Jag älskar verkligen att vara gravid. Ja, jag hatar foglossningarna, tröttheten, illamåendet, värken och allt det där. Men helt separerat ifrån det finns andra känslor. Precis som man kan vara rasande arg på sin tvååring och ändå älska den precis lika mycket, kan man tycka att graviditetens biverkningar är pest och pina – och samtidigt tycka om att vara gravid.
Just nu tänker jag mycket på att ha egentid med mig och bebisen. Gud vad mycket tid jag hade med Bertil när han låg i magen! Stunder när jag bara låg och strök med handen över bulan, oljade in magen i duschen, satt försjunken i tankar och drömmerier om barnet därinne. Det är ju verkligen ingen självklarhet att kunna göra samma sak när man väntar sitt andra, tredje eller fjärde barn och redan har full rulle där hemma. Men jag försöker tänka så ändå. Försöker hitta de där stunderna. Och jag tänker att tiden jag tar själv, med reflektion, återhämtning och stillhet är tid jag tar för mig och barnet. När jag är på badhuset och simmar långsamt eller ligger i bastun helt avdomnad och nöjd, eller ligger raklång på sängen under en filt och vilar middag. Det är tid jag tar för oss. Tid när jag lär känna den lilla inuti mig. Känner efter vem som är där. Vi har några arbetsnamn på bebisen också – och när jag kallar den vid namn så känns det genast mer verkligt. Vi knyts samman på ett annat vis. Jag tycker att det är så mysigt att ha sällskap i magen. Och älskar faktiskt att vara gravid, samtidigt som jag avskyr vissa delar av det. Det är inget konstigt alls. Det är livet bara.
32 svar
Så fin du är! Underbart vacker bild
Jattefin svartvit bild! Jag alskar svartvita bilder, sa fint satt att bevara de finaste minnena i livet pa. Det roliga med minnen ar dessutom att nar situationen val ar over sa minns man mest det positiva och inte mycket av det som var mindre roligt. Jag tycker t.ex. mer och mer om vara brollopsbilder for varje ar som gar. Nu i efterhand minns jag bara det roliga med brollopet och bortglomd ar nervositeten jag hade innan och all stress det innebar att planera ett brollop pa mycket kort tid. Visst ar det harligt att vart psyke fungerar sa att vi glommer det jobbiga och minns allt det fina. 🙂
Det är livet bara! Jobbigt men mest härligt 🙂
Bara en kort reflektion. Är inte din Bertil 2 år nu? För övrigt skriver du så fint om känslan att vara gravid och samtidigt ha ett barn som behöver tid och uppmärksamhet. (Har själv 3 barn, som nu är vuxna, och förstår vad du menar)
Jag menar 3 år förstås! 🙂
Å Clara, du sätter ord på mina känslor. Ska till min bm nu på morgonen för stödsamtal då jag önskar att bli gravid igen men är livrädd. Hade en hemsk graviditet och en ännu hemskare förlossning med sonen som resulterade i ett psykiskt trauma för min del. Tyvärr känner jag inte så mycket stöd från bm utan jag känner mig ifrågasatt när hon säger saker som att jag kanske borde avstå fler barn.
Mia och fliz, all lycka till er! Här är en till som kämpar, efter fem år och nio IVF:er så har jag fått uppleva tre graviditeter och lika många missfall. Skulle förstås göra vad som helst för att få uppleva all världens illamående och krämpor om det bara ledde fram till ett levande barn. Därmed inte sagt att det är fel att klaga på graviditetskrämpor, jag förstår förstås att det kan vara fruktansvärt jobbigt på många sätt men jag tycker det är fint om man kan se både och, älska sitt tillstånd trots att man hatar många bitar av det. Även om det är lite plågsamt för mig också att läsa ”gravidbloggar” tycker jag det är fint också och jag tycker att du, Clara beskriver det väldigt vackert (och samtidigt inte döljer det jobbiga), all lycka till dig också förstås!
Lika vackert som det är att se dig och din växande mage, lika ont gör det i hjärtat. Om mitt lilla pyr hade stannat hade hen varit 16 veckor nu. Det känns som en overklig dröm att jag någonsin varit gravid. Det tog nästan 3 år och jag kan bara önska om att komma dit igen. Med IVF eller på egen hand. Lite självplågeri är det allt att läsa alla dessa gravidbloggar, men vad ska man göra när alla ens favoritvloggare är gravida. Jag gläds ju mer er så himla mycket, samtidigt som det är så svårt. Men jag antar att det är en del av livet. Önskar er all lycka!
Så fint! Jag hoppas att jag kan få chansen att njuta så! Min man och jag tillhör kategorin ofrivilligt barnlösa och har försökt bli gravida i många år, en misslyckad graviditet som slutade i ett utomkvedshavandeskap och akut operation. Nu har vi äntligen blivit gravida igen, 10 v. Har mått oförskämt bra, men graviditeten har kantats av flera frågetecken angående tillväxt och annat. Sedan ett par dagar blöder jag lite. Kan tyckas konstigt att man VILL ha mer illamående och andra oönskade gravidsymtom, men samtidigt skulle det betyda att något växer som det ska därinne. .. Lycka till med resten av graviditeten!
Låter härligt 🙂
http://misscdesign.blogg.se
Så härligt!
http://hannafialotta.blogg.se
Precis sådär är det ju. Jag kan knappt gå längre pga sammandragningar och fogis. Men vi hade det så mysigt idag när vi sov middag ihop..
Vilken fantastisk bild Clara. Den är vacker och innerlig och laddad. Bitterljuva längtan efter bebisen… det är så länge, länge man väntar.
Fast vår bebis kom en månad för tidigt och det var härligt och galet och hemskt för jag var rätt frisk under graviditeten men fick havandeskapsförgiftning. Mycket högt blodtryck efter förlossningen (220/170) och min barnmorska hade inte tid med mig och mitt höga blodtryck, för hon hade en annan mamma som låg och födde vägg i vägg (bor i Stockholm).
Jag hade sprängande huvudvärk och barnmorskan ville skicka mig till intensiven, men så blev det inte. Jag hade lilla älskade bebisen hos mig de första timmarna men sen orkade jag inte ta hand om mitt lilla nyfödda barn så mannen och barn fick ensamma vara på BB och jag var ensam i förlossningsrummet. 12 timmar efter förlossningen fick jag komma till BB. Barnmorskorna skulle genom medicinering få ned mitt blodtryck men de är inte så bra på högt blodtryck. Efter fem dagar var blodtrycket ca (180/150) och då blev mannen min arg och begärde att jag skulle få träffa en hjärtläkare. Hjärtläkaren kunde sin sak och fick ned mitt blodtryck på ca 1 dygn genom rätt medicinering. Att vara på BB en vecka var bra för vi fick ju hjälp med allt det nya med att bli föräldrar, men vi fick aldrig vara ifred. Jag låg och övade/kämpade med amning och en sköterska slängde upp dörren och i korridoren stod det besökande, män som stirrade på en bröst. Jag var så sjuk så jag orkade inte säga till för bebisen fick ju min energi men det var otrevligt. Jag har aldrig längtat hem så mycket. Och hur mycket man än vill kan man inte med sin tanke få ett så högt blodtryck att sjunka. När mitt blodtryck var ok (barnets viktkurva hade ju vänt flera dagar innan) så sprang vi hem.
När vi skulle hämta ut min blodtrycksmedicin på vägen hem fanns inte det utlovade e-receptet på apoteket. Då bröt jag ihop. Sambon fick ringa BB och fråga vad som hänt och det tog väl 20 minuter innan de gick med på att ordna receptet, barnmorskan i telefonen käftade emot. Suck, det var traumatiskt vill jag lova, högt blodtryck är ju farligt och jag behövde medicinen. Alla förlossningar är ju olika min gick fort och bra men resten med det höga blodtrycket var hemskt och att inte ha någon ork. Många av personalen på BB var underbara och fantastiska, men inte alla och ibland känns förlossningsvården frikopplad från övrig sjukvård. Varför fick jag inte en hjärtläkare på en gång?
Jag är väldigt osäker på om jag skulle våga bli gravid igen med tanke på det som hände med min kropp. Men jag mår bra i dag och min bebis är stor nu och är helt underbar.
Tack för din blogg!
Lina
Oj vad kuk:) Njut av tiden! http://www.esterii.blogg.se
Hahaha
Jag minns min graviditet som jobbig på alla plan! Började tidigt att må fruktansvärt illa och åkte in på sjukhuset ett otal gånger för att vätskas upp. Fick en blödning någon gång i fjärde månaden och blev sjukskriven på heltid fram till förlossningen. Vid ett ultraljud i samband med undersökningen så fastställdes att jag väntade tvillingar. Vid sjunde månaden fick jag värkar och flickorna förlöstes med akut kejsarsnitt tio veckor för tidigt. Två månader på barn fyra och finally äntligen hem till sitt eget med två underbara små liv. Trots en urjobbig graviditet så skulle jag göra om det igen – om det vore så! Det bästa i mitt liv är ju tjejerna, som i dag är 23 år.
http://cajsawarg.blogspot.se/ ( självdestruktiv dotter )
För mig var det inte dubbelt alls, jag hatade verkligen att vara gravid med intensitet. Jag hade ingen aning innan jag blev gravid hur vansinnigt jag skulle vantrivas med det. Det är en stor orsak jag än idag känner mig kluven att skaffa ett syskon till mitt barn. Varje minut av graviditeten var i stort sett en plåga.
Så skönt det kändes att läsa detta. Jag känner precis likadant och känner mig ofta frustrerad och missanpassad när jag läser hur lyckliga de flesta verkar vara. Tack!
Trots att jag var sjukskriven stor del av båda graviditeterna, låg på sjukhus, hade foglossning, småkräkte i munnen om nätterna (jo, på riktigt) och var sängliggande mesta delen av tiden – älskade jag att vara gravid. Känslan av att bära på en annan människa, låta den växa till något fulländat, lära känna sin kropp på ett nytt vis, det och mycket mer var fantastiskt! Är klar med graviditeter och gör mitt bästa för att njuta av livet med två undersökande och självständigthetsjagande barn. Det är upp och ner men allt grundar sig på en enorm kärlek.
Du är fantastiskt vacker på bilden!
jagarsandra.blogspot.se
Oj vad klokt och sant. Jag mådde jättebra (förutom tröttheten) med båda mina men ogillade verkligen att vara gravid på det hela. Var först bland vännerna och hade en hel del faktiskt som kämpade i flera år för att få barn, så på något sätt kände jag mej så skyldig och orättvisheten personifierad som hade så lätt… däremot saknar jag att dela kroppen med sin bebis! Just dedär stunderna när allt som fanns var den inre kontakten mellan två som både vet allt och ingenting om varandra. Känna dem böka runt därinne. Så fantastiskt.
Måste bara säga att det var det vsckraste gravidfoto jag någonsin sett. Ljuset, klänningen (var är den köpt?!?!), posen… allt är bara magiskt. Fångar precis den där skimrande fantastiska längtan .. ljuvligt!
Kunde inte sagt det bättre själv, försöker också göra som du, och håller helt med! (Är själv gravid med tvåan nu med)
Du beskriver så bra Clara! Precis så är det.
Är själv gravid och instämmer helt!! Underbart, samtidigt som det kan vara riktigt jobbigt och påfrestande, försöker ändå njuta varje minut. En fråga, har du tips på vad man kan ha på sig på ett dop som höggravid?? Jag kommer vara i v 34 på dopdagen och har redan en stor mage, hade vart toppen med tips på något snyggt plagg.
Har ni tagit reda på kön? (Går ju bra ändå att smaka på namn i o f s, inte så supermånga kategorier gällande kön att välja på). 😉 Förstår om du inte vill outa era förslag, men vill du säga ngt generellt om hur vi tänker vid namnval vore det kul! Har förstått att det närmar sig, vad spännande!
Samtidigt som du skriver så fint blir jag så avundsjuk! Jag vill ju också få vara med om allt detta! Men, det är bara att kämpa vidare och hoppas att vår tid också kommer! 🙂
Kämpa på Kicki, jag läser detta med min lilla efterlängtade älskling liggandes i famnen, hon kom 6 år senare än vi hade tänkt och tack vare IVF. Kram till dig! För drygt ett år sedan var det jag som skrev kommentarer som barnlös här.
Tar ni reda på könet? Vilka tankar har du om det? När den dagen kommer har jag och min sambo kommit fram till att vi ska uppfostra barnet lika oavsett kön (såklart) men jag vill nog ändå veta och min sambo inte. Och vilka är arbetsnamnen? 😀
Instämmer med de övriga om att det är fint att få följa den här tiden med dig. Alla mina är vuxna sedan länge men dina rader får mig att minnas. Det var en ljuvlig tid. http://hyrestanten.blogspot.se/
Fint sätt att tänka på graviditeten och den nya bebisen. Känner igen mig i de dubbelbottnade känslorna också, fast jag inte har några egna barn ännu. Jag kan vara rosenrasande på min make och älska honom samtidigt.
modemanifest.blogspot.com
Det är verkligen mysiga delar av graviditeten du beskriver.
Lite sorgligt att ha det bakom mig. Det är fint att du njuter och tar vara på er. Knyter an redan nu.
Vilket sunt sätt att tänka att man har tid med barnet innan det ens är fött! Jag är glad att du även delar med dig av gravidtankar! Det är sånt som jag bär med mig till den dag det är min tur.
http://kulturcramar.wordpress.com