Jag är cykelarg. Det kanske man inte kan tro av den ljuva bilden. Men jag blir verkligen arg av att cykla. Är det någon fler som känner igen sig? Vissa känner road rage men jag blir cykelarg istället. Jag avskyr att cykla bland folk som trängs och kör om. Jag blir rasande om jag kommer till en seg uppförsbacke som får benen att krampa. Och jag blir alldelens vansinnigt arg om det är motvind och jag dessutom får ont i öronen av blåsten samtidigt. Då bultar vreden i mig så att jag tror att jag ska slå ihjäl någon (fotgängare eller andra cyklister). Jag är så arg när jag cyklar i stan att jag nästan helt slutat cykla där.
Dock älskar jag ju samtidigt att cykla. Första gångerna på våren när det känns som att flyga! När det är plant underlag. När däcken är hårdpumpade. När jag har pannband för öronen och träningsbyxor istället för kjol som bara fladdrar in i kedjan. När jag inte har bråttom någonstans och ska försöka komma fram hel, ren och fin – utan gärna får bli lite svettig och slutkörd. Och så gillar jag att cykla här på landet där mötande trafik är obefintlig.
Jag är inte särskilt arg av mig i vanliga fall så jag tänker att den där cykelilskan kanske är mitt utlopp? Det nödvändiga andningshålet som gör att jag inte blir arg i vanliga fall och kokar över på folk i min närhet. Jag intalar mig det i alla fall.
41 svar
Jag blir också cykel-arg, fina utflykter har förstörts på grund av min ilska när jag inte orkar med hemska backar. Känner ibland för att kasta ut cykeln på vägen..
Va! Jag känner precis samma. Älskar att cykla i min ensamhet men bland folk så blir jag förbannad. Alla går ivägen, cyklar för långsamt eller bryr sig inte om reglerna. Fy bubblan! Tur att jag inte har körkort för vem vet hur ilsken jag hade kunnat bli i den trafiken…
Hihi, kom att tänka på detta: http://www.youtube.com/watch?v=w_oawEaQ22M
Haha, det där måste ju vara en av de roligaste filmerna som finns på youtube! Känner igen mig lite för mycket i mannen också.. hehe.. cykel-rage..
http://matildafk.devote.se/
Haha så rolig kommentar:D
När jag läste texten för min man, trodde han att det var jag som skrivit texten! Det är så spot-on hur jag känner & blir när jag cyklar. Samtidigt så älskar jag tanken på att cykla- det är miljövänligt, jag får automatiskt motion och det är mysigt. I teorin då förstås, för min romantiska bild av cykling stämmer väl en gång av 100.
Men när det stämmer så cyklar jag i lagom medvind, lite lagom soligt och varmt, utan någon särskild brådska och cykelkorgen full av blommor från plantskolan!
Kram, Vanessa
Jag känner verkligen igen mig! Jag blir väldigt sällan arg, men när jag cyklar, då är det så att blodet kokar. Mest är det andra människor som ställer till det, får jag cykla någonstans där det inte är så mycket folk (som kan cykla jättelångsamt och vingligt mitt i vägen, eller plötsligt svänga ut med barnvagnen på cykelbanan) så är jag helnöjd och älskar att cykla 🙂
Åh vad jag känner igen mig:D alltså i Umeå cyklar alla hela tiden (inkl jag). Regn, snöstorm, halka, slask (hatar, hatar slask). Och den dagen när snön är borta och gruset är bortsopat och man bara flyyyger fram med cykeln och tänker hur man har klarat sig igenom hela vintern med cykeln. Hehe.
http://www.tinis.me
Haha, det är exakt samma för mig;) så intressant det här med att man inte är ensam med sådana här ”konstiga” känslor. Hihi
Åh! Skönt att höra att det finns fler argcyklare! Jag svär mina allra fulaste ramsor i motvinden på cykelsadeln och skäms lite i efterhand, när man viner ner för en nedförsbacke och världen inte kan vara vackrare eller närmare.
Passar på mig med! Jag organiserar mig hellre så att jag kan gå istället (ääääääälskar att gå) och om det blir för långt tar jag bussen. Jag har en jättefin cykel men använder den aldrig. När jag cyklar blir jag bara frustrerad och kan typ få frispel i en backe. Jag är annars rätt envis och kan träna och pusha mig själv rätt bra när det behövs. Jag kan till exempel vandra uppför ett berg i timmar med gott tålamod och bra humör, men minsta motstånd i cykelbacken och jag vill bara lägge mig ner. Skönt att höra att jag inte är ensam!
Ja ja ja precis så är det för mig med! Jag älskade att cykla till jobbet på grund av känslan av att väcka upp blodcirkulationen och syresätta kroppen men jag hatade det för att det fick mig att börja dagen med att bli rosenrasande. Den enda som hittills förstått mig är min syster, alla andra tittar på mig som att jag är ett psykfall. Så skönt att veta att vi är fler 🙂
Det är så länge sedan jag cyklade i stan att jag knappt minns det. Men att cykla på våren, på landsväg eller hästväg det är ljuvligt. Att känns dofter, höra fågelkvitter och barnprat. Jag cyklar dock inte så jag tar ut mig och blir svettig. Jag cyklar bara för nöjet.
Ha ha jag är precis likadan, har aldrig hört nån som är så tidigare 🙂 jag tror att man kan lagra ilska i benen, typs som spänningar och då kommer de fram när man cyklar 🙂
Haha jag är precis likadan! Trodde att jag var ensam om det så känns skönt att höra att någon annan upplever samma sak! 🙂
Känner definitivt igen mig! Känner mig himlarns osmidig när jag cyklar, särskilt vid universitetet där det är en massa folk som går och cyklar hit och dit. Efter två dagar med cykel insåg att det bästa för mitt humör (och pannlugg) var att gå till skolan! 🙂
Jag cyklar året runt. Det enda jag blir arg på är när jag har pyspunka på bakdäcket (vilket är STÄNDIGT) Varför måste folk krossa glas på cykelvägar?
När jag cyklade till och från tåget blev jag VANSINNIG på motvinden. Det var alltid motvind, vare sig jag cyklade dit eller hem. Ibland blev jag gråtfärdig av ursinne! DUMMA MOTVIND.
Hahaha det kunde varit mig du beskriver!
Jag har precis köpt en ny cykel pga måste för att ta mig till jobbet och testade den idag. Den är lätt och går snabbt men ändå tvungen att inse: hatar fortfarande att cykla och få saker gör mig så frustrerad. Total cykelilska nu.
Vad skönt att höra att jag inte är den enda med cykelilska! Just motvind och ont i öronen, usch!
Vilket bra ord, cykelarg! Det är jag också. Det var många år sedan jag sist satt på en cykel och jag saknar det verkligen inte. Jag förstår inte vad det är, men jag blir helt slutkörd på två sekunder, trots att jag i vanliga fall har väldigt god kondition och kan springa långa rundor utan problem.
Jaaa! Exakt så känner jag också! Just motvinden tycker jag är värst. Jag blir så arg! Så bra ord du sätter på det.
Hahaha jag känner igen mig precis :-D. Skulle verkligen vilja cykla mer för att det är ekonomiskt och bra för miljön men undviker pga att jag också är cykelarg 🙂 så hur kommer man över sin cykelilska??
Jag känner inte ALLS igen mig! 🙂 Det är väl härligt att vi är olika, jag ÄLSKAR att cykla och fort ska det gå. I stan eller på landsvägar spelar ingen roll, men det är en sådan frihetskänsla för mig. Att röra på mig, vara i naturen och känna mig FRI – det gillar jag! 🙂
Haha, vad roligt skrivet. Jag tycker bara om att cykla på landet på sommaren. Blir superirriterad på motvind och kalla händer och snoret som börjar rinna när jag cyklar på höst o vinter. Cyklar därför mkt sällan av förklarliga skäl.
Jorå, känner också igen mej. Samma när jag dammsuger. Tror det triggar igång testosteronet. Blir så himla arg….. inte jättestädat hemma hos mig alltså.
HAHA, jag förstår precis hur du menar!! Längtar dock efter att ta fram min cykel nu 🙂
Vilken fantastiskt vacker bild!
/Evelina – Evelinas Ekologiska
http://www.evelinasekologiska.se/
Jag äger knappt en cykel men känner igen mig.. och ont i röven får jag..Men bilden var somrigt underbar:) http://www.esterii.blogg.se
Haha, jo jag känner igen mig! Tog första cykelturen för våren i lördags och jag kände mig ursinnig halva tiden, tills vi kom ut på landet och det blev fridfullt utan mötande trafik.
modemanifest.blogspot.com
Jag var lite sådan förut, numera cyklar jag mer eller mindre året runt (undviker det bara när det är snö) och numera känner jag mig mer som en amazon när jag cyklar till jobbet. Av någon anledning så har jag börjat känna mig väldigt lång när jag cyklar.
Sen har jag alltid motvind på en sträcka när jag cyklar hem och mina ögon rinner alltid, men eftersom det alltid är så har det blivit en vana och jag blir inte lika irriterad längre.
Jag älskar att cykla, det går snabbt att ta mig dit jag ska och jag är inte beroende av trafiken eller buss, tunnelbana eller tåg.
Hahaha asså TACK för att du sätter ord på min känsla. Blir alltid asförbannad när jag cyklar. Mest pga vinden (har typ JÄMT motvind?!) och att en blir svettig. Men som du säger, ser fram emot att i lugn och ro cykla ner till stan på grusfria vägar och äta en glass vid umeälven i sommar.
Ja! Jag hatar att cykla i stan på trånga cykelbanor så jag cyklar väldigt sällan. Och när jag gör det cyklar jag med min sambo som älskar att cykla. Och då blir jag också arg på honom eftersom han cyklar fortare och avståndet bara växer..
Testa cykla lite längre än va du brukar nästa gg – så kommer du att märka hur ”ragen” sakta övergår i eufori, då endorfinerna frigjorts! (en som gör det typ dagligen) Men usch och fy på att cykla mitt inne i stan, på trånga cykelbanor med flummiga fogängare som trängs. Inte kul nånstans.
Hahaha! Lider av exakt samma cykel-ilske-syndrom! Och jag har haft det sen jag var barn. Blir arg, svär och fräser och förbannar sattyget. Men älskar som du första cykelturen på våren (helst i nedförsbacke)
Åh, jag trodde jag var ensam om att känna såhär! Motvind tycker jag är det absolut värsta! Jag har en helvetesbacke påväg till jobbet som jag cyklar varje dag. Den gör mig svettig, krampaktig, flåsig och pustig. Men jisses vilken skön känsla varje gång jag bestigit mitt ”mount everest”
Hahaha underbart! Känner igen mig PRECIS i beskrivningen.. förutom att den där ilskan hos mig uppkommer när jag dammsuger. Sällan jag blir så innihelvete förbannad som när jag bara försöker städa och göra fint och dammsugaren fastnar bakom en soffa, munstycket inte riktigt får plats mellan de där pinnstolarna som man sen svettig och stånkande måste hålla på och flytta på, när man försiktigt försöker dammsuga under det där brickbordet men det faller ihop så allt åker ner på golvet….
Jag far ocksa JATTEONT i oronen nar det blaser, sen blir jag alldeles yr. Earbags ar min raddning! Rekommenderas starkt.
http://www.amazon.co.uk/SPRIGS-Earbags/dp/B003ZTMZ3S
Jag blir också cykelarg! I sådana situationer som du nämner- när jag ska cykla in till stan (bor i Göteborg) och vara fin och inte komma fram svettig fast jag kommer ALLTDI fram svettig och o-fin hur jag än försöker fincykla, eller när jag cyklar med min man (som cyklar mountainbike och tom TÄVLAT i det) och han bara drar iväg eftersom HAN inga problem har med att bli svettig- fast han alltid är hundra gånger fräschare än mig när vi kommer fram TROTS att han cyklar på mycket snabbare eftersom han är i superbra cykelform. Så massor av sympati till dig! Och häromdagen försökte jag cykla på min cykel men det gick inte eftersom magen tog i (gravid sjunde snart åttonde månaden). Då blev jag mest trött för jag orkar inte bli arg just nu, för trött tung och hormonell. 😉 Men du har rätt, det är sunt att få bli arg och då är jag ju tacksam för alla andningshål jag har- orättvisor gör mig urförbannad och det finns det ju tyvärr gott om så jag lider ingen brist på andningshål jag! 😉
Själv blir jag ”barnvagnsarg” – varför kan dom inte göra vagnar med elmotor precis som på cyklarna?
Haha, jag känner också igen mig. Avskyr att cykla de där dagarna när det känns som att jag kommer en meter fram och två meter bak. Fast jag inte har motvind. Eller då gånger som jag måste trampa i nerförsbackar. Folk som inte flyttar sig kan jag också bli fullständigt galen på….