Jag gör så många olika saker i mitt jobb och ofta hinner jag arbeta upp en rejäl nervositet inför de nya sakerna eftersom de är just nya. Men att gå omkring och vara nervös för sitt jobb varje vecka är ingen hållbar strategi. Är det så jag ska känna är det nog läge att byta jobb. Men det vill jag ju inte. Så jag har börjat hota mig själv på olika sätt –  för att inte bli så himla rädd utan våga mer. Och vad hotar jag mig med då? Jo, pengar. Money talks!

Jag brukar säga till mig själv att det där jobbet som tar tre timmar i ren arbetstid och är ganska bra betalt, blir skitdåligt betalt om jag ska ägna tio timmar åt att oroa mig över det. Och om en hel vecka ska förpestas av nervositeten över ett jobb – vad fasen blir det för timpenning på jobbet då? Då snackar vi ju inte minimilön ens en gång. Inte om man ska slå ut lönen på alla timmar som jobbet tagit i anspråk rent mentalt.

Det är märkligt hur bra det där hotet om dålig timlön funkar på mig. Varenda gång.