En hel del mĂ€n lĂ€ser min blogg. Det intressanta Ă€r bara att de fĂ„ gĂ„nger nĂ„gon man kommenterar Ă€r det med nittio procents sĂ€kerhet för att rĂ€tta mig i nĂ„got som han tycker jag gjort fel, eller ge mig kritik. Det behöver förstĂ„s inte vara fel att göra sĂ„. Det Ă€r bara sĂ„ himla intressant att mĂ€n i princip aldrig kommenterar bara för att sĂ€ga nĂ„got snĂ€llt, bekrĂ€ftande och positivt – sĂ„ som kvinnor sĂ„ ofta gör. Och det Ă€r precis samma sak nĂ€r jag Ă€r ute och förelĂ€ser. FĂ„r jag kritik kommer det nĂ€stan alltid frĂ„n en man. Kommer en man fram och pratar efterĂ„t Ă€r det i nittio procent av fallen för att ge sina synpunkter pĂ„ vad jag gjorde fel och hur jag borde förbĂ€ttra mig. Det har i princip inte hĂ€nt att en kvinna gjort detsamma.

Ibland undrar folk varför kvinnor Ă€r sĂ„ dominerande i framförallt bloggvĂ€rlden. Jag tror att det hĂ€r hör ihop. BloggvĂ€rlden  (i huvudsak – visst finns det ocksĂ„ en del troll) Ă€r byggd som en plattform dĂ€r vi kan peppa varandra. DĂ€r vi fĂ„r visa upp vad vi Ă€r bra pĂ„, skriva om saker som engagerar oss och fokusera pĂ„ Ă€mnen som vi brinner för – och mötas av lĂ€sare som kĂ€nner samma sak. Och det bygger ocksĂ„ pĂ„ att lĂ€sare bekrĂ€ftar det bloggare skriver – stöttar dem och ger respons. Det Ă€r det som skapar kĂ€nslan av samhörighet som jag och mĂ„nga andra kĂ€nner i bloggvĂ€rlden. Och det hĂ€r Ă€r tjejer sĂ„ otroligt trĂ€nade pĂ„ frĂ„n barnsben pĂ„ ett helt annat sĂ€tt Ă€n killar Ă€r.

Och det Àr kanske inte sÄ kul att blogga som man och mest ha manliga lÀsare som huvudsakligen kommenterar för att kritisera eller korrigera vad de lÀser? Eller att för den delen som man vara del av ett kollektiv dÀr man lÀser bloggar men mestadels interagerar genom att komma med kritik. Nu invÀnder sÀkert nÄgon att detta planlösa bekrÀftande som kvinnor Àgnar sig Ät knappast tar mÀnskligheten framÄt. Att det Àr onödigt och oviktigt och gud vet allt. Och att kritik i alla fall innehÄller nÄgon slags substans. Men dÄ har man inte förstÄtt mycket menar jag!  FörmÄgan att intresseras sig för andras liv och lyssna pÄ deras berÀttelser Àr egenskaper jag vÀrdesÀtter vÀldigt högt. För jag tror att just det dÀr vÀnliga, vardagliga smÄpratet och bekrÀftandet av andra Àr bÄde relationsbyggande och relationsvÄrdande. NÄgot som det hÀr samhÀllet Àr i skriande behov av.