Senaste tiden har debatten om curlade barn blossat upp igen. Psykologen Alf B Svensson uttalade sig i Expressen i veckan om att vuxna mĂ„ste sluta behandla sina barn som kungar.  LĂ€karen David Eberhardt har precis slĂ€ppt en bok pĂ„ temat, som handlar om hur barn tar makten i svenska familjer och Ă€r alldeles för bortskĂ€mda. Experterna Ă€r samstĂ€mmiga – svenska barn curlas för mycket! Och medierna hakar pĂ„, helt okritiskt. Journalister lĂ€ser dessa debattartiklarna och böcker och kĂ€nner sig sĂ„ trĂ€ffade att de vill bjuda in alla tĂ€nkbara “experter” i Ă€mnet till morgonsoffor och panelsamtal. Och sĂ„ blir myten om de bortskĂ€mda, curlade barnen en allmĂ€nt vedertagen sanning. NĂ€r verkligheten faktiskt Ă€r att curlade barn ett privilegium för friska, vĂ€lbetalda medelklassförĂ€ldrar. Och det stora samhĂ€llsproblemet Ă€r inte de barn som curlas, utan alla de barn man önskade att nĂ„gon vuxen, nĂ„gon enda gĂ„ng, kunde curla.

Barnfattigdomen Àr hög i Sverige och oerhört mÄnga barn riskerar att fara illa. Barn till alkoholiserade förÀldrar, till förÀldrar som brukar vÄld mot varandra eller mot barnen. Barn till förÀldrar med svÄr psykisk eller fysisk ohÀlsa. Barn till förÀldrar som upplevt krig och svÄra trauman, som de aldrig haft möjlighet att bearbeta. Barn till utfattiga förÀldrar som inte har nÄgot jobb, eller kanske har flera jobb men ÀndÄ inte pengar sÄ det rÀcker. Barn till förÀldrar som aldrig Àr hemma, eller Àr hemma fast aldrig riktigt nÀrvarande. Det stora problemet vi borde prata om Àr inte curlade medeklassbarn utan alla barn man bara önskar kunde fÄ uppleva curling. NÄgon enda gÄng. Att deras förÀldrar kunde ha resurserna att sopa banan för sina barn lite mer. Packa en matsÀck, hjÀlpa med en lÀxa, stÀlla fram frukost, lyssna fÀrdigt, gÄ pÄ ett förÀldramöte, vara klassförÀlder, leka, tjata, skjutsa och hÀmta frÄn aktiviteter och sitta uppe och vÀnta sent om natten. SÄdant dÀr som Àr sjÀlvklarheter (och kanske bortskÀmdheter för mÄnga) men som för andra barn Àr en ouppnÄelig dröm. DÀrför att deras förÀldrar av olika anledningar sjÀlva har det jobbigt.

Otroligt mĂ„nga barn Ă€r inte ett dugg curlade. Hinder i deras liv sopas aldrig bort av förĂ€ldrarna. SĂ„dant som andra förĂ€ldrar tycker Ă€r sjĂ€lvklarheter att göra för sina barn, blir aldrig gjorda för dem. Men den privilegierade medelklassen sĂ€tter som vanligt agendan för vad som ska debatteras. Vilken sanning som ska bli den rĂ„dande. Och istĂ€llet för att diskutera hur samhĂ€llet ska hjĂ€lpa dessa utsatta barn – diskuterar vi hur mĂ„nga julklappar det Ă€r rimligt att köpa och om mellanstadiebarn ska fĂ„ Ă€ga iphones. Om hur störande det Ă€r att barn avbryter vuxnas samtal vid middagsbordet. Som om det vore en sjĂ€lvklarhet att alla barn ens sitter vid ett middagsbord.

Vilken jÀvla dum debatt. Prova att höja blicken en gÄng.