Stilidealet som kanske tydligast genomsyrar mitt hem är ungefär som det som finns i en sommarstuga. Eller sommarhus snarare. Jag kan inte förklara vad det är som är så speciellt med det. Men det handlar kanske om ljus och tystnad. Känslan av att det gärna kan vara lite ratigt och skruttigt – bara det är hemtrevligt och rofyllt. Där en spetsgardin vajar vilsen i vinden och det är så tyst att det nästan slår lock för öronen. Alllt som hörs är klockans tickande och knarrandet ifrån golvet. Det finns ro att lägga sig med en bok ovanpå sofflocket. Eller sitta bakom ett bubbligt fönster och titta ut. Dricka kaffe, stryka med handen över bordsduken, säga jahaja…och sedan bli tyst igen. Jag kan inte förklara det mer precist än så. Men den där känslan påminner så starkt om både mormor och farmors hus. Två platser där jag alltid känner mig fullkomligt trygg och fullkomligt älskad.
43 svar
Åhh, vad fint du har det! 😀
Där slog du verkligen huvudet på spiken!
Jag har haft väldigt svårt med att beskriva för andra vad jag har för stil hemma och vad jag trivs med för inredning. Men din text här beskrev det perfekt. Till och med detaljen med bordsduken, så sitter ju jag och gör om dagarna haha!
Det är så underbart med den där känslan av trygghet och lugn och ro som sådan inredning ger mig 🙂
Tack!
Alltså, alla dessa pelargoner i ditt hem. Hur gör du?! Jag tror aldrig att jag fått en pelargon att överleva, någonsin! Det är dumt för dom är ju såååå fina.
älskar ”stryka med handen över bordsduken, säga jahaja…och sedan bli tyst igen” – underbart. Påminner mig om min farmor och farfar…
Härligt att återskapa stämningar som man älskade som barn. Du lyckas också förmedla det i text så att jag känner vemod och saknad efter nu döda släktingar…
Hej Clara!
Vad har orsakat dina blåmärken på armen? Själv ramlade jag över min cykel häromdagen så halva vaden är blå. :-/
Hej! Tycker du verkar vara en hyvens tjej. Jag undrar dock om du får svårt till att hitta på vad du ska blogga om ibland? Ditt hus är ju jättefint om man vill gärna se mycket av det, men blir du aldrig rädd för att du t ex tar kort på samma saker eller så? Som att du upprepar dig själv? Detta är inget påpekande bara en fråga.
Tack så mycket =)
Kjære Clara!
Takk for fin beskrivelse av ro og tiden som på en måte står stille. Mens jeg leste ordene dine,fikk jeg en følelse av å sitte på min farmors kjøkken,vinduet stod åpent og lyden av late fluer og tikkingen fra klokken over døren var det eneste som brøt stillheten. Og dagen lå foran meg og kusinene mine,lang og ubrukt. Og min farmor hadde myke hender og uendelig kjærlighet til oss.
Min farmor er død nå og mitt barndomsparadis solgt,men minnene gir fremdeles trygghet og ro.
Dine ord er en fin påminnelse om det viktige i livet,tilstedeværelse.
Med vennlig hilsen Marianne.
Åh! Jeg blir helt varm rundt hjertet av å se disse bildene. Noe så fint!
…som hos mormor <3
Jag förstår precis din känsla och gläder mig med dig för att du kan få uppleva den varje dag. Jag själv drömmer mig bort till den. Jag fick alltid den känslan i gamla torp som vi hyrde då jag var barn (60-80 talet). Ingen elektricitet eller rinnande vatten. Eldspis att laga mat över, ett litet tjärn att tvätta sig i och varje morgon då det var kyligt vaknade jag av att känna värmen från elden i kakelugnen som min mamma tänt. Trägolven, snickerierna och utedasset.
När ett hem är nära naturen så infinner sig harmonin och nu menar jag inte nära bokstavligt talat. Det är lika mycket vilka golv vi går på, inredningen, ljuset osv. Vi är helt enkelt inte skapta för det samhället vi lever i idag.
Kram på dig!
Tanken på att det finns fler( inte bara min mormor) personer som stryker handen över duken å suckar jahaja gör en fullkomligt lugn och lycklig
Poesi!
Precis så känner jag när jag besöker min mammas barndoms hem i Hokkala, Finland. Underbar känsla!
Väldigt fint och väldigt svenskt! Kanske vi behöver påminnas om den ro som fanns förr, när mammor var hemma med sina barn istället för att jobba halvt ihjäl sig som nu. När morföräldrar och farföräldrar fanns till hands och inte var upptagna med sitt självförverkligande eller åkte till Thailand.
Ditt hem påminner om min mormor och morfars sommarhus, där allt var ljust och vänligt. Mormor hade tid. Morfar också. Klockan tickade lugnt. Mormor vispade ihop en sockerkaka. Morfar påtade i trädgårdslandet. Själv satt jag och tittade i Året Runt, kanske klippte ut en klippdocka ur tidningen. Lekte, bredde ut mig, utan att någon sa något om det. Allt gick bra. Allt fick plats.
Nu för tiden måste vi gå på meditationskurser för att hitta ron inom oss. På den tiden fanns den i ett kök med en rutig duk, där kunde man slå sig ner och tänka för sig själv eller småprata med någon vuxen som hade hur mycket tid som helst. Sedan luktade det plötsligt kaffe. Och sockerkakan var klar.
Det var underbart skrivet av dig, Maria. Känner igen alltihop!
Tack Margareta 🙂
Lugn och ro och hemtrevnad kanske gemene man bara hinner med om sommaren, därav sommarhuskänslan.
Vackert är det. stilla vackert.
Vackert!
Precis så var mitt barndomshem! Jag tror att jag uppskattar din blogg så mycket för att du har den stilen som jag också gillar så mycket. Har försökt att skapa något liknande i vårt eget hem.
Jag förstår precis. Lugnet på landet längtar jag också till, tystnaden, istället för att höra grannens toalett. Så var det hemma hos mormor, och så vill jag ha det.
Härlig klänning! Väldigt snygg!
Precis sâ vart det hemme hos min mamma pâ sommaren…..det finns nâgot utanför tiden hos dig, raraste Clara. Du kommer aldrig att bli omodern utan finns där för att fylla vâra svenska modersdrömmar.. Kramisar
Precis! Och i det lugnet finns det inte plats för mig att facebooka och hålla mig uppdaterad om allt och alla hela tiden. Det förstör mitt lugn! Fast vissa bloggar går det liksom inte låta bli… 😉 Försöker därför ”göra bort” surfandet en snabbis på jobbet innan jag går hem. Lämnar sedan datorn på jobbet, just för att få behålla lugnet när jag är hemma. Det är väldigt lätt att fastna i ett datorberoende där man ”bara måste kolla”. Så vill jag inte ha det. Jag vill vara fri!!!! Internet och telefoner (att alltid vara nåbar) är som en förannelse ibland…..
förbannelse ska det stå förstås…
Underbart!
Förstår precis vad du menar. Man riktigt känner det där lugnet och tryggheten. Klockan som tickar, kaffedoften, korsordet som ligger framme….. =)
Påminner mig oxå om mina mor och farföräldrar!
Låter lite som Pettsons hus! Alltså riktigt mysigt.
Fina bilder ur ditt vackra hem! Jag är helt med på vad du vill förmedla för känsla för ert hem. Lite så tänker jag med=)
Din beskrivelse kunne have været beskrivelsen på mine bedsteforældres sommerhus i Helsingør i Danmark 🙂 hvor jeg har tilbragt de sjoveste og mest afslappede ferier i mit liv. Med tid til alt og 1000 oplevelser hver dag.
Var inne på adlibris.com och av en ren slump fick jag se att din och din systers nya bok gick att förhandsboka redan nu! Den verkar lika fantastisk som den förra! 🙂
Jag kan bara hålla med Annica och resten av gänget som kommenterat ovan. Man förstår alldeles precis vilken känsla du är ute efter och det är en väldigt speciell och underbar känsla, om dock lite för tyst för min smak. 🙂
det kan jag förstå så himla mycket. även om jag känner som i fängelset inomhus under sommarmånaderna. jag blir helt pirrigt inomhus och vill bara ut, ut, in i värmen och ljuset och doften av gräs och skog och solljus…
Det är ungefär så jag vill ha det här hemma. Enkelt utan att för den delen bli tomt. Precis så mycket saker som behövs och ett lugn som känns hemtrevligt. Däremot kan ett knarrande golv göra mig vansinnig. Speciellt när klockan inte ens är sex på morgonen och lillan vaknar trots att jag nästan leviterar fram över golvet.
Ja precis så vill jag också ha det, men oftast får jag vara glad att jag ens kan höra vad jag själv tänker…
Väldigt fina bilder från ert hem! Och visst är det så man vill att ens hem ska vara – hemtrevligt och rofyllt… Ens hem är verkligen viktigt!
Kram
Åhh du har beskrivit det, som jag inte visste var det jag önskar uppnå i mitt eget hem! En riktig aha upplevelse detta! Du är helt underbar! btw min dotter heter Clara bara för att jag älskar din blogg och för att Clara är ett vackert namn så klart! Hihi
*ler* ”Dricka kaffe, stryka med handen över bordsduken, säga jahaja…och sedan bli tyst igen. Jag kan inte förklara det mer precist än så. ” Det är ju klockrent! 🙂 Alla måste förstå precis hur du menar 🙂
Det tänkte jag med på! 🙂 Verkligen fint beskrivet Clara!
(Gärna en klockas tickande som hörs i bakgrunden, eller intromelodin till SR Ekot också ;-))
Ert hem är verkligen underbart med all sommarkänsla, och så har du visst likadana stolar som vi i exakt samma nötta turkos färg!
Word!
Du är ju faktiskt underbar, på riktigt… Har inte helt greppat det förrän nu. Dina beskrivningar och känslan man kan identifiera sig med i dina sinnliga detaljer. Jojjomen..
Väldigt målande och fint beskrivet. Så känner jag också i vårt sommarhus i Dalarna, underbart.