En hel del män läser min blogg. Det intressanta är bara att de få gånger någon man kommenterar är det med nittio procents säkerhet för att rätta mig i något som han tycker jag gjort fel, eller ge mig kritik. Det behöver förstås inte vara fel att göra så. Det är bara så himla intressant att män i princip aldrig kommenterar bara för att säga något snällt, bekräftande och positivt – så som kvinnor så ofta gör. Och det är precis samma sak när jag är ute och föreläser. Får jag kritik kommer det nästan alltid från en man. Kommer en man fram och pratar efteråt är det i nittio procent av fallen för att ge sina synpunkter på vad jag gjorde fel och hur jag borde förbättra mig. Det har i princip inte hänt att en kvinna gjort detsamma.
Ibland undrar folk varför kvinnor är så dominerande i framförallt bloggvärlden. Jag tror att det här hör ihop. Bloggvärlden (i huvudsak – visst finns det också en del troll) är byggd som en plattform där vi kan peppa varandra. Där vi får visa upp vad vi är bra på, skriva om saker som engagerar oss och fokusera på ämnen som vi brinner för – och mötas av läsare som känner samma sak. Och det bygger också på att läsare bekräftar det bloggare skriver – stöttar dem och ger respons. Det är det som skapar känslan av samhörighet som jag och många andra känner i bloggvärlden. Och det här är tjejer så otroligt tränade på från barnsben på ett helt annat sätt än killar är.
Och det är kanske inte så kul att blogga som man och mest ha manliga läsare som huvudsakligen kommenterar för att kritisera eller korrigera vad de läser? Eller att för den delen som man vara del av ett kollektiv där man läser bloggar men mestadels interagerar genom att komma med kritik. Nu invänder säkert någon att detta planlösa bekräftande som kvinnor ägnar sig åt knappast tar mänskligheten framåt. Att det är onödigt och oviktigt och gud vet allt. Och att kritik i alla fall innehåller någon slags substans. Men då har man inte förstått mycket menar jag! Förmågan att intresseras sig för andras liv och lyssna på deras berättelser är egenskaper jag värdesätter väldigt högt. För jag tror att just det där vänliga, vardagliga småpratet och bekräftandet av andra är både relationsbyggande och relationsvårdande. Något som det här samhället är i skriande behov av.
60 svar
Hei Clara!
I Norge har debatten gått hett for seg om dette den siste uken. Det er interessant at menn og kvinner som oftest forholder seg så ulikt til ros.
Hilsen Kristin
http://www.aftenposten.no/meninger/debatt/Heia_-heia_-heia-7505260.html#.UzE9wnbKxaQ
http://www.dn.no/jobbledelse/2014/03/16/Endelig-mandag/rosa-sukkerspinn
http://www.aftenposten.no/meninger/Helt-konge-7511581.html#.UzE993bKxaT
Bra text Clara! 😉
Ja jag menar det och jag är övertygad om att beröm, pepp och kärlek är precis vad vår värld behöver.
Nina Ruthström
http://ninaruthstrom.se
Läs Fredrik Backmans blogg, och tillhörande kommentarer, där kommer även män med planlös uppmuntran. 🙂
Funderar på om mæn ær lika kritiska och snabba att rætta andra mæn…
Vet du, min upplevelse (inte i bloggvärlden men i verkliga livet) är precis tvärtom. Kvinnor kan vara så himla elaka och exkluderande mot varandra, på ett sätt som jag inte upplever att män är.
Varför placerar du kvinnor i ett fack och män i ett annat? Håller definitivt inte med. Jag är kvinna och bloggar inte för att jag är ute efter bekräftelse. Konstruktiv kritik är ju något positivt – bättre ärlighet än någon fin uppmålad bild av något som inte stämmer, för det precis så VISSA kvinnor jobbar. Låtsas pepp är inget man vill ha.
Tänkte knyta an till det som Clara skrev i inlägget nämligen: ”Och det här är tjejer så otroligt tränade på från barnsben på ett helt annat sätt än killar är”. Varför du känner det som att Clara delar in i fack tror jag beror på att samhällets normer gör just det från och med att ett litet barn fötts. Som Clara skriver så tränas tjejer på ett annat sätt en killar att vara omtänksamma, snälla och artiga och detta speglar ju samhället i stort. Detta är negativt för ALLA!
Visst samhällets normer genomsyrar allas uppväxt, mer eller mindre. Men bara för att vissa män, i detta fall de som kommenterar Claras inlägg, kommer i större utsträckning med negativ respons, så behöver det inte vara så för andra bloggare. Claras blogg kanske vänder sig mest till kvinnor?
”Ute efter bekräftelse” tror jag är en helt annan sak. Någon form av positiv respons eller diskussion kanske skapar ett driv. Moroten att fortsätta blir feedback, samtal, engagemang och gemenskap? Ge och ta. (Är inte bloggare själv, bara spånar..) Bara ”förbättringstips” kanske inte blir så inspirerande.
Om män i större utsträckning kommenterar på ett visst sätt, så är det inte Clara som delar in i kön, det gör de själva med sitt beteende.
Håller med om att positiv respons och diskussioner ger en ett driv – men om jag var man och läste Claras blogg och fick se detta inlägg så skulle jag bli illa berörd. Alla män eller kvinnor är ju inte likadana.
Varför skulle vi inte placera könen i olika fack när vi de facto pratar skillnader. Jag tror på inga vis att Clara eller någon annan bloggare med intellekt i behåll är ute efter gensvar eller glada tillrop som inte är ärligt menade. Ursäkta mig men jag är inte helt säker att du förstod sentensen i hennes inlägg.
Tycker att Claras inlägg kändes som lösa tankar och då är svårt att besvara konkretare än det jag gjorde. Hennes poäng var väl att ”sätta dit” män – precis som många andra feminister gör – detta är inte ok! Hon stör sig uppenbarligen på män i detta inlägg.
Det är ju intressant utifrån myten att kvinnor också ”inte kan umgås i grupp”, snackar skit etc.
Du har så rätt! Jag håller med dig! Jag tycker samhället i allmänhet är infekterat med den förbannade Jantelagen – tro inte att du är något/håll dig på mattan/den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket etc etc etc. Egenskaper som snällhet, omtänksamhet och mjukhet har blivit åsidosatta i ett samhälle där man måste armbåga sig fram i livet och vara stenhård för att ”komma nånvart”.
Kritik kan ju dessutom vara POSITIV! Om man nu står där och trampar typiskt kissnödigt-style och bara MÅSTE kräkas ut kritik – varför kan man då inte fokusera på det positiva?
Jag tror att kvinnor i allmänhet är mjukare och mildare än män – detta gäller naturligtvis inte alla – och att de egenskaperna började föraktas i samma stund som kvinnoföraktet gjorde entré. En teori.
Jag tror att du är helt rätt ute, vad gäller kritiken och tipsen som män delar ut. Jag har även hört kvinnliga musiker säga det samma; efter konserten kommer det fram någon man och vill dela med sig av sina tips om hur man spelar gitarr, typ. Pinsamt!!!!
Det där har jag också noterat! Har i nästan tio jobbat backstage på en musikfestival och detta händer jätteofta kvinnliga musiker, just att män kommer fram, ibland t.o.m. sådana som inte ens kan spela ett instrument själva, och ska tala om för kvinnorna hur de ska göra, vad de gjort fel osv. Däremot ser man att manliga musiker sällan behöver uppleva samma sak.
Och jag har hört precis detsamma från kvinnliga dj:er. Killar som kommer fram och ska ge musikförslag (inte önskningar, förslag!) och instruera hur tekniken ska skötas, med mera med mera. Utan att nödvändigtvis ha någon kunskap alls.
Oja håller helt med. De kommer fram i alla välmening. oavsett om man är 20 eller 80 så ska de rätta till det fel sagda. as if dom inte säger fel 99 procent av tiden känns det som. män är såna jävla besserwissrar och en ung kvinna triggar dom totalt. och är du över 40 är du bitter bitch om du ger svar. Är du ung är du nog bara en galan feministvegan.
nu älskar jag män men i den här rätta-till-formen har de faktiskt ingen större funktion. mer än möjligtvis som pricktavla för ägg.
Vad intressant!
Jag läser en blogg av en man som skriver vardagsbetraktelser, ja inte så positiva som Claras utan mer om när det kör ihop sig, fast på ett roligt sätt. Kommentarerna håller en hjärtlig men rå ton kan man säga. Både från kvinnor och män. Jag gillar verkligen det, att man kan blanda upp berömmet med att tråka varandra och vara lätt kritisk eller en besserwisser utan att det går över i nätmobbing. Tycker att det bygger relationer det också. Men olika bloggar inklusive kommentarsfält fyller olika funktion, och tonen hos Clara är en helt annan och ska så också vara.
Hej Clara! Ja jag klickade mig aktivt hit eftersom jag tänkte ”måste kommentera något snällt på Claras, att det är denna blogg jag läser med glädje och mer än gärna klickar in på, trots att jag är ne
Vet inte hur det är här på din blogg Clara. Men jag kan känna ibland när man läser artiklar på de stora kvällstidningarnas hemsidor, där man fått möjlighet att kommentera, är det en majoritet av män som kommenterar. Inte bara på sportartiklar, utan på det mesta som går att kommentera. Och kommentarerna har allt som oftast en negativ klang och de är inte sena på att racka ned på varann.
DOCK är kvinnor precis lika nedlåtande som männen du beskriver, exempel på detta är instagram. Bara att logga in och läsa 😉
Intressanta iakttagelser!
Det är väl berättelser som i alla tider skapat och bevarat kulturer. Det om något har ett värde, ett långsiktigt sådant dessutom.
Jag tror att män upplever samma sak i sina kanaler. Alltså att det i huvudsak är andra män som kommenterar och säger snälla saker och att kvinnor i huvudsak lämnar kritik.
Bravo! Jag är helt inne på din linje. Bloggar själv en del om härskartekniker och om hur vi kommunicerar med varandra. Det här var väldigt bra iakttagelser om hur det kan se ut i kommentarsfältet.
Hej namne! Intressant! jag skriver på en bok om detta just nu och vill gärna läsa det du skriver och tänker om det hela. Är din blogg öppen? I så fall – vill du dela med dig av adressen?
Självklart Annakarin! Tror faktiskt vi redan stött på varandra i bloggutmaningen? http://www.anna-karin.se finns min blogg på.
Spännande med din bok! Kollar in på din blogg också. 🙂
Precis så är det. Jag får sällan kommentarer från män, men när jag väl får det är det antingen rent hat, objektifiering eller kritik. Aldrig något som är enbart snällt och uppmuntrande. Får dock många snälla kommentarer från kvinnor, kvinnor som inte känner mig men som ändå tar sig tid att skriva några vänliga rader till mig. Det är jättefint och något som ska uppmuntras!
Skarpt inlägg som alltid Clara! 🙂 jag tänker också att egna bloggar och bloggvärlden blir som en fristad för tjejer och kvinnor just för att våra intressen så ofta och så lätt ifrågasätts och nedgraderas i övriga livet.
Intressant iakttagelse. Det är inget som jag tänkt på…
http://hannafialotta.blogg.se
Upplyftande att höra, trodde bara det var min man som var kass på det.
Hej hej Clara!
Det är så jävla sorgligt att internet skall vara fullt av dessa rövhattar som jag, tyvärr, råkar dela kön med. (Jag kan självklart vara en rejäl rövhatt också på många sätt, bara så att jag har sagt det också.. Dock aldrig medvetet anti-feministisk-rövhattig.)
Hur som helst! Min sambo brukar läsa din blogg, och hon brukar titt som tätt länka mig till feministiska bloggar eller artiklar som handlar om kvinnors kamp, något jag självklart uppskattar fruktansvärt mycket!
Hur som helst, ville bara säga att jag tycker att du, och alla andra för den delen, som bloggar med feministiskt initiativ är så jävla häftiga! Det behövs på denna gubbstyrda gudsförgätna värld vi lever på.
Hur som havfer, jag hade egentligen ingenting av vikt att tillägga, bara att ni feministbloggare fan är mina idoler!
Allt gott till dig och dina systrar!
det är ok att vara rövhatt, sålänge en vet om det och ändrar på det. jag är en rövhatt tex. när jag snackar med mina homosexuella kompisar eller med någon som har en mörkare hudfärg än mig. men jag jobbar på’t!
Strålande!
Blä, det här får mig att tänka på citat som typ ”åh, tjejer ska ALLTID kritisera varandra” eller ”tjejer är så himlaaa taskiga mot varann”. NEJ, väldigt många gånger (mestadels) är det tvärtom – jag fått stöd från det kvinnliga könet. Och ibland undrar om det liksom är ett intränat tankesätt att ”tjejer inte är så snälla mot varandra” för visst vore det hemskt om vi kände världens samhörighet med varandra och kunde göra saker för att förbättra våran situation? Ex, lika löner etc.
Hoppas alla förstår detta inlägg någorlunda, är arg:)
http://www.tinis.me
Håller med! Ständigt får man höra att tjejer är elaka mot varandra och inte klarar av att vara tillsammans i grupp, men det stämmer ju inte alls. Hur många idrottslag, syjuntor, klasser, kompisgrupper mm bestående av bara tjejer finns det inte som fungerar hur bra som helst? Och hur ofta stöttar vi inte varandra på olika sätt? Medan en grupp av män som inte fungerar (vilket det finns många av också) aldrig behöver höra att det beror på att de är män?
Elin // mellanskogochgard.blogspot.se
Exakt det jag ville komma till men fick inte orden! Gah! Tanken slog mig när jag såg att en tjej klottrat på toaletten angående hur dåligt hon mådde och det var så många som hade svarat och peppat och ingen känner liksom varandra. Men ändå så fanns samhörigheten där på tjejernas toalett på universitetet.
http://www.tinis.me
Själv tycker jag att den där supertrevliga jargongen bland svenska bloggkvinnor är en riktig utmaning! Jag har jättesvårt att skriva ”Kram!” bara sådär, det gör jag nog bara i särskilda situationer. Jag har också svårt för den där fåordiga hejaklackspeppen i stora bloggar. Är det verkligen äkta eller är det bara nån som vill ha länkningen? Är det inte lite som den där överdrivet hjärtliga amerikanska artigheten alla jämt klagar på (fast antagligen mer i Tyskland där jag lever förstås). Äkta hjärtlighet uppstår väl mer när man har mycket bloggkontakt via många kommentarer fram och tillbaka? Eller jag vet inte, det finns ju fans också såklart …
Jag uppskattar sympatin jag får via bloggen såklart, men jag gillar också när jag märker att folk har läst vad jag skrivit och tänkt lite och sen har nåt vettigt att skriva kring det. Och jag har faktiskt fått några väldigt engagerade kommentarer från män i sakfrågor och det har jag verkligen uppskattat.
Häromdagen hamnade jag på en kvinnlig historikers blogg och det var typ bara män som diskuterade (och det var definitivt inte bara negativa kommentarer).
Är ofta så har jag märkt. Men tror det inte är män specifikt utan snarare hur de blivit uppfostrade.
Det är helt klart så att vi skulle tjäna på att vara trevligare mot varandra. Det finns ju egentligen ingen anledning till att inte uppmuntra varandra och stötta varandra i projekt som är utvecklande och bra för en! Jag tror på mer medmänsklighet så att vi alla kan ha roligare. Vi kan börja med att sluta leta fel hos andra och bara välja att se de bra sakerna istället, allting behöver inte vara så allvarligt och komplicerat. Livet blir vad vi gör det till:)
Jag hejar på dig!
http://www.composedbybach.com
Intressant inlägg!
Min erfarenhet säger att män OCH kvinnor tenderar att i betydligt högre utsträckning bekräfta andra män, än man bekräftar, ställer sig positiv till kvinnor som tycker till. Då tänker jag framför allt IRL. Det är det, enligt min mening som är då unikt med bloggandet. I dessa forum pushar och stöttar kvinnor varandra. Jag tycker bekräftande av män är särskilt påtagligt i arbetslivet. Männen är duktiga på att stå bakom varandra och stötta varandras idéer. Jag upplever att en kvinna generellt sett behöver ha mer underbyggande argument för att nå fram med sitt budskap, men det är bara minupplevelse. Behöver inte varsågod sanning i det.
Ibland kan jag ocksa tycka att det kanns valdigt socialt accepterat att klaga eller klanka ner pa andra jamnt och standigt medan vi mycket oftare later bli att saga positiva saker vi tanker om andra. Jag kan fa kanslan (speciellt i Skandinavien) att folk tycker att man ar ”fake” eller forsoker ”gora sig till” om man valjer att alltid saga de positiva saker man tanker om nagon. Det ar daremot mer accepterat att yttra sig om de negativa sidor man ser hos nagon.
Samhallet skulle sakert forandras mycket om vi bestamde oss for att lata bli att kommentera negativt halften av alla ganger vi kanner for det. Motsvarande kunde vi forsoka ta mod till oss att alltid saga de positiva tankar vi har om andra istallet for att vara tysta. Positiva kommentarer fran andra kan gora massor for en persons valbefinnande. Jag minns sjalv fortfarande flera poitiva kommentarer jag fatt av andra for mer and 10 ar sedan, sa djupt paverkar de en. 🙂
Jag är kvinna och har kommenterat på din blogg några gånger. De flesta gångerna har det varit kritik. Att skriva en kommentar bara för att vara snäll och peppa tycker jag är jättebra att andra klarar av, för jag är väldigt dålig på det. Jag glömmer på något sätt bort att en kommentar kan fylla en funktion fast den inte tillför något förslag på förändring.
När jag läser ditt inlägg om hur många procent hit och dit som är män som kritiserar osv känns det som att jag inte räknas. Du uppmärksammar ofta de generella skillnaderna mellan män och kvinnor och drar alla över en kam. Men vi som är tvärtom finns också. Och vi kan inte alltid rå för hur vi är som personer. Jag är en kvinna som alltid tänker konstruktiv kritik. Vad beror det på i mitt fall? Inte beror det på att jag är man! Och bland några av de kritiserande männen beror det nog inte heller på att de är män. Alla är olika!
Fast att använda procent för att beskriva ett problem handlar ju inte om att ignorera individer? Det handlar ju istället om mönster, mönster som i det här fallet kan härledas till kön. Clara skriver ju ingenstans att alla män respektive kvinnor är likformade beroende på vilket kön de tillhör, däremot att vissa beteendemönster tycks återkomma oftare beroende på kön.
det är mycket färre män än kvinnor som besöker claras sida, så ska vi säga 100 kvinnor kommenterar varje dag 10st av dem (du inräknad) kommer med kritik. nu är det bara 3st män som kommenterar och 2st är kritiska. clara har räknat in din kritiska kommentar men den är minoritet till de positiva/neutrala kommentarerna hon får varje dag.
Tror många män kommenterar (negativt) under kvinnligt alias.
word sister. män vill ofta och gärna ”hjälpa oss till rätta”, för att vi ska nå upp till deras nivå. blä.
Hej. Det finns en sak du borde skriva om. Du har ju en ganska stor blogg och du kan lixom hjälpa samhället. Nå ut. Bland annat ett band slår på stora trumman just nu.
Och eftersom du har en hel del läsare så skulle du göra samhället, Sverige en stor tjänst 🙂
Du kan läsa mer här
http://mariachen.blogg.se/2014/march/har-du-ett-varmt-hjarta.html
Jag hoppas…
Så sant Clara och så tråkigt att man möter det varje dag även i livet utanför internet. Som idag när jag träffade Anders 50 som jag kvinna 26 år kommer sitta i samma styrelse med om en vecka. Han började vårt samtal med, kul att valberedningen föreslog dig, men vad jobbade du med nu igen? Något jag berättat för honom säkert 10 gånger men visst.. Jag börjar ett nytt jobb nästa vecka på försäkringskassa, jag kommer även jobba med pensionsmyndigheten. Jaha vad kan du om pensionsmyndigheten då, frågar han och börjar ställa en massa frågor som ett förhör. Jag fortsätter och berättar att jag inte börjat än och jag nog efter utbildningen på 3 månader nog kommer ha lärt mig mer om just pensionsmyndigheten. Men istället för att peppa mig för det nya jobbet och säga grattis till examen från universitetet så var han tvungen att trycka ner mig i skorna inför de andra i sällskapet . En annan man i samma sällskap kastar påpekar då, jaha har du samma långa erfarenhet av styrelsearbete som Anders 50 och vad kommer du bidra med? Anders 50 avslutar då samtalet med svaret, ja inte frågor gällande pensionen i alla fall…
Jag Blir så trött och uppriktigt ledsen av detta är det så här arbetslivet ser ut? Kände mig innan detta samtal stolt och glad över att ta steget ut i arbetslivet efter 4 år på universitetet men detta var verkligen en kalldusch. Nu blev det lång det här men oj vad vi peppar och värnar om varandra vi tjejer, inget annat annat är sant.
Vill ju genast skicka lite pepp till dig Hanna! Klart att du ska fortsätta vara stolt över dina prestationer! Anders 50 kanske inte har så lång utbildning som du, och säkert satt han inte i någon styrelse när han var 26 heller. Ville väl trycka ned dig i skorna för att slippa sitt eget mindervärdeskomplex…
fan vad coolt hanna! *ryggdunk* 😉 vad fan svarar man på: hur ska du bidra? undrar om han kan svara på den frågan själv.
Jag gillar verkligen dig Clara, uppfattar dig som en klok och härlig och inspirerande person på många sätt. Jag delar också många av de politiska åsikter som du ger uttryck för. Men det här inlägget gör mig lite ledsen. Ledsen över polariseringen mellan män och kvinnor, som redan är så himla vanlig. Till vilken nytta? Jag tycker att det bara leder till att reproducera fördomar. Vi är ju MÄNNISKOR först och främst. Och det är rätt svårt att vara människa, oavsett kön.
Nu vill jag inte förringa din eller någon annans upplevelser och erfarenheter i det här. Men för en lite annan syn på saken, kika gärna in på Jonna Jintons blogg. Där är många av kommentatorerna män – och både varma, kloka och positiva!
Vadå polariserar? Jag berättar ju om STATISTIKEN över kommentarerna på min blogg. Ska jag ljuga om den för att få män att framstå som snällare än vad de är min mitt kommentarsfält?
Nej, självklart inte! Men jag uppfattade det som att du var mer generell än så – att du reflekterar över hur män och kvinnor interagerar i bloggvärlden i stort och inte bara här på din blogg, även om den var utgångspunkten. Lite av det gamla vanliga ”män gör si, kvinnor gör så”. Själv kan jag då se något annat än det du beskriver. Det är också värt att lyfta fram! Världen är ju inte svart-vit. Men frågor kring manligt och kvinnligt tenderar ofta att vara onyanserade. Det gör mig ledsen och trött. Simple as that.
Med det sagt; jag varken bloggar eller föreläser själv och det är fullt möjligt att det finns tydliga strukturer här som jag inte ser. Framför allt har jag ingen anledning – eller avsikt – att ifrågasätta dina erfarenheter. Om det uppfattades så ber jag om ursäkt!
Det var en intressant observation, och den reflekterar säkert långt större portioner av samhället än bloggning; precis så som genusstrukturer ofta gör. Har du observerat detta förhållande i mansdominerande bloggar också? Jag skulle inte bli förvånad alls om det var så.
Jag tycker att du skriver så bra Clara!
Det där är så sant. När jag fick mitt första journalistjobb var jag stolt som en tupp. Kvinnliga vänner hejade och hurrade, manliga blängde surt och sa att det inte var särskilt smart att hoppa av skolan för det. Äldre kvinnor (typ mamma, hennes vänner, chefer osv) berömde mig och mitt jobb. Min morbror sa ”Jag har läst dina artiklar och inte hittat några fel. Ingen jag har pratat med har hittat några fel på något du har skrivit”. HELT SANT! Så oerhört tråkig inställning, men tyvärr en del i (gammaldags?) pojkuppfostran tror jag.
Jag tycker generellt att du har lite svårt att ta emot kritik oavsett från vem det kommer. Du hugger oftast ifrån dig på ett närmast snarstucket vis. Det är en reflektion jag gjort efter att ha följt din blogg en tid. En blogg som jag ändå tycker tar upp intressanta ämnen och är väl värd att läsa. Jag kan känna igen mig i det, har själv svårt att ta kritik men försöker lära mig att ta det bättre. Vill du ge någon kommentar på hur det är att ta emot kritik offentligt även om det inte var precis det ditt inlägg gällde? Hur man bemöter kritik då och hur man kan framstå när man gör det.