Problemet är inte barn som curlas – utan barn som aldrig curlas.

Senaste tiden har debatten om curlade barn blossat upp igen. Psykologen Alf B Svensson uttalade sig i Expressen i veckan om att vuxna måste sluta behandla sina barn som kungar.  Läkaren David Eberhardt har precis släppt en bok på temat, som handlar om hur barn tar makten i svenska familjer och är alldeles för bortskämda. Experterna är samstämmiga – svenska barn curlas för mycket! Och medierna hakar på, helt okritiskt. Journalister läser dessa debattartiklarna och böcker och känner sig så träffade att de vill bjuda in alla tänkbara “experter” i ämnet till morgonsoffor och panelsamtal. Och så blir myten om de bortskämda, curlade barnen en allmänt vedertagen sanning. När verkligheten faktiskt är att curlade barn ett privilegium för friska, välbetalda medelklassföräldrar. Och det stora samhällsproblemet är inte de barn som curlas, utan alla de barn man önskade att någon vuxen, någon enda gång, kunde curla.

Barnfattigdomen är hög i Sverige och oerhört många barn riskerar att fara illa. Barn till alkoholiserade föräldrar, till föräldrar som brukar våld mot varandra eller mot barnen. Barn till föräldrar med svår psykisk eller fysisk ohälsa. Barn till föräldrar som upplevt krig och svåra trauman, som de aldrig haft möjlighet att bearbeta. Barn till utfattiga föräldrar som inte har något jobb, eller kanske har flera jobb men ändå inte pengar så det räcker. Barn till föräldrar som aldrig är hemma, eller är hemma fast aldrig riktigt närvarande. Det stora problemet vi borde prata om är inte curlade medeklassbarn utan alla barn man bara önskar kunde få uppleva curling. Någon enda gång. Att deras föräldrar kunde ha resurserna att sopa banan för sina barn lite mer. Packa en matsäck, hjälpa med en läxa, ställa fram frukost, lyssna färdigt, gå på ett föräldramöte, vara klassförälder, leka, tjata, skjutsa och hämta från aktiviteter och sitta uppe och vänta sent om natten. Sådant där som är självklarheter (och kanske bortskämdheter för många) men som för andra barn är en ouppnåelig dröm. Därför att deras föräldrar av olika anledningar själva har det jobbigt.

Otroligt många barn är inte ett dugg curlade. Hinder i deras liv sopas aldrig bort av föräldrarna. Sådant som andra föräldrar tycker är självklarheter att göra för sina barn, blir aldrig gjorda för dem. Men den privilegierade medelklassen sätter som vanligt agendan för vad som ska debatteras. Vilken sanning som ska bli den rådande. Och istället för att diskutera hur samhället ska hjälpa dessa utsatta barn – diskuterar vi hur många julklappar det är rimligt att köpa och om mellanstadiebarn ska få äga iphones. Om hur störande det är att barn avbryter vuxnas samtal vid middagsbordet. Som om det vore en självklarhet att alla barn ens sitter vid ett middagsbord.

Vilken jävla dum debatt. Prova att höja blicken en gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

402 kommentarer på “Problemet är inte barn som curlas – utan barn som aldrig curlas.”

  1. Hejja hejja Clara!

    Så underbart att du skriver om detta viktiga ämne som är som en tyst katastrof som sker i våra hem.

    Hejja!!

    1. Tack Clara! Jag arbetar i socialtjänsten och det är väldigt många barn som skulle behövt curlas mer om man gör samma tolkning av begreppet som du. Den andra sidan av ett curlande föräldraskap som beskrivs i kommentatorsfältet är många föräldrars oförmåga att sätta gränser för sina barn på ett bra vis, när det behövs, pga stress, oförmåga eller vad det nu kan handla om. Och detta med att inte sätta gränser kan ge lika stora problem för barnet både på lång och kort sikt som andra brister i omsorgen. Kärlek är även att sätta gränser och fostra.
      Kloka Clara! hoppas på att få läsa mer av dina tankar och funderingar kring viktiga ämnen!

    2. Vilken fantastisk ögonöppnare… Jag fick tårar i ögonen och känner igen mig i hur det var att vara barn. Jag hade absolut inte någon tragisk barndom men levde med en ensamstående förälder som hade för mycket med sig själv för att äga förmågan att curla. Nu jobbar jag i förskolan och har egna barn och tänker mycket på “problemet” med de som inte har inte främst materiella ting utan känslan av att leva i ett sammanhang. Så heja på fortsätt debatten!!

  2. Jag har aldrig ens tänkt på det från din synvinkel. Tack för att du fick mig att tänka till denna morgon!

    1. Inte jag heller! Hej käftsmäll! Och tack från mig också, jag gillar att utmana mina egna tankar, och icke-tankar för den delen.

  3. Så fantastiskt bra skrivet. Så viktigt och värdefullt att sätta fingret på det som faktiskt är viktigt. Vi glömmer ofta bort oss och dras med i alla möjliga sammanhang utan att reflektera och utan att tänka annorlunda och då är det så bra med personer som du, som stannar upp och tänker efter och som tänker ett varv till och i en annan bana. Bra gjort. Och jag håller helt med dig. Jag har själv ett barn och mår fysiskt dåligt vid tanken på alla barn som far illa men när jag tänker på de curlade barnen så… ja, nä, så farligt är det inte. Fortsätt tänk utanför de nedtrampade stigarna och god jul.

  4. Mycket bra skrivet! Min fundering är vad man kan göra för att hjälpa barn som man der har det lite svårare. Det är inte helt lätt men jag blir så förtvivlad när sonen krasst konstaterar att en av kompisarna luktar smuts för dom har inte råd med nya kläder. Sonen läger ingen värdering i det utan så har kompisen förklarat att han har det. Jag skulle så gärna köpa nya vinterkläder åt honom men som sagt, inte helt lätt när man inte känner familjen.
    Värt att diskutera helt klart.

    1. Ta kontakt med läraren till din sons kompis, om du kan. Prata med hen om vad du känner till, läraren kan prata med föräldrarna och hjälpa dem om de vill söka bidrag till nya kläder eller få “checkar” att handla på second hand. Det är förskolan/ skolans ansvar att uppmärksamma detta.

      1. Alltså, förlåt, men hur är det där lärarens jobb? Jag kan köpa att man som förälder kan kontakta läraren och om skolan inte redan gjort en anmälan är det på sin plats att göra en orosanmälan. Men hur är det lärarens jobb att hjälpa föräldrarna att söka bidrag? Lärarens jobb är såvitt jag vet att undervisa.
        Det är alltså bättre att, om syftet är att föräldrarna ska få bidragshjälp t.ex., göra en egen orosanmälan till Socialen. Man kan göra det anonymt och Socialens utgångspunkt är i de flesta fall att stötta familjen då man anser att barn mår bäst av att vara med sina föräldrar.

        1. Heja Sara!
          Tack! Det är faktiskt föräldrars ansvar, och om det inte fungerar så finns socialtjänsten att vända sig till. Ja, vi lärare försöker att undervisa men som ingen kan ha missat så går det inte så bra (PISA…),väldigt mycket på grund av att undervisningen är det vi kan lägga minst tid på. Alldeles för mycket tid går åt till saker föräldrar borde sköta, ren uppfostran helt enkelt. Många barn visar ingen som helst respekt eller hänsyn, varken mot barn eller vuxna.
          Gabriella, gör en orosanmälan om du känner oro för barnet. Du kan vara anonym.

          1. Alla som jobbar inom skola och barnomsorg har anmälningsplikt vid misstanke om att barn och ungdomar far illa. Detta behöver inte jämföras eller värderas gentemot undervisningsuppdraget, utan är ett parallellt, lika viktigt, uppdrag.

        2. Håller helt med dig, inte undra på att skolan har problem med att undervisa om de ska ha ansvar för allt som samhället har ansvar och betalt för att sköta utan att de verkar göra sitt jobb.

        3. Men om problemet är fattigdom så är det väl inte en orosanmälan som är prio ett? Det kan bli rätt stora konsekvenser av en sån anmälan, kanske det är bättre att som medmänniska sträcka ut en hand till en annan medmänniska i nöd. Att ha lite pengar är inte det samma som dåligt föräldraskap som bör anmälas till myndigheterna.

        4. Det är inte lärarens jobb, men det handlar knappast om det, utan om att hjälpa en medmänniska. Att sitta med kunskap om hur man söker bidrag när det kanske finns föräldrar som inte vet om att den möjligheten ens finns, känns ju inte riktigt rätt. Jag hjälper gärna om det blir bättre för ett utsatt barn!

        5. Och sedan finns det kommuner där socialen inte gör sitt jobb, så då går vi lärare in och hjälper istället. I kommunen där jag jobbar har det tex kommit fram att socialen har fått in 69 anmälningar den här terminen, och att de har lagt ner samtliga! Vad gör man som lärare då när man vet att eleverna inte får mat hemma?!

      2. Hej ! Jag tror att du har missuppfattat ordets betydelse. Tyvärr menar vi som arbetar med barn idag att curla det är lika med de barn som vi också kallar “lust” barn. Jag har inte lust….Barnen som belyses i media är de barn som aldrig behöver ta något ansvar, barn som alltid ska stå i centrum, barn som inte respekterar någon annan än sig själva. Barnen som lever på existens minimum, beroende familjer mm är något helt annat som självklart ska uppmärksammas. Jag håller med om att många barn behöver lite “curling”. De är många som har barn som inte prioriterar barnen. Tragiskt men sant. Oftast är det inte i familjer med dålig ekonomi där barnen drabbas, tvärtom. Barn som kommer smutsiga och ovårdade till skola/förskola är ett svårt ämne. Tyvärr är det långt till gränsen vanvård. OM det är vanvård ska skolan uppmärksamma detta. Annars måste alla i samhället ta ansvar för och hjälpa varandra.
        God Jul ! Eva

        1. Jag tänkte just det samma som Eva. För mig betyder curlade barn något annat än det du skriver om Clara. Det som Eva skriver och barn som aldrig får ett nej, barn som har föräldrar som gör allt för att inte hamna i konflikt med barnet eller att barnet skall bli frustrerat/ argt/ledset. Det är ett problem som jag tror behöver lyftas och det du skriver om Clara behöver såklart OCKSÅ lyftas. Varför antingen eller, varför inte både och..? Och ja visst behöver alla barn bli “curlade” ibland. Få vara medelpunkten, öst kärlek över sig, bli lite bortskämda, oroade för och framförallt mötta med respekt, kärlek och närvaro. Men kärlek är inte alltid att få banan sopad för sig…

          1. Jag håller helt med dig Anna. Curlade barn har inget med medelklass att göra. Båda frågorna är viktiga. Barn behöver både ovillkorlig kärlek och gränser.

          2. Denna lilla tråd håller jag helt med om. Curla för mig är mycket mer än att fixa matsäck, ställa fram frukost osv. Det är när man som vuxen helt utplånar sig själv för sina barn, där barnen inte ens behöver tänka själv, lära sig ta ansvar.
            God jul! Magda

        2. Tack Eva!

          Clara borde nog hålla sig till att skriva om hur man pimpar loppisfynd för detta inlägg håller pinsamt låg kvalitet. Som debattinlägg är det värt noll och inget eftersom hon inte förstått vad curla innebär över huvud taget… Jag blev illa berörd å hennes vägnar, så jobbigt att försöka väcka debatt genom att missförstå ett begrepp.

          Barn som vanvårdas, barn som nonchaleras, barn som inte utrustas med verktyg för att hantera besvikelser och barn som inte får äta sig mätta förtjänar alla uppmärksamhet och debatt. Men inte på bekostnad av varandra eller genom att man ställer helt olika fenomen mot varandra och försöker välja vilken grupp barn det är mest synd om!

        3. Att curla barn kommer från att vara curlingförälder, ett uttryck som lanserades av en dansk psykolog.
          Wikipedias artikel om ämnet beskriver vad det handlar om:
          “Föräldrarna vill att barnen ska ha det bra och tryggt och lägger ner mycket ansträngning på att ordna för barnen. De skjutsar barnen istället för att låta dem åka buss och får dem inte att delta i hushållsarbetet”
          http://sv.wikipedia.org/wiki/Curlingf%C3%B6r%C3%A4ldrar

          Är du säker på att det är Clara, och inte är du, som missuppfattat?

    2. Eller gör själv en anmälan till socialtjänsten, det är de som har skyldighet att värna för våra svaga. Lärarna på skolan borde redan ha gjort en anmälan eftersom de bör anmäla när ett barn far illa.

      1. Nej jag tror inte att det är någon ide att blanda in Soc. Har själv sökt hjälp både ekonomiskt och stöd för mig som ensamstående med två barn. Fick ingen hjälp alls!! Däremot blev det en jäkla stress att gå på möten med soc efter jobbet som tog timmar. När jag istället hade kunnat vara hemma med barnen. Timmar av vädjan till hjälp och stöd av soc men fick avslag på allt. Så det där att soc hjälper dem svaga stämmer inte.

    3. Heja dig!

      Som en sån som själv växte upp som en sån unge så var mitt stora problem inte alltid att mina egna vuxna var frånvarande och fattiga utan att mitt liv verkade helt osynligt hela vuxenvärlden, även om jag fattar nu som vuxen hur svårt det kan vara att hjälpa så var det typ det enda jag längtade efter då.

    4. Skit i att ringa socialen, det kan vara det sista familjen behöver. Om barnen “far illa” på grund av våld eller missbruk ska skolan anmäla, men som hårt arbetande, kärleksfull familj få socialen på besök kan inte kännas så jävla kul.
      Jag skulle ta kontakt med föräldrarna, följ med ditt barn när han hälsar på och ha med extrakläder och säg hej på er, kul att våra barn är kompisar, såhär heter jag, och förresten så har vi råkat få en massa extra kläder som vi inte har användning för. Vill ni ha dem eller ska jag ta dem till en annan kompis?
      För att avdramatisera det hela. Vi låter ofta ärvda klädpåsar gå mellan familjerna, och vi är helt vanliga medelklassfamiljer. Inget konstigt med det. Var bara medmänniska utan att ta upp det med myndigheterna.

      1. Självklart ska man som medmänniska hjälpa varandra! Men samtidigt vill jag säga att ett vanligt misstag man gör är att lägga vikt vid ordet “anmäla”, för det enda man anmäler när man ringer till Socialtjänsten är att man är orolig dvs man gör en orosanmälan. När Soc. får in en sådan utreder de familjen och ser om de behöver stöd, ex ekonomisk bistånd, praktisk hjälp i hemmet eller vad nu kommunen kan erbjuda.
        Det är svårt att erbjuda hjälp utan en anmälan, tänk på det.

        1. Till Anna B
          den 17 december, 2013 kl. 05:00

          Precis så kan man göra! Jätte jätte bra förslag!

      2. Jag håller med dig helt. Min sons pappa är funktionshindrad (Asperger) och när vi fick en ny socialsekreterare som skulle hjälpa honom med bostöd så gjorde han en orosanmälan för vår son, vilket gjorde oss fruktansvärt oroliga då man inte får reda på varför innan man går på mötet. Vi kunde inte se att något var fel för vår son har det bra. Det visade sig att socialsekreteraren efter ett hembesök tyckte att vi hade för lite möbler?! Den anmälan kunde vi ha klarat oss utan kan jag säga! Man skall hålla sig ifrån soc så långt det går sålänge det inte pågår misshandel eller missbruk, dom samarbetar inte. Det är iaf min erfarenhet. Så att ta med en klädpåse är en mycket bra lösning! Klädpåsen skapar varken ångest eller oro.

        1. Det är väldigt tråkigt, Linnea, att höra att din erfarenhet är att socialtjänsten inte samarbetar. Det finns självklart mycket brister inom socialtjänsten och många socialsekreterare lever med ständig stress eftersom de ser ett mycket större behov än vad de själva känner att de kan göra något åt. Däremot kan man ändå aldrig försvara ett dåligt bemötande. Detta inlägg kommer jag fortsättningsvis rikta till alla er som resonerar kring huruvida man göra en orosanmälan eller inte.

          Socialtjänsten spelar en mycket viktig funktion i samhället och har en viktig uppgift i att hjälpa familjer på olika sätt. Jag kan bli oroad när jag hör att man ska hålla sig undan från att göra en orosanmälan för att det kan förstöra mer än vad det hjälper. Det är inte alltid lätt att göra en orosanmälan. Själv har jag legat vaken många nätter och funderat på orosanmälningar. Det är mycket troligt att föräldrar blir oroade när de får höra att någon gjort en orosanmälan för just deras familj. Jag tycker personligen att det finns ett stort värde i att prata med familjen som man är oroad för. Man kan fråga kring deras situation och fråga dem om de behöver stöd i något avseende. I vissa fall kan föräldrarna välja att själva kontakta socialtjänsten för att ansöka om stöd. Detta är förstås inte helt enkelt, jag har som sagt legat vaken många nätter på grund av detta.

          Att se familjens stress som en orsak till att inte anmäla tror jag dock inte är en bra långsiktig lösning. Det finns alltför många vuxna idag som är besvikna på samhället för att deras omgivning aldrig gjorde en orosanmälan under deras uppväxt, fastän många visste om hur dåligt deras familj hade det. Jag tror därför att det finns mycket större risker med att inte göra en orosanmälan jämfört med att göra en orosanmälan. Långsiktigt är det barnen som drabbas av att omgivningen inte vill lägga sig i i andra familjers situation. Lärare har också skyldighet(!) att göra en orosanmälan om man är oroad för hur barnen har det.

          Jag kan förstås inte bedöma hur det är i den här situationen som Gabriella beskriver, utan jag menar att det är viktigt att man i omgivningen ser sitt ansvar att göra en orosanmälan när man är oroad för hur familjen har det. Detta ska väl däremot inte behöva utesluta att man kan fixa ett klädbidrag till familjen eller på andra sätt stötta familjen. Det är inte antingen eller. Jag kan uppleva att en vanlig uppfattning är att socialtjänsten endast utreder huruvida man ska placera barnen utanför hemmet eller inte efter att en orosanmälan kommit in. Men en orosanmälan kan innebära att familjen blir erbjuden många andra insatser på frivillig basis. Ett exempel är att socialtjänsten kan ordna att familjen får utökad förskoletid, som ett resultat av en orosanmälan. En orosanmälan innebär inte att man Vet att familjen har det dåligt, utan en orosanmälan innebär bara att man helt enkelt har en oro!

          Det är ofta väldigt jobbigt att göra en orosanmälan, kanske särskilt om man känner familjen. Det är ofta väldigt jobbigt att få en orosanmälan för sin egen familj. Men jag har träffat alldeles för många vuxna som berättar om att de önskar att någon gjort en orosanmälan när de var barn. Därför väljer jag att hellre göra en orosanmälan för mycket än en för lite.

          Ett jättebra inlägg Clara och jättemånga kloka kommentarer som en följd av detta! /Ida (socionom)

          1. Mycket bra skrivet Ida! Det är viktigt att anmäla till socialtjänsten vid oro. Att se på när ett barn far illa och inte agera är det värsta en vuxen individ kan göra. Socialtjänstens uppgift är att sätta barnet i fokus och hjälpa familjer så att deras situation blir bättre. Det handlar inte endast om familjer där det förekommer våld och missbruk. Det är allt för många barn som inte lever under trygga förhållanden i Sverige och detta behöver uppmärksammas. Även om jag inte tycker att Curling och trygghet är samma sak så är det viktigt att barns situation belyses. Tack Clara för ett tänkvärt inlägg.

        2. Håller med dig soc gör mig rädd och ska bara användas i riktigt akuta situationer. De är opålitliga, man vet aldrig vad de tar sig till.

      3. Hej!
        Underbart svar Anna!
        Ja det är vi som är “samhället” vi föräldrar som kan stötta och hjälpa varann, inte nån annan eller socialen, som har till uppgift att agera när andra resurser inte räcker!
        Är vi vana att bli serverade eller curlade har vi kanske inte fått möjligheten att glädjas över ett klädpaket eller att få kämpa för att jobba på loven för att få ihop till egna pengar och spara till nåt vi drömmer om!
        Så synd att curlade barn ses som ett normalt tillstånd!
        Alla vi barn som inte blivit curlade hela tiden men haft föräldrar som stöttat oss, ser att curling inte är samma sak som föräldrar som bryr sig! Barn som får lagom motstånd växer upp till kloka föräldrar som inser vikten av att barn ska få vara barn och att Nej inte är ett livsfarligt ord utan en möjlighet att vässa sina argument eller stärka sin peronlighet!
        Kloka föräldrar låter sina barn växa och utvecklas och följer detta med stort intresse!
        Förtroendet kommer med att låta barnen ta eget ansvar i takt med mognad! Att som förälder vara närvarande när mitt barn vill samtala är viktigare än att sopa vägen i tid o otid!
        Närvaro kostar inte pengar och det lär barnen att de är värda att lyssnas på, respekten växer!

      4. Mycket bra svar och förslag! Vi kan hjälpa varann som medmänniskor. Naturligtvis ska man anmäla om barn far illa men många gånger kan det räcka med medmänsklighet!!! Man springer inte till läkaren bara för att man fått en förkylning…

      5. Nu är det ju faktiskt inte vår sak att veta varför barn far illa. Säg att barnet inte har ordentliga vinterkläder för att föräldrarna helt enkelt inte har begripit att barn fryser när de inte får det. Eller att detta barn inte har ordentliga kläder för att ena föräldern har bestämt att eftersom barnet spillde mjölk på bordet igår, så får denna frysa imorgon på dagis. Eller att föräldrarna inte har medel? ALLA dessa fall bör anmälas till soc. Det är Soc jobb att utreda och ta reda på faktan bakom varför barnet inte har ordentliga kläder. Det är inte upp till oss andra att antaga. Det är barnet vi ska skydda. Inte föräldrarnas eventuella obehag för att soc knackar på dörren.

    5. Vad många bra förslag! Kommer inte att vilja dra in socialen, familjen arbetar och har inga missbruksproblem så det känns som det sista dom behöver är besök av soc.
      Lämna en klädkasse är det jag själv funderat på, får se hur det kan lösas. Är iaf glad att min älskade son sagt ifrån, både till kompisar och vi har pratat med lärare så att pojken nu har det bra i skolan och inte är retad som det var problem med när dom började skolan.

    6. Om du har möjlighet så tycker jag att du ska köpa vinterkläder/presentkort och lämna det anonymt som en julklapp utanför deras dörr/i brevlådan. Ingen som behöver känna sig besvärad och det blir en glad överraskning:) Bara för att man har det kärvt betyder ju inte det att man är en dålig förälder som inte bryr sig om sina barn.

    7. Jag tycker man kan sträcka ut en hjälpande hand till den som har det svårt…Ge pengar i ett kuvert med lapp att jag vill hjälpa dig: bidrag till kläder från en medmänniska. sos är inte lätta att brottas med många får ingen hjälp idag tex har du bil måste du sälja den först och då kanske du ej klarar dig handla skjutsa mm var snäll!!

    8. Om du upplever oro ska du själv göra en orosanmälan till socialen, som i de allra flesta fall gör ett bra jobb med att stötta eventuellt utsatta familjer. Låt oss i skolan undervisa istället. Om vi upplever oro så gör vi alltid en orosanmälan – vi är dessutom enligt lag skyldiga till det (vilket är bra), men det är bra om du själv gör en anmälan om du tror att någon far illa.. Oftast är det i dessa sammanhang dock så att socialtjänsten redan är inkopplade, vilket övriga klassen och deras föräldrar inte vet då sekretess gäller – vilket också är bra.

    9. Jättebra skrivet! Och tyvärr är nog det uteblivna curlandet inte ens en ouppnåbar dröm, som barn kan det vara svårt att ens drömma om det otänkbara. Lättare då att dra slutsatsen att man nog inte är värd annat. Att man inte är tillräckligt bra för att få chansen att göra och få allt det man ser kompisar göra och få. Otroligt sorgligt och viktigt.

  5. Jag anser inte att de exempel du tar upp (möjligtvis föräldrar som skjutsar inni absurdum) är exempel på föräldrar som curlar utan vanligt omhändertagande.

    Däremot tycker jag att du har helt rätt i att debatten blir snedvriden när curling får ta mer plats i media än exempelvis barnfattigdom.

    1. Håller med dig, de där exemplen är inte att curla, det är att vara förälder. Punkt.

      Sen har Clara helt rätt i att debatten tar för mycket utrymme från diskussionen om barnfattigdom!

  6. Viktigt ämne! Observera dock att David Eberhardt inte är psykolog utan läkare, och hans uttalanden leder till heta känslor hos många psykologer som arbetar med barn.
    /Psykolog

      1. Bra inlägg, retar mig också på EB som verkar ha ngn märklig agenda!

        Toppen Clara att du tar upp detta, tack för att du skriver bra om saker som loppiströtthet och curlingbrist!
        //Psykologstudenten

        1. Tack för dina skarpa formuleringar på detta tema! Jag är helt med dig Clara. Jag tror pratet om att INTE curla sina barn riskerar att tas upp av föräldrar som kränker sina barn istället för att ge barnen möjlighet att få lära sig uttrycka känslor o behov! Vi behöver ju precis dessa färdigheter som vuxna!! /Teresa, leg psykolog

    1. Att han är läkare (och inte psykolog kanske) har ingenting med hans uttalanden att göra, nummer ett. Nummer två, vad är det som ni psykologer som jobbar med barn inte håller med? nyfiken att höra bara…/Lakare som jobbar med barn.

      1. Har fått intrycket att det är sällan psykologer förespråkar en sån auktoritär uppfostran som han förespråkar, där det trycks på distans mellan vuxna och barn, lydnad utan ifrågasättande och utskällning då barnen gör något som, enligt föräldrarna, är fel. Det “skapar” ofta tillbakadragna individer som är rädda att göra fel och att ta initiativ… Istället förespråkas väl av psykologer ofta en mer auktoritativ uppfostran, med mycket inslag av resonerande och kommunikation. Inte att man tar barnens ord som lag, men att man lyssnar och diskuterar.

        Tycker det var ett bra inlägg, Clara, men det är väl också ett problem att de som är curlade på riktigt (håller inte heller riktigt med om din definition på curling), gör att det blir så enorm skillnad mellan dem och de som inte har något alls, som du beskriver…

      2. Hans titel väger givetvis in när man läser hans uttalanden.
        En läkare och en psykolog har ju olika utbildningar.

      3. Psykologer har utbildning inom utvecklingspsykologi, pegagogik, sociologi och beteende förändring som psykiatriker bar har en liten del av. Jag lyckas inte läsa mig till att Eberhardt har professionell utbildning kring barn och deras utveckling. Jag som psykolog är försiktig med att uttala mig generellt om hjärtoperationer/kostråd /benbrott osv för att jag inte har formell kompetens. Eberhardt kanske lyckas jättefint med sin uppfostran på sitt sätt med sina barn men problemet är ju när han början börjar ge råd till “alla”, utan att ha formell kompetens. /Teresa psykolog

  7. Bra skrivet om en viktig vinkel i debatten, men det är också viktigt att komma ihåg att curlade barn i den privilegierade medelklassen inte bara påverkar den direkta omgivningen utan också skapar ringar på vattnet. Med vad kommer dessa barn att bidra till samhället idag och i framtiden? Hur tongivande blir deras uppförande i skolmiljön och i andra sammanhang med sociala interaktioner?

    Barnfattigdomen är viktig att åskådliggöra – men också de övriga individer som ska vara med och påverka hur samhället formas.

    1. Kan inte annat än att hålla med dig, Sofie.
      Clara, du kan ha helt rätt i sak men jag tycker att det är fel att sätta de här två, egentligen helt åtskilda, debatterna mot varandra. Även om barnfattigdom är ett JÄTTESTORT problem så måste man kunna se till fakta, nämligen att majoriteten av de barn som finns i Sverige INTE är fattiga och man måste kunna diskutera deras levnadsvillkor och välfärd de också. Jag tror inte att ett överdrivet curlande föräldraskap är bra för barnet i sig eller samhället i stort och detta måste få ventileras trots att det finns barn vars liv är raka motsatsen.
      Tänk dig själv, Clara, ett exempel ;att man inte skulle kunna få diskutera Volvos bristfälliga airbags (påhittat exempel) på grund av att ALLA människor faktiskt inte har råd med en Volvo. Med det resonemanget skulle ju halva din blogg tappa sitt existensberättigande eftersom att inte ALLA har råd att ta sig tid att baka/sy/leta loppisfynd/leka med sina barn/göra fint julpyssel, en del människor måste faktiskt ägna hela sin vakna tid åt att arbeta för att få det att gå ihop.
      Din blogg är jättebra och jag är glad att den får finnas, fastän den inte är så fasligt intressant för en sjuårig kille på Dhakas soptipp som bara försöker få ihop tillen näve ris att äta sig halvmätt på.

      Hälsningar
      Erika Estreen

      1. Visst finns det många curlade barn (eller? är inte säker på att jag gillar tonen det ordet innehåler, som konnoterar att det är b a r n e n som är bortskämda och bossiga, när jag snarare upplever det som att många svenska föräldrar är för lata för att ordentligt säga ifrån och sätta gränser och detta skapar problem och emotionellt trauma när barnet sedan kommer ut i övriga samhället med andra förväntningar. det känns ibland i debatten som att man lägger ansvaret på barnen i tonläget när det är föräldrarna som gör fel).

        Men det finns också MÅNGA utsatta barn. Jag talar från egen erfarenhet, är från en utsatt socfamilj med sjukt mycket problem. När jag växte upp bodde jag i ett fint område där jag gick runt i illusionen att jag var den enda med sociala problem men efter ett tag märkte jag att jag hade fel. Barn med föräldrar som aldrig var hemma, alkoholiserade föräldrar, trasiga familjerelationer. Uppenbart var att pengar, och dyra kläder i skolan, inte signalerade lycka. Vissa barn kändes curlade och bortskämda, men även de hade stora toppar och dalar i livet relaterat till sin familj och den ångest det innebär att gå i högstadiet. Jag tror, med det sagt, att det finns få riktigt ‘curlade’ barn – snarare finns det barn som fått en sned fördelnibg av tid respektive pengar från sina föräldrar.

      2. Jag tycker som ovanstående, curling- debatten är mkt bra då majoriteten av svenska familjer inte lider av fattigdom. Det är vi medelklassföräldrar(och alla) som måste ändra riktning till att även tyddliggöra för våra barn att med rättigheter kommer också skyldigheter mor medmänniskor, sig själv och samhälle.

        Självklart måste barnfattigdom lyftas ännu mer men det måste finnas plats att debattera även frågor som curling!

        Tack för en bra debatt!

      3. Jag håller med! Vi måste tillåtas debattera och diskutera mer “oviktiga” saker som curlinguppfostran och annat även om det finns viktigare frågor. Barnfattigdom är vidrigt och det borde få mer utrymme i media och det borde läggas mer resurser på detta. Alla barn har rätt att känna sig älskade. MEN att diskutera curlingföräldrar är inte fel bara för det. Dessutom läste jag någonstans att curling barn har svårare för att känna empati och sätta sig in i en annan människas situation. Hur tror du att barnfattigdomen ser ut om 20 år när medelklassens curlade/egoistiska barn vuxit upp och styr i samhället? Dessutom är inget av det du ger exempel på Clara det som kallad curling för mig. Curling är när barnen får sätta agendan i vardagen, ex bestämma att de vill äta makaroner varje dag, spela dator flera timmar i rad och hela tiden får sin vilja igenom. Curlade barn har mkt svårt att visa hänsyn, det syns när dessa barn kommer upp i skolålder och inte kan uppföra sig i ett klassrum eller respektera läraren.

    2. Håller med föregående! Båda problemen är väl värda att ta på allvar, för de får konsekvenser på sina var sina håll.

      1. Håller med ovanstående kommentarer.
        Diskussion om en sak utesluter inte diskussion av en annan.

        Framför allt känns det som att du (och många med dig) har missuppfattat vad curling betyder Clara..

  8. Skrivet med hetta och engagemang och jag håller verkligen med om att vi borde bry oss mycket mer om de barn som inte får de omhändertagande de behöver. Men det har inte så mycket med curling att göra som jag tolkar det i debatten (tidigare, jag har inte hängt med nu). Det du räknar upp – närvaro på föräldramöten, matsäckar, skjutsande och hämtande – tror jag inte många skulle räkna som curling. Det är normalt föräldraansvar.

    1. Fast jag tycker att det brukar vara PRECIS saker som dessa som nämns som curling. “Ja idag ska barnen ha skjuts till fotbollsträningen, annat var det på min tid när man fick cykla själv” “Idag kan barnen inte ens packa en egen matsäck utan ska ha mamma och pappa som gör det åt dem”.

      1. Fast det har ju inte med curling att göra? Barnfattigdom och föräldrar med psykisk ohälsa? Dom behöver hjälpa från samhället! Kan verkligen inte hålla med dig alls! Min lillebror blev jättecurlad! Vad har det hjälpt han? Snarare själpt!
        2 helt skilda ting, men viktiga att lyfta! Sen att man ser sina barn, brer deras mackor, hämtar dom från träningen har väl ingenting med curling att göra. Det ingår i ens föräldraskap! Jag tycker man ska lyfta frågan om att vara förälder , vad innebär det? Vad har vi för ansvar mot våra barn !

        1. Jag håller med om att det är två olika saker vi pratar om här. Men de berör varandra och det Clara gjorde var att lyfta ett perspektiv som lätt blir glömt när man pratar om curling. Det är lätt hänt att man tänker att alla barn borde hållas lite hårdare, och glömmer bort att sådan är verkligheten redan för många barn, medan andra får allt det där som duktiga föräldrar med bra förutsättningar lyckas ge sina barn.

          Visst är det nyttigt att prata om de negativa sidorna av curling. Men det är inte bra när det tar över debatten, när den blir ensidig och man glömmer alla barn som inte alls behöver bli mindre curlade.

        2. Jag tycker inte att man kan säga att dessa saker ingår i ens föräldraskap, som många påstår. Det finns ju knappast någon lista över vad som ingår i att vara förälder. Vem som helst får bli förälder och barnens hemmamiljö kan se extremt olika ut. Det finns jättemånga barn som aldrig får skjuts någonstans eller har föräldrar som brer deras mackor. Detta betyder ju inte att föräldrarna inte “uppfyller sin uppgift”, utan det kan bero på en massa olika faktorer att föräldrarna inte kan hjälpa sina barn (exempelvis att man måste ha fyra jobb för att få ihop ekonomin och därför inte har tiden helt enkelt).

    2. Curling är absolut inte det som du räknar upp i artikeln. Det ingår i föräldraansvaret . Jag arbetar med barn och upplever att barnen som är curlade har det mycket jobbigt både med sig själva och omgivningen. De slänger sig på golvet och skriker så fort de inte får sin vilja fram eftersom de inte tål ett nej eller en tillsägelse . De har ofta ingen eller väldigt lite empatisk förmåga. Stackars barn. De kommer att få det oerhört jobbigt när de ska ut i samhället och fungera i sociala sammanhang när det aldrig har krävts något a dem. Självklart ska vi satsa på barn som inte får den grundläggande vård och omtanke som de har rätt till.

  9. Inga barn behöver curlas. Alla barn behöver massor av omsorg, kärlek, tid och omtanke. Jag tycker att du och många blandar ihop begreppen genom att tala om två olika saker som om det var samma sak. Omsorg och kärlek behöver inte bli curling och curlade barn lider ofta brist på kärlek och omsorg.

      1. Jag skulle nog säga att föräldrar som inte hjälper med läxorna men gör läxorna åt barnen curlar, som exempel. Föräldrar som städar stora tonåringars rum är också en sån sak som jag kan tycka är himla konstigt. Sen så tänker jag att när barnen börjar “kräva” att mamma tar deras disk, pappa städar deras rum och att dom alltid ska bli skjutsade till saker som dom skulle kunna cykla till, då det börjar bli för mycket.

        1. Jag känner söndercurlade vuxna. Personer som aldrig behövt/fått möta sina egna svårigheter och aldrig fått känna hur det känns att kämpa igenom något tufft och kommit ut på andra sidan. Bortskämda barn blir sällan lyckliga vuxna stämmer! Om du inte lär dig möta svårigheter, att tackla problem och göra fel får du garanterat dåligt självförtroende. Om du alltid blir särbehandlad som barn har du svårt att vara en i gänget som vuxen och får svårt att få riktiga vänner. Tro mig, det är ett ganska stort problem det också. Missriktad kärlek och missriktad omsorg. Jag har sett det så jag vet.

      2. Jag arbetar som lärare för barn i åk 2. Just i dag är jag hemma från jobbet eftersom jag har haft huvudvärk alldeles för länge och orkat alldeles för länge….i min klass går många barn, som jag anser vara curlade. Barn med mycket engagerade föräldrar, men som jag tror har gett fel sorts engagemang. I stället för att orka ta figther så har man gett sig. I stället för att låta barnen vara hemma och ha tråkigt på helgen, så har man åkt t ett lekland för att undvika konflikter osv osv. Detta har lätt till barn som är väldigt egofixerade och har svårt för att samspela med andra. Det är mängder av konflikter, där de har väldigt svårt för att se sin del i bråket. När man ringer hem och berättar vad deras barn har sagt för otrevligt får man till svar ” vi vill ha ett möte med skolan för att höra er plan för det”. Inte som det var förr, att föräldrarna skulle prata med barnen om att deras beteende inte var ok.
        Barn som tycker skolan är skittråkig, för att de behöver i bland kämpa när det är svårt och för att de är vana vid “äventyrsbad och Vasamuseum” på helgerna.
        Helt enkelt barn ( och föräldrar) som inte är speciellt sympatiska eller trevliga.

        1. Hanna exakt så är det. Bra skrivet. Jobbar inom handikapp där är det exakt samma sak, man ger upp och låter barnet styra, för Vem & Varför gör man det då?
          Jag mådde inte dåligt av att hjälpa till hemma med mat, städ barnpassning av små syskon. Nu när man säger att dottern är hemma själv med lillebror blir man i frågasatt om det verkligen är ok.
          Eller när man ber dottern att gå ut med soporna kan hon säga, X i min klass får en guld tia för varje påse X går med jag vill oxå ha det. Är det ok att lära sig förstå pengavärldet?
          Omtanke, trygghet, att se sitt barn och umgås i soffan med ett sällskapspel och sällskap till träningen det är sånt vi ska sattsa på istället!

          1. Det ni snackar om är en konsekvens av det nyliberala samhälle vi levt i de senaste 25 åren. Alla är mer “egofixerade” och självcentrerade, för det är vad den typen av politik uppmuntrar till. Och vilka får ta största smällen av det? Jo de barn som inte curlas av sina föräldrar, för att föräldrarna inte har tid, ork eller råd! Därför är det så otroligt viktigt att lägga till det perspektiv Klara gör i den här debatten!

        2. Instämmer i det Hanna säger. Skolan får en omöjlig situation när alla barn ska ha sin vilja igenom och inte orkar anstränga sig om något tar emot det allra minsta.

        3. Bra skrivet! Jag är också lärare och ser samma mönster det sk. curlandet är ett tecken på att många förföräldrar inte vill/orkar ta fighter med sina barn och sen förväntar sig barnen att de ska servas på samma sätt av resten av samhället.

          1. Hanna, Mia och Maria ni har så rätt så! Jag är också lärare och känner precis igen det ni skriver.

      3. Dessa barn som lever utsatt och/eller i fattigdom önskar inte uppleva curling. De önskar uppleva kärlek och trygghet, det är inte samma sak. Alla exempel som tas upp och refereras till som “curling som de utsatta barnen aldrig få se skymten av” tro jag av gemene man skulle uppfattas som normalt föräldraskap; “packa en matsäck, hjälpa med en läxa, ställa fram frukost, lyssna färdigt, gå på ett föräldramöte, vara klassförälder, leka, tjata, skjutsa och hämta från aktiviteter och sitta uppe och vänta sent om natten”. Det här är inte curling, och det är inte heller den här sortens föräldraskap som debatteras när vi talar om “curling-debatten”.

        Bara för att man diskuterar dagens medelklasscurling som ett problem betyder det inte att man inte kan se och erkänna att barnfattigdom alla alla resterande problem som tas upp också är ett (allvarligare) problem. För det är ett allvarligt problem, som faktiskt tas upp i samhällsdebatten relativt ofta, jag läste en artikel om det senast igår. Det du gör är att enkelt sticka hål på en relevant debatt genom att påstå att det finns något värre i samhället. Det kan jag också göra:

        Ingenting vi någonsin har debatterad i Sverige är viktigt eller meningsfull; det finns utbredd trafficking i övriga världen. Och svält och politiskt förtryck. Och annat jobbigt. Sluta ha åsikter om Sverige helt och hållet!

      4. Jag kan ge dig exempel ur min närhet på barn som curlas. Kanske är detta ett Stockholmsfenomen, men det är väldigt vanligt där vi bor att barnen får styra det mesta. Det kan vara (upprepade fall av):

        Föräldrar som ställer in en planerad aktivitet (tex hälsa på gamla mormor eller åka till landet) för att barnet råkar ha en fotbollsmatch/kalas /inte har lust.

        Föräldrar som accepterar att bli utskällda av sina barn när barnet tycker att föräldern hämtat barnet hos kompisen för tidigt.

        Föräldrar som ringer skolan för att deras barn fått sittplatsen bredvid någon som inte är så duktig/är mesig.

        Föräldrar som alltid låter barnen bestämma vad alla ska äta. Eller som ställer sig och lagar fler rätter för att barnen för tillfället inte gillar någonting.

        Föräldrar som aldrig någonsin ställer krav på barnen att plocka undan efter sig. Eller accepterar utskällningar från barnen när barnen ombeds att att städa.

        Föräldrar som kräver av andra att det inte får vara några organiserade lekar på kalas (skattjakt/hela havet stormar) för att deras barn inte klarar att förlora.

        Föräldrar som låter barnen bestämma vilka ärenden föräldrarna får göra på helgen (när och var föräldern får handla mat) och i vilken ordning, så att det passar barnen.

        Föräldrar som alltid låter sig avbrytas av sina (skol)barn, när de har något på hjärtat, viktigt eller mindre viktigt.

        Föräldrar vars barn är uppkäftiga och oförskämda mot andra lärare, men ändå alltid tar barnens parti och tror att skolan ska lösa problemet.

        Föräldrar som aktiverar sina barn in absurdum för att barnen förväntar sig att göra roliga saker varje helg och blir arga och griniga om de inte får det.

        Föräldrar som låter sina barn gå på en miljon aktiviteter för att barnet vill det, trots att det innebär stora åtaganden för hela familjen och barnet egentligen inte orkar.

        Föräldrar som automatiskt avbryter sitt tv-tittande och reser sig från tv-soffan när deras barn kommer och vill titta på “barntv”.

        Föräldrar som aldrig låter skolbarnet hämta sina egna saker/kläder, utan alltid hämtar sakerna åt barnet.

        Föräldrar som alltid hämtar vatten/dryck åt sina skolbarn.

        Föräldrar som, trots egna väskor, alltid bär skolbarnens ryggsäckar och gympapåsar.

        Föräldrar som (i strid mot sina egna intressen) alltid låter barnen bestämma vart familjen ska åka på semester. …

        Föräldrar som alltid låter sig köras över av barnen…..

        ..och låter sig skällas ut titt som tätt för att de inte hjälper barnen ännu mer.

        Detta är ett reellt problem – mest för barnen själva, eftersom de blir dåligt rustade för ett framtida liv. Och jag tycker att problemet är värt att ta upp, eftersom många unga mår allt sämre idag. Håller med Eberhard på rätt många punkter, men kan förstå att de är svårt att relatera till honom om man har barn i yngre förskoleåldern och bor utanför storstäderna.

        Sen att det givetvis är ett problem med barnfattigdom också är något annat – man behöver inte ställa problemen mot varandra. Det är ju som att säga “problemet idag är inte fetma, det är anorexi”.

  10. Alltså I love you! Speciellt när du ryter ifrån. Du är så genuint vettig och klok. När du säger något oväntat och ger en ny synvinkel är det något SMART där bakom, inte bara nytt. Folk som du, som är intelligenta och klarar att tänka fritt på samma gång, behövs verkligen i världen och i det offentliga rummet.

  11. Som barnpsykolog och gruppledare för föräldraträningsprogrammet KOMET kan jag bara säga tack för att du lyfter detta perspektiv! Det är så tråkigt att ordet “curling” används så flitigt, när man egentligen borde fokusera på och använda ord som värme, samvaro och lugn för att beskriva barns behov i barnuppfostran. Barnuppfostran handlar väl ändå om att skapa en trygg miljö för barnet med tillit till vuxna, hjälpa hen att göra beteenden som blir bra för sig själv och för andra, och skapa förutsättningar att utveckla en positiv självbild. Läs gärna detta, som faktiskt är baserat på forskning och inte bara en massa farbröders åsikter: http://www.kometprogrammet.se/nyheter/

    1. Åh, så klokt, och tack för länken! Vad jag kan irritera mig på, är att många föräldrar pratar väldigt mycket OM sina barn “åh, vad jobbiga de är”, när barnen är i närheten, och TILL sina barn “hör inte så där, har jag sagt hundra gånger”, när just dessa sociala och kognitiva kompetenser, som det står om på den länkade hemsidan, torde utvecklas som mest om man pratar MED sina barn.

  12. “att packa en matsäck, hjälpa med en läxa, ställa fram frukost, lyssna färdigt, gå på ett föräldramöte, vara klassförälder, leka, tjata, skjutsa och hämta från aktiviteter och sitta uppe och vänta sent om natten”
    Detta för mig är inte curla, det är självklarheter för mig som förälder. Curla för mig är att gång på gång göra barnet tex björntjänster (finns fler sätt). Förstår vad du menar men curla kan inte vara att göra det som krävs av dig som förälder utan snarare att inte låta barnen få begå misstag, känna på att tex förlora osv.

    1. Ja men eller hur!! Skulle precis skriva det! Det är stor skillnad på att curla och vara en bra förälder, vilket flertalet verkar ha svårt att se.

    2. Jag håller helt med dig. De ämnen som tas upp i texten ovan, hur tänkvärd den än är, är inte att curla. Det är som du säger att ställa upp för och vara där för sina barn. Att curla är negativt för mig för det skapar barn (vuxna) som inte kan klara sig i samhället på egen hand. Det är ett barn som aldrig har fått lösa ett problem på egen hand av den enkla anledningen att de alltid blir avbrutna. Det är ett barn som till sist saknar initiativförmåga och förmåga att ta ansvar.

    1. Har för mig att samtidigt som barnfattigdomen i stort minskar så ÖKAR klyftan mellan de som har mer och de som har mindre. Kanske var det hon menade?

    2. Om du går in på Facebook och söker upp ‘matkassen’ så får du se en avgrund av barnfattigdom. På bara 4 månader har vi massor av givare tillsammans givit kläder och mat till snart 1300 utfattiga familjer i Sverige.
      In och hjälp till!

      1. Helt klart finns barnfattigdom och den är absolut större än den borde vara, men om man kastar sig in i debatten så är det ju viktigt att faktiskt ha den typen av fakta väldigt rätt. Jag ser iofs inte var Clara har skrivit att fattigdomen ökar, men jag reagerade på formuleringen att barnfattigdomen är hög Sverige. Är den det? I relation till vad? Att den alltid är högre än vad vi vill är ju tyvärr sant, för den borde vara noll, men är den hög i jämförelse med andra länder och andra grupper? (1300 familjer i hela Sverige kan inte räknas som högt, hur beklagligt det än är att det ens finns någon som är fattig).
        Det spelar roll därför att påståenden av den typen ger legitimitet till hela artikeln. Om det visar sig vara fel, dvs att barnfattigdomen inte kan anses hög (t.ex. jämför med övriga världen), så blir det svårare att ta artikeln på allvar.

        1. 1300 familjer har ansökt om hjälp under 4 månader!! inte ett år, utan 4 månader. 1300 familjer har inte haft råd med mat på bordet!! hur stort tror du mörkertalet ligger på, du vet de som är lite för stolta för att be om hjälp, de som inte har dator och kan ansöka osv? hur många familjer går på socialbidrag i Sverige tror du? normen för existensminimum ökar inte i samma takt som konsumentprisindex vilket gör att folk klarar sig mindre på de pengar de får. ex barnförsäkring för 60kr/månad, hur länge sen tror du den summan var gällande??

          Sverige är inte ett fattigt land, så summan av kardemumman är att vi egentligen inte borde ha någon fattigdom alls här i sverige! men klyftorna ökar. barnfamiljer (framförallt m bla funktionsnedsättningar eller sjukdomar), arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer är de grupper som farit mest illa och fått sämre ställt.

          klyftorna har ökat om du kollar på statistiken. men det är också moderaternas mening. det ska vara lönsamt att jobba och vara frisk, jämfört med att ex vara sjuk, arbetslös osv. dock har det inte skapats mer jobb och folk har inte blivit friskare så de har ju tyvärr fallerat totalt med sin politik.

          1. Nej de har inte misslyckats med sin politik. För högern är det viktigt att andra har det dåligt, viktigare än att ha det ännu bättre själv. Så visst har de lyckats med det de vill uppnå.

          2. Glömde säga, man måste göra skillnad på vad de SÄGER att de vill göra, och vad de verkligen vill göra. Att gå ut och säga att man vill pissa på de som tjänar under en miljon vore politiskt självmord så självklart säger man inte det utan ljuger och ljuger tills man har makt att göra just det.

  13. Ett större fel gör inte det andra rätt. Det är riktigt illa med alla utsatta barn i Sverige. Själv ska jag börja som volontär på en skola några timmar i veckan bara för att vara där som vuxen och finnas till som stöd för de som har det jobbigt.

    Men de barn som verkligen curlas, och nu menar jag inte lever väl och får mkt av de det vill, för det tycker inte jag är samma sak. Curling är bortröjandet av allt motstånd i barnets liv och det är ngt av en katastrof inför framtiden. Försök ex vis vara chef till en curlad 90-talist så ser man problemet för vad det är.

    1. Haha! Ja och försök att ha en curlad nittiotalist som chef, säger jag! Har inte haft det själv men min mor har testat och det var nästan som en fars. Tragiskomiskt också!

      1. Håller helt med Erika!
        Problemet med de curlade barnen är ju att de troligtvis kommer vara de som sätter agendan och styr i samhället i framtiden och det är de som skall värna om de framtida fattiga barnen. Om de då själva aldrig råkat ut för motgångar, inte vet hur det känns att misslyckas och att inte alltid ha mamma eller pappa där för att fixa allting så kommer de aldrig kunna förstå att andra har det mycket sämre och behöver mer stöd och hjälp. Det tycker jag man ser i debatten redan idag – politiker som aldrig någonsin behövt vända på slantarna eller behövt oroa sig om de blivit sjukskrivna, som tar beslut som drabbar de svagaste (och det gäller oavsett politisk färg).

  14. Mycket bra skrivet. Ett inlägg som gav mig ont i magen. (Det kanske man får av att höja blicken lite?)

  15. Hej,
    Jag håller inte alltid med dig, men jag fullkomligen älskar när du “ryter till”. Det är uppfriskande med känslor i den välpolerade blogvärlden.

    Fortsätt med att våga vara obekväm och skapa debatt!

  16. Väldigt bra skrivet. Men, en invändning: Om medelklassens barn inte blev behandlade som kungar och lärde sig att bli egocentriska individer som inte ser att andra än de själva är viktiga, skulle “man” bry sig mer om de som har det sämre än man själv, tex fattiga barn. För i dagens samhälle bryter människor verkligen ihop för att de inte har precis allt som alla andra har. De förstår inte att man måste jobba för vissa saker och en tanke på de som har det ännu sämre finns ofta inte alls. Och jag tror det finns en stor poäng med att lära barn att andra människor också är viktiga, för trots allt bli man olycklig av att bara vilja ha och inte ge. Även fattiga föräldrar curlar och ofta beror inte curlandet på att man är kärleksfull utan helt enkelt lat och inte tänker på vad som faktiskt är bra för barnen istället för vad som är enkelt just nu. Som förälder vill man ju att ens barn ska klara sig bra som vuxna, att de ska klara av att ta itu med jobbiga saker och att någon mer än jag själv ska tycka om dem, men det är lätt hänt att man låter få barnen få som man vill för man klarar inte att se dem besvikna och det ÄR inte bra. Man vill inte att de ska ta med den vanan i relationen med andra människor.

  17. Hej Clara!

    Intressant och viktigt inlägg i debatten men jag tror kanske att det finns ytterligare en dimension som du lite missar. Jag tror inte att debatten i huvudsak handlar om vilken grupp som är mest utsatt utan snarare att de curlade medelklassbarnen ser ut att stöta på en hel del problem i sina liv när deras föräldrar (i all väl mening) inte förberett sina barn på livets faktiska villkor.
    Så som att – ta ansvar, visa respekt för sina medmänniskor och sätta gränser.
    Dessa barn/ungdomar har svårt att hantera sina känslor eftersom det ständigt sopats framför dem. Möter man svåra känslor så som sorg, ilska, förtvivlan o.s.v. för första gången som ung vuxen utan egentliga redskap för hur man hanterar känslor kan det bli väldigt problematiskt.

    På sista tiden läser man mer och mer om gruppvåldtäkter, misshandel osv och i flera av fallen rör det sig om just medelklassbarn som till synes har alla det rätta förutsättningarna!?

    Jag såg en intressant dokumentär för någon vecka sedan där en forskade uttalade sig om att vi, (jag tillhör gruppen) curlingföräldrar borde uppfostra historiens lyckligaste generation men i självaverket är det precis tvärtom.
    Depressioner, fetma och självskadebeteende kryper längre ner i åldrarna och problemet börjar växa sig lavinartat.

    Jag förstår ditt inlägg och det är en viktig poäng men jag tror vi måste se hela sanningen i vitögat även den som gäller ”våra” egna barn…

    Med vänlig hälsning Malin

    1. Håller med Malin! Läser just David Eberhards tidigare bok I trygghetsnarkomanernas land. Berör även dessa frågor och är intressant!

  18. Jag håller med Ulrika om att du och många andra blandar ihop begreppen.
    Och det att curlade barn lider ofta brist på kärlek, omsorg och TID.
    Det är sant att det borde fokuseras mer på barnfattigdom och på de barn som riskerar att fara illa. Men samtidigt tror jag att många barn blir så curlade så att de kan få svårare i sitt vuxna liv leva ett socialt och psykiskt normalt fungerande liv. De har fått allt de pekat på och fått göra som de vill(t.ex. dator, telefon m.m. samt att de får allt serverat. Dessa barn blir egoistiska, bortskämda och otrevliga om man som förälder nån gång inte orkar ta fram frukosten åt dem eller om man helt plötsligt säger att jag inte kan skjutsa till träningen idag. Fråga mig, jag har erfarenheten. Nej, den viktiga omsorgen, kärleken och den viktiga TIDEN till alla våra barn (i alla familjer, både i rika och fattiga familjer) borde diskuteras.

  19. Hej Clara, så klart är det ett oändligt mycket större problem än de curlade barnen. Om det råder inget som helst tvivel! Jag tror ändå att det är viktigt att vi uppmärksammar hur vi i medelklassen tar hand om våra egna barn. Också. De ska växa upp, och förhoppningsvis till sunda, lyckliga människor. Skulle vi inte kunna fundera över hur vi tar hand om dem för att det inte är tillräckligt viktigt jämfört med de barn som du skriver om? Måste det ena utesluta det andra? Trots allt är det våra egna barn som sitter vid matbordet hemma, och ingen annan kommer ta ansvar för dem. Det utesluter ju inte att lyfta blicken en bit och tänka ett varv till. Finns det någon av mina barns kompisar som behöver en hand på axeln och en fråga om hur det är, lite mat i gemenskapen runt bordet, som behöver bli sedd, få en julklapp, eller bli bjuden på matsäck när det är utflykt? De gånger jag packat dubbelt och skickat med har knappast något kommit med hem igen… Tanken om vi känner någon som skulle uppskatta att dela julen med oss hemma är också viktig tycker jag. Kylen är fylld av mat, skrattet fyller huset, och ändå är det så få som bjuder in någon annan än familjen.

    Det du beskriver som curling är för mig överhuvudtaget inte det min bild av curling innefattar. Må så vara att det tveklöst är värre för den gruppen som du pekar på, men att växa upp med föräldrar som önskar en allt gott och ändå inte lyckas hjälpa en till en bra grund i livet – det är tragiskt tycker jag när det skulle kunna förebyggas, t ex genom att uppmärksamma det i media som nu.

    Jag är barnspecialistsjuksköterska och möter massvis av familjer varje vecka. Jag blir ofta beklämd av hur osäkra vår generation är som föräldrar. De vågar inte tro på sig själva och sitt eget förnuft. Osäkerheten medför också att de inte på samma sätt kan stötta sina barn i det man får genomgå när man är sjuk. Det blir så tydligt att de föräldrarna som sätter gränser också bättre stödjer barnen. En rädd unge som får bestämma själv i en otäck situation (t ex ta blodprover) -det skapar bara ångest. För mig är det en levande verklighet att curling är ett problem, föräldrar som abdikerat från sitt föräldraansvar och lämnar barnen att diktera villkoren för tillvaron. (För tydlighetens skull, så klart är inte exemplet från min vardag det yttersta tecknet för curling. Det är bara ett litet hörn av min vardag/erfarenhet.)

    Må så vara att media just nu fokuserat runt detta ämne, men min feed på Facebook har aldrig varit så fylld av människor som har en önskan om att hjälpa människor med behov inför jul som nu. Det samlas till höger o vänster o förmedlas till familj efter familj med behov av julklappar, presentkort på Ica, kläder, skridskor eller annat…. Det är hoppfullt tycker jag, att se alla dessa människor med en genuin önskan om att hjälpa till.

  20. Du har alldeles rätt. Dock tycker jag väl kanske inte att det mesta du nämner i inlägget räknas som curling. Packa matsäck (även om jag får springa och panta burkar på kvällen för att ha råd med pålägg), lyssna, springa på möten (som jag får ångest av) och försöker finnas där för mina barn gör jag ändå, trots att vi knappt har råd med julklappar och att jag vissa dagar knappt orkar gå upp. Men du är absolut nåt på spåren, istället för att prata om de barn som faktiskt har det bra, även om det inte är en bra grej i längden att ge kidsen allt de pekar på, så borde allas ögon öppnas mer för de barnen som inte har nånting alls.

  21. Som skolsköterska håller jag med till 100% . Detta är en ” het pototatis” även bland de profesionella. Dock är de flesta “expeter” inom området ganska samstämdiga att de problem man ofta kopplar ihop med curling beror på raka motsatasen, barnen är INTE curlade utan råder snarare brist på just den omtanke och det föräldraansvar du just beskrev. Tyvärr får ( eller kanske tar?) dessa åsikter precis som du skriver sällan samma utrymme i debatten. Såg att någon gjort reklam för kometprogrammet. Vill med detta säga att Komet precis som många andra manualbaserade program inte är ett helt okritiserat program som många barnpsykologer (och andra) tycker har allt för mycket fokus på barns beteende. Kritiken mot Komet och andra beteendeinriktade program gäller i huvudsak att beteendet inte är det viktigaste att fokusera på utan snarare att barn måste få vara barn (dvs ibland totalt oresonliga, skrikiga, avvisande , raka motsatsen till väluppfostrade) för att bli de starka, kompetenta och egna individer som de flesta föräldrar strävar efter. Detta betyder givetvis inte att Komet automatiskt är ett dåligt program som inte håller med om detta, men det är som sagt även ett ganska kritiserat program. Jag är uppriktigt glad att du skrev om detta och jag tycker du lyfter ämnet på ett fantastiskt bra och välskrivet sätt.

  22. Nu ser jag att många redan har kommenterat det faktum att man kanske inte ska blanda ihop kärlek och curling. För mig är det skillnad mellan en kärleksfull förälder och en curlande. En kärleksfull förälder uppmuntrar och litar på att barnet/ungdomen klarar av det den vill göra, steg för steg med stigande ålder. Livet är tufft och alla människor möter motstånd och motgångar. När ungen inte lyckas första gången så peppar man. Nästa gång eller gången efter det, blir det bättre. En kärleksfull förälder hjälper till när det behövs eller efterfrågas. En curlande förälder är i mina ögon den rakt motsatta typen. Genom att alltid ta över och själv försöka styra upp, säger man till sitt barn, jag tror inte du duger eller att du klarar av det här själv. Imina ögon förvägrar en curlande förälder sitt barn att växa och det tycker inte jag ska förväxlas med kärlek. För med kärlek är det precis som du skriver och där håller jag helt med dej, det kan ingen få för mycket av, varken stor eller liten. Så sorgligt att många aldrig får den kärlek de ska ha.

  23. Ibland älskar jag dig! Något odefinierbart har gnagt i mig sen David eberhart hyllats för sin bok (och tas emot okritiskt som om han satt på Sanningen med stort S) men har inte kunnat sätta fingret på vad. Du är faktiskt klok som en bok unga människa!

  24. Men dessa experter (som är samstämmiga i frågan) har arbetat med dessa frågor och ämnen i flera år oftast och många arbetar på vetenskaplig nivå och genomför flera studier och undersökningar. Givetvis innebär det inte att man inte ska vara kritisk, jätteviktigt att kunna kritisera och analysera experters uttalande. Men jag upplever din text som att de har fel och jag har rätt. Vad grundar du ditt uttalande om att verklugheten egentlugen är att curlade barn äett privilegium? Ag utlä som ditt personliga tyckande och kanske erfarenhet. Varför väger ditt personliga tyckande tyngre än dessa experters resultat och tyckande? Du får givetvis tycka vad du vill men jag upplever ofta att du uttrycker att dina tankar, åsikter och tyckande är det enda rätta sättet. Kanske är det detta vill förmedla, vad vet jag…

    Sen håller jag med om att det är skilda frågor och problem du tar upp. Det ena uresluter inte det andra och det är inte svart eller vitt.

    Gillar att du kan skapa sådan debatt genom blogg!

    1. Det är otroligt tröttsamt med dessa ständiga kommentarer som lyder “du får det att låta som om din åsikt är den enda rätta”. Clara, och alla andra bloggare, uttrycker sina åsikter. Det är därför de har bloggar. För att uttrycka sina åsikter, tankar och funderingar. Förstår du? Om du vill att någon ska uttrycka dina åsikter istället, varför startar du inte en egen blogg?

      1. Ja, jag menar inte att Clara inte ska uttrycka sin åsikt, det är därför hon bloggar, eller en av orsakerna, skulle jag tro. Jag tycker dwt är intressant att hon beskriver att experter inom området är samstämmiga i frågan, men de har alla fel och hon har rätt. Hur kan det vara undrar jag då?

        Med en så stor blogg som Clara har är det inte konstigt att alla läsare inte håller med eller tycker till om hennes sätt att skriva. Det borde vara upp till Clara och inte dig att be hennes läsare att endqst kommentera på ett visst sätt. Trir dessutom att det är utvecklande att även få höra kritik och inte endast kommentarer som beskriver hur bra hon är. För bra är hon, en jättefin blogg har hon och hon är superduktig på att skapa debatt.

        Till inlägget vill jag säga att det dock låter mycket som en medelklass förälder som inte vill bli kritiserad för sin barnuppfostran för det finns faktiskt barn som vars föräldrar inte har råd med mat eller är alkoholiserade. Måste endast ett problem lyftast och vara i fokus?

  25. Barnfattigdom är en otroligt viktig fråga att lyfta och det är fruktansvärt att så många barn far illa! Däremot så tror jag att en stor del av de curlade medelklassbarnen också far illa. Curling för mig handlar om att sopa banan för sina barn så de slipper uppleva besvikelser, och i många medelklasshem tror jag att det oftast handlar om att det finns ekonomiska resurser till att låta barnen göra de aktiviteter de vill, få saker som de vill ha, ofta får som de vill osv. Och ofta tror jag tyvärr att dessa föräldrar curlar sina barn för att de arbetar väldigt mycket och kanske har många egna aktiviteter vilket gör att de inte har så mycket Tid att lägga på sina barn. Jag tror att många av de curlade barnen lider brist på omsorg och kärlek istället, därför att föräldrarna försöker kompensera brist på tid med sina barn med aktiviteter/prylar/tjänster som kan köpas för pengar. Curling kan självklart se ut på många olika sätt, men nu generaliserar jag lite och beskriver hur jag tror att det ser ut i dessa “priviligerade medelklasshem”. Jag ser det som två olika problem som inte behöver ställas emot varandra, istället tycker jag att alla debatter som berör våra barn, vår framtid, är lika viktiga och den ena behöver inte utesluta den andra.

  26. Fast dessa är två helt olika debattämnen. Och väldigt viktiga båda. Det stämmer att det pratas för lite om de barnen som får för lite uppmärksamhet. Men det är INGEN mytt att en majoritet av medelklassbarnen är oerhört curlade. Och medelklassen är en majoritet i detta landet och därmed övercurlade barnen är alltför många. Jag lever mitt i det här, med barn i en helt vanlig kvartersskola i en helt vanlig liten stad någonstans i Sverige. När man har barn i 1-4årsåldern kan man fatta hur många sunda beslut om sina barn man vill. Men sedan börjar en tävlingsinriktad curlingshets mellan föräldrarna som gör att folk tillbringar 4-5 av 7 veckokvällar eller dagar i att serva barnens (lag)idrott med alla dess tävlingar, sjutsa, baka till kafet, rensa dicken åt kommunen, allt för att anskaffa resurser, anskaffa dyr utrustning, sova över på diverse vandrarhem, heja på laget. Eller så köra en klagomålsrunda om hur dyrt det är att anskaffa nyaste utgåvan av någon TV-spel , skaffa iPad, iPhone (börjas redan vid 6-7-års åldern), överenskommer med andra föräldrar att “det ska vi INTE köpa först i …. årksurs om ens det” och sedan tar och köper på bara för att ungen ska inte ha mindre än eventuella andra ungar har. Jag bor bland hur många som helst medelklassföräldrar som egentligen har varken råd eller ork med all curlande och köpande men de gör det ändå på bekostnad av annat och tom redovisar det på facebook med en stor dos av självgodhet. Jag ser det som ett problem. Jag tycker att det är konstigt om man inte ser det som sådant.

  27. Detta var skönt att läsa!! Vet att jag pustat över “bortskämda” barn, men kanske har det bara varit en dålig vana. Själv har jag ändå servat, älskat, servat, vårdat, glatts med, hjälpt, älskat….Och det värsta är att jag håller på än. Barnen är 40, 34 och 32. Och jag älskar det!!

    1. Catarina, du har själv valt och älskar att “serva, älska, serva, vårda, hjälpa…” dina barn. Hur kan du då pusta över att de är bortskämda? Du är inte ensam i ditt sätt att se på situationen, jag hör det ofta i andra, mer materialistiska sammanhang. Föräldrar som kastar sig över nya utgåvor av mobiler, datorer och övriga tekniska prylar och ger sina barn “det bästa”, för att sedan beklaga sig över hur bortskämda barnen är som bara ska ha märkes- och statusprylar. Hur kommer det sig att man befriar sig själv från ansvaret som förälder och beklagar sig över att barnet är bortskämt? Vem är det som skämt bort barnet? Handlar det inte innerst inne snarare om ett eget behov av att känna sig behövd, än om altruistiska kärlekshandlingar? Du kanske tycker att det är annorlunda för att du inte skämt bort dina barn med materiella prylar, utan med kärleksfulla handlingar. Det är inget fel på att visa kärlek och att ställa upp för sin familj, men att hjälpa både små och vuxna barn med saker de måste klara själv är bara dalt – eller curling med ett modernare ord.

  28. Tack Clara för ditt inlägg! Vi kommer ju ärligt talat aldrig få ett välmående samhälle om vi riktar in våra expertsoffor på curlade barn som får frukosten framdukad, istället för de barn som vaknar hemma, utan en förälder, eller kanske med en förälder som är onykter och som sover ruset av sig. Men med samtal kring våra skilda förutsättningar kanske båda grupper kan må bättre? Ingen behöver överflöd, men bara för att man har det, behöver det heller inte betyda att man mår bra. Men att lyfta klasskillnaderna och arbeta för att minska dem, och att samtidigt arbeta för att de som har allra minst – får allra mest av samhället för att få samma möjligheter att forma sitt liv och att må bra!

  29. Jag tycker att du tar upp två helt olika problem. Barn som aldrig curlas är inte problemet – det som är problemet är att de KANSKE har alkoholiserade föräldrar. Och ja, att vissa barn har hemska familjeförhållande är fruktansvärt men jag tycker inte alls att det beror på om de blir curlade eller inte. Däremot är det himla stor skillnad att arbeta med barn som blir curlade (fruktansvärt hemskt uttryck) eller inte. Jag tycker mig också se detta beteende hos en viss målgrupp och tycker absolut inte att de yngre mammorna/papporna eller de med flera barn sedan tidigare visar upp det här beteendet i samma utsträckning.

    Det är fruktansvärt påfrestande att arbeta med dessa prinsar och prinsessor och jag tycker bara man gör dem en björntjänst genom att ge dem ständig bekräftelse. För det handlar inte bara om att sopa bort lite hinder ur barnens vardag, det föder ett otroligt stort bekräftelsebehov och vem vill egentligen leva i en värld där alla bara tänker “jag, jag, jag!”?

    Att älska sina barn och visa att de betyder mest för en har, enligt mig, inte heller något med ifall man curlar eller inte.

  30. Lyfter på hatten åt ett inlägg som gav mig en lätt örfil och fick mig att svänga huvudet så jag fick upp ögonen för ett nytt perspektiv i debatten.

  31. Varför måste det ena utesluta det andra? Naturligtvis måste barn som far illa uppmärksammas, men vi måste fundera över vilka människor vi vill ska föra samhället vidare. Hur uppfostrar vi dem? Till egotrippade jag, jag, jag-människor, eller till empatiska hänsynsfulla människor. Människor som kan lyssna på varandra, visa respekt och ta eget ansvar?

  32. Vilket dumt inlägg. Problemet? Tror du bara att det finns ett?

    Ja, curlade barn ÄR ett jätteproblem.

    Ja, öonskade, öälskade barn är ett annat jätteproblem.

    Curlade barn får inte heller den kärlek ett barn borde få. Många får materiella föremål och aldrig sina egna föräldrars tid. De är lika ensamma, skillnaden är att de har en alldeles för stor TV att titta på det egna sovrummet. Alla curlade barn har inte två föräldrar, och man kan curla sina barn oavsett inkomst. Vet kvinnor, ensamstående inom vården, som jobbar halvt ihjäl sig för att sonen ska få de senaste märkesjeansen. Jag har en kollega som ständigt arbetar övertid eftersom hennes dotter går på ett fint gymnasie och förväntas ha råd att åka med på klassresor och klä sig i samma kläder som de andra.

    Curlade barn är per automatik varken mer eller mindre älskade. De blir pjoskade med men aldrig förstådda. De växer upp till fördomsfulla, egoistiska människor som blir en belastning på samhället om vi har otur. Risken är stor. Många, inte alla. Får mycket vridna värderingar och vill inte göra rätt för sig. Fuskar, utnyttjhar och behandlar sina medmänniskor illa. Medan barn till fattiga lär sig att kämpa. De försöker. Sedan finns risken att dem tyvärr kämpar på fel sätt, går vägen genom brottslighet. Men det gör även curlade barn – skattebrott och psykisk misshandel mot framtida partners.

    Samhället har många problem. Inget är större än något annat – för det beror på vem som tittar. Som barn till en curlad pappa, avskyr jag föräldrar som curlar sina barn. Som före detta sambo till en pojke vars mamma curlat honom hatar jag det ännu mer, för det ledde till misshandeln utav mig. Så för MIG är curlingen ett jätteproblem, för jag upplever dess bieffekter. Nu är jag separerad sedan två år och det är det bästa jag gjort. 🙂

    PROBLEM uppstår när man drar alla över en kam och prioriterar bort.

    I skolan är curlade barn lika jobbiga som fattiga, oälskade barn. Min mamma är numera lärare och dem har jätteproblem med föräldrarna. Det är en klyfta mellan barn och föräldrar i alla samhällsklasser. Man kommunicerar inte. Skolan får ta över ansvaret för barnens uppfostran oavsett plånbokens tjocklek hos föräldern. Mamma sliter sitt hår över alla föräldrar sin inte ens tar sig tid att gå på utvecklingssamtalen, men kan skicka långa mejl och klaga på att skolan varken gör si eller så. Som ställer extrema krav på sina barn utan att försöka hjälpa dem utan vill ha extrahjälp i skolan för t ex matte.

    När jag var liten var min mamma ensamstående. Hon blev mobbad för att hon var kvinna och fick sparken från Volvo. Hon fostrade mig och min lillasyster i ett hav av kronofogderäkningar. Enda anledningen att hon kunde behålla radhuset efter skilsmässan var att min rikare men egoistiske far skänkte henne huset och sedan tog ett lån i hennes namn. Hon har fortfarande anmärkningar kvar. Men hon gav inte upp, hon satte sig på skolbänken, fick först inga lån utan arbetade 75% och studerade 100%. Jag var äldst, 11-16 år och fick laga mat och städa och sköta min lillasyster eftersom mamma inte var hemma. Vi hade inte ens råd med frukost under perioder. Pappa? Han hade tjänstemannalön. Köpte på sig tv-apparater och datorer på avbetalning och klagade alltid på hur dåligt ställt han hade. han betalade minimun i underhåll till mamma och när hon bad honom köpa nya vinterskor åt oss fick farmor hjälpa till. Farmor har alltid tagit hand om pappa. Både ekonomiskt och när hon bodde närmare, även städat och lagat hans mat. Hon är inte rik, men allt hon har haft har gått till hennes enda son.

    Det är inte synd om mig eller min mamma. Hon pluggade till lärare och är nu ute på arbetsmarknaden och har jobb sedan två år tillbaka. Hon sparar ihop till en afrikaresa. Jag blev inte kriminell. Jag blev solidarisk. För mig är det viktigt att göra rätt för mig. För mig är det viktigt att hjälpa andra.

    Vad vill jag säga? Jo, ALLA barn har rätt till hjälp och kärlek. Det är ingenting som är garanterat en bara för att plånboken är tunnare eller tjockare. Att säga att debatten om curlade barn är fånig, är som att säga att det är fånigt att skänka pengar till Vietnam istället för Afrika. Det behövs på flera ställen.

    Inget barn får somna ensamt.

    1. Jag håller förvisso inte med dig om att det är ett dumt inlägg Clara har skrivit, jag tycker att det är bra att hon lyfter fram barnfattigdomen. Men håller med dig i övrigt och tycker att du beskriver det på ett så himla bra sätt, Annie.
      Det ena borde inte behöva utesluta det andra, i förlängningen tror jag att de två problemen faktiskt samverkar.
      För när de så kallade curlade barnen (för övrigt ett hemskt ord, vi borde snarare prata om curling-föräldrar eller hitta en annan benämning som lägger ansvaret hos FÖRÄLDRARNA) växer upp lär klyftan mellan medelklassen och fattiga bara öka, eftersom dessa barn verkar avsakna empati som många lärare beskrivit längre upp i tråden.

      Ibland undrar jag om det inte är så att dagens curlingföräldrar själva har blivit curlade, för det känns verkligen inte som att de tar något eget ansvar.

      Egentligen ville jag bara tipsa Clara om en fantastisk socionom och författare/föreläsare: http://susannaalakoski.se/?page_id=1057 , och säga till alla: läs hennes bok ”Oktober i fattigsverige”!

      1. Onej, inget dumt inlägg (och det skapade ju debatt vilket är jättebra!), men dumt formulerat i och med att det avfärdar ett, tyvärr växande, samhällsproblem, bara för att Clara själv kanske inte har erfarenhet av det eller missförstått vad det handlar om.

  33. Jag tänker curling mer som att inte ställa krav på sina barn. Jag känner en tjej som växte upp med en ensamstående mamma, de var inte fattiga men hade aldrig gott om pengar så hon är inte särskilt materiellt bortskämd. Men aldrig att någon krävde av henne att lägga tvätten i tvättkorgen, aldrig att någon ryckte på axlarna när hon inte ville göra läxorna eller pushade henne att söka sommarjobb när hon helt enkelt inte ville jobba. Hon är idag 22 år, bor hemma, är inte färdig med gymnasiet och har inte sökt ett enda jobb i sitt liv. Hennes mamma tycker att det är helt okej.

    Barnfattigdom är hemskt och ett akut problem för de som sitter fast i det. Jag håller med om att det bör diskuteras framför curling, kanske särskilt då det är lättare att förändra på politiskt håll! Men curling, som jag ser det är allt annat än positivt.

  34. Visserligen tar du upp ett viktigt problem, barn som far illa p.g.a fattigdom ELLER olämpliga föräldrar. Men tycker inte att det utesluter att söndercurlade barn också är ett problem för vem f-n vill ha att göra med dessa ungar när de sedan är bortskämda vuxna, som har föräldrar som t.o.m. ringer och söker jobb åt dem (ja, det händer faktiskt och nej, skulle aldrig anställa en ung person som inte ens klarar av att söka jobbet själv). Vanligt föräldraansvar, kärlek och omsorg är inte curling och ja, det är hjärtskärande att det finns barn som får växa upp utan att bli omhändertagna och älskade så som varje barn har rätt till.

  35. Ja, visst, du har rätt. MEN jag tycker att det är två problem som man inte kan sätta i samma fack.
    Barnfattigdomen känns ju självklart som det största och viktigaste problemet, men det betyder inte att curlade barn inte är ett problem som måste uppmärksammas.
    Som många andra så tycker jag att de exempel du ger på curling inte är riktigt är curling.
    För mig är det när en förälder tar ifrån barnet dess egna ansvar som skapar individen.

    1. Sista meningen skulle vara: “För mig är curling när en förälder tar ifrån barnet dess egna ansvar som skulle ha hjälpt barnet att skapa den egna individen.”

  36. Nja, jag håller inte riktigt med dig här. Jag tycker också att vi pratar om två helt olika problem. Curling är ett problem, brist på uppmärksamhet ett annat. Och jag skulle säga att curling även förekommer i “fattiga” familjer. Vilka är mest drabbade av barnfetma i Sverige? Jo barn från familjer med låga inkomster, som faktiskt inte alltid säger nej till korv och pizza VARJE DAG. (enligt forkarteam på stora universitetssjukhus)

  37. Curlade barn är inte alls ett jätteproblem. Begreppet är en medial myt som uppstod då en annan författare myntade uttrycket (Hoegarden, 90-talet). Och experter håller faktiskt inte okritiskt med Eberhart, tvärtom är man ganska överens om att han inte har någon forskningsgrund för sina påståenden och att boken endast är ett försök att väcka uppmärksamhet, tjäna pengar och vara allmänt uppseendeväckande. Det är så lätt att skuldbelägga familj, föräldrar, uppfostran när man inte förstår, eller godkänner, barns beteende utan letar efter något slags helhetsbegrepp som kan förklara något som i själva verket beror på så många olika faktorer att en enda förklaringsmodell inte räcker. Det finns ingen forskning som tyder på att föräldrar idag inte är kapabla att ta hand om och fostra sina barn, det enda vi vet är att barn beter sig annorlunda idag än förr, och tur är väl det eftersom barns hela omgivning fundamentalt förändrats de senaste decennierna. Skulle barn inte anpassa sig efter detta, då skulle vi nog verkligen stå inför ett problem.

    1. Om man ska svänga sig med referenser kan man åtminstone se till att de blir korrekta. Begreppet curlingförälder myntades av Hougaard, inte Hoegaarden. Det senare är för övrigt en belgisk ölsort och stavas med två a.

      1. Det var ju ändå tur att du förstod vem jag menade, och tack för rättelsen, det gick lite snabbt där:) Och tack för öltipset!

  38. Det du pratar om är inte curling, det är livspusslet och ekonomiska förutsättningar. Att curla barn är nåt helt annat. Självklart ska man som förälder kunna göra saker för sitt barn utan att det är att curla – packa en matsäck, skjutsa när det kör ihop sig, ställa fram frukost, lyssna… Det är inte att curla – det är att visa omtanke. Och ja, för många är det en lyx och en dröm, men det du tar upp är en helt separat diskussion som absolut inte är mindre viktig. Den utraderar dock inte det gigantiska curling- och maktförskjutningsproblemet som den ursprungliga diskussionen handlar om. Det är när förmågan att säga nej och sätta gränser försvinner som det övergår till curling. Och när barnet tar allt för givet och blir arg på förälder för att hon eller han inte kommer springande vid minsta vink, löser alla problem automatiskt eller – Gud förbjude – helt plötsligt nekar barnet någonting. Omtanke – JA. Curling – NEJ!

    1. Amen!
      Jag vet en mamma som la luren i örat på sin egen mamma då mormorn inte hade möjlighet att vara barnvakt åt hennes barn på kort varsel. Hon har varit curlad själv hela livet och är det fortfarande. Numera handlar allt om henne och nej finns inte med i hennes vokabulär. Åtminstone inte när nejet riktas åt henne. Hemskt är det. Det vuxna resultatet av barn som inte lärts att ibland får man inte som man vill och ta eget ansvar.

  39. Jag älskar ditt inlägg, särskilt efter alla diskussioner jag har haft på nätet och i verkliga livet om att nej, barn är inte värre nuförtiden än förut och att mer disciplin hur som helst inte är svaret på någonting. Jag ser det snarare som så att barn var kuvade förut och i dag tillåter man dem att visa sina känslor mer. Och man är bättre på att be om hjälp om man har problem, diskutera de här problemen och inte sopa dem under mattan som jag tror (eller vet om jag ser till min omgivning) man gjorde mer förut. Dessutom tycker jag att det faktiskt är okej om ivriga barn ibland avbryter vuxna för att det är så barn är, spontana. Värre tycker jag det är när vuxna avbryter barn för att vuxna ska ha någon slags företräde i att prata. Hur ska barnen då lära sig att man inte får avbryta andra om de själva inte får tala till punkt?

  40. Som många säger: Ja, det är 2 olika debatter. MEN många som debatterar om curling idag tycker att nästan allt vi föräldrar gör för våra barn är curling. Jag känner ingen, och det menar jag verkligen, ingen, som tar hand om sina barn på ett curlande sätt, tycker debatten har spårat ut fullständigt.

  41. Jag har inte följt debatten slaviskt men tänker väl lite att problemet med att curla sina barn faktiskt är ett problem just för att barnen får en skev verklighetsuppfattning. Att alla har det inte så himla bra och curlar man sina barn så växer barnen upp med en tro att alla barn får allt de pekar på, banan sopas ren från faror och att hjälpa till hemma gör väl ingen? Att de barn som curlas aldrig lär sig förstå om orättvisor. Och när de är stora och KAN förstå så kanske det är försent. Då vill de kanske inte förstå, livet är ju så enkelt o gött inom deras trygga ramar. Om vi nu ska prata extrem curling vill säga. Finns ju olika nivåer och jag vet som sagt inte exakt vad dessa “experter” talar om för åldrar osv.
    Men å andra sidan är jag helt med dig också, det känns som ett lyxproblem att diskutera curling när så många barn far illa. Tack för en tankeställare. Kram!

  42. Sant Clara!

    Vill visa på en sida som tar upp problemet med alla kostnader i skolan som är ett enormt problem för många, Fruktkampen. ” Frukten är symbolen för ALLA kostnader som belastas föräldrarna.DETTA ÄR KAMPEN FÖR DEN AVGIFTSFRIA SKOLAN!”

    Clara, jag ber dig ta en titt på sidan då den står och verkar för en del av det du skrev och står för. Vore underbart om fler fick upp ögonen för problemet.

  43. Det här är ju två helt olika debatter. Du blandar äpplen med päron – och så blir det kompott.

    Jag tycker tvärtom att barn som har det jobbigt uppmärksammas mer nu än förr. Och det är naturligtvis oerhört positivt. Och viktigt. Här kan också ännu mer göras. Socialtjänsten måste till exempel bli bättre på (och få rätt verktyg för) att omhänderta barn betydligt tidigare i den destruktiva process som ofta pågår i socialt trasiga familjer. Ibland behövs andra stödåtgärder. Ibland behövs helt enkelt bara en ekonomisk hjälp. Och där i alla fall jag irritera mig på att utvecklingen går mer och mer mot att fattiga barn ska få hjälp genom välgörenhet. Fattiga familjer ska inte behöva ta emot allmosor. De ska ha rätt till ekonomisk hjälp från samhället. Punkt, slut.

    Ouppfostrade snorungar som aldrig fått lära sig att klara saker på egen hand är något helt annat.

  44. Tack för ett riktigt bra inlägg, som barnutredare inom socialtjänsten, kan jag inte annat än att hålla med!

  45. Exempel på curling som du tar upp här tycker jag handlar om vanlig uppfostran eller vad det innebär att vara förälder. Riktig curling tror jag absolut kan vara ett samhällsproblem med barn som aldrig lär sig ta kritik eller göra något de egentligen inte vill, föräldrar som söker jobb eller bokar tid hos tandläkaren åt sina vuxna barn.

    Men i relation till det motsatta problemet i samhället med föräldrar som inte engagerar och bryr sig alls, som en förälder ska, det är såklart ett större problem. Men jag tycker inte att vi kan lägga nivån av curlig på samma nivå som att gå på föräldramöten och ställa fram frukost på morgonen, det tror jag ingen i denna debatt gör.

  46. Bra inlägg, fokus måste ligga på att hjälpa de barn om inte har curling föräldrar. Debatten måste vara höjden av i-lands problem. Att skämma bort sina barn, hjälpa dem och överösa dem med kärlek är en självklarhet och kan omöjligt vara skadligt. Även om man som förälder är på bristningsgränsen många gånger så ska ens barn behandlas om prinsessor och prinsar.

  47. Min sambo som är lärare ser att övercurlade barn har det precis lika jobbigt i skolan och i livet utanför som barn som föräldrarna helt har struntat i.
    På droghabiliteringshemmet där jag arbetade var det samma sak, en stor del av dem som gick programmet var unga, överbeskyddade killar och tjejer som inte hade lärt sig att hantera livet som det är, de hade aldrig fått chansen av sina föräldrar.

  48. Hej Clara! Tack för en fin blogg!
    Men du borde informera dig om vad curling innebär – absolut inget av det du räknade upp i ditt inlägg. Barnfattigdom är ett stort problem, curlande föräldrar ett annat. Och båda ämnen är viktiga att prata om i media.
    Hälsningar!

    1. Då kanske du kan precisera vad curling är för något? När jag hör folk prata om curlade barn är det nästan alltid exemplen från ovan som folk nämner. Vad är det annars? Ge gärna konkreta exempel

      1. Barn som aldrig får höra ett nej, som inte får chansen att lära sig var gränserna går, som aldrig behöver ta ansvar för sina handlingar, som får allt de önskar sig men ofta inte det viktigaste: tid med föräldrarna och kärlek – det är curlade barn. På grund av hur de bemötts lär sig dessa barn aldrig att visa hänsyn till andra för deras värld kretsar kring dem, bara dem. De saknar empati och är oförmögna att hantera och lösa problem eller motgångar, även senare i vuxen ålder. Och där börjar det bli ett samhällsproblem i allra högsta grad.

      2. Om du läser kommentarerna, Clara, så ser du vad de flesta menar: En curlande förälder har kommit att se det som självklart att undanröja alla hinder i barnets väg. Negativa känslor får inte uppstå, då är något “fel”. Det går däremot inte att säga exakt VAD som är curling, det varierar med barnet förstås. Det är inte curling att hjälpa en tonåring med adhd att städa ett rörigt rum. Det är möjligen curling att fortsätta servera frukost på säng åt en sextonåring som är morgontrött – om det till exempel innebär att min egen morgon blir stressigare av det. Och så vidare.

      3. Precis som många andra begrepp har även “curling” blivit urvattnat, och jag antar att det är många som slänger sig med det (ibland på ett delvis skämtsamt sätt) när de ska göra något för sitt barn. T ex “min son har blivt curlad med att få skjuts till träningen varje vecka”. Egentligen betyder det väl mer “vi hjälper vår son genom att skjutsa honom till träningen”, varken mer eller mindre. Hur som helst. Exempel på riktig curling är föräldrar som sitter med sina vuxna barn på anställningsintervjuer eller ringer samtal åt dem till exempelvis myndigheter, 14-åringen som inte behöver städa sitt eget rum, eller 8-åringen som får tidningar och godis varje gång den råkar vara med och handla. Barn som får äta framför TV:n varje dag, trots att föräldrarna egentligen dukat fint vid matbordet. Föräldrar som inte uppmuntrar sina äldre tonåringar att söka sommarjobb (långt ifrån alla tonåringar lyckas av förklarliga skäl med att få ett jobb, men man bör iaf försöka. Ett sommarjobb i tonåren gör det lättare att få fler jobb efterhand) utan istället ger sina 17-åringar pengar hela sommaren och betalar alla möjliga nöjen: festivaler, utlandsresor, etc. Det mest iögonfallande jag har hört om var en kompis bekant vars mamma strök sina söners kläder varje morgon för att de skulle vara VARMA när de tog dem på sig…. Det finns hur många exempel som helst, men egentligen handlar väl curling om att man gör något för sitt barn som han eller hon egentligen har förmåga att klara av själv (eller är mogen nog att lära sig)?

  49. Det här påminner om hur folk frågar varför jag är engagerad feminist när kvinnor i Sverige har det så bra, “det finns väl viktigare saker!?”. Well, det finns många problem, det går att debattera och brinna för flera.

  50. jag tycker det är så svårt med vad som ingår i begreppet Curling och det märks ju också i denna debatt. Jag har aldrig trott att det varit att bry sig om, ta hand om, älska, som varit curling. För mig har det varit något annat. När barn inte lär sig att det finns problem och hur man skall lösa dem. Att bry sig om och ta hand om kan däremot aldrig bli curling i mina ögon.

  51. Jag förstår ditt inlägg Clara… Samtidigt känner jag att det ju inte går att debattera någonting om man skall gå efter regeln att det alltid finns något värre som behöver pratas om. Självklart tar curlandet av barn större plats i media därför att fler föräldrar känner sig träffade av den debatten i Sverige, just för att det är FLER föräldrar och familjer som ligger i riskzonen för curlande än för fattigdom. Det tycker jag är en bra grej.

  52. Du skrev en gång tidigare om när din son ville gå ut och du lät honom göra det och “fixa” det lite själv. Det tycker jag är bra, då curlar man inte sitt barn i mina ögon. Men du bryr ju dig ändå lika mycket, du behöver ändå vara där fast han kanske inte vet och du har koll, men han fixar själv…

  53. Mycket bra skrivet!!

    Det ligger så jäkla mycket rädsla i allt, rädd att göra fel osv. Jag vet att jag curlar alldeles för mycket och blundar för den sanning du lägger fram här och för det skäms jag. Jag, om någon, borde veta bättre. Borde stå upp för den andra sidan, som du. Tack för att du hjälper oss att höja blicken.

    Kram från ett “ocurlat” barn…

    Anna
    http://www.annasljusarum.blogspot.se

  54. Finns så mycket som påverkar ett barns beteende. Jag tycker att vi har varit väldigt inlyssnande med våra barn, lite för mycket ibland, jag är nog en person som behövt lära mig sätta mina egna gränser (där får man mycket och bra träning tillsammans med barn). Mina barn har dock blivit som vi, mycket inlyssnande, lite för höga krav på sig själva, duktiga och lätta att ha i grupp men får alltid höra att de borde ta mer plats. Jag tror dels de fötts med en personlighet som vätter åt det hållet, dels att barn faktiskt oftare tar efter sina föräldrars sätt att vara än blir som de uppfostras. Så eftersom jag ibland har svårt att ta plats så för jag tyvärr över det på mina barn utan att vilja det. Sen vet jag föräldrar som sätter gränser hela tiden som har jättevilda barn. Så barnets personlighet i kombination med vad man som förälder själv kämpar med i kombination med vad man möter för utmaningar utifrån sin plats i samhället eller sjukdom eller vad det kan vara formar barnet. Det är inte lätt att vara förälder, jag önskar mest att alla som inte har småbarn själva kunde ge värme och omsorg till dem som just nu kämpar med uppgiften. Men barn och föräldrar är provocerande har jag insett. Kanske för att alla nångång haft en eller båda positionerna och känner mycket utifrån det man själv upplevt. Själv är jag mest bekymrad dels för det du lyfter upp Clara, för jag ser jättemycket barn som far illa utifrån vad jag arbetar inom, och dels för att jag tycker vi bygger ett barnovänligt samhälle. Jag tycker kvinnor ska arbeta och ta plats i arbetslivet men när vi byggde upp den modellen så fanns det mer vuxna i förskola och skola. Idag gör många många barn mer än heltidsveckor på förskolor där de vuxna långtifrån är många nog för att se och känna in och vara nära, förskolor där personalen byts om och om igen för att de inte orkar. Jag kan själv inte räkna ihop hur många olika pedagoger mina barn haft under sina förskoleår. Att de bortskämda medelklassbarnen också mår allt sämre kanske kan kopplas till andra saker än curling också?

  55. Hej!

    Jag orkar inte läsa alla kommentarer, kanske har ni redan kommit fram till detta med handlar inte det hela om att:

    Curlade barn: Är de som själva får bestämma hur de vill ha det – som aldrig frå mothåll från sina föräldrar?

    Curlade barn finns i alla samhällsklasser – tror jag!

    Alla barn ska ha rätt till en förälder som sätter gränser, som avgör vad som är rätt och fel i olika situationer: Alla barn har rätt till mycket kärlek och omsorg – oavsett ekonomisk status.

  56. Mycket bra inlägg. Det är så lätt att leva i sin skyddade värld och låta barnen leva i den också. Våra barn blir mer curlade än vad som riktigt är bra tror jag men vi försöker läta dem att inte alla barn har det så. Just nu får de en paketkalender med olika upplevelser varje dag. På julafton blir dock “upplevelsen” att få välja ett projekt inom Unicef eller SOS barnbyar att skänka pengar till. Nu låter jag som mamma präktig här men det är i alla fall ett litet steg på vägen.

    Samtidigt vet jag inte hur mycket av världens elände jag vill berätta om för mina barn. Jag vill att de ska få vara lyckliga barn en stund till men ändå uppskatta vad de har.

    Nu kom jag lite ifrån ämnet. Men i stort håller jag med. Debatten borde inrikta sig på ocurlade barn mer än de ilandsproblem som vi som haft tur i livet får brottas med.

    God jul till er och supergullige sonen!

  57. Som vanligt har du många kloka tankar och jag tycker att du lyfter fram flera viktiga poänger. Samtidigt känner jag mig nödgad att protestera lite.

    Du påstår att problemet inte är barn som curlas, utan barn som aldrig curlas. Jag skulle vilja säga att det ena inte nödvändigtvis utesluter det andra. Jag håller med om att det är ledsamt om allt fokus hamnar på curlade barn och inget på de som lever under mycket svårare förhållanden. Men jag tycker inte debatten om curlingföräldrar är en dum debatt. Det är min uppfattning att curlade barn också är ett samhällsproblem. Jag tycker mig se i min omgivning (som består av en ganska homogen medelklass) att många i min ålder och något yngre (jag är född 1988) inte har fått lära sig att ta ansvar. Sen är det förstås svårt för mig att jämföra med hur ungdomar och unga vuxna betedde sig för 20, 30 eller 40 år sedan, men något säger mig att den här gruppen blivit sämre på att ta ansvar och i högre utsträckning förväntar sig att någon annan ska lösa problemen. Givetvis gäller det inte alla, men så pass många att det inte tycks röra sig om enstaka undantag. Det är ett problem för samhället behöver ansvarstagande medborgare.

    Jag tycker att det borde gå att föra dessa två debatter parallellt. Att någon, som du i detta fall, påstår att det är dumt att diskutera curlingföräldrar bara för att det finns andra problem också är inte särskilt gynnsamt. Det är lite som att jag, när du påtalar problemen med konsumtionshets och liknande, skulle säga att det är en dum debatt bara för att det finns de som inte har råd att konsumera.

    Hoppas att jag med dessa ord fått dig, och några av dina läsare, att tänka till en extra gång. Du får nämligen mig att tänka till både en och två gånger när du ryter ifrån.

    Vänligen
    Sara

    1. Du sätter ord på hur jag tänkte när jag läste blogginlägget! Clara har så många kloka synpunkter, men jag tycker inte vi skall sluta att debattera curlande föräldrar, för det är ett samhällsproblem, likväl som barnfattigdom är!

    2. Håller helt med dig Sara! Även om jag också tycker Clara har en poäng så förtar inte det ena det andra. Det är ett stort problem med barn som blir curlade – att några av dem inte, som Clara själv skrev för en tid sedan “blir bra vuxna”. Det är bekvämt att curla sina barn, men att sätta gränser och låta barn få i

  58. Tack Clara, vilket otroligt bra och viktigt inlägg!
    Läser din blogg ofta, tack för att du skriver
    Mari

  59. Jag skulle säga att curling är när vi som förälder alltid går före och aldrig låter våra barn försöka. Att barnet sen tar för givet att det är mamma eller pappa som gör det eller SKA göra det. En curling förälder låter inte barnet göra misstag eller fel. Det är lättsamt och skönt att curla sina barn eller sin man/partner för den delen men oftast så sliter man ut sig själv på kuppen vilket aldrig leder till något bra, bråk,förhållanden går i kras och jobbiga barn.

  60. Tack Clara! Jag håller till fullo med.
    Jag misstänker att detta med överstimulerade så kallat curlade barn där föräldrarna inte säger ifrån utan alltid ger dem som de vill och tar dem till lekland och vasamuseet är ett storstadsfenomen söderut!?
    Bor i en liten by i Norrlands inland och jag tycker att föräldrar är jäkligt snabba att säga nej till sina barn. Här skjutsas inte till några aktiviteter, trots att det är miltals till gymnastikhallar och museer. Här går man ut i skogen och leker och träffas i pulkabacken och grillar korv på helgen eller drar skidpulkan/skotern uppför ett fjäll och sätter sig medan barnen leker på egen hand. Det är rena turen om det finns nog många barn i samma ålder till ett fotbollslag.
    Eberhard verkar leva i en helt annan verklighet än vad vi gör, liksom storstadsmedierna söderut.
    Här finns också utsatta fattiga familjer, vars behov verkligen behöver medieljuset mera än de andra.
    På skolan vet jag vad vartenda barn heter och det är flera föräldrar med flera dagar i veckorna (som jobbar natt på sågverk och i vården) som helt enkelt deltar och ser hur det är i skolan.
    Jag tycker att de flesta föräldrar agerar som deras egna föräldrar gjorde. Lite mindre tid till att umgås och lyssna tror jag finns idag. jag upplever att empatin borde få mera plats överallt idag.
    Skulle mina barns lärare höra av sig och berätta att mitt barn utsatt någon för något dåligt skulle jag ta det direkt med mitt barn och på stort allvar.

    Men det kan också vara tvärtom. Att någon blir utsatt och ingen vuxen värnar om barnets känslor. Ett litet exempel:
    Min son blev retad i förskolan i höstas. Efter tre veckor ville han inte gå dit och då slapp han för hans pappa var förldraledig. Jag ringde då förskolan och frågade hur barnen i hans ålder hade det om dagarna (I lättsam ton väl medveten om att min sons sida bara var en tårtbit av verkligheten). Förskolläraren svarade “Ja, du menar att de är så dumma mot din son? Ja, han sitter och gråter bakom ett hus hela dagarna och de springer efter honom och skriker att han inte få vara med. Det har pågått i några veckor. ”
    Ingen därifrån hade ens en tanke på att tala om för oss föräldrar att han var utsatt för mobbing. All personal som jobbar med barn är inte fläckfri. Ibland har barnen rätt. Vem värnar om dem om inte vi föräldrar gör det?
    (Situationen löste sig efter att vi pratat med de andra barnens föräldrar som diskuterade igneom det med sina barn – de är små och tanklösa inte ustuderat elaka, och efter nån vecka ville vår son gå dit igen)

  61. Jättebra skrivet Clara och en tankeställare men jag håller inte riktigt med dig om vad curling innebär men jag förstår vad du menar. Jag ser det mer som så att ställa upp för sina barn ingår i föräldrarskspet och att underlätta för barnen i vissa sammanhang. Jag tror att man själv kan se när man curlar sina barn. Har barnet behovet eller är barnet bara bekväm/lat och inte orkar cykla till träningen/städa sitt rum själv? Jag tror det är en fin linje mellan att underlätta och barnet är tacksamt och nöjt till att den tar saker för givet och bli bortskämt.

  62. Du har nog aldrig skrivit ett viktigare inlägg. Jag grät när jag läste det. För du har verkligen så rätt. Det är dessa ocurlade barn som behöver all uppmärksamhet de kan få. Som lärare i en fyra möter jag dessa trasiga barn varje dag. Det är bedrövligt och mitt hjärta värker. Jag ger dessa barn all kärlek jag har och mitt jobb känns så viktigt!
    Tack Clara för att du är så godhjärtad. När jag läste din text fylldes jag med hopp.
    Önskar dig allt gott!

  63. Frågan i dagen debatt är väl ändå vad vi gör åt barn som skäms bort i så hög grad att man får en snedvriden bild av hur det egentligen är. Man ska skämma bort sina barn med kärlek inte saker. Man ska lära barn att stå på egna ben inte gå åt dom. En dag släpper man ut dom ur hagen och då är det väl bara bra att veta att man inte får något gratis här i världen och att man masigatt klara sig själv. Kärlek och god uppfostran går inte hand i hand med att göra

  64. Åh vad jag blir glad att se att du tar upp det här. Jag jobbar som förskollärare och önskar att fler människor hade sett det ur din synvinkel. En stor eloge till dig!

  65. Jag måste nog hålla med många av kommentatorerna här som menar att det är två olika debatter och båda kan få debatteras hejvilt, även om den om barnfattigdom bör väga tyngst. Annars kan det ju liknas vid när vissa anser att man inte ska hålla på och debattera feminismen i Sverige eftersom kvinnor minsann har det sämre i mellanöstern… Det ena utesluter ju inte det andra.

    /iris

  66. Klokt sagt! För att inte tala om alla dessa föräldrar som tränar, umgås efter jobbet med kompisar och åker på weekendsemestrar utan barnen men ändå tycker att de måste ha lite “egentid” 🙁

  67. Jag har ett barn(ungdom) som precis gått ut skolan och vars högsta önskan var att flytta till storstan och bo där ett tag. Hen skaffade jobb där på egen hand men jag hjälper till ekonomiskt med mycket pengar i starten (betalar hyran, mat mm) eftersom jag vill att hen ska få möjlighet att följa sin stora dröm. Också “att curla” enligt många men jag är djupt tacksam för att jag KAN hjälpa till och att drömmen kan förverkligas. Många ungdomar drömmer men saknar resurser tyvärr 🙁

  68. Intressant vinkling av ett stort samhällsproblem.
    Har haft förmånen att höra Alf B Svensson föreläsa. Han trycker mycket på hur man ställer upp för sina barn, stöttar dem, ger dem sunda värderingar och framförallt mycket kärlek, både genom närvaro, beröring och med ord. Att stötta kan innebära att säga nej, vilket medför en kamp, som många föräldrar inte orkar/hinner/vågar ta.
    Att curla sina barn handlar mer om att försöka ersätta kvalitativt föräldraskap med att “köpa” barnens kärlek med sådant de vill ha, eller som de vill att föräldern ska göra åt dem. Alltså lära dem att det är deras önskningar som är viktigast även om det innebär att någon annan får lida för det (föräldern). Det kanske är ännu tydligare i de fall föräldern inte har råd, arbetar med flera jobb för att få råd eller stjäl för att tillfredsställa barnens begär. Det finns risk att det blir ett inlärt beteende som används i fler kontexter än inom familjen.
    Skapar det människor som är beredda att gå över lik för att få sina egna begär stillade?

  69. Fast Claras inlägg måste man nog dra ett varv till: Aldrig nånsin har så många ungdomar mått så dåligt som nu. Om de curlade barnen mår dåligt när de växer upp kommer deras barn i sin tur att bli ocurlade.
    Curlade barn är ett lika stort samhällsproblem som de ocurlade! Och det hänger i allra högsta grad ihop!

  70. Jag håller med ovanstående kommentatorer om att det är två olika saker du pratar om, inte motpoler på samma spektrum. Barnfattigdomen, ser jag som en grupp där många far otroligt illa och hamnar i riskzonen för många framtida problem. Det borde vi verkligen tala mer om i Sverige! Curlade barn är en annan grupp, som har flera gemensamma nämnare med fattiga barn eller barn med dysfunktionella familjer, nämligen att det kan saknas omtanke, kärlek, föräldratid, gränser, stimulans, diskussion, etc.

    Att curla ett barn är enligt mig att tro att man gör det en tjänst genom att röja undan det som är jobbigt, alternativt att inte orka ställa de krav på barnet som det sedan kommer mötas av när det kommer i kontakt med resten av världen. Att curla är att inte våga låta sitt barn bli argt, utan ge vika för alla önskningar för att “behålla en god stämning”, det är att lindra eventuella tuffa smällar/motgångar, eller att bereda en väg på ett sätt som ingen någonsin kommer göra åt en i framtiden. Det är att alltid komma på lösningar åt barnet, som det skulle kunna göra själv, det är att inte låta barnet få upptäcka sina egna gränser och därmed sin egna kapacitet. Allt detta skapar på lång sikt en egocentrisk, osjälvständig individ. Att curla är inte att finnas där för sitt barn, även om man tror att det är det man gör.

    Det jag tror du glömmer bort i den här debatten, Clara, är att curlade barn kommer ut i världen med en viss förväntning på den – att det ska vara som världen dittills har varit, dvs. att det bereds en väg för en. När de stöter på patrull om och om igen tror jag att detta detta kan leda till en mängd problem. Att inte kunna anpassa sig till världen runtomkring är också en ensamhet (precis som för de fattiga barnen, vars problem också leder till ensamhet eller utstötthet)! Denna ensamhet funkar inte för oss som sociala varelser, vi behöver finnas i en kontext där det finns en “flock”. Flera nyare studier visar också att många 80- och 90-talister uppvisar symtom på detta svårigheter att anpassa sig och utvecklar därmed ofta en låg självkänsla, tillsammans depression, stress eller ångest.

    Nej, jag tror vi måste börja se curling för det problem det är och barnfattigdom som ett annat problem. Framför allt tror jag att föräldrar borde – precis som du säger – lyfta blicken lite och se framåt: Vad får det jag gör nu för långsiktiga konsekvenser för barnet? För det sista vi behöver i ett land med ökade klyftor och barnfattigdom är inte fler egocentriker, utan fler medmänniskor – och dessa skapas inte genom curling.

    1. Håller med dig! Att curla är inte bara att packa gympapåsen, utan allt det andra som du beskriver. Ditt sista stycke sitter mitt i prick!!

  71. Jag håller i mångt och mycket med dig, men förstår inte varför du anser att curling-debatten är dum för det. Visst har fokus riktats åt ETT håll (istället för två), men det betyder inte att debatten inte är av värde för det. Snarare handlar det om att belysa barnfattigdom OCKSÅ. Det är inte helt rättvist att jämföra de olika perspektiven som du gör, för curling är också viktigt att belysa och diskutera. Jag har själv blivit curlad, vilket för mig har inneburit mycket problematik i mitt vuxenliv.

    Två debatter med två olika fokus, det behövs snarare än att utelämna det ena eller andra.

  72. Jag håller ofta med dig, men inte idag! Efter att mina barn blivit skolelever så har det verkligen gått upp för mig hur illa det blir då barn blivit curlade. Det handlar inte om att få hjälp att packa jympapåsen eller så utan barn som bara anser sig ha rättigheter men inga skyldigheter. Detta skapar problem både för dem själva i längden och inte minst för sin omgivning. Detta INTE i motsättning mot barn som far illa. Det är självklart fruktansvärt och de ska få all hjälp som behövs. Men jag kan inte se kopplingen till curlade barn som jag anser är ett problem för sig.

  73. De som curlar sina egna barn skulle ta hand om några av dem som verkligen behöver det, klasskamrater tex som kunde få komma hem ibland till den som har det bra. Det är mycket hemskt som en del barn får stå ut med i sitt hem, det är fruktansvärt, för de har ju ingenstans att gå, tryggheten ska ju vara hemma.

    1. Tror lite på en kombination av Forsters “Fem gånger mer kärlek”, sund anknytning och att finnas här och nu för barnen. Allas behov oavsett fattig eller rik.
      “Kuratorn”

  74. Helt underbart att få din vinkling. Har inte ens tänkt på att det ju är så här. Bara haft dåligt samvete för att jag curlat mina numera (vuxna dessutom..!) barn. Klart att jag önskar att jag kunde “curla” fler. Hoppas på att jag snart kan göra det. Tack för dagens eftertankar och tårar i ögonvrån..man behöver tyvärr det.
    Stor kram till dig du fina människa och God Jul!
    Annelie

  75. Två fel blir inte ett rätt!
    Precis som du skriver så är en del ruggigt “bortskämda” – ” Och istället för att diskutera hur samhället ska hjälpa dessa utsatta barn – diskuterar vi hur många julklappar det är rimligt att köpa och om mellanstadiebarn ska få äga iphones. Om hur störande det är att barn avbryter vuxnas samtal vid middagsbordet. Som om det vore en självklarhet att alla barn ens sitter vid ett middagsbord” = Citat dig själv. Detta är ett problem (dock inte så stort). Det ANDRA problemet med fattiga, utsatta barn är större men de flesta klarar väl av att engagera sig i mer än en fråga? Var inte så jäkla självgod, det är många som jobbar för de mest utsatta men som samtidigt inte drar sig för att ifrågasätta de “curlade och bortskämda” barnens föräldrar.
    Debatt är bra!

  76. Varför kan man inte föra en debatt om de curlade barnen och en debatt om de fattiga och osynliga barnen i vårt samhälle? Det ena utesluter inte det andra.
    Uppenbarligen så är dessa båda ett problem i samhället.
    Curling handlar inte bara om att ge sina barn en massa saker och x-antal presenter. Det kan handla om att lära sina barn att ta ansvar för sina handlingar, att man inte alltid kan “hålla dem i handen”.

  77. Du tar upp ett intressant ämne och belyser det utifrån ett annorlunda perspektiv.
    Utan att lägga någon värdering i huruvida det är rätt eller fel att curla, eller i vilken omfattning det får ske, återvänder mina tankar till gruppen du beskriver som står utanför all form av curling. Vad som poppar upp i min hjärna är detta ordspråk: “Det krävs en by för att fostra ett barn”. Jag tycker att det sammanfattar väldigt bra att vi alla kan hjälpa till. Alla barn har rätt till kärlek och omsorg, särskilt de som inte får det i sin hemmiljö. Kanske må det vara ett samhällsproblem men låt oss just därför försöka,  jag, du, skolan och fritidspersonal m fl, att vara en del av byn som fostrar dessa barn. Jag tror det behövs. /Maria

  78. Idag håller jag faktiskt inte med dig, Clara. Det ena behöver verkligen inte utesluta det andra! Både curlade barn och barn som far illa måste kunna debatteras.

  79. Bra att du sätter fingret i ögat så här i jultider! Jag kan iofs hålla med vissa här om att curling i sig är ett problem, men den mörka bild du målar upp av barn som lever i fattigdom och utan omsorg… Det kniper i hjärtat!

  80. En sak till, ser att många här sätter likhetstecken mellan stök i skolan idag och curlade barn som inte lärt sig veta hut och inte förstår att de har skyldigheter. Jag gör en annan tolkning. Dagens nyliberala politik och individtänkande tillsammans med större klasser, bristande resurser och att barnen inte blir sedda pga detta. Och ja, jag har barn i skolan och ja jag har sett stöket. Men tolkar det på annat vis.

  81. Men alltså, artikeln du länkar till är 1,5 år gammal (!) – inte för att det gör någon skillnad i innehållet, men för din trovärdighets skull så borde du ju kolla dina källor… Typiskt när gamla internet-länkar börjar cirkulera så tar många för givet att “den publicerades förra veckan”…

    1. Hej Evelina, jag är mycket väl medveten om att recensionen är gammal. Har jag påstått att den var ny? Tycker bara att den sammanfattar trovärdigheten av Eberhart på ett bra sätt. Förstår inte riktigt om du vänder dig emot att den är gammal eller innehållet i den och vilket av dessa två parametrar som påverkar min trovärdighet.

  82. Vad är det som säger att man bara kan diskutera ena saken/sidan av problemet?
    Bara för att det finns barn som inte får nån uppmärksamhet så försvinner knappast problemet med barn som är curlade…

  83. Jag håller med dig om att det finns på tok för många barn som har ett rent helvete under deras uppväxt och dessa borde man verkligen hjälpa så väldigt mycket mera. Och jag försöker ska du tro. På många sätt.

    MEN jag tycker att Eberhardt har fullständigt rätt i mkt av vad han säger. Det finns en hel del barn överklass och medelklass som är så jäkla curlade. Jag ser detta varje dag i mitt jobb. Där föräldrar inte längre vågar vara föräldrar och sätta gränser utan bara vill vara kompis och inte vågar ta konflikter. Vad för slags vuxna ska dessa barn bli när det är vuxna. Och vem vill umgås med människor som inte kan ta hänsyn till andra. Jag tycker att det finns alldeles för många barn som är bortskämda och styr hela familjer.
    Sånt är viktigt att ta upp. Men det är väldigt viktigt att skapa en debatt om barnen som har det genomjävligt för att ingen bryr sig. Det ena behöver bara inte utesluta det andra.

  84. Hej.
    Jag tycker att det är onödigt att jämföra. De flesta är medelklass och för deras barn är curling ett allvarligt problem. Att ställa dem emot varandra gagnar i mina ögon ingen. Barn i fattiga familjer vinner inget på att andra barn blir dåligt rustade till vuxenlivet.

  85. Vad är det här för inlägg, C. Det första jag läser av dig, blev nyfiken på din blogg då jag såg ditt namn i en tidning jag läser, och så möts man av ett rörigt inlägg där samma mening står typ tre gånger. Hej då…
    Curling har inget med klass att göra. Kan du inte bara kolla upp exakt vad det innebär att curla sitt barn? Jag tycker rätt synd om de barn runt omkring mig som är curlade – dessutom är både de och deras föräldrar ofta helt outhärdliga att ha att göra med. Ocharmiga och egoistiska. Föräldrarna tvekar inte en sekund att köra över den som förstår att man måste spela i ett lag och ta hänsyn när det är 20-30 barn i en dagisgrupp eller en skolklass – och att alla barn är lika mycket värda. Det är bara de, de, de och deras barn som betyder något. Och de tror verkligen inte på barnets inneboende kraft utan mamma/pappa måste fixa ALLT. Överrepresenterade i gruppen curlingfamiljer (bland dem jag har träffat under de tio år jag varit mamma, så det kan ju vara en slump) är lite äldre ensamstående mammor med bara ett barn. Det handlar inte om pengar, tid eller kärlek, det handlar om något konstigt mindervärdeskomplex och dåligt samvete i kombination med ett starkt kontrollbehov. Och jo, det är ett samhällsproblem, eller det kommer att bli det, precis som fattigdom och annat.
    Sedan att alla barn borde överösas med kärlek – det är ju helt självklart. Men det är en helt annan debatt.

  86. Problemet är både barn som curlas för mycket och barn som inte curlas alls. Det finns fler än ett problem i världen så det ena utesluter inte det andra.

    Angående att barnfattigdomen skulle vara hög i Sverige så läs gärna på lite innan. http://sv.wikipedia.org/wiki/Barnfattigdom#Statistik Dock är varje utsatt barn ett barn för mycket och det är verkligen synd om dessa barn och det får vi inte glömma, speciellt inte nu i juletider.

  87. Jag tror att problemet med barn som ingen bryr sig om bottnar i vart valdigt egoistiska samhalle. Jag tror att varje generation sedan 50-talet har blivit lite mer “curlad” an foregaende generation. Vi lever nu i ett samhalle med ungdomar och vuxna som ar mer sjalvcentrerade an nagonsin.

    Vi vill blogga, resa, uppfylla drommar, jobba pa TV, shoppa, kopa storre hus m.m. Alla dessa saker jag namner ar inte daliga i sig men jag tror resultatet blir att fa intresserar sig for att hjalpa andra. Dagens samhalle handlar valdigt mycket om status och yta och tyvarr tror jag att manga fokuserar mest pa den delen av livet. Vad ar det egentligen de flesta av oss drommer om, ar det inte att uppfylla VARA EGNA drommar? Hur manga av oss sitter egentligen och funderar pa vad vi kunde gora for att hjalpa ANDRA i varlden? Handlar inte de flesta av vara drommar och om vad vi vill uppna i den egna karriaren eller vilka resor vi vill gora etc.?

    Jag tror att de flesta av oss garna vill att de som ar fattiga skulle fa det battre men vi spenderar inte mycket tid pa att gora nagot at saken. Kan det vara sa att vi tycker att det ar politikerna eller “nagon annan” som borde losa problemen med fattigdom i Sverige etc.?

    Jag tror de flesta i dagens samhalle ar goda manniskor men det hor liksom inte till “det normala” att forsoka radda varlden. I dagens varld ar det normala att valja en karriar som ar rolig att arbeta med, inte den karriar dar vi kan hjalpa flest manniskor. Idag handlar allt om att ha roligt och om att “forverkliga sig sjalv”, da blir det latt sa att de som ar fattiga fortsatter att vara fattiga.

    Vem har tid for att passionerat jobba for att forandra samhallet da man ar sa upptagen med annat (som att resa, blogga, shoppa en ny Iphone etc.). Jag tror att var varldsuppfattning ar det egentliga problemet och detta galler alla generationer. Curlandet av barnen ar endast en liten del av det storre problemet, vilket enligt mig ar var snedvridna varldsbild.

    Vi lever vara liv for vart eget basta. Vi tror att allt handlar om oss sjalva, om att njuta sa mycket som mojligt av livet, inget annat. Jag tror att nar varldsbilden ar nagonting i den stilen da ar det inte konstigt att ingen har tid eller lust att bry sig om fattiga barn.

  88. Hej Clara!
    För mig är detta två olika debatter och det ena behöver inte utesluta det andra. Jag tror på att barn behöver stärkas, vilket jag anser görs av att guida dem in samhället och ge dem självförtroende och framför allt självkänsla. Curla för mig är inte omsorg om barn, ”Cural” för mig är när man inte låter sitt barn göra det barnet själv kan. Jag tror på att barn utvecklas genom att se och känna att det klarar av saker och ta ansvar utifrån sin egen kapacitet. Det innebär inte att man aldrig får ”skämma bort dem”. Vi alla vill ha det lite bekvämt ibland och varför inte. Det är när det ” bekväma” blir standard och barn slutar agera, kräver omedelbar tillfredsställelse, blir otrevliga när det inte får den ”servicen” som det anser bara ska finnas . Det är vi föräldrar som har byggt upp detta. Det går inte att skylla på samhället genom att samhället är vi! Det är vi som måste agera om vi vill ha en förändring.

    Du skriver om barn som är utsatta, vilket är hemskt!! Jag ser dem dagligen i mitt arbete och jag skulle önska att det hade en annan livssituation. Men där handlar det inte om curling . Där handlar det om föräldrar som inte har förmågan att ge sina barn tillräcklig omsorg, sätta sina barn i första rummet eller inte har möjligheten att få ihop det pengar det behöver till en dräglig standard. Inget barn skulle behöva uppleva utsatthet eller barnfattigdom och det är något vi behöver belysa. Hoppas den debatten blir större.Att ge dessa barn omsorg och guldkant på tillvaron är inte att curla i min mening. Det är att kämpa för alla barns lika värde, vilket jag önskar vore en självklarhet.

  89. Jag tror “curlade” barn är en sorts fattigdom det med. En känslomässig fattigdom. Jag tror att curlade barn har uppkommit pga föräldrar som har dåligt samvete över att de jobbar för mycket och att vissa föräldrar försöker kompensera detta dåliga samvete med att säga ja till allt och göra vissa saker för barnet de klarar själv pga deras egna behov av att känna sig behövd eller att vinna tid till annat.

  90. Du menar lite som att den här bloggen borde fokusera mer på alla problemen i världen istället för din julgran och senaste kakreceptet från mormor?

    Höj inte blicken, men sluta kasta sten i glashus med ditt moraliserande när du själv är en enorm del av problemet = västvärldens tendens att blunda för problemen genom att fokusera på lulllull.

  91. Heja dig! Du är helt otrolig! ÅH VAD SKÖNT med någon som vågar se bortom de rådande västerländska, rika perspektiven. Det är så sant, att debatten såå ofta färgas av “de rådande idealen” och därmed glöms allt annat bort. Tack tack tack, jag hoppas ditt inlägg öppnar mångas ögon!

  92. Men så jäkla bra skrivet!! Jag kanske inte skriver här så ofta men jag läser dina texter och tycker du skriver så himla bra! Häromdagen var jag på ishockey med min son och började prata med en kvinna där. Frågade om hon var mormor eller farmor? Hon berättade då att hon var fostermamma till en pojke på 11 år från Stockholm (vi bor i Helsingborg) och att hans mamma knarkade, hans pappa är kriminell och därför har han hamnat hos henne sedan 6 månader tillbaka. Han har skjutsats från barnhem till barnhem, sovit utomhus och aldrig ägt någonting. Hon har fått honom att börja spela både ishockey och basket, han älskar det! Och i år får han uppleva en riktig jul för första gången. Helt plötsligt får man lite perspektiv på sina egna problem.

    Ha en fin dag!

    / Jenny

    1. Vilken berättelse! Skulle önska att det fanns fler som hon, som kan tänka sig att öppna sitt hem och sitt hjärta för ett barn med ett trasigt liv.

      Vill också säga att jag tycker att det blev en fantstiskt bra debatt av det här inlägget Clara! Så många kloka tankar som delgavs. Livet blir svårt både för de barn som curlas i för hög utsträckning och för de barn som glöms bort av vuxenvärlden. De barn som får det svårast i livet tror jag är de bortglömda barnen, de som inte får någon hjälp alls och inte blir sedda. Jag tycker m.a.o att du har en poäng i det du skriver Clara!

  93. Hej,
    Jag håller med de som säger att det du har räknat upp inte känns som att curla för mig. Det är omtanke och respekt mot sina barn. Jag tycker också som somliga att sätta curling och barnfattigdom mot varandra känns lite som äpple och päron för mig.

    Barnfattigdom och barn som anhöriga är utbrett, jag och min kollega arbetar just mot gruppen barn som anhöriga så jag är väl medveten och försöker hjälpa till där det går.

    Jag har dock även mött curlade barn och resultat av curling. Min svägerska till exempel som idag är 23 år kan övertala sina föräldrar att åka till Tyskland med bil i värsta stormen Sven. Det vill säga hon tänkte inte på att det kunde vara någon fara för någons liv eller att de kanske skulle få sitta fast någonstans på vägen, hon såg bara till att åka och julhandla i Tyskland. Med andra ord curlade barn växer upp med känslan jag, jag, jag och har inte särskilt mycket empati mot andra.

    När jag arbetade som studievägledare på en högskolan kunde studenterna inte fylla i enkla formulär utan mer eller mindre begärde att jag skulle göra det åt dem. Jag pratade med fler föräldrar än studenter gällande deras skolgång. När studenterna kom för att besöka skolan för första gången inför kursstart pratade de i mobilen medans mamma eller pappa gick runt och fick all fakta.

    Curlade barn blir ointresserade av sin omvärld så länge som det inte handlar om dem själva. De blir osjälvständiga och förvånade över att vuxenvärlden ställer krav och kräver ansvar. Dock har jag mycket svårt att tro att barn som blir skjutsade till träningar, får hjälp med läxor och blir lyssnade på blir curlade. Det är när vi inte låter våra barn ta ansvar för sina handlingar som de blir curlade. Och tyvärr tror jag att curlade barn inte bryr sig särskilt mycket om den utbredda barnfattigdomen när de blir äldre…

  94. Socialism kallas det.

    Clara förespråkar det efterkrigstidens svenskar byggde upp som kapitalismen (läs Moderater, Folkpartister, Centerpartister, Kristdemokrater och Sverigedemokrater) lyckats demolerat.

    Arbetarbarn och underklass ska ha det lika tryggt och samma goda förutsättningar som barn i överklassen.

    Socialism. Det är framtiden.

  95. Jag kan hålla med om att alla barn borde få uppleva att vuxna lyssnar färdigt, går på föräldramöten, är klassförälder, skjutsar och hämtar från aktiviteter (som de inte kan ta sig själva till) och finns där när barnen kommer hem på natten. Dessa saker hör till föräldraansvaret.
    Att packa matsäck, göra läxor och ställa fram frukost tror jag många barn kan klara alldeles själv och mår bra av att få göra själv och vid behov med stöd från oss. Att vi vuxna tror på deras förmåga och sakta men säkert låter de göra mer och mer själva gör att de växer.
    Curlingförälder är för mig en förälder som gör för mycket saker som barnet skulle kunna göra själv. En förälder som inte vill att barnet ska möta några motgångar och som räddar barnet när det väl hamnat i konflikt eller liknande. De gör allt för deras barn ska få nå framgång utan att det ska finnas några hinder. Problemet är att det är så mycket mer givande och utvecklande att själv som barn/tonåring få nå sina mål men att de blir berövade denna möjlighet. Barn behöver få känna att föräldern tror på deras förmåga att klara av hinder även om de för att nå sina mål kommer att bli frustrerade. Frustrationen gör att de envist försöker igen och när de lyckas så kommer de att vara de själva som tagit sig dit.
    Barn har lust till mycket men de har inte koll på vad de egentligen har behov av. Det är där vi som föräldrar spelar en avgörande roll. Vi kan se, höra, bekräfta, respektera och ta deras lust på allvar men vi ska inte ge dem allt de vill ha. Allt för många barn får det de har lust till men inte det de behöver. Barn har behov av kärlek, trygghet och andra basala behov men de har också behov av kompetens (jag klarar), autonomi (självständighet, att jag har möjlighet att påverka mitt liv) samt samhörighet (vi hör samman och behöver varandra) tillgodosedda. Problemet idag är att materiella ting avgör status och curlingföräldrar vill att deras barn ska ha hög status, därför köper de allt barnen pekar på (och därför de inte vill att barnet ska bli ledsen och besviken). De berövar sina barn möjligheten att lära sig hantera frustration och känslor som ledsen och besviken. De berövar barnen möjligheten att få längta efter något och kanske själva spara ihop till det de vill ha. Föräldrarna går också in och löser konflikter som barnen skulle må mycket bättre av att lösa själva. Jag tror att den curling jag beskriver ovan gör mer skada än nytta. Detta ger inte näring till varken självkänsla, självförtroende, mod eller ansvarskänslan. Och om barnets behov alltid kommer först tror jag också de kan hämma dem när det gäller empati och samarbete.
    När det gäller medelklassbarnen tror jag att endel saknar det som barn i familjer med sämre ekonomi har mer av. Närvarande föräldrar som lyssnar och inte sitter ockuperade vid sina smartphones. De känner mer samhörighet med sina föräldrar än de barn som har sju aktiviteter i veckan som de ska hinna på. Barn vars föräldrar har sämre ställt tror jag tidigt lär sig att alla i familjen hjälps åt och tar hand om varandra. Vi ska inte utgå ifrån att pengar är allt. Jag tror att barn till föräldrar som har det knapert får med sig mycket av det som curlade barn missar. Sedan finns det också barn som växer upp i familjer där droger, kriminalitet och annat står i vägen för att de ska få sina behov tillgodosedda och där saknas naturligtvis mycket av det jag beskrev ovan.
    Självklart är min önskan att alla barn ska ha råd att delta i sportaktiviteter, alltid vara mätta och ha kläder som är hela och få sina grundläggande behov tillgodosedda. Barn ska inte behöva oroa sig för pengar.
    Jag tror att vi alla ska stanna upp och fundera på vad vi kan göra som kan bidra till en annan familj.
    När det gäller Eberhard finns det mycket jag vill säga om hans nyaste bok. Den är otroligt svart och vit och saknar helt nyanser. Jag tycker att både föräldrars och barns behov är viktiga. Det handlar inte om antingen eller. Däremot tycker jag att vi alltid innan vi sätter ett barn till världen ska tänka på att vi faktiskt behöver sätta våra egna behov åt sidan ibland.

    1. Jag vill lägga till att allt för många barn i dag lever i fattigdom pga att föräldrarna blivit utförsäkrade, är sjukskrivna eller arbetslösa. Den brist på pengar som dessa lever i påverkar alla inblandade, både barn och vuxna. Det är svårt att vara närvarande när fokus hela tiden ska ligga på att få mat på bordet och kläder på kroppen. Det är då också svårt att tillgodose barnens mest basala behov. Ingen ska behöva leva under sådana förhållanden. Vi behöver göra allt vi kan för att inget barn ska behöva leva i fattigdom.

  96. Varför är det en dum debatt? Debatten om curlade barn? Varför kan man inte debattera om detta bara för att det finns fattiga barn i Sverige? Varför måste de två debatterna vara exempel mot varandra? Jag förstår inte. Visst är det djupt tragiskt att många barn har föräldrar som inte kan/har råd/ orkar/ vill curla det minsta, men att packa matsäck, skjutsa barnen, leka eller hjälpa med läxor är väl knappast att curla barnen! Det är att ta ditt ansvar som förälder! Punkt! Bara för att man debatterar om curlade barn, betyder inte det att man bortser från barnfattigdom och att alla inte har samma förutsättningar. Det är bara två olika debatter helt enkelt och tycker det är fel att detta inlägg skulle vara ett svar mot debatten om curlingföräldrar! Finns oändligt mycket mer att säga i båda ämnena, båda ämnen är otroligt viktiga tycker jag, men det ena ska inte jämföras med det andra. Det är min åsikt!

  97. Fast jag måste säga att jag tycker att båda debatterna är aktuella och viktiga att ha. Otvivelaktigt är det ju så att de barn som far illa av de anledningar du skriver i inlägget ovan är viktigast. Men faktum kvarstår, vi som inte har de problemen att tampas med i vår vardag faktiskt curlar sönder våra barn. Vi gör dem knappast en tjänst med att sopa undan alla hinder för dem och servera livet på ett gyllene fat. Så, den ena debatten eller diskussionen måste väl inte utesluta den andra?

  98. Men du diskuterar ju äpplen och päron. Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag arbetar som kurator och träffar dagligen ungdomar som har problem just därför att de är curlade men även ungdomar är traumatiserade på grund av övergrepp och eller missbrukande föräldrar. Båda behöver hjälp fast på olika sätt. Att vara curlad är inte som du skriver “packa en matsäck, hjälpa med en läxa, ställa fram frukost, lyssna färdigt, gå på ett föräldramöte, vara klassförälder, leka, tjata, skjutsa och hämta från aktiviteter och sitta uppe och vänta sent om natten” det är “normalt” ansvarsfullt föräldraskap. Curla däremot, innebär att förhindra att ens barn slipper uppleva obehag, förluster och misslyckanden i livet. Upplevelser och känslor som är naturliga i livet och som barn måste få erfara för att sedan stå rustade inför ett moget och ansvarsfullt vuxenliv. De barn som inte blir curlade men som naturligtvis får sina behov tillgodosedda tror jag är framtidens vinnare. De kommer att vara trygga i sig själva, resa sig från motgångar och med nya krafter ta tag i de utmaningar som alla människor ställs inför. Curlade barn däremot kommer stå frågande den dagen verkligheten knackar på och ingen finns där som sopar undan problemen. Denna debatt förringar inte att vi även pratar om barn som lever i socialt armod men det är som sagt två olika debatter.

  99. Tänk om fler politiker kunde prata som du gör!

    Jag tror det är en omväg att peka ut individer och säga att de gör fel, som i det här fallet curlande föräldrar. Istället borde vi prata om problemen på en strukturell nivå – vad är det i vårt land som gör att föräldrar måste curla?

    Alf B Svensson säger att curlandet är ett sätt att kompensera för den lilla tid hårt arbetande föräldrar kan ge sina barn. Många medelklassföräldrar kanske längtar efter mer tid att umgås med sina barn och skulle föredra det framför mer pengar i plånboken? Kan vi då diskutera kortare arbetstider, eller till och med ovillkorlig basinkomst för alla, istället för nya jobbskatteavdrag? Det skulle också kunna hjälpa människor utanför arbetsmarknaden (läs fattiga föräldrar) att få en chans till meningsfullt arbete.

    Sen borde det självklart göras en genusanalys på problemet. Förmodligen är det fler mammor än pappor som curlar. Vad beror det på?

    I en alltmer individualistisk samtid där det blir lättare att hamna utanför samhället är det inte konstigt att föräldrar vill skydda sina barn från det ökande utanförskapet och fattigdomen. Valen du gör idag bestämmer var du är om 10 år. Rätt skola, rätt kompisar, rätt vård, rätt fritidssysslor, rätt egenskaper, rätt miljö, rätt bostadsköp.. Det här är en enorm stress och oro som vi lever med dagligen när allt vi vill är att garantera våra barn en bättre framtid. Förut kunde de flesta säga att framtiden ser ljusare ut, därför att samhället blev mer jämlikt. Men vad säger vi till våra barn nu, när statistiken går åt fel håll? Vi säger “här – du får allt du vill ha, och ta gärna lite till”.

    1. “Förmodligen är det fler mammor än pappor som curlar”…. eeeehhh??
      Underbart med mansgrisar som har en massa förutfattade meningar…

      1. Historiskt sett så har det varit män som stått för det betalda arbetet och kvinnor som stått för det obetalda hemarbetet. Såna orättvisa mönster är liksom en av anledningarna till hela kvinnorörelsens existens.

        Det är förstås mansgrisigt att det varit och fortfarande är på det sättet, och jag tycker snarare att det är BRA att fler män uppmärksammar det och går med i feministiska rörelsen.

        Det är INTE underbart med mansgrisar som har en massa förutfattade meningar. Låt oss ändra på det tillsammans! 🙂

          1. Men när jag läser din kritik igen så vill jag ta bort min ursäkt, eftersom jag säger att det “förmodligen” är fler mammor än pappor som curlar.

            Men jag tror det är viktigt att försöka förstå VARFÖR problemet med övercurlade barn uppstått! Och om det nu handlar om tidsbrist så är det intressant att ta på sig genusglasögonen, eftersom kvinnor lider större brist på fritid i och med att de i större utsträckning står för det obetalda arbetet hemma.

  100. Jag tycker du blandar ihop äpplen och päron. Barnfattigdom och klassamhälle är en sak, uppfostran något annat.

    1. Vi har alla olika förutsättningar att uppfostra våra barn, vilket rimligen är ett resultat av klassamhället. Jag har hört historier om familjer i Sverige där syskonen får ta hand om de yngre barnen varje dag och kväll därför att föräldrarna har dåligt betalda jobb med extremt obekväma arbetstider.

      Rika familjer har möjlighet att köpa hushållsnära tjänster där barnen slipper städa, de får hjälp med läxläsning, eller skjuts till träningen.
      I andra familjer får (i allra högsta grad kvinnor) jobba både på sitt betalda RUT-arbete och obetalda hemarbete.

      Jag önskade att vi hade en politik som inte skapade de här olikheterna. Men än så länge skapar besluten olika ekonomiska förutsättningar att uppfostra sina barn på.

      Otroligt intressant diskussion!

  101. Tack Clara, för att du sätter ord på mina tankar och funderingar och åsikter i denna debatt!!!!!! Har liksom gnagt på mig att debatten helt plötsligt bara handlar om bortskämda barn! Större problem i dagens samhälle tror jag handlar om det du skriver; alla de barn som mår dåligt för att de inte har nån vuxen som bryr dig och tar sig tid; kan vara frånvarande föräldrar, sjuka föräldrar men också närvarande föräldrar men som bara är närvarande rent fysiskt och inte lyssnar…. Än en gång tack för ditt blogginlägg!!/ Cajsa

  102. Diskussionen om curlade barn behöver vi också, förutom att prata om de barn som har det svårt. De tar nämligen resurser från just de barn som behöver mer hjälp, i skolan, vården, samhället. Pengapåsen är inte oändlig och om vi får grupper som är priviligerade men som ändå inte bidrar pga sin uppfostran så får de som verkligen har problem ingen hjälp, då de inte har resursstarka föräldrar som kräver både det ena och det andra. Men visst är det typiskt att just det här får så stort genomslag.

  103. Så bra skrivet Clara!
    Min treåring lärde sig ett nytt ord för nån vecka sen ( ordet katastrof). Hennes pappa pratade om nåt på jobbet och sa “åh, det e en katastrof!” varpå hon svarar “Nej, pappa, e ingen katastrof. Vi har hus”. Vi har å mkt att lära oss av våra barn.

  104. Tycker du tar upp ett väldigt viktigt ämne! Det enda som jag tycker du gjorde fel i är att dra medelklassen över en kam. Ja, majoriteten inom “medelklassen” har det kanske så bra, men dåliga föräldrar finns överalls. Pengar ger inte lycka.
    Jag har själv bevittnat detta, där föräldrarna har hutlöst med pengar, men de spenderar helre tid på jobbet än hemma. De har oerhört svårt att ge upp sin tid för att umgås med sina barn. “Det klarar du väl själv” är det ständiga svaret, och att konstant höra det som barn sätter oerhörd press… Sen när vi blev äldre var det dessa barn som tyckte det var kul att ha extrema hemmafester med droger och sprit. För det var ju ändå ingen där hemma som brydde sig! Tycker inte man ska glömma dessa barn heller, bara för att det finns pengar i hushållet betyder det automatikt inte att allt är bra. Istället för att säga “medelklass” eler någon klass över huvud taget skulle jag istället kalla det “medel-svensson”, där curlade barn med egen iphone i ett kjedjehus är vanlig standardmodell.

  105. Det ena utesluter inte det andra!
    Bara för att folk är fattiga så betyder det inte att människor i andra familjer inte ska SLUTA curla sina ungar.
    Curlade ungar är ett problem och mesiga och tafatta föräldrar likaså.
    De borde ge sig själv en fet jävla spark i ändan och sätta gränser åt sina olydiga ungar.
    OAVSETT om det är krig i världen eller folk är fattiga i förorten. Än en gång, varför ska det ena utesluta det andra????

  106. “Vilken jävla dum debatt. Prova att höja blicken en gång.”

    Så sant! Alltid ska vi överprivilegierade hitta något löjligt att klaga på i stället för att se de verkliga problemen. Tusen tack!

    1. Det finns flera verkliga problem. Curlade barn är ett av dem, men det kräver förstås viss pedagogisk och psykologisk sakkunskap för att man ska förstå vad det leder till i längden. Så det kan säkert verka som ett icke-problem på ytan.

  107. Ok, till viss del kan jag hålla med, men, som boende i ett socialt utsatt område funderar jag ofta på hur föräldrar med låga eller inga inkomster eller uppenbara sociala problem låter barnen sätta agendan för inköp och prioriteringar hemma. Just där det skulle behövas ordning är man ofta extra snäll mot barn (kanske för att kompensera ett dåligt samvete).
    Min erfarenhet är att barn söker tydlighet och ansvarstagande hos vuxna. Att testa gränser är en naturlig del av det.
    Om de vuxna hela tiden ger efter blir barnet osäkert och testar ännu mer. Lätt att det blir kaos, jag ser det dagligen.
    Att ställa upp för sitt barn ska man ju göra men med en målsättning att det är ömsesidigt, det är när just den biten saknas som det blir bortskämt/curlat. Och det skapar problem i alla typer av familjer och är definitivt inte bara ett medelklass problem.

  108. Så ofantligt bra skrivet, Clara!!!! Tänk om vi kunde lägga ner samma energi på att debattera OCH hjälpa de barn som ingen curlar! Detta delas vidare.. definitivt!!

  109. Nej Clara, det här inlägget var inte bra. Tror det till mångt och mycket beror på att du missuppfattat innebörden av “curling”. Läs kommentarerna ovan så ser du många bra exempel på vad curling egentligen är.

    Tänk på hur sporten curling går till, några sopar banan framför klotet så att det ska kunna ta sig fram utan några som helst bekymmer. Barnet är stenen som får glida genom livet utan att stöta på minsta motgång, medan föräldrarna är de som sopar undan allt som kan tänkas vara lite jobbigt så att barnet aldrig ska behöva uppleva några som helst obehagskänslor. Dessa barn blir emotionellt handikappade och lär sig inte att hantera motgångar.

    De exempel du ger har inget med curling att göra. Och att dessutom blanda in barnfattigdom i diskussionen blir ju bara helt fel, som så många andra för mig påpekat. Båda diskussionerna behövs i samhällsdebatten och det ena behöver inte utesluta det andra.

    1. Håller med. Jag tycker att Clara kunde läsa på om curlade barn och sen skriva om inlägget. När man skriver i ett så stort forum som hennes blogg är kunde man vänta sig att hon som professionell skribent gjort ordentlig research innan hon uttalar sig.

  110. En tanke bara, är det omöjligt för fattiga barn att blir curlade? Sen så tycker jag också att båda debatterna behövs, för de är helt olika saker men båda kan leda till missnöjda och besvikna vuxna. En annan tanke: Är det kanske rentav bättre att leva i ett “fattigt” men kärleksfullt hem där man får lära sig att ta ansvar än att bli curlad?

  111. DETTA VAR VÄL INTE BRA SKRIVET?? Herregud, så dumt.

    Bara för att det finns fattiga folk, barn till alkoholister, krig i andra länder osv så betyder det väl inte att man ska sluta curla medelklassungar??

    Bra att man lägger fokus på att föräldrar nu för tiden är fullständigt tafatta och inkompetenta när det gäller barnuppfostran.
    Jag är förskollärare och jag ser detta dagligen!

    Hur svårt kan det vara att sätta ner foten och visa vem som bestämmer? Varför dansa på öronen för ens unge?? Lär barnet att det finns gränser, hur man uppför sig, att visa respekt och förståelse för andra. Att vara universums centrum konstant är inte bra för någon.

    Varför ska detta tystas ner för att det finns barn som far i alla i andra hem??? Kan man inte koncentrera sig på båda fallen?? Sluta curla sina ungar OCH samtidigt skänka en tanke till andra som inte har det så bra som oss. MÅSTE MAN VÄLJA??

    Riktigt korkat och alla ni som bara sitter och nickar med och tycker det är bra, tänk er för och läs igen. Är det så jäkla bra? Nä!

    1. Oj det var ord och inga visor, kan inte låta bli att undra hur det är att ha barn på en förskola där personalen ser på föräldrar som “fullständigt tafatta och inkompetenta när det gäller barnuppfostran”.. Rakt av sådär som det låter utan undantag eller? Hårt.
      Och vadå sätta ner foten och visa vem som bestämmer? Självklart är jag vuxen och tar de beslut som ska fattas av den vuxne. Men jag skulle aldrig uttrycka mig på det viset. Mina barn är empatiska och respektfulla, så det finns olika vägar att gå. Jag har inte läst D.E:s bok men det jag har hört gör mig väldigt skeptisk.
      Jag tycker att jag sätter gränser och uppfostrar, ibland känns det självklart och enkelt, ibland är det en balansgång hur mycket man ska hjälpa till. Curlingdebatten blir så svartvit, sopa banan helt eller tvärtom.
      Med sunt förnuft och massor av kärlek blir det bra tror jag..

      1. Då är det nog inte du som är en typisk curlingförälder. Men de finns. Och motsatsen är inte att man ska fostra utan respekt för barnet. Någon måste ändå ha sista ordet och barnet blir ju totalt förvirrat om det inte är föräldern som har det. Det betyder trygghet.

        1. Hej Lina, jag förstår det, jag håller med men jag reagerade på Emelies hårda ton och sågning rakt av av dagens föräldrar.

  112. Hej Clara! Mycket välformulerat. Jag jobbar i ett missbruksprojekt på Sveriges Kommuner och Landsting där en del handlar om barn- och föräldraperspektivet – hur ska man stödja dessa ungar som du skriver om? Vi har gjort en nationell kartläggning som visar att barn i familjer med missbruk löper ökad risk att utveckla egna problem. Ändå är en god relation mellan föräldrar och barn en viktig skyddsfaktor för barnen och barn som blir sedda/får stöd tidigt mår bättre än barn som inte får det. (62 % av föräldrarna har barn under 18 år som får ta vuxenansvar.) Kika här: http://kunskaptillpraktik.skl.se/utvecklingsomraden/foraldrastod

  113. Förringa inte problemet med curlade barn. Barn som aldrig får lära sig att ta besvikelser och nederlag (t.ex. i fråga om vilja i förhållande till föräldern) kan få psykiska svårigheter i högre ålder när det gäller att tackla de besvikelser och situationer där man inte “får som man vill” som obönhörligen kommer. Tänk dig också vilken mardröm det är för lärare om de har 25 barn som alla är vana att alltid få sin vilja igenom och vara i centrum. De “curlade barnen” är ett viktigt problem som måste diskuteras och det har inget att göra med fattigdomsdiskussionen som naturligtvis också är viktig. Precis som andra här skrivit tycker jag inte heller att din definition av curlade barn stämmer överens med den som åtminstone tidigare varit gängse i diskussionen.

    Det här är inget icke-problem, som du vill få det att låta som. Det är stort problem, precis som barnfattigdom m.m. är. Men att man diskuterar det ena tar inte bort något från det andra.

    1. Konsekvenserna av curling är mer omfattande än vad man i första anblick får för sig. Att föräldrarna inte tar på sig föräldraansvaret att uppfostra sina barn till ansvarsfulla individer och medmänniskor utan servar sina barn till 100% utan att inse att de på detta sätt skapar mer eller mindre empatilösa egoister som kommer att få stora problem både med sig själva och i samhället. Dessa problem syns redan i skolan.

  114. Suck
    Det ena utesluter väl inte det andra?

    Håller med om att det du skriver om också ska tas upp men jag tycker också det är bra att det tas upp om curlingens baksida. Inte en dag för sent.

  115. Ännu en som inte håller med. “Curling” är en komponent i ett modernt föräldraskap som sannolikt inte är nytt, dock mer vanligt idag. Det leder till psykisk ohälsa. Ångestrelaterade sjukdomar ökar explosionsartat. Vi börjar se konsekvenserna av detta bland unga vuxna. Personlighetsstörningarna ökar, dessa hänger ihop med empatistörning och troligtvis anknytning. Att växa upp i ett hem med sämre ekonomiska förutsättningar är inte en anledning till framtida ohälsa. Titta bara på hur tidigare generationer har haft det.
    Familjer med psykisk ohälsa och missbruk skapar naturligtvis inga goda förutsättningar för en växande individ och de är ofta inte så ekonomiskt starka. Det största problemet idag enligt mig är det fokus på status och konsumtion. Tid med barnen är inte prioriterat. Vi går miste om möjligheten att skapa trygga individer som blir mätta på omsorg. Dåligt samvete och tidsbrist är anledningen till “curlandet”. Det är alltså ett symptom på ett större problem i samhället. Mycket viktigt att debattera.

  116. Håller med om att det är fruktansvärt och orättvist att inte alla barn får uppleva det du radar upp. Alla barn har rätt till det. Däremot är det inte curling du beskriver utan helt vanlig omsorg.

  117. Jag tycker också att detta inlägg är bristfälligt, eftersom hon diskuterar huruvida vi skall curla eller borde önska curla behövande barn. Enligt mig behandlar detta inlägg egentligen två skilda problem som existerar bland våra barn och dess tillhörande familjer: oss. Och vi.

    Jag arbetar själv inom skolan och möter barn och dess olika klasstillhörigheter. Det finns självklart både bortskämda och curlade barn, samt de som är vanvårdade, eller andra barn som lever i barnfattigdom. Därtill finns även alla barn däremellan – inget problem är det andra likt. Diskussionen bör dock inte innehålla viljan att curla dessa barn som, av olika anledningar, behöver stöd. Istället tycker jag det borde handla om omvårdnad, omtanke, och givmildhet. Ingen av dessa nämnda faktorer sammanfattar “curling”.
    Det är fel uttryck vilket berör inlägget otaktiskt rakt igenom.

    Självklart förstår jag dock hennes budskap – att vi behöver öppna ögonen för barnfattigdom. Vi behöver utveckla resurser och taktik för att bemöta de barn och föräldrar som lever i denna situation.
    Häri finner jag många engagerade människor. Det finns ett flertal olika communities där den som vill kan hjälpa dessa familjer! Vad som fortfarande fattas är att lyfta detta till en politisk nivå, eller andra plattformer där förändring kan ske.

    Dock vill jag också tillägga att det måste komma till ytan att många barn beter sig oerhört illa på grund av att de är bortskämda. Jag har länge väntat på att detta dilemma skall nå media och är både tacksam och glad att den äntligen har nått dit. Därav vill jag inte nedtysta den. Och håller inte med Clara när hon vill beskriva detta som ett “medelklassproblem”. Det är inte sanning, det är återkommande oavsett klasstillhörighet.

    Allt som allt behöver vi ta ton för våra barn och nästkommande och försöka skapa det bästa för dem.

  118. Kloka ord och tankar som vanligt. Debatten om de curlade och bortskämda barnen är så sjukt tröttsam. Det är ju inte direkt något nytt som kommer från de här “experterna”. Äldre har alltid “förfasats” över den yngre generationen. Även de gamla grekerna…

    “– Ungdomen, har aldrig varit så slapp, hållningslös, ouppfostrad och haft så lite över för de vuxnas lärdomar, – som nu.”
    -Sokrates
    400-talet f.kr. grekisk filosof

  119. Hallå!
    Sonen visad mig på detta inlägg. Han anser att han nog kan räknas som curlad. Han är redan25 år. “Sluta morsan jag klarar mig”
    För mig betyder det omtanke,visa på vad som är rätt och riktigt gällande det mesta, mat, motion hur man är mot andra.
    Han är en oerhört omtänksam, empatisk och ödmjuk person.
    Han klarar utmärkt att laga bra frukostar och övriga måltider.
    Jag som jobbat i 45 år som lärare vet att de som vi behöver hjälpas åt att bry oss om är precis de icke curlade barnen.
    Vi som vet kan räckas till för flera.
    Birgitta

  120. Barnfattigdomen minskar enligt senare undersökningar. BRIS använder inte längre begreppet.
    Det det stora antalet barn saknar idag är närvarande föräldrar vilket ger en otrygghet som följer med individen hela livet. Det skapar även ett ängsligt samhälle. Människor som inte vågar följa sina egna drömmar, stå för sina åsikter, gå sin egen väg. “Curlandet” är ett symptom på detta.

  121. Båda är ett stort problem! Men att curla är absolut inte en lösning till någonting, tvärtom gör det vilken som helst situation bara värre!

    Man kan inte definiera curling som ett visst aktivitet, det är hellre ett tankesätt. Det kan ju hända att det finns föräldrar som älskar att åka till ishockey-träningar varje kväll med sina barn, och då är det inte fråga om curling. Föräldrar som curlar är rädda för att låta barnet bli besviken. Och de sliter ihjäl sig själva hellre än ser sina barn besvikna eller ledsna.

    EXEMPEL: mamma har lovat till lilla Sven, att de far till simhallen på helgen. När de sedan står utanför simhallen märker de att den är ständg. Sven blir förstås jättebesviken, kanske till och med arg. Mamma som curlar gör vad som helst för att Sven inte skulle behöva vara besviken: hon kan t.om köra en timme bara för att komma till en annan simhall, även om hon inte själv skulle vilja eller ha tid för det. Hon är rädd för Svens negativa känslor, och det blir Sven också, med tiden.

    Mamma som inte curlar, skulle bara försöka hjälpa Sven att komma över besvikelset: “Okej, nu är det så här, och jag ser att du är jätteledsen.” (Och kanske senare:”Vad kan vi göra för det?”) Och när Sven har varit arg och sur tillräckligt länge (de brukar inte orka hemskt länge med det), kan hon kanske öppna diskussionen: “Vad annat kunde vi hitta på?” Sven kan ju då också komma med bra förslag. Och här tycker jag till och med, att om han föreslår att åka till grannstadens simhall med en timmes bilfärd, och mamma tycker att det är ett jättefint ide med ett sådant gemensamt utflykt, så då är det bara att fara – och då är det inte heller curling!

    Att curla är att förbjuda vissa (negativa) känslor hos barn. Det är väldigt ohälsosamt. Jag hoppas att ingen behöver bli utsatt för sådant.

  122. Som många andra har sagt så tycker jag du blandar ihop “curling” med “omsorg” och “föräldrarskap”.

    Att sopa vägen för barnen är inte ALLTID fel men det är fel att ALLTID göra det.

    Däremot tycker jag SJÄLVKLART att det är tråkigt att debatten om barnfattigdom får så lite utrymme. Men att vara tyst om ett problem löser inte ett annat. Det är ju som att säga att bara för att det finns barn som inte får några julklappar, så får vi inte prata om problemet att de FLESTA barn får alldeles för mycket.

    Jag tror inte att en medeklassföräldrars barnuppfostran har så mycket att göra med fattiga barns barndom.

  123. Den här posten väckte onekligen debatt. Givetvis är barnfattigdom ett stort problem. Och ja, jag kan hålla med om att den mediala diskussionen om barnuppfostran ofta är alltför ensidig och klassblind. Men jag kan också hålla med om att inlägget är tämligen onyanserat. Somliga problem handlar inte (enbart) om klass.

    Det jag har haft särskilt svårt att släppa sedan jag först läste detta inlägg är följande mening där “Barn till alkoholiserade föräldrar, till föräldrar som brukar våld mot varandra eller mot barnen” ställs i motsats till curlade medelklassbarn. Alkoholism och våld i hemmet förekommer i alla samhällsklasser. Ett hem präglat av alkoholism och misshandel behöver inte betyda ett hem i materiell fattigdom. Alkoholiserade och våldsamma föräldrar kan faktiskt till och med framstå som curlande – som när det dåliga samvetet leder till ett överdrivet kompenserande under nyktra perioder.

    Jag tyckte om att du häromveckan önskade dina läsare en nykter jul. Men att beskriva alkoholism på det svepande sätt som görs i detta inlägg hjälper inte de barn som lever med alkoholiserade föräldrar/vårdnadshavare och för vilka julen ofta är ett helvete – oavsett hur många eller få julklappar de får.

  124. Jag förstår tanken i din artikel även om jag tycker det du börjar skriva om borde vara en dialog som är större. Barn är bortskämda med bristen på att tvingas ta ett beslut och en dag kommer en vuxen verklighet som de ska hantera och de ska styra och ta hand om Sverige och tyvärr ser jag inte hur det ska fungera. Har dagligen kontakt med barn/ungdomar, där det givetvis finns de som har fått en bra grund – men tyvärr är de flesta så förvirrade och osäkra att ögonkontakt med en vuxen, att själv föra sin talan med ett korrekt språk eller att ta ett beslut och svara på en fråga inte är i närheten av en självklarhet…

  125. Så läskigt hur fast man är i sina medelklasstankar! Jag blir rädd för mig själv. Tack för att du rörde om i mitt huvud litegranna 🙂

  126. I den här texten får du det att låta att sund och “vanlig” uppfostran är att curla sitt barn. Har klyftan mellan “Vanliga” barn och som har det dåligt blivit så stor att det ska ses som curlande att man hjälper med läxan eller kanske sätter en ostskiva på barnets macka? Och att icket curlande barn är dom som inte har råd med nya gympaskor eller har frånvarande föräldrar?

  127. Clara, du är fantastisk. Bra skrivet. Perfekt nu till jul och allt när så många är upptagna av julklappar mest. Gud välsignelse dig och god jul!

  128. ja jävlar vilket inlägg och vilken intressant diskussion. tror aldrig att jag har känt mig så träffad av nåt av dina inlägg nån gång. inte för att jag är förälder men för att du belyser ett tolkningsföreträde som jag aldrig reflekterat över förut.

    och hela denna grej med curlingbarn gör mig så.. ja vansinnig, hur.. ATT man ens kan komma på att lägga en problematik på barn… att lägga skulden för vuxnas beteenden och tillkortakommanden på ungar. jag bara tacklar det inte. jag tycker det är så osmakligt att höra vuxna sk. bildade människor (som tex eberhardt) prata om hur ungar är ett problem. man riktar debatten mot och lägger skulden på de mest underordnade i vårt samhälle i stället för att titta på sig själv och ta ansvar för den man är, vad man har gjort och den värld man skapar. så fegt, enkelt och samtidigt så fullständigt avslöjande om det barn man själv har inom sig.
    lite samma sak som att det nästan alltid är rubriker och artiklar i stil med “kvinna våldtagen” i stället för “man våldtog kvinna”. man väljer aktivt att ta bort förövaren (agenten i meningen om jag inte har glömt min grammatik helt) och lägger fokuset på offret, det får stå för hela handlingen, ansvaret inkluderat.

  129. Curla är INTE att Packa en matsäck, hjälpa med en läxa, ställa fram frukost, lyssna färdigt, gå på ett föräldramöte, vara klassförälder, leka, tjata, skjutsa och hämta från aktiviteter och sitta uppe och vänta sent om natten. Det är att ta föräldraansvar, annars kan man ge fan i att skaffa barn. Curla är att låta barnens bestämma, avgöra och ta ansvar för saker som dom inte klarar av eller ska göra…..PUNKT!!!!
    Mao särskilja socioekonomisk problematik och curling och även på god föräldranärvaro och curling.
    Tack för ordet

  130. Rubriken är märklig. Dum.
    “Problemet (i bestämd form singular?!?) är inte barn som curlas utan barn som aldrig curlas.”
    – Barn som curlas för mycket och barn som aldrig curlas är väl självklart två helt separata problem. Där det sistnämnda i min värld uppenbart är värre.
    Men varför ställa dessa tillstånd mot varandra överhuvudtaget? Vad vill man med det?? Raljera kanske.

  131. Jättebra att du lyfter detta! Har också reagerat på kommentarerna ifrån bl a Eberhardt. Jag känner inte igen den verklighet han beskriver.. Man kan diskutera curling, den debatten behövs också, men att skriva att “barn” curlas som om detta är hur barn rent allmänt har det blir fel..

  132. Ja, visst är det så! Fortsätt curla för det finns barn som aldrig blir curlade. Ni blundar för problemet, för att det finns andra som har det värre. Låter väldigt förnuftigt…

  133. Att curla barn handlar inte bara om att skämma bort dem! Även barn vars föräldrar har det ekonomiskt sämre ställt kan bli curlade. Curling handlar om att inte sätta gränser för sitt barn, att ursäkta allt barnet gör, och låta barnen göra vad dem vill utan kontroll. En hel generation barn växer upp utan att uppfostras ordentligt, vilket gör att de inte tar ansvar, de kan inte hantera konflikter, och mår ofta psykiskt dåligt som vuxna för att de inte förberetts på ett liv i den riktiga världen, den världen där din mamma eller pappa ursäktar allt du gör och du får bete dig hur som helst utan konsekvenser. Det märks extra tydligt i skolan. Barnen har ingen respekt för lärare och när dessa försöker strukturera och barnen inte tycker om det går de till andra lärare eller föräldrar och klagar. Det finns jättemånga barn som far illa av olika anledningar, men att curla ett barn är att för alltid göra dem en björntjänst! Att lära barn ta ansvar, att sätta gränser och samtidigt ge kärlek är den bästa kombinationen. Man ska våga ta föräldrarollen och inte bara vara “vän” med sina barn. Det är otroligt okunnigt att säga att debatten om curlade barn är dum. Det får nämligen allvarliga konsekvenser. Att skämma bort sina barn då och då är inte fel, men att förbehållslöst ge dem allt de pekar på gör att de kommer få det svårare att fungera i samhället som vuxna.

  134. Tack, det var bra skrivet. Många barn som far illa i Sverige vilket många bortser ifrån.

  135. Hej Clara!
    Jag tycker att du blandar ihop 3 saker. Och det verkar som om du har missuppfattat ordet curling.

    Att hjälpa sitt barn med läxorna är inte att curla. Att göra läxorna åt barnen är att curla. Vilket sker i mina barns klass åk.2.

    Att göra iordning matsäck till sina barn är inte att curla. Men att gång efter annan gå upp 3 timmar tidigare för att baka ett speciellt sorts bröd för att barnet vill ha det i matsäcken, är att curla. Ett exempel ur bekantskapskretsen.

    Att ställa fram frukost till en trött 7 åring är inte curling, men att bre 15-åringens morgonmackor för hen tycker att det är jobbigt att göra det själv. Även detta ett exempel ufrån bekantskapskretsen.

    Lyssna färdig, gå på föräldramöte, tjata, leka har med curling att göra förstår jag överhuvudtaget inte.

    Curling, barnfattigdom och ointresserade föräldrar är 3 olika saker och jag tycker att det är synd att du ställer de mot varandra.

    Och curlande är definitivt inte bara något som hör till medelklassen. Ett av de mest curlade barn jag känner har en ensamstående mamma som jobbar inom vården.

    1. Vad tror du är anledningen till att så många föräldrar curlar sina barn?

      Jag tror, vilket också nämns i artiklarna, att tidsbrist är en av anledningarna till att föräldrar curlar. En har inte tid att umgås och finnas för sina barn i den utsträckning föräldern vill. Därför kompenserar de naturligtvis på olika sätt, ibland genom att ge dem mer än de behöver.

      I rika familjer har en råd att kompensera för tidsbristen. Jobb med betalda semestrar, kanske till och med någon annan som sköter matlagningen eller läxläsningen. Städhjälp och matkassar till dörren.

      I fattiga familjer försörjer föräldrar sig på otrygga tillfälliga anställningar, obekväma och oregelbundna arbetstider, besöker arbetsförmedlingen titt som tätt, söker uppehållstillstånd, psykisk eller fysisk vård utan försäkring. Listan kan göras lång.

      De här faktorerna är förstås starkt kopplade till de förutsättningar en har att uppfostra sina barn som en vill.

      Möjligheterna ser olika ut på grund av klasskillnaderna. Med de här olikheterna i tanken kan en nog påstå att barnfattigdom och curling nog ändå går att koppla ihop.

  136. Jag tycker att VARJE fall där barn och ungdomar far illa är viktiga! De måste alla vågas lyftas och tas i.
    Anar också att klyftan emellan de “curlade” och barn som lider av de saker som du tar upp i ditt inlägg, kan bli än större om vi fortsätter att just “curla” barn och till viss mån även oss själva, om vi inte vågar se problemet. Orsak eller verkan?
    Att säga att det är medelklassen som återigen sätter agendan om vad som pratas om är ganska kraftigt uttryckt då det nog är få som anser att “curling-problemet” är viktigt, som i och med det påstår att de andra sakerna i och med det är oviktiga.

  137. Åh, jag ser i kommentarerna att du fått kritik för att blanda ihop omsorg och curling men det är ju precis det som du pekar ut i texten, att det som bör vara omsorg ofta idag ses som curling. Absolut, curlade barn finns men motsatsen finns också. Jag kommer från ett privilegierat övre medelklassamhälle, har bott i villa, föräldrar med schyssta löner och jobb, villaidyll. Jag har ingen hemsk uppväxt, men jag veta att min mamma är väldigt stolt över att jag minsann inte blivit något curlingbarn och väldigt självständigt. Det är väldigt sant, jag är 25 och klarar mig själv väldigt bra ute i världen. Dock som en nära vuxen sa till mig så hade jag inte precis dött av det som idag kallas curling för många. En frukostmacka som någon annan gjort i ordning en gång, glass när man är sjuk, inte behöva åka själv till alla aktiviteter, föräldrar som hämtar och lämnar istället för att gå och lägga sig när jag som liten tonåring började vara ute, någon extra present för jag var värd det, inte behöva ta vuxenansvar för litet småsyskon och hund. Min vänners föräldrar i gymnasiet undrade alltid varför jag aldrig hade föräldrar som var närvarande.

    Så absolut, jag tror att curling på samma sätt som att alltid sopa banan är dumt, men i media tycker jag också, som många skriver, att mycket som räknas som curling bara är omtanke. Jag hade gärna varit curlad – någon gång, då och då. (Du har absolut inte blandat ihop detta Clara, men många i kommentarerna)

  138. Debatten är inte alls dum, men du har inte förstått begreppet curling, Clara! Det du tar upp som exempel är ju inte curling! Det är vanligt föräldraskap, vilket somliga kan behöva stöttning i, men begreppet curling handlar ju om andra saker!

    1. Varför är inte det att bli curlad. Bara för att du tycker att det är vanlig föräldrarskap betyder det inte att det inte är att bli curlad.

  139. Håller tyvärr inte med dig! Det du beskriver är två vitt skilda problem. Önskar samhället vore utan båda dessa! Jag är lärare och handskas med detta varje dag!

    Med vänlig hälsning Malin

  140. kom igen! du kan inte mena att alla arbetarklassbarns högsta dröm är att ha det som medelklass barn har? tycker du demoniserar underklass/arbetarklass familjer här!

  141. Detta kan vara det mest komiska jag läst i år…
    Jag håller med om att svenska barn curlas löjligt mycket sedan sen 80-tal… Och detta märks om inte annat på arbetsmarknaden där ungdomar förväntar sig oproportionerliga löner till deras kunskap, erfarenhet och utbildning…. Som chef ska man vara nöjd mer eller mindre att dom lyckas komma i tid till jobbet….
    Men att dra en parallell mellan bortskämda/curlade barn jämfört med barn som inte fått någon kärlek, eller någon trygg miljö att växa upp i (pga alkohol, etc) …. Hallå, nu snackar vi päron och apelsiner…
    Som förälder vill jag att mitt barn ska bli en person som får kärlek och trygghet att bli en person som presterar och får erkännande därefter..
    Tror att att man som förälder ska finnas där för sina barn och visa rätt och fel, men utan att curla sönder dom, så att de har en löjlig övertro på sig själva!
    Skillnad på “du kan bli vad du vill” (läs, studera, arbeta, kämpa dig till toppen) och “du är vad du vill bli” (läs. Jag vill, därför blir det så, utan ansträngning, för att min mamma sa att jag är bäst!)

  142. Hej.

    Jag tycker som många andra att det är en konstig jämförelse. Men sen har du rätt att curling kan vara ett problem, men vad bygger du din argumentation om att det är ett medelklassproblem på? Har du pratat med lärare om hur de ser på saken. Många jag pratat med menar att barn från alla samhällsskick curlas och att det syns i skolan. Hur föräldrar lägger sig i på en orimlig nivå. Alla kan inte jämt vara nöjda. Curling är inte knutet till pengar utan handlar om att frånta den viktiga läran om eget ansvar från sina barn.
    God Jul! Tack för en bra blogg

  143. Jag håller med dig Clara i att det ofta i media blir obalans i debatterade ämnen, och media har en otrolig genomslagskraft. Dock anser jag att båda ämnena är berättigade plats i media. Det är ett problem med barn som inte får uppmärksamhet alls, oavsett vilken samhällsklass de tillhör. Barn behöver (vuxnas) bekräftelse, inte deras pengar eller nya prylar, precis som vuxna. De behöver vuxna som visar dem hur relationer fungerar utan att berätta för dem hur de ska uppleva saker. (Å andra sidan tror jag många vuxna skulle tjäna på at lyssna på hur barn upplever saker och lära sig att lyssna mer på sig själva än vad “experterna” säger.) De behöver trygghet och omtanke, och de behöver få känna sig bekräftande och respekterade som självständiga individer, precis som vuxna. De behöver lära sig att ta ansvar för sina egna känslor, för motgångar och medgångar, och de behöver lära sig att våga dela sina upplevelser utan att deras upplevelser förklaras som felaktiga, precis som vuxna (Handlingar kan måhända vara felaktiga, men inte upplevelser). Ingen av dessa faktorer handlar om pengar, alla handlar om relationer. Relationer kostar inte pengar, relationer kostar tid, omtanke och empati. (Sen finns det relationer som kostar pengar också, och den som vill välja de relationerna har den möjligheten genom sin fria vilja.)

    Vad jag tycker borde diskuteras i media i så fall är vuxnas agerande. Vad gör en person med lite pengar mindre värd än en person med mycket? Vad gör en person med smutsiga och trasiga kläder mindre värd än en med hela rena? Vi kanske inte tycker så (offentligt) men det lyser i genom i våra handlingar. Och ett, handlingar ljuger inte, de berättar vem du egentligen är. Två, barn (och vuxna) gör inte vad du säger, de gör som du gör. Samtidigt försöker vi i det politiskt korrekta Sverige att inte göra människor olika genom att diskriminera bort dem, som med luciatåg utan pepparkaksgubbar och tomtar. Det är alltså inte okej att vara olik, inte okej att vara brun eller röd? Men alla är lika??? Alla är olika, men lika värda anser jag. Och så även våra barn. De bör behandlas som vuxna, men med aktning på hur deras individuella utveckling ser ut, precis som det inte går att tala med stadsministern och gruvarbetaren på samma sätt. Det är inte för att de är olika värda, det är för att de är olika individer med samma värde. Och för att kunna bemöta dem på deras plan måste vi lyssna på dem, ge dem tid. Om vi inte lever detta genom våra handlingar kan vi inte heller lära våra barn att göra så. Vi lär sålunda våra barn att saker är det som gäller, att pengar är lika med mänskligt värde. Vi diskuterar det (enligt mig) på fel plan och vi lever inte upp till vad vi säger.

    Det handlar inte om att curla och det handlar inte om samhällsklass. För mig handlar det om att se, respektera och ge sin tid åt barnen. Att lyssna på dem och stödja deras utveckling till vuxna självständiga individer som kan ta hand om sina med- och motgångar, bygga fungerande relationer och be om hjälp när det behövs. Och eftersom livet i alla åldrar innehåller motgångar, ser jag till att inte ta bort dem för mina barn. Vi behöver motgångar för att växa och utvecklas som individer. Men vi behöver också stöd ibland. Jag finns där som stöd om mina barn behöver det, och jag försöker lyssna och förstå efter bästa förmåga på hur de upplever livet. I slutändan finns inget rätt eller fel, bara olika resultat. Frågan är vilka resultat jag vill nå med att uppfostra mina barn, och snarare – vilka individer de vill bli.

    /tvåbarnsfar m.m.

  144. Jag tror inte på det här med curlade barn. För på papper skulle jag vara ett sådant, men det är jag inte. Jag är inte världsfrånvänd eller egocentrisk, jag förstår att man ska vara omtänksam och tänka på andra. Ändå har jag varit “bortskämd” under min uppväxt.
    Jag tror “curlade” barn har en viss personlighet som sticker i näsan på folk. Jag känner flera sådana, som går runt som om de äger världen. Det kommer alltid finnas sådana människor, oavsett vilken tidsålder vi lever i, det kommer alltid vara någon som bara tänker på sig själv.
    Att barn har iphones och andra elektroniska prytlar tillhör väl bara att vi lever i informations-eran, internet-eran, online-eran. Så fruktansvärt onödig debatt.
    Om det är nån debatt man kan få utav det här, är det väl en debatt om konsumtion.

  145. Hej!
    Ser många inlägg av lärare, socionomer och vanliga “experter” (främst män) som anser att Clara har fel i sak på grund av att NI minsan vet vad ordet Curla betyder. Därför tycker NI att hon har helt fel i sakfrågan. Ni stirrar er tyvärr (nästan medvetet verkar det i flera fall) blinda på de saker som hon räknar upp, men det finns flera nivåer och symboliker med det hon beskriver kring vilka som har förur till ordet i dagspressen. Det kan faktisk vara så “lite”, som att få frukosten serverad 1 gång under en månad. Det kan vara att någon frågar hur det gått i skolan, som tvättar hens kläder istället för att barnet kommer hem till en missär. Där den måste spela (ta) rollen som den vixna egentligen ska ha. Visst handlar det också om ouppfostrade barn som skriker om de inte blir curlade till ishockeyhallen eller gråter om de inte får en Ifone 5 i julklapp. Men varför ska bara sådana beskrivingar vara de som media skriver om. Varför ska pykologer som David Eberhardt vara motsståck för verkligheten, utan att han granskas. Tycker det är tragisk att han får så stort spel rum. Det är alltid enkelt att sitta bakom sitt skrivbord när man är en etablerad medelålders man och tycka saker när man har en bra inkomst. För övrigt tycker jag att flera kommentarer är på ganska tråkig sandlådenivå och att en del ligger på gränsen eller är rena person angrepp.

  146. Tack Clara. Underbart att höra ett förnuftets röst.
    Där har du David Eberhardt din jäkla psykopat!
    Det senaste i debatten han nu tog upp var att han tyckte vi skulle tillbaka till ett pre 50 tal där “disciplin” och barn behandlas som djur.

    Istället för att ta upp det riktiga problemet.
    För lite personal och för stora klasser.

    Jag tycker att ni som bara hakar på Oooookritiskt i hans “hittepå-teorier” bör läsa detta blogginlägg.

  147. Tack Clara!
    Än en gång sätter du ord på saker jag har haft snurrandes i skallen men inte riktigt kan formulera. Det är väl för underbart att vi kan älska våra barn “för mycket!”

  148. Håller inte alls med! Det är två skilda debatter som båda behövs. Barnfattigdom, barn som lever i misär och barn som far illa är fruktansvärt och självklart mer akut än barn som curlas. MEN

  149. Håller inte med! Det är två skilda debatter som båda behövs. Barnfattigdom, barn som lever i misär och barn som far illa är fruktansvärt och självklart mer akut än barn som curlas. MEN

  150. Ett mycket intressant inlägg i debatten och jag håller med dig i princip alla dina ståndpunkter. Dock är det en sak som jag ställer mig lite frågande till och det är när du skriver “När verkligheten faktiskt är att curlade barn ett privilegium för friska, välbetalda medelklassföräldrar”. I debatten om curlade barn så nämns det alltid klass och en stadig ekonomi, men att curla ett barn behöver inte betyda att hen överöser dem med saker som kostar pengar eller kräver att hen kommer från medelklassen eller uppåt.

    Under mina många år som lärare i olika sociala skikt har jag sett barn från arbetarfamiljer bli curlade, barn till arbetslösa som blir curlade. Det hela beror på vad man lägger in i order termen curling. För mig handlar det mycket om att barn inte får lära sig ta ansvar för sina handlingar och att det alltid är någon annans fel om man gjort något dumt.

  151. Curlar vi för mycket blir våra barn får de dåligt självförtroende eftersom de inte vågar göra något själva. Curlar vi för lite blir våra barn otrygga och får svårt för att lita på andra människor. RÄTT Curling är vad som behövs.

  152. Intressant är ju först att det är skillnad på curlade barn ( http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Curlingföräldrar ) och bortskämda barn. Dom kan vara lika och tom gå ihop ibland. Men dom är icke samma.
    Allt detta är ju dock olika typer ( om än något snarlika på sina sätt ) av problem. Inget av dem bör, för alla barns välmående, förringas och glömmas bort. Men att man för ut den ena i ljuset framför de andra kommer ske till och från.
    Självklart berör det folk olika och några kommer ta åt sig och andra rent utav ta illa vid sig, men så kommer det ju alltid vara oavsett vilket problem som belyses.
    Det finns ju fortfarande de som anser att barnaga ska återinföras, som ett exempel.

  153. Hur kan man påstå att barnfattigdomen är hög i Sverige. Jämför med vad? Jämört med när? Jag har svårt att hitta en jämförelse i något av perspektiven som stöder uttalandet.

    Ja, det finns fattiga, men att säga att Sverige som har minst asolut fattiga mot våra omländer och där den absoluta fattigdomen (dvs den man själv märker och inte den som jämförs med någon annan) har minskat från 3 till 1,3 & de senste åren. Ungefär.

    Klart det finns fattiga, men då beror det på att man jobbar för lite och bör då ha tid med barnen. Om “ickecurlingen” är ett problem (fånigt uttryck, det handlar om nåt annat) så är curlingen det också, men det är olika sakar. Att försöka försvara curligen med att det saknas omsorg hjälper knappast de som inte lär sig ta ansvar för att de curlas.

  154. Problemet är inte att du har diabetes typ 1 utan att jag har diabetes typ 2! Din ”logik” är ju likadan! Fast båda är ett problem så klart!!

    Och det som inte är ett problem för dig är kanske det för många andra! Har inte lärare rättighet att göra sitt jobb utan att bli avbruten hela tiden?? Lärare som inte har auktoritet är en dålig lärare, men i Sverige har lärare knappt rättighet att vara auktoritet! Och barns rättighet att lära sig saker i skolan utan att vissa elever stör undervisningen hela tiden?? Är det inte alls viktigt och värt debatt??!

  155. Tror att det både går att curla för mycket och för lite men framför allt på fel sätt. Trots att curling helt plötsligt blivit ett negativt laddat ord i detta sammanhang så innebär det ju även att föräldrar har inställningen att uppväxten ska ske så smärtfritt som möjligt och det är ju positivt! Rätt curling är att lyfta barnets självförtroende (och det innebär faktiskt att man som förälder ibland bör lösa problem åt barnet) och visa och ge trygghet genom att lyssna och vara närvarande (vilket ibland kräver hämtning och lämning på simskolan eller efter sena festen) . Fel curling är att barnet lär sig att självkänslan ligger i att hela tiden klara sig själv förutom när något negativt händer (inte helt ovanligt vad gäller barn) då det automatiskt är någon annans fel. T.ex är det kanske dags att inse att ett dåligt omdöme eller betyg i skolan kanske snarare beror på ett oengagerat föräldraskap (oavsett anledning) än på en orättvis och hemsk lärare…

  156. Trams! Att det finns barn i Sverige som ALDRIG har en vuxen som tjatar, lyssnar, följer till träning etc etc finns inte! Jag går upp 0430 och min äldsta dotter,11 år, vill att jag väcker henne för att vi ska äta frukost tillsammans (har gett upp hoppet om att få henne att fortsätta sova)
    Det finns stunder när jag hjälper henne att lösa ett problem men inte genom att lösa problemet åt henne, det lär henne ingenting annat än frustrationen att inte kunna lösa problem senare i livet! Det finns människor som inte gör annat än löser sitt/sina barns alla problem samtidigt som det finns människor som ger barnen verktygen att försöka lösa problemet själv innan man ber om hjälp eller ger upp utan att ha försökt! Men att påstå att tjata och gnälla är en del av det som uppfattas att curla känns som man inte riktigt förstår ordets betydelse!

  157. Jag tycker inte att sakerna som nämns i artikeln är att curla! Att hjälpa med läxor, lyssna färdigt och gå på föräldramöten mm. kan man göra oavsett vilket klasskikt man tillhör! Att curla är att dalta med sitt barn att göra saker åt dem istället för att hjälpa dem att klara av det själva, att hålla med dem bara för att det är enklare så för att slippa tjafs. Att curla sitt barn är inte att vara en bra förälder, att strunta i sitt barn är inte att vara en bra förälder. Nånstans där mittemellan kan man väl försöka vara. Det handlar inte om pengar. Tid handlar det däremot om, och visst kan det vara så att någon som inte har det så gott ställt måste jobba så mycket att tid till barnen är knapp, men jag tror ändå att det finns tid för kärlek och omtanke och att skapa förståelse sinsemellan. Så tycker jag, men jag har inte kollat ordlistan för vad som exakt menas med att curla ett barn. Men min åsikt är att det är att göra sina barn en björntjänst!

    1. Håller helt med. Jag har det inte gott ställt med pengar som ensamstående och lågbetald. Men jag hjälper mitt barn med läxorna, tar han till fotbollen, packar hans matsäck eller väska som ska med till pappan.. och han vet att jag älskar honom över allt annat. Han vet vad han har för rättigheter samt skyldigheter mot samhället och det sista är viktigt att vi lär barnen också och inte bara rättigheterna.

  158. håller inte riktigt med dig där.. Det är skillnad på att finnas där för ditt barn och att curla. Ett barn som blivit curlat, hatar ordet, kan i framtiden i tex tonåren få problem. Om du aldrig haft en motsättning i hela livet och helt plötsligt ska gå på gymnasiet eller högskolan där det ställs krav på dig så kan det bli en enorm kollision. Jag har sett detta på nära håll vilka konsekvenser det får att curla ditt barn. Det har ingen betydelse hur lite pengar du har, i Sverige, så kan ditt barn ändå vara älskat och välmående. Ett barn som curlas är inte välmående. Sedan barn till alkoholister och som lever i familjer med misshandel det är något helt annat. Barn som curlas är i princip omöjlig att ha som skolbarn för dom har inga gränser, inga regler och ingen respekt. Så det är i allra högsta grad en debatt som bör fortgå.

    1. Så bra svar.
      Att vara närvarande förälder har inget med curling att göra. Men att inte få sina basala behov tillfredsställda finns i alla samhällsklasser sett på nära håll ” rika” ha fullt upp med sitt liv och karriär att barn går hemma ensamma vardag som helg när föräldrar reser och behöver vila och egentid. Sedan sett mindre bemedlade ge omvårdnad å trygghet till sina barn och utifrån sin plånbok ändå är mer generösa på många sätt.

      Ja lyft fram de osynliga barnen alla måste hjälpas åt

  159. Curling är t ex att följa med sitt barn på lönesamtal med barnets chef. Att aldrig utsätta barnet för något jobbigt. Det du skriver är som tidigare kommentar INTE curling det är att vara en närvarande förälder. Det står “tjata” där bland dina exempel på curling. Det är verkligen inte curling.

  160. Det som framförs i bloggen är INTE curling utan normalt föräldraansvar! Att curla är ngt helt annat.

  161. Var för måste det alltid vara det ena eller det andra? Det är inte en tävling. Alla extreme är inte bra för barn eller vuxna för den delen. Blicken framåt.

  162. Alltså det nämns inte i artikeln att det är exempel på curlande utan att debatten borde också handla om barn som inte är curlade och som inte ENS får sina basala/självklara behov tillfredsställda! Visst barn som blir curlade lider också i framtiden. Det är väl ingen som motsäger detta. MEN barn som inte har någon, som inte får ens det basala är ett större problem och något samhället står tyst om! Det är DET artikeln handlar om och inte vad curling är! Det finns barn som inte får den omtanken och stöd från den vuxna världen som de behöver. Varför pratar vi inte om de här barnen? Så jäkla irriterande att vissa kommentarer här nedan verkligen bevisar att folk inte kan höja blicken och bara fortsätter prata om den jäkla curlingen. Suck!

  163. det blandas äpplen med päron här. Debatten om utsatta barn som ingen bryr sig om borde naturligtvis höjas.
    Men att curla har inget att göra med att ta föräldraansvar. Kanske tvärtom!? För att genom att låta barnen förhandla om allt möjligt så lär vi de inte vad som är ok att förhandla om och vad som icke är förhandlingsbart. Det är att göra de en otjänst. Vi finns liksom till för att tala om vad som är rätt och fel och som barn är det sunt att ifrågasätta eftersom det ju är en kontrollfunktion som talar om var gränsen går. Om ingen säger ifrån då, så är det ju svårt att veta vad som är ok.

  164. Jag är stolt över att jag har kunnat ställa upp för mina barn när det har behövts!

  165. Fast det här resonemanget är ju rätt onyanserat. Tror att det är helt fel att dra ”den där priviligierade medelklassen”- kortet i det här ämnet. “Brist” på curlade barn (eller egentligen är det väl utsatta barn hon skriver om?) finns nog lite överallt, även hos medelklassen, och är nog heller inte så ovanligt förekommande som lätt blir uppfattningen om man ställer olika grupper mot varann. Vilket jag tycker att hon gör helt i onödan. Förstår hennes poäng, men hon hade vunnit på att låta bli att fokusera på motsatsförhållandet, den retoriken är rätt tröttsam.

  166. Men för Guds skull sluta tjata om curling… Vad bloggen säger är är att det är magstarkt att det ägnas spaltmeter och debattprogram åt fenomenet curling när det finns så många barn som inte får sina mest basala behov mötta. Det står inte att curling inte finns, det står inte vad det är, det står inget om effekterna av det (vilket många debattörer gissar sig till i vilket fall som helst), det står att debatten INTE handlar om de mest utsatta barnen vars röster hörs minst. Och det är dem soffprogrammen, rubrikerna och debatten borde handla om. Skäms på er!

    1. Skäms på vem? Det är skribenten själv som blandar ihop curling med utsatta barns lidande. Och även, enligt klassisk vänsterretorik, finner roten till allt ont hos den “priviligierade medelklassen”. Enkla och sorgliga poäng, men knappast kloka.

  167. Ja…den här skribenten missar fullständigt poängen genom att använda exempel som har väldigt lite med curling att göra. Skämmer man bort sina barn för att man lyssnar färdigt, tjatar etc så vet man inte alls vad curling innebär. Kanske skribenten bör höja blicken både en och två gånger?

    1. Det är väl inte antingen eller tänker jag.. Klart man skall sätta barn med miljöproblem i fokus men när socialtjänsten är flata i ärenden tenderar skolpersonal exempelvis handfallna. Det är ett problem. Ett annat är föräldrar som stödjer antisociala beteenden hos sina barn genom att försvara dåligt beteende och vara misstänksamma mot personal i skolan som försöker korrigera barns ibland dåliga attityd.

  168. Läser man den här texten o många kommentarer nedan så ser man att många inte riktigt vet vad curling är. Att gå på föräldramöte, hjälpa till med läxor, lyssna på barnen mm är föräldraansvar. Curling är att ta ifrån barnen deras ansvar och träning inför vuxenlivet. Man gör sina barn yngre än vad de är. Föräldrar som stressar ihjäl sig eller prioriterar bort egna behov för att göra sånt åt sina barn som de klarar själva, är galenskap (curling). Eller barn som inte kommer iväg på en aktivitet för att föräldrarna sitter i bilköer. Fast aktiviteten är inom cykelavstånd eller en kortare bussfärd. Det gynnar inte barnen, likväl som det inte gynnar barnen att man inte tar sitt föräldraansvar.

  169. Det är ju två olika saker som diskuteras. Alla som möter curlade barn som är unga vuxna (där det blir mest tydligt) märker ju att de inte kan ta egna initiativ utan mors lilla hand i ryggen. Det är mor som ringer för sitt vuxna barns räkning till myndigheter, arbetsintervjuer, universitet och liknande, som skyfflar och sopar för att barnen ska ha det så enkelt och friktionsfritt som möjligt. Det är dessa vuxna barn som säger “Kan inte du ringa?” när de får ett svar som inte passar (ex. hos en myndighet). Det är ett löjeväckande och pinsamt beteende. De barn som beskrivs i artikeln ovan lever ju med föräldrar som inte förmår. Det handlar snarare om en brist (ekonomisk, känslomässig, sjukdom osv.) med bakomliggande tragik och är något helt annat. Att jämföra dessa två förhållande visar att man tillhör en välmående och pösande medelklass med lite koll på omvärlden. En riktigt usel text!

  170. Att behandla sina barn med respekt, se till deras behov är viktigare än att diskutera curling. Aktiviteter , skjutsande är en del av psuedolivet vi tvingar på dem. Aktiviteter är i sig inget fel men söndercurling blir lite som strike i bowling om det blir för mycket.Alltså att krossa allt motstånd, sopa rent inte att sopa framför för att nå en bra position. Det är lika farligt som att påstå att barn till fattiga inte kan må bra och kanske få en bättre uppväxt än de med “rika” föräldrar. Hinder i livet är ju till för att lära sig ta sig förbi. Lär man sig inte det tidigt så står man handfallen senare i livet.

  171. Inlägget av underbara Clara är daterad dec 2013! Varför dyker den upp nu? I vilket fall bör nog Clara reda ut begreppen för sig själv innan publicering, packa matsäck, hjälpa till m läxor, se till att barnen får mat, är det att curla? Det är väl fullständigt grundläggande saker i tillvaron och inget som har med curling att göra. Ta reda på begreppens innebörd först tack!

    1. Att packa en fjortonårings matsäck är att curla sina barn. Begrunda vad samhället säger i lagtexter om när barn bör klara sig själva. Ett exempel är om ens barn bara struntar i att gå till gymnasiet och därför blir utslängd därifrån, då enligt lagen så har jag som förälder inga som helst skyldigheter gentemot mitt barn längre. Detsamma gäller när barnet avslutat sina gymnasiestudier då bör barnet vara så pass förberett på vuxenlivet att det i princip klarar sig själv. Den ena åldersgränsen är om det vill sig riktigt illa 15 år och den andra är omkring 20. Vi kan tycka och tänka vad vi vill om detta men såhär ser verkligheten ut.

    2. Precis, vi tycker och tänker vad vi vill och jag håller inte med dig, Stefan! Att curla inbegriper helt andra saker än att packa en matsäck!

    3. Åjo, en femtonåring är du försörnjingspliktig för!
      Ända tills barnet är myndigt ska föräldrarna ta hand om och försörja sitt barn. Går barnet på gymnasiet så gäller försörningsplikten ända tills barnet har gått ut därifrån.

    4. Malin Lindqvist Läs om och denna gången läs rätt. Om det vill sig riktigt illa skrev jag. Anna. Att Curla är att göra saker åt barnen så att dom inte senare i livet kan utföra dessa bördor själv, med andra ord man skjuter upp barnens utveckling mot vuxenlivet genom sitt agerande mot/för barnen. Man gör dom en björntjänst eftersom dessa barnen inte klarar att ta för sig ute i arbetslivet.

  172. Ja, som sagt att barn som inte har grundläggande trygghet i livet har rätt till det, det är vi nog alla överens om. Däremot så är curlade barn ett problem för samhället. Egoismen ringlar sig som en röd tråd genom samhället idag, en följd av att inte se sin roll i samhället. Alla människor har ett värde, fattig som rik, curlad eller inte. Numer tycker jag mig träffa för många unga som är för viktiga för sitt eget bästa, de kommer ingen vart. Naturligtvis finns både och, men det började öka med generationen födda på 80-talet och det är föräldrarnas fel(min generation)

  173. Bortskämda & curlade barn är förvisso ett problem i det svenska samhället och det är inget som gynnar barnen när de en gång ska ut i vuxenlivet. Att sedan många barn far illa på grund av de har föräldrar som inte bryr i dem är en helt annan sak. Det är två vitt skilda ting att vara curlad intill dumhet av föräldrar som bryr sig samt att inte ha föräldrar som inte bryr sig i sin egen avkomma. Det sistnämnda är ett socialt problem och problemet är alla dessa människor som skaffar barn men inte kan ta hand om dem. Det är faktisk en möjlighet att skaffa barn och inte en rättighet som många tycks tro. Vissa skulle totalt avstå från föräldraskapet i och med det faktum att kan de inte ta hand om sig själva så kan de inte heller ta hand om ett barn eller två. Lite insikt får man även lov att ha som vuxen även om man har ett problemfyllt liv.

  174. Detta låter som “mina barn och andras ungar”…
    Alla Barn är ALLAS Barn!!!
    Prova att höja blicken en gång!
    Mvh Linda

  175. Begreppsförvirringen är ju uppenbar. Om man diskuterar bristande föräldraansvar eller att inte ha möjligheter vs att curla sina barn så blir hela diskussionen fel vinklad från början eftersom det är två vitt skilda saker.
    Att curla KAN vara att göra sitt barn en tjänst vid något speciellt tillfälle men som vardagsbeteende är det inte något barnet (eller den unga vuxna) tjänar på. Jag har haft föräldrar till 20-åriga “barn” som ringer dem sjuka till jobbet för att de “inte kan få upp Pelle ur sängen, han är jättetrött, kan han få vila lite hemma idag?”
    Det är ju ett beteende som gör att man skapar osjälvständiga vuxna som inte har rätt verktygslåda med sig ut i livet!
    Visst kan en lista ut att frukosten inte hamnar på bordet av sig själv eller att disken inte diskas av diskfén på nätterna. Men som ung vuxen som inte har upplevt särskilt mycket motstånd genom livet så blir det svårt att förstå samband mellan saker, svårt att planera hur lång tid saker tar och vad det kostar, svårt att kämpa, ta ett nej… Massor med verktyg saknas i verktygslådan som skulle fyllts på undan för undan under uppväxten.
    Det har väldigt lite att göra med att av olika anledningar inte kunna ge sitt barn en grundtrygghet och en stabil tillvaro likt det du bedriver ovan.
    Det enda som kanske kan vara samma är att det skapar unga vuxna med otillräckliga erfarenheter för en bra start på vuxenlivet.

    1. Håller med dig! Curling är inte bra för barnen. Har en man som tyvärr blivit curlad hela livet. Han är 40 och vet inte hur man skattedeklarerar ännu. Det gör hans pappa åt honom….

      Men självkart håller jag med om att man ska belysa de utsatta barnen också. Men ett bekymmer i samhället behöver inte ställa mot det andra.

  176. UnderbaraClara, har du någon gång arbetat i den svenska skolan? Om inte så tycker jag att du ska hålla…
    Det är framförallt där curling är ett STORT problem och som sedan väller ut i samhället.

  177. Nu rör du samman två olika begrepp, där det ena är att(!) curla barn och det andra att se(!) barnen (här handlar det inte om att curla, vilket leder till Alf B Svenssons slutsatser).
    En väsentlig skillnad på hur våra barn senare i livet påverkas.
    Du har däremot rätt i att allför många barn inte uppmärksammas.
    Men, att dra det till att de istället borde curlas är att missförstå vad Alf B Svensson menar!

  178. Men alltså, att “Packa en matsäck, hjälpa med en läxa, ställa fram frukost, lyssna färdigt, gå på ett föräldramöte, vara klassförälder, leka, tjata, skjutsa och hämta från aktiviteter och sitta uppe och vänta sent om natten” är inte att curla sitt barn. Det är att vara en förälder som rår om sitt barn.

  179. Jag säger: curla så mycket ni kan.kanske inte hitta på saker de skall göra hela tiden men skjutsa, ställ upp för och hjälp dom så mycket ni kan!! Då kommer de ställa upp för er när ni behöver hjälp. Varför är det så viktigt att att barnen skall klara allt själv. Varför skall vi ha ett sånt kallt samhälle att vi inte kan ställa upp för varandra?

  180. Jag tror att du och alla som håller med dig missförstått helt begreppet curlingförälder. Att ställa upp för sina barn genom att t.e.x laga mat, hjälpa till med läxor och gå på föräldramöte är inte att curla sitt barn. Det är att BRY SIG. Och även om det finns brister på det också, bör det inte jämföras med curling, som är närmast besläktad med att slicka röv. Du gör saker åt barnet som det egentligen utan problem skulle klarat av själv och förväntar dig aldrig som förälder att ungen hjälper till med nånting. Kan inte tänka mig att det blir bra vuxna människor av barn som aldrig behövt göra nånting själva. Din debattartikel handlar om barn som får allt de pekar på som ställs bredvid barn som inte ens har föräldrar som har förmågan att vara föräldrar. En bra förälder finns där för att hjälpa och bry sig, inte för att göra allt åt sitt barn.

  181. Jag håller med detta men det skapar problem när dessa grupper ska umgås. Det finns också curlade underklassen också. Tycker det är väldigt åt ena och andra hållet i den här debatten. Jag tycker att idag tar man och går åt än den ena till den andra sidan. Har varit vårdtagande åt sådan ungdom både medelklass och underklass som ni säger och vad jag fattar är att respekten för äldre har minskat föringen säger ifrån vare sig i det offentliga eller på andra platser till barn. Jag själv har fått gå fram och säga ifrån itill där det var flera människor som satt och såg på klottring. Också att de höll tyst gjorde mig bestört. Men det var en gång jag hindrade en pojke att kasta ut rutorna så skrek mamman hans att jag ska ringa polis, svaret hon fick från mig var att gör det för dit barn har just krossat ett fönster. Underklass var detta alla har samma attityd till sina barn oavsett klass. Jag tror att invandrarungdom har oftast en bättre uppfostran, där familjen och släkten står i centrum!

  182. Hej Underbara Clara!
    Bra att du påpekar den andra sidan av myntet i debatten. Båda är lika sanna, men det är tyvärr sant att bara den ena syns i debatten. Har ofta funderat över varför det rent allmänt talas så lite om fattigdom inom Sverige, så till den grad att man nästan undrar om den finns, trots att man vet att den finns. och det gör ännu mer ont när man vet att det gäller många barn.
    Tack för att du lyfte upp det här!

  183. Jag håller inte med dig och jag har ögonen helt vid öppna. Jag vill hävda att om alla tar till sig debatterna vad det gäller barnen välfärd eller icke välfärd så kostar det inte en krona (fattig som rik) att lära sig att säga tack eller förlåt. Vanligt hyfs och medmänsklighet borde väl alla kunna anamma och lära ut till våra kunskaps tröstande barn.
    Och visst finns det barn som far illa, det har det gjort i alla tider, likaväl som det finns barn som köps av sina föräldrar.

  184. Hej
    Funderar lite på det du skrivit o känner att du har rätt på sätt o vis! Det är tragiskt att det finns barn i Sverige i dag som inte har den trygghet, säkerhet o kärlek som borde vara självklart för alla barn. O det borde vara en självklarhet att de debatteras på samma nivå som curling av barn.
    Men curling är inte vad jag menar med trygghet, säkerhet o kärlek. Curling är när barnet obegränsat får allt som dom vill,dyraste prylarna, skjutsas precis överallt o aldrig har fel. Barnet får inte lära sig att det finns begränsningar, i bland måste man vänta eller spara själv för att få den dyraste prylen, att det är sunt att gå o cykla o att stå för när man gjort fel osv.

    Jag anser att vi som curlar våra barn gör dem en otjänst. Vi “skyddar” barnen från verkligheten o i slutänden kommer det ett bakslag. Hur vi än ser det så ska dom bli vuxna o tjäna sin egna lön en dag. Den dagen är det slutcurlat!! O det kan bli en besk medicin att svälja.

    Ute i vuxenlivet måste man ta ansvar. Man måste förstå när man gjort fel o stå för det. Man måste klara av att göra tråkiga saker. O vi föräldrar ska lära våra barn detta innan dom blir vuxna.

    1. Mycket riktigt! Det handlar om två olika saker, curling av barn som finns i stor skala OCH fattighet och utsatthet hos många andra barn. Två olika och stora problem, med risk för extrema konsekvenser i barnens vuxenliv.

  185. Bra uttryckt! Läser man kommentarerna om inlägget står det plågsamt klart att fokus även där är curlandet och inte det som inlägget ville belysa – nämligen fattigdom och utsatthet. Inlägget behövdes uppenbarligen. Mer fokus på utsatthet och fattigdom, tack!

  186. Läste ett inlägg på FB där det stod att man ska få sina barn att känna att de duger som de är, men det vore väl ännu bättre om man samtidigt lärde dem att andra barn också duger som de är. Så behöver inte de barn som curlas och sitter på piedestaler hemma, tala om för dem som inte har samma förutsättningar, att de inte duger. Skulle stoppa mycket kränkningar och mobbing. Som kära Astrid Lindgren sa -ge barnen kärlek och ännu mera kärlek, då kommer folkvettet av sig självt ❤️

  187. Jag ser denna artikel som mycket förenklad. Du har rätt i visst mått men problemen är nog av en högre dignitet. Min uppfattning är, att barn i allmänhet har det bra. Kanske lite för bra. Det behöver knappast avstå ifrån något idag. Det inte sagt att alla har det lika bra. Dock tror jag att de utspel en får ta del av, bottnar i vilja ha mer å mer å mer. Okej barns värld men de vuxnas ser likadan ut. Vi måste allmänt stanna upp och förklara för barnen, att det går inte bara, att lägga sig ned och skrika och visa dåligt sätt, bara för de inte får som de vill.
    Ibland beter de sig som om, att vara offer för allt tänkbart motstånd och alla vill dem illa. Stanna upp och prat att med dem. Förklara gärna och lägger de självklara till, fine, gör inget mer. Även små öron förstår vad som är bra och dåligt men de tar chansen att spela ut hela sitt register i mindre begåvade utspel. Låt de som omväxling ta konsekvens av sitt eget handlande. Barn förstår mer än vuxna tror. Ta bort alla morötter så de får sukta. Det för det de inte av än mindre tar de ska av det.
    Mitt sätt att se de hela. Finns säkert många som blir speedade av detta inlägg. Väl bekommet