Det jag uppskattar mest med sommaren är nog tiden och möjligheten att känna efter och tänka. Det är säkert därför jag också kan bli lite ledsen och deppad under sommaren till och från  – för att saker jag inte hinner tänka på och reflektera över i vardagen kommer till mig så tydligt när jag plötsligt får lite lugn och ro. Men det behöver ju inte vara någonting negativt – vissa tankar behöver ju tänkas förr eller senare.

Varje sommar brottas jag med hur jag egentligen vill leva mitt liv. För mig är det så otroligt viktigt med ledig tid, stunder av reflektion och stilhet. Inte bara på semestern utan i vardagen. Jag vill inte jobba hur mycket som helst. Jag vill inte leva ett sådant liv. Jag vill ha massor av tid för min familj och massor av tid att ta hand om min kropp och min själ. Samtidigt älskar jag mitt jobb och har svårt att våga säga nej till saker.  Framförallt för att det jag väljer bort i regel är väldigt roligt. Men jag gjorde det i julas och jag kommer göra det nu i augusti igen. Sätta mig ner och staka ut färdriktningen för hösten, utvärdera hur mina beslut fattats under våren. Har jag tappat kursen? Har jag hållit den? Redan nu har jag mentalt plockat bort en hel massa saker som jag hade tänkt göra i höst – eftersom jag redan nu misstänker att det kommer rubba balansen och få jobbskålen att tippa över. Jag är inte lycklig om jag inte har balansen. Kanske går den inte att hålla varje dag, eller ens varje vecka. Men utslagen på en månad vill jag att balansen mellan jobb och vila, prestation och kontemplation ska finnas där.