Knäppte en bild av mig själv på instagram för någon dag sedan och när jag såg hur den blev hajade jag till. För jag var så lik min mamma som ung! Hon hade också mörkt lockigt hår, om än lite kortare, och hon hade precis samma näsa och leende. Och hur fingrarna för bort håret från ansiktet och hur jag sitter med händerna på hakan när jag lyssnar, det är precis likadant! Blir så glad att hon lever vidare i mig och kommer leva vidare i mina barn. En trösterik tanke.
30 svar
Så fint sagt, hun hadde nok vært så stolt av å se for en flott mor du er!
Så fint skrivet! Önskar dig en underbar morsdag, de är med sorg i hjärtat denna dag firas för mig! Ja har en mamma som bor två mil bort, men som inte pratar med mig! Mkt som hänt, och hon har valt sin nya man istället! Men jag vill fira alla bra mammor där ute! Så grattis till dig!
Fint. Minnena finns i dig, i modersmjölken, i alla gester, i alla starka minnen. Våra mammor har varit starka. Det har varit en revolution i varje mammageneration, tidevarv. Vi har mycket att hämta god styrka ifrån. Läste i mitt husmoderslexikon från 1954 att staten beviljade husmoderssemestrar till utslitna husmödrar för 3 hisnande miljoner då…i min blogg idag om du vill läsa. Så en husmoderssemester står på min önskelista idag på Mors dag;-) men först fira mamma.
Och glöm inte fira dig själv! Du är en superstark förebild, tack för att du vågar!
Ha en fin dag nu!
Camilla/Stilitiden
Så koselig skrevet! Det hadde vært veldig koselig å se et bilde av moren din også 🙂
Jag ser också mig själv i min mamma men kanske mest i sättet 🙂
Vore kul om du hade en bild på din fina mamma som du ville visa..
Ja visst är det häftigt!
Jag var på middag igår, och hade lockat håret, och så fort jag klev innanför dörren så höll min mamma på att svimma. Med händerna för ansiktet (ja, hon är lite av en drama-queen :)), förklarade hon att jag var skrämmande lik min mormor i yngre dar!
Haha härlig mamma! 😉
Jag kom till själv till skolan en dag för många år sedan, blöt i håret av regn, förkyld och stressad( kom sent) var på en klasskamrat till mig utbrast – Gu vad du är lik din mamma idag! ^^ fint va 🙂
Ja, visst är det ganska häftigt att det är så mycket som ärvs. Det som man som tonåring sa att man aldriiiig skulle göra, är precis det där som man värnar och är så stolt och glad över att man har och gör, när det bara finns minnen kvar.
Ha en fin mors dag!!!
For en fin måte å se det på. <3
Så fint skrivet. Jag tröstar mig också med det, att jag är lik min älskade mor på många sätt. Och även att mina systrar är det. Vi har liksom fått olika bitar och kan komplettera varandra. Hon lever vidare inom oss alla tre!
En jätte härlig tanke som ger ro i själen tror jag. Önskar dig en härlig mors dag!
En otroligt trösterik tanke. Min svärmor sa häromveckan hur fantastiskt det är att se alla släktingar ta sig uttryck i min son. Han har sin pappas leende och mitt hår, mormors näsa, och farmors ansiktsuttryck, det är härligt det!
Vill du inte visa en bild på din mor? Eller känns det för privat?
Vilken oerhört vacker bild på dig! Så roligt att du liknar din mamma på just den.
Och den bilden är så himla vacker på dig och ännu vackrare blir den av dina ord.
Kram
Vad härligt att vara lik sin mamma. Jag älskar det faktum att det så tydligt går att se släktdrag hos folk.
Åh, så underbart formulerat! Fint att kunna se drag från sina nära. Tänkte senast idag att min bror är så lik vår pappa som inte finns i livet. Och hans barn i sin tur är så lik sin pappa, min bror. Härligt!
Fina tankar och ord!
Melker!Hur mår Melker? Jag är ett fan av honom och dina tidigare beskrivningar av hans livglädje.Skriv mer om den gossen!!
Jättefin bild och vackert skrivet! Jag ler igenkännande. Jag har också känt igen gester jag anammat av min mamma som dog i cancer. När jag såg henne på TV blev minnena så levande och jag såg mig själv i henne.
Jag har verkligen fått en helt ny förståelse för tanter och farbröder som utbröt ”oj va lik hon är den och den…” när jag var barn. Nu håller jag på att bli så själv! Det är faktiskt väldigt häftigt att se likheter och dagens barn kommer kanske att förstå mig om en si-så-där 30 år.
Att våra föräldrar lever vidare genom oss försöker jag trösta mig med. I höstas dog min pappa oväntat väntat och i samma sväng hade vi just blivit gravida. Att bära ett barn och samtidigt förlora en förälder är nog bland det tuffaste jag gått igenom. Sorgen över att pappa aldrig skulle få träffa vårt barn och att vårt barn aldrig skulle få träffa sin morfar var och är fortfarande en tanke som är svår att acceptera, trots att jag vet att jag inte kan påverka det. Glädje och sorg går hand i hand. Ibland.
När jag ser den här glada tjejen förstår jag att din kära mor var mycket vacker. Och att du Clara bär med dig det vackra och fina som du ärft från en mycket kär mor. Och något som barnen också kommer att ta med sig ut i livet. Fint arv.
åh vad sorgligt och vackert på samma gång. Fina människa!
<3
Det var en jätte fin bild 🙂
wow vad vacker du är! älskar ditt hår!
Åh vad rörd jag blir när jag läser det du skriver. En sån underbar text. Med tanke på vad din mamma skulle tänka eller känna sig om hon fick äran att läsa en så fin text skriven av sin dotter…. Jag tror det du skrev år exakt det varje mamma drömmer om. Att hennes barn tittar i spegeln och tänker på henne. <3 så fint
Vackraste du!
Javisst är man lik sin mamma½!