka på just nu.
Ååh, så jävla bästa känslan!
Visst är det bra att klara av allt själv, men med mina erfarenheter av närstående som haft egna företag är det också bra att någon annan kan och vet att räkningar ska betalas. Om något händer dig är det skönare för de som står dig nära att inte behöva bli stressade för det som händer med ditt företag, utan snarare kunna fokusera på det som är viktigast, dig!
Ja, hjälp. Pojkvännen har tänkt göra en lista för sådana situationer i typ sju år nu.
Men har ni verkligen bestämt att Jakob ska sova vid sju. Hur fasen gjorde ni?!
Förtvivlad.
Kul om Jacob måste sova kl sju varje kväll 🙂 Bertil och Clara röjer själva till sent på kvällen…
Det är sömnbristen! Men nu fick jag mig ett gott skratt i alla fall.
Visst är det så, bara ni i er lilla familj 🙂 Ha en härlig dag /Anna
Hurra vilket bra inlägg, tack för det Clara!