En kompis till mig hade en mamma paniskt rädd för eld. Under barndomen fick hon aldrig tända levande ljus eller ens använda tändstickor. Såklart ville min kompis prova ändå. Så när hon blev ensam hemma kröp hon ner under täcket med tändsticksasken och eldade. Eftersom hon aldrig fått ”uppleva” tändstickor fattade hon inte heller riskerna med dem. Det enda hon egentligen fattat var att de var förbjudna att använda om mamman var med. Och därmed något hon borde utforska i ensamhet.

Många har frågat hur vi kan ha en vedspis i köket med ett litet barn hemma? Ja, men så fort Bertil var stor nog att förstå fick han prova att bränna sig på ett värmeljus. Inte så att det gjorde ont. Bara lagom för att han skulle förstå innebörden av ”Ajaj, varmt”. Han har fått vara med oss och göra upp eld hur många gånger som helst och nu påminner han oss om att vedspisen är ”Ajaj, varm”. För jag har resonerat som så – hellre få känna på en varm ljuslåga med pekfingret en gång än att lägga båda händerna på en glödhet vedpis. Hellre vana och respekt för eld, än ovana och fascination. Vi har heller aldrig haft någon trappgrind i vårt hus. När Bertil började visa intresse för att krypa i trappen fick han göra det. Vi gick bakom och så klättrade han upp och ner. Ganska snart blev det tråkigt och ospännande eftersom han fick utrymme att utforska det helt och hållet. Och så fick han en hel del respekt för trappen också, eftersom han tilläts halka i den (under väldigt kontrollerade former).  Inte så att han gjorde illa sig men så att han upptäckte risken med trappen. Ganska snart började han ropa på oss om han ville gå ner för trappen och kände sig osäker. Och så fick han gå och vi gick efter. Redo att ingripa. Men inte förhindra.

Såklart är alla barn olika och möjligheterna för vad de kan få testa är olika för alla familjer. Och bara för att vi gjort så här betyder det inte att ni ska göra det. Men min grundtanke (och hur jag själv blivit uppfostrad) är att barn ska få pröva! Kanske blir det fel. Kanske gör det lite ont. Men det blir sällan farligt, eftersom man inte ägnar sig åt det i smyg, bakom mamma och pappas rygg.  Barn lär sig genom att få erfarenhet. Ibland räcker det att ens föräldrar delar med sig av erfarenheter och  säger ”Ajaj, varmt” om ljusen. Ibland måste man först få uppleva vad ”Ajaj, varmt” faktiskt känns som. Nästa gång kanske man inte är så intresserad av ljus över huvud taget.