Knäppte en bild av mig själv på instagram för någon dag sedan och när jag såg hur den blev hajade jag till. För jag var så lik min mamma som ung! Hon hade också mörkt lockigt hår, om än lite kortare, och hon hade precis samma näsa och leende. Och hur fingrarna för bort håret från ansiktet och hur jag sitter med händerna på hakan när jag lyssnar, det är precis likadant! Blir så glad att hon lever vidare i mig och kommer leva vidare i mina barn. En trösterik tanke.

Mammabonus

Farväl älskade mamma