Jag skrev lite på mitt instagramkonto i vecka om hur jag kämpat med träningen under den här graviditeten. Jag har ju foglossning som pågått sedan vecka tio ungefär. Förra gången jag var gravid och fick foglossning la jag mig som en döing i sängen resten av graviditeten. Jag riktig njöt av att vara så lat. Men när jag äntligen fött mitt barn var jag i så dålig form att jag knappt orkade röra mig. Det var hemskt! Och faktum är att jag hade mig själv att skylla, för jag brydde mig aldrig om att se efter om det kanske fanns något jag kunde träna – trots smärtan?

Den här graviditeten är annorlunda. Dels förberedde jag mig inför den genom att gå ner i vikt, bygga upp kondition och stabilitet igen samt hitta tillbaka till sunda matvanor. Visserligen kom foglossningen ändå, men det har inte fått hindra mig. Jag har bestämt mig för att hitta vägar runt den. Tex promenerar jag varje dag, även om det gör lite ont. Jag har hittat en sträcka att gå som jag precis klarar av med ett foglossningsbälte. Både jag och hunden måste ju få komma ut i dagsljuset och röra på oss! Dessutom har jag börjat med vattengympa och ska försöka gå två gånger i veckan. Och snart tänker jag börja med längdskidor också. Vet flera som kunnat åka utan smärta trots foglossning. Men all fysisk aktivitet gör lite ont. Men det gör ju ont även om jag bara ligger stilla en hel dag. Så då kan jag ju lika gärna aktivera mig för det mår i alla fall psyket bra av. Och det värsta släpper ju efter en stunds vila. Så i samråd med min sjukgymnast har jag bestämt att det är värt lite smärta. En eller två timmars vila efter träningen accepterar jag för att få det som träningen ger i form av bättre kondition, glädje, bättre matlust och starkare kropp. Jag vill verkligen ta hand om mig och vara snäll med mig själv!

Förra gången jag var gravid tänkte jag att “snäll med mig själv” var att ligga blickstilla och äta kexchoklad och chips i fem månader. Låta graviditeten golva mig och välkomna varje symptom med öppna armar. Den här gången tänker jag helt annorlunda. Jag vill leva så normalt som möjligt. Jag vill inte göra vägen tillbaks efter graviditeten extra jobbig. Bara för att jag inte kan träna som jag gjort förut tänker jag inte ge upp träningen helt. Jag tänker hålla ihop och orka!