Jag läste en arg kommentar om min blogg någonstans. Jag minns inte de exakta orden men andemeningen i tjejens kommentar var ”Jag avskyr Underbaraclaras blogg. Maken till självförhärligande person finns inte. Hon verkar tycka att hon är så jävla bra jämt”. Jag tyckte att kommentaren var intressant, därför att den pekade på någonting som är helt sant: Jag skriver mycket positivt om mig själv på bloggen. Men framförallt undviker jag att skriva negativt. Och det är ett medvetet val.
Jag tror att alla människor föds med en tillåtande attityd till sig själva. Små barn är fulla av rättmätig självkärlek. Men i tonåren nöts den kärleken bort – och kanske särskilt för tjejer. Det beror så klart på en rad olika saker, men konsumtionssamhället är helt klart en bov. Man tjänar nämligen dåligt med pengar på nöjda, lyckliga konsumenter. Så ju mer missnöjd, osäker och självföraktande någon är – desto mer kommer hen försöka att kompensera genom konsumtion. Patriarkatet är en annan faktor. Kvinnor som har fullt upp med att avsky sig själva hålls på mattan och kan aldrig göra någon verklig skillnad i samhället.
I tonåren tävlade vi tjejer om att racka ner på oss själva och hitta på otäcka termer för våra kroppar. Efter gympan satt vi i omklädningsrummet och diskuterade kesolliknande lår, hängiga bröst, armfläbb och pizza-hy. Eller bara hur misslyckade och korkade vi var i allmänhet. Men jag minns så väl två vänner, som aldrig deltog i det där. De sa inte ett ont ord om sig själva. De vägrade liksom demonstrativt att gå med i självhatarklubben. Och jag kommer ihåg hur provocerad jag blev. För jag tyckte att de bröt en hemlig överenskommelse. Där hade jag gått omkring och tänkt att självförakt var en nödvändig del i att bli kvinna. En kvinnlig dygd rentav. Jag trodde faktiskt att sitta och beklaga sig tillsammans i grupp var en del av den kvinnliga gemenskapen. Och så vägrade de delta! På samma gång var det fascinerande. Får man vara accepterande mot sig själv? Trots att man inte är perfekt? Behöver man inte självhata? Insikten slog ner som en bomb. Och eftersom det verkade ganska skönt att inte prata skit om sig själv började jag så småningom att ta efter deras sätt att vara. Slutade recensera mig själv och min kropp på det där hemska sättet. Och även om tankarna fanns kvar, blev de mycket mindre sanna när jag inte ideligen upprepade dem inför publik.
Idag pratar jag väldigt sällan illa om mig själv. Varken IRL eller på bloggen. Det beror inte på att jag inbillar mig att jag är felfri. Jag ser bara ingen poäng med att racka ner på mig själv. Ingen förtjänar att höra skitsnack om sig själv – allra minst ifrån sig själv. Självklart kan jag diskutera komplex och osäkerheter jag har. Men det gör jag med nära vänner, i förtroende. Och inte med mobbar-termer som en gång i tiden. Och eftersom jag vet hur läkande det varit för mig att umgås med kvinnor som inte hatar på sig själva, tänker jag ofta på vad jag i min tur förmedlar till andra. Att iaktta människor som är snälla mot sig själva har lärt mig hur jag kan förhålla mig till den jag är. Självacceptans är lika smittsamt som självförakt.
Så att jag i bloggen har en positiv inställning till mig själv och det jag gör handlar inte om att jag vill övertyga alla om hur perfekt jag är. Utan helt enkelt bara visa på att det är ok att vara snäll med sig själv fast man inte är ett dugg perfekt. Att någon kanske istället uppfattar mig som avskyvärt självförhärligande är smällar jag får ta. Min förhoppning är ändå att hon som skrev sådär kanske smittas en dag. Om Underbaraclara kan vara nöjd – trots att hon är så avskyvärd – då kanske jag också kan får vara det?
97 svar
Vad vackert skrivit Clara ovh stort av dig att kunna ställa dig så till den specifika grejen. Tack för en fin blogg
Heja heja! Kvinnor behöver lära sig att lyfta fram sig själv i positiv dager ibland – och att det är okej. Precis lika okej som när män gör det.
/ http://www.mykorrhiza.blogg.se
Så himla himla bra! Jag delar denna och hoppas det är ok:)
Ja herrejösses… aldrig kan du väl göra nåt rätt Clara. När du klagar på dina gravidsymptom är du en gnällkärring och när du är positiv är du självförhärligande. Tillåt mig småle. 😉
Att vara självförhärligande, är det samma som att vara snäll mot sig själv?
Läs och begrunda:
http://enligtellen.blogspot.se/2014/02/att-vara-sjalvforharligande-ar-det.html#links
Men alltså, när ämnet ändå är uppe… Jag tycker verkligen att Clarabloggen har ändrat ton de senaste, say två, åren, vilket faktiskt gjort att jag besöker den alltmer sällan nu för tiden. Förut besökte jag den 1-2 ggr varje dag, nu är det max en gång i veckan. Jag tycker verkligen inte att man ska skriva negativa saker om sig själv och att man visst ska skriva självförhärligande också. Men jag tycker inte att bloggen är lika intressant längre för att den innehåller så väldigt många såna ”så hära bra har vi gjort nu igen och så här bra har jag gjort nu igen”-inlägg. Det väcker inga affekter hos mig att det är så, men det är helt enkelt lika intressant och inspirerande att läsa längre. Men för det behöver man ju inte skriva dumma grejjer, som den där människan, vem det nu var och var det nu skrevs, skrev.
helt enkelt I n t e lika intressant, ska det ju stå.
Vilket härligt inlägg! Superspännande att du tog upp kommentaren!
Underbart! Jag har inte förstått det där med att nästan ”tävla” i vem som är sämst. Har hört tjejer på simhallen prata. ”-Kolla vilka feta LÅR jag har. -Ja, men du har åtminstone pattar. Kolla mina platta liksom.” Är det någon social kod för tjejer?
Tack och lov att du är så jäklar bra hela tiden 😉 Det får man ju bara inspiration av. Synd om tjejen som blir sur för att du och många andra är så bra. Jag blir bara glad av att läsa din blogg 😀
Du är så bra! Själv är jag faktiskt också lite självgod. Jag har mina fel och brister, javisst, men också fina och bra kvalitéer. Jag är bra på ganska många saker och jag är snäll och en god vän och en bra fru/mamma. Jag tycker det på riktigt och det är jag jublande glad för! Min kropp bär på några onödiga kilon men det försöker jag förlåta den. Man får försöka fokusera på funktion, inte form. Utan min kropp kunde jag inte kramas, inte springa, inte fjällvandra, ja inte ens äta en god middag. Hurra vad den kan! Och alldeles frisk är den också!
Kram
Åh vad mitt i prick! Tack!
Så bra du är! Det där borde jag också tänka på. Mer kärlek till oss själva!
http://hannafialotta.blogg.se
Preach Clara, PREACH!!! Det är just den känslan du förmedlar till mig i alla fall, och det är en av de största anledningarna till att jag läser. Lycka till med bebisen! 🙂
Så himla himla bra!
http://enflickasomarstark.se
Tack för att du skrev detta! Jag hade ärligt talat inte riktigt fattat att det var en genomtänkt strategi från din sida, och har som sporadisk läsare ibland varit benägen att hålla med om att du verkar rätt så präktig eller vad man ska säga. Kan lättare relatera till dig nu när jag förstår att du är mer nyanserad. Och jag köper din analys rakt av, det är ett superbra feministiskt drag att inte klaga på sig själv offentligt!
Jag har ögnat igenom lite kommentarer, och kan givetvis inte vara sämre själv än att just kommentera.
Att man som individ ska vara ödmjuk är inpräntat sedan barnsben, normen i Sverige är just jantelagen, du ska aldrig tro att du är bättre än någon annan.
Men det är i regel inte det vi gör ( tror att vi är bättre än någon annan) , när vi diskuterat våra bästa sidor, vi berättar bara vad det är med oss själva som vi är nöjda med, sedan är det upp till var och en och ta det som en personlig förolämpning, eller glädjas med den andra att denne är nöjd, trots att man själv inte hade önskat ha just en ” sådan rumpa”.
Vi behöver inte Linda in våra ord i bomull jämt, men samtidigt anser jag att det är viktigt att var och en funderar lite på varför man reagerar som man gör, när någon annan fäller en positiv kommentar om sig själv. Vad är det som får dig att reagera negativt? Och vad vinner du på det?
Jag är nöjd med den jag är, och det räcker för mig. Att se sina positiva sidor stärker självförtroendet, på samma vis som man ibland gör sig lite lustig på sina egna fel och brister som ibland kan uppstå ( yes, jag har en del otur ibland när jag tänker). De roligaste människorna, är oftast de som har en sådan självdistans att de kan göra dig roliga över sig själva, på samma vis som de kan vara glada över vad de har blivit med tiden, åldern, visdomen och livserfarenheten.
Det är sällan kul när någon gör sig lustig över någon annan. Som exempel.
Så ja, vi behöver rycka upp oss, kvinnor och män, barn och gamla, och se vad vi kan, vara stolta över vilka vi är, och visa att vi duger. Hur kan det ens vara fel?
Så välskrivet och bra så jag smäller av, tack för det!:)
Väldigt bra skrivet! Tack för en mycket bra blogg. 🙂 /Anneli
Du är så klok, jag är glad att du som har en sådan stor läsekrets förmedlar så bra och genomtänkta saker! Fortsätt så!
Men herregud så klokt skrivet Underbara Clara! Du går från klarhet till klarhet!
Att inte nedvärdera sig själv är en sak. Det tycker inte jag heller man ska göra, och du har rätt i att det är något kvinnor ofta gör. Men att bara framhålla sina positiva sidor, det räknas faktiskt som skryt och självgodhet. För att dra till med din egen liknelser: att sitta i omklädningsrummet och framhålla sin härligt fylliga rumpa, sina långa ögonfransar och sina smala ben, detr faktiskt inte heller så klädsamt.
En del av dina inlägg framstår faktiskt som ganska självgoda. Och det blir nästan lite skrattretande och ofint ibland. Du vet lite som Karlsson på taket, som kommer trumpetande och hojtar att han är en lagom tjock, genomklok man i sina bästa år. Man behöver liksom inte påpeka hur bra man är jämt, andra märker det ändå.
Lite ödmjukhet är faktiskt bara klädsamt. Och det tror jag att du, (och en hel del andra personer) skulle jobba lite med ibland. Självskrytet i sociala medier är ett helt bisarrt fenomen tycker jag. Blondinbella skryter liksom med att hennes bebis inte kräks och att hon inte sprack vid sin förlossning. Och Facebook är ju ett kapitel för sig med all lyckoskryt.
Som person tror jag säkert att du är förtjusande ödmjuk, vi snackar alltså bloggen här. Som för övrigt är jättebra, när den inte tippar över och blir en reklamfilm för Underbaraclara AB eller uppför sig som Karlsson på taket.
Det är lustigt hur detta i princip aldrig framförs till en man. De anses inte ofina när de tycker att det de gör är bra, ingen tycker att de ska visa mer ödmjukhet. Jag hoppas så himla mycket att du inte är en tjej som skriver (eftersom det inte finns något namn) för det vore ännu mer ledsamt om det är så att du som tjej tycker att en annan tjej inte får tycka att hon är bra. Här är ännu en bra länk som komplement till Underbara Claras fantastiskt fina text:
http://www.kultureliten.nu/kvinnor-som-motarbetar-varandra-och-man-som-alskar-dem/?fb_action_ids=10202833392063110&fb_action_types=og.likes
Jag kunde inte hålla med mindre.
För det första så tycker jag inte att Claras inlägg är självgoda, skrattretande eller ofina. Någonsin. Fulla av självförtroende ibland, ja. Med en udd ibland, ja. Jag känner inte alls igen mig i att hon skulle påpeka hur bra hon är hela tiden. Jag tycker inte att hon ska ”jobba med sin ödmjukhet” utan att fortsätta att skippa självföraktet och inte falla för trycket att förminska sig själv på olika sätt för att det skulle göra andra bättre till mods. Blir man bättre till mods av det, så finns det väl gott om ställen där man kan läsa om personers misslyckanden och tillkortakommande? Ibland har man sådana låga stunder och då finns det forum för det. Mammabikten om föräldraskap tex.
För det andra tycker jag att det är en väldig skillnad på att vara nöjd och glad över sig själv och att framhäva sig över andra, att genom det man skriver döma och nedvärdera andra. Att till exempel skriva att det är ens egen förtjänst att ens barn inte spyr eller att man inte sprack under en förlossning är ju att indirekt påstå att andra föräldrar gör eller gjort något fel om de drabbas av det. Det kanske är en svår balans ibland hur man uttrycker sig, men jag tycker man kan se när om det utrycks med sympati eller med dömande. Men om någon glatt skriver om hur mycket de tränar eller vilken god mat de lagat, varför skulle jag bli annat än glad
Utan att jag har ngn åsikt om precis om detta gäller Clara eller inte (har inte följt bloggen tillräckligt för det), måste jag säga att detta var väldigt bra skrivet och jag håller med om precis allt – särskilt om skrytepidemin på sociala medier, med Blondinbella i spetsen! Men i BBs fall tror jag i sig inte bara att brist på ödmjukhet är problemet, utan även en stor portion omognad och brist på verklighetsförankring…
Hear hear! Det beste blogginnlegget jeg har lest på lenge – noe sted!
Vad bra skrivet! Jag tycker om att få ta del av dina insikter och jag tycker om dig, men jag ska erkänna att även jag har undrat om underbaraclara är så självgod som hon framstår ibland. Men nu förstår jag att vi kanske behöver fler självgoda kvinnor som du. Kram
http://www.siaritar.com/
trots att du och jag ser olika ut, har helt annorlunda livshistorier och lever helt olika liv så har du gång på gång skänkt mig glädje, styrka, någon slags välbehövlig bekräftelse och livsmod. tack!
Hej Clara,
Så himla bra skrivet! Heja! Framförallt intressant som du skriver att
detta liksom är så som man SKA vara som tjej/kvinna, man ska tycka att man är
dålig och ful. Helt bisarrt och oerhört tänkvärt.
Din blogg har ett varierat innehåll, du varvar politik med bakverk, med graviditet, med barnuppfostran..osv. Och ja såklart utgår du ifrån dig och ditt liv, men jag upplever det aldrig som självförhärligande utan ärligt. Detta eftersom jag ser nyanser, och inte en reklamfilm om Underbara Clara.
Men här kommer en till tanke, som jag tycker är väldigt viktig när man bloggar, facebookar, eller instagrammar. inte en motsats till det du skriver, utan ett kompletterande.
Det finns väldigt många bloggar, facebooksidor, och instagramprofiler, där allting handlar om perfektion. Och var går gränsen mellan att vara stolt och att skapa stress?
Ska man inte få visa sitt välorganiserade kylskåp, sina magrutor som man fått trots att man varit gravid så nyss, sina smala lår på gymmet och sin gränslösa kärlek i en relation som inte verkar ha påverkats alls av att man fått en liten bebis? NJA, är mitt svar. Såklart ska man få vara stolt över och visa upp allt man lyckas med i livet. Men vad sänder man ut för signaler?
Den typen av bloggar/facebook/instagram skapar mer press, stress och dåliga självförtroenden. Förut var det reklambilder och reklamfilmer som satte press hur man skulle se ut, talade om vad som var viktigt i livet, visade ”den lyckade människan”. Nu är det ”verkliga” människor som gör det. Vilket gör det svårare att hålla distans!
Med denna kommentar vill jag egentligen bara lyfta fram vikten av ärlighet och variation i kontrast till reklamfilmslivet i alla dessa sociala medier vi faktiskt lever med och i. Man får se upp för ”facobooksyndromet”…
Hälsningar Louise
http://www.hejhejvardag.com
Intressant. Jag gillar mest folk som är både positiva, roliga och dråpliga, ärliga och självironiska. För det tycker jag man kan vara även om man gillar sig själv. Vissa bloggare säger ju att de aldrig kommer visa tvätthögar och smuliga golv och det behöver man väl inte om man har t ex fokus på inredning eller recept. Men om man bloggar lite bredare om sitt liv så kan det ju verka konstigt om man aldrig har tvägghögar eller smuliga golv. Då är det så befriande med dem som berättar värsta historierna om nedbajsade barn, trasiga bilar och borttappade saker. Tycker jag. Clara ligger ju mittemellan, med en helt egen typ av blogg i mina ögon. Ärlig och glad, politisk och praktisk men också trött och bekymrad ibland.
http://www.amamma2.wordpress.com
Visst tycker jag man ska få visa sina smala lår o nya kylskåp men om man jobbar med sin personliga utveckling så tror jag inte att man till slut har ett behov av att visa det. Man inser att det inte är viktigt o spelar någon roll och man behöver inte jämföra sig med andra för att må bra.
Clara, du borde skriva en bok, du har ju så mycket kloka tankar som uppmuntrar oss andra. Trots att du är så ung verkar du ha gått igenom en hel del.
Snälla, vill läsa mer av dig!!
Här kände jag att jag måste komma med ett inpass. Jag hatade min kropp och mig själv i tonåren, men jag sade aldrig något högt om det. Utåt sett var jag full av självförtroende, jag vågade helt enkelt inte säga till någon hur ful och vedervärdig jag var. I vuxen ålder har jag fått mycket bättre självförtroende och med det har jag kunnat sätta ord på mina komplex. Till nära vänner har jag kunnat säga ”jag hatar mina bröst, för de är hängiga”. Det som då hände var att ju mer jag pratade om det, ju mindre sant blev det. Mina bröst hänger lika mycket nu som när jag var 14, skillnaden är att nu bryr jag mig inte längre. Jag tycker verkligen inte att folk ska sitta och klanka ner på sig själva i tid och otid, men att sätta ord på sina känslor och tankar kan också leda till att de försvinner. Man får bara se till att de man pratar med är bra människor som vill en väl=)
Fint skrivet hur som helst!
tanker att et ar skillnad pa att sitta I en grupp av klasskompisar och forsoka overtraffa varandra I sjalvhat jamfor med att saga det till vanner I fortroende. I den forsta situationen blir det ju bara ett negavitivtet som skapar mer sjalvahat medan att saga det till vanner genererar pepp och stod och , précis som du sager, drar ut monstren fran morkret.
Jag har verkligen aldrig känt, tyckt eller trott att du skulle se dig själv som perfekt. Att du däremot trivs med ditt liv de allra flesta dagar verkar uppenbart. Snacka om inspirerande! Och att du berättar om de val du gjort och de intentioner och drömmar du har med livet, det är ärligt och härligt. Ingenting annat.
DIn blogg liknar ingen annan, delvis pga enkla fakta som att du inte bor i tätort eller inreder med danska designklassiker. And I love it.
http://www.amamma2.wordpress.com
Oj vilket trevligt sätt att bemöta kritik! Kram!
Jag älskar sista meningen! Vilken avrundning! Heja Clara
Hej Clara och ni andra fina läsare! Läst bloggen i flera år men aldrig kommenterat, inte för att det då inte varit värt det men detta inlägg klappar mitt hjärta extra för, både privat och på jobbet möter jag ofta på denna osäkerhet hos kvinnor. Har den själv också emellanåt och just därför tycker jag det är så viktigt att vi är snälla mot varandra, mot oss själva och försöker fokusera på det positiva, för det smittar ju av sig som bekant.
Fortsätt vara den du vill vara Clara(och ni alla andra), fantastisk styrka du besitter som inte låter sådana kommentarer stjäla en del av dig och behåller distansen och perspektivet för och se saker för vad de egentligen är.
Oj, jag har helt ärligt aldrig tänkt i de banorna eller uppfattat dig eller din blogg på ett sånt sätt som kommentaren du fått. Tvärtom, jag har blivit peppad och inspirerad som många andra här inne. Skulle jag säga något om uppfattningen jag får av dig så är det att du verkar tillfreds med ditt liv för att du gjort och gör val som är bra för dig 🙂
Klart jag inte alltid håller med, men det finns väl nästan inte en människa i världen som man alltid delar exakt samma åsikter med, men det betyder ju för den sakens skull inte att det är nödvändigt med tråkiga och nedlåtande kommentarer, de gör ingen glad!
Så bra!! Jag blir uppmuntrad och inspirerad av det du skriver och håller helt med! Fortsätt som du gör, d är en förebild! 🙂
Ja det här med hårda ord mot sig är ett kapitel för sig. Men något jag reagera på i din text Clara, är hur du flera gånger påpekar att du inte är perfekt men väljer att inte hacka ner på dig själv för det. Jag tänker så här: Jag ÄR helt perfekt med mina tjocka lår och bucklig hud, det är okej, jag behöver inte ens tycka att jag är operfekt. Bara acceptera mig som den jag är i stunden. Jag hoppas att du en gång i tiden också kan känna den tillfredsställelsen med dig själv – den är ovärderlig!
Ingela Axkrants skrev en fantastisk dikt om att älska sig själv nyligen, den hittar du här: http://hippiechic.blogg.se/2014/february/i-love-myself.html
Massa kärlek och skönhet till dig / Mia
Så bra skrivet! Jag kan själv känna hur jag retar gallfeber på folk med mina positiva blogginlägg. Visst kan man vinkla de flesta händelserna både positivt och negativt, men av vilken anledning ska man välja det senare alternativet om man är en optimistiskt lagd person? Och handen på hjärtat, hur kul är det att läsa en klagoblogg? Nej fortsätt vara stolt för den du är och dela med dig av din inspiration. Tack!
Ibland går jag in här och läser kommentarer bara för att jag vill njuta en stund av hur peppande och snälla alla människor är här. Blir löjligt stolt över mitt kön och mina systrar, och tänker att det finns hopp i den här världen ändå!
Åh vad jag känner igen mig i det här inlägget. för många år sedan led jag av ätstörningar och komplex och det ena med det tredje tills det en dag gick upp för mig att det bara finns en person som helt och hållet är på min sida, ingår i mitt team, och det är jag. Om jag rackar ner på mig själv och förstör för mig själv finns det ingen på mitt team och det förtjänar inte jag. 🙂 och sedan dess har jag försökt leva som du beskriver. jag tycker inte att jag är perfekt, men jag går inte omkring och pratar skit om mig själv och det känns faktiskt väldigt skönt.
Bra skrivet! Ingen förtjänar att det snackas skit om en. Det fick mig att tänka.på vad en kompis sa till mig i gymnasiet. ”det är så tråkigt att inte kunna snacka skit med dig, du säger ju aldrig något dåligt om någon annan”. Jag tog det som en positiv kommentar, varför tala illa om sig själv och andra?? Bara dumt!
Själv har jag fått smak av den insikten i takt med att jag blivit äldre och klokare. Bra skrivet!
Jag älskar den här texten! Ska skriva upp den och hänga upp den på kylskåpet! Tack Clara! Så underbart befriande!
Tack Clara. Vad jag blev på gott humör efter den här texten. Något jag verkligen måste jobba med.
Måste jobba med själkänslan alltså 😀
Insåg när jag läste det här att det är en av de stora anledningar till att jag tycker om din blogg så mycket. Det är en fristad från allt självförakt och klagande på sin egen person! Jag tycker det är så ledsamt att läsa om kvinnor i alla åldrar som är missnöjda med sig själv och allt de gör… En del har jag själv brutit mig fri ifrån, som att jag inte kopplar mitt egenvärde till mina matvanor eller mitt utseende längre (så befriande…) och en del brottas jag med, men som du säger, då tar jag upp det med någon av dem jag litar mest på. Ibland uppfattar jag att personer tycker att man skriver oärligt eller långt från verkligheten pga att man inte skriver som sina fel och brister och misslyckanden, men jag vill ju inte göra det! Det är verkligen som du skriver, som att bryta mot en pakt eller något… Jag vill både lyfta och inspirerar andra, likaväl som mig själv. Man måste inte redovisa sina svagheter hela tiden, eller ens överhuvudtaget.
Love it! Kram Elin // mellanskogochgard.blogspot.se
Vad tänkvärt det var att läsa. Härligt att få vara nöjd med sig själv. Det är bra att du har en positiv inställning i din blogg. Man ska ju fokusera på positiva saker i livet och men det är ju inte så lätt alltid att vara positivt inställd till sin kropp, tycker jag själv. Fortsätt sprida positiva budskap Klara. Jag själv blir väldigt illa berörd när det spelas musik på radio där texten handlar om att man vill att det ska gå illa för andra människor. Jag kan liksom inte få ihop det för musik är ju något positivt och den borde inte användas till negativ energi.
Gillar dig Clara!
Tack för ännu ett så viktigt och tankeväckande inlägg! Din blogg sprider så mycket glädje, inspiration och ger dessutom många viktiga saker att fundera och reflektera över. Tack Clara!
Clara! du gör så rätt! Keep on going!
Att du har en positiv inställning till den du är och det du gör tycker jag är fantastiskt och det hjälper andra. Det har hjälpt mig jättemycket! Tack för att du skriver så otroligt bra och delar med dig av ditt liv!
Klok du är!
Så sant så sant! Tycker verkligen att du verkar ha fått en ny energi till att skriva massa roliga, intressanta, härliga blogginlägg sen du flyttade bloggen hit, och det är jag mycket glad över! (Sen kan jag sakna den fina designen på gamla bloggen…. men det är trots allt inte lika viktigt som blogginläggen).
Clara! Så viktigt inlägg du gör! Har tagit mig friheten att ta din bild och förmedlat ditt inlägg vidare i min blogg. Hoppas att du tycker det var okej! / Johanna hos Moster Edith http://mosteredith.se/underbaraclara-som-avskyvard-och-sjalvforharligande/
Tror jag ska starta en blogg och bara skriva negativa saker om mig själv. Skriva fula ord om varenda kroppsdel. Hur otroligt missnöjd jag är med allt jag gör och hur dum i huvudet jag är. Skulle förmodligen få väldigt många läsare som återkommer och känner sig upplyfta och fyllda av ny energi och positiv attityd till livet av mina inlägg. För att inte tala om hur jag själv skulle må! Eller inte…
Heja Clara och alla andra tjejer som vågar lyfta upp sig själva!
åååååå så DEILIG å lese at du som ung kvinne alt har et så fint og bevisst forhold til hvordan kvinner lærer seg å nedvurdere seg selv gjennom uendelig mange små situasjoner i livet og i møter med det fortsatt mannsdominerte samfunnets holdninger. Heia deg, UNDERBARA Clara! Jeg er 55 år og sier : flott tenkt, og flott handlet!!!!! Det er ikke bare ”menn som hater kvinner”, men dessverre læres kvinner også opp til å ”hate kvinner”, fremfor alt å ”hate” seg selv.
Vilket fantastiskt blogginlägg- och förhållningssätt! Du har skrivit många starka och modiga texter den sista tiden. Du är verkligen en förebild för mig. Fortsätt med det du gör!
Du är en så fin förebild Clara och jag blir så himla pepp på att vara kvinna när jag läser din blogg, vilket jag uppskattar så sjukt mycket! Kram
Bra skrivet! Våra handlingar smittar, är vi vänliga och säger positiva saker (även till och om oss själva) mår vi bättre och dessutom ökar chansen att människor i vår omgivning gör likadant vilket får dem att må bättre. Ditt inlägg stöder den föreläsning jag har lyssnat på idag på youtube. Det var med Erik Fernholm. Han sprider kunskap om hur vi människor fungerar, baserat på forskning utan tyckande. Han menar att vi blir lyckliga när vi har det vi behöver inte när vi får det vi vill ha.Fortsätt vara positiv och med att dela med dig!
Åh alltså så himla bra skrivet! Själv blir jag glad när du verkar trivas med dig själv och precis som du skriver växer en vilka fram att sluta klanka ner på mig själv. Tack för att du skriver så bra och vettiga saker!
Tack för dina kloka kommentarer! Jag känner igen mig mycket i det du säger. Jag kan tycka att jag känner mig lite smått rebellisk när jag känner mig nöjd, som ett uppror mot konsumtionssamhället!
Underbara UnderbaraClara!!!!
Det är ju din posivitet som gör att jag åter och åter återkommer för att läsa. Japp, det är läkande. Tack!
SÅ HIMLA BRA SKRIVET!!! Kan verkligen känna igen mig och relatera hur mycket som helst. Tänk att det finns de som blir MER provocerade av någon som inte klankar ned på sig själv än av någon som gör det? Konstig norm det där, känns som någon slags märklig idé om att det är ödmjukt att framställa sig själv som kass och att motsatsen, att inte göra det eller rentav säga ”Jag är rätt OK som jag är faktiskt” är att framhäva och förhärliga sig själv. Jantefjante in absurdum liksom. Jag personligen orkar inte med sådan jargong, jag stänger öronen och munnen på ren reflex. TACK!
Wow! Bästa inlägget på hundra år. Tack – äntligen.
Helt rätt! Heja Clara!!
Underbart skrivit.
ÅHH SÅ BRA SKRIVET! Jag går sista året på högstadiet, och tyvärr går klaga-på-alla-mina-fel-disskusionerna ännu längre ner i åldrarna! Efter gympan i måndags har fyrorna idrott, och jag hörde från deras sida av omklädningsrummet hur små, UNGA tjejer diskuterar saker som storleken på ens lår och att ”jag gick upp 4 kilo i somras”!!! Jag visste inte ens hur jag skulle reagera, jag ville bara gå dit (som en stor nia de har respekt för) och säga något riktigt bra och slagkraftigt om självförtroende och självbild. Men jag hade inget bra att komma med. För det ÄR svårt att vinna ett argument när ens motståndare är all existerande media.
jag har aldrig bemödat mig med en kommentar tidigare, trots att jag läst din blogg under flera år. Men här håller jag så innerligt med, för jag har själv tänkt i banor som den person du citerar men återvänder trots det hela tiden till din blogg. Dagligen faktiskt. Jag har inte egentligen något att tillföra, mer än att det är så himla rätt tänkt! och så väldigt bra gjort av dig att hålla dig fast vid det tänket. trots allt som händer och det som du får vara med om! Så all cred till dig!
Bra skrivet! Du har så många bra tankar, så om du gav dig in i politiken så skulle jag rösta på dig, nästan oavsett vilket parti du valde. (Självklart så skulle jag välja bort att rösta på dig om du valde SD som ditt parti)
Jag undrar varför det är så provocerande med människor som ger bilden av att göra ”allt rätt”? Och då menar jag inte så mycket bilden av dig Clara som nöjd med ditt utseende och din kropp, utan alla dina val – du väljer ekologiskt, vill vara självförsörjande, ger inte ditt barn godis slentrianmässigt, handlar second hand, syr om kläder… För jag upplever att det nog är sådant som sticker folk i ögonen mest? Jag tycker själv att folk gärna himlar med ögonen när jag berättar att jag gärna handlar eko, gör mat, såser osv. från grunden. Är det totalt ute att vara ”präktig”? Ger det redan stressade människor dåligt samvete?
Du har nog svaret i sista meningen där. Det man önskar man själv orkade med dissar man i vissa fall hos andra…… Tyvärr!
Helt rätt tänk där Clara!
Kanonbra tänk! Heja! Synd att Amelia lägger en annons om porförminskning strax intill. Inte typiskt dig men typiskt Amelia att skriva artiklar om sunda självbilder och sen ösa på med en massa skit om hur man ska förändras.
En underbar inställning! Heja!!! <3
Härligt inlägg!!! TACK! Mer för sånt.. jag blir faktiskt mörkrädd idag .. när man hör allt som sägs..om andra och om sig själv.. Fram för mer självacceptans.. och ödmjukhet. tänk så bra världen skulle må!
Du är så bra som du är -helt enkelt 🙂 Jag är pensionär men läser din blogg regelbundet!
Kram!
Det här var helt underbart att läsa! Så otroligt klokt skrivet (och tänkt)!
Clara. Du är så fantastisk!!! Tack för all din klokskap och ryggrad att stå upp för både dig själv och andra. Din blogg är som en vitamininjektion varje dag. Jag får så många tankeställare och god inspiration av dig. Ett stort och ödmjukt TACK!
Du är fantastisk.
Du går från klarhet till klarhet! Pepp är grejen. Tack för dina inlägg, som ger bra tankeställare.
Hejja, Hejja dig!!
Vilket bra inlägg!!
”Självacceptans är lika smittsamt som självförakt” Så sant<3
Yes! Precis som du har jag gjort ett medvetet val att skriva positivt, redan från första inlägg. Bättre att bygga upp människor än att riva ner … Fortsätt så, Clara!
Alltså jag älskar dig<3
Vilken märklig idé att man skulle skriva negativa saker om sig själv på sin blogg! Kan inte låta bli att fundera över om jag gjort/gör det omedvetet.
Jäklar Clara – du bara radar upp det ena suveräna inlägget efter det andra! Du lyckas verkligen sätta ord på mycket av sådant som bara simmar runt i lite vilset i mina tankar 🙂 Tack!
Tack! Visa insiktsfulla ord!
Du ÄR verkligen underbar! Och klok… Kram!
<3
http://tillvaron.se/emma
Som någon som haft nöjet att träffa dig IRL så kan jag bekräfta för alla som undrar att ja, du ÄR precis så härlig som du framställer dig här!