Jag känner att jag behöver förtydliga en sak för er som blev förbannade och kommenterade eller mejlade angående det här inlägget: Jag har ingenstans kallat barnlösa för stolliga (varför i hela världen skulle jag göra det?). Jag har heller inte sagt att det är dumt att de som mår dåligt av en blogg slutar att läsa den. Jag har sagt att det är en hållning jag förstår och respekterar. Jag tycker att man ska skydda sig själv på alla sätt man kan. Mår man dåligt av att läsa om något ska man självklart inte utsätta sig för det. Det är att ta ansvar för sina känslor. Men att sedan, som vissa gör, gå in och kommentera på min blogg och tycka att jag ska sluta blogga om exempelvis MIN graviditet och MINA barn för att det får dem att må dåligt. Eller att på olika sätt försöka påföra skuld på mig för att graviditeten ger mig en massa biverkningar och smärta. Det är vansinnigt. Det finns saker folk bloggar om som gör mig ledsen. Då slutar jag läsa. Jag kräver inte att bloggaren ska sluta skriva om sina känslor.
För övrigt var personen i blogginlägget som sa ”Tycker det är nonchalant mot barnlösa att klaga över krämpor som gravid! Ingen annan än du (och din partner) har valt att sätta ett barn till världen och därigenom genomgå en graviditet. Punkt.” inte en person som själv kämpade för att bli gravid. Det kan ju vara bra att klargöra eftersom många förutsatte det (och tyckte att det ursäktade uttalandet?) Visst – hen får tycka vad hen vill! Men att ta sig rätten att bedöma vem som får må dåligt och ej – och dessutom säga det till personerna i fråga – det är ju helknäppt! Och om vi väl börjar jämföra lidande, hur ska vi då gradera smärta? Får ofrivilligt barnlösa lov att klaga ens – när det finns föräldrar som förlorat sina barn i cancer? Vem har rätt till sorg och smärta egentligen? Vilka är vi att gradera andras upplevelser?
Slutligen vill jag bara säga att det inte är ett krig mellan de som kämpar för att bli gravida och de som har barn. Även fast de som ”haft lätt för att bli gravida” nog aldrig kan förstå den sorg och frustration som många andra upplever – så kan de föreställa sig den. För mig räcker gott och väl för att från hela mitt hjärta unna andra ett liv med barn! Jag gläds så oerhört med vänner som fått barn efter lång tids kamp och längtan. Och jag unnar dem hela föräldraupplevelsen. Allt det fantastiska, himlastormande. Men också det oundvikligt jobbiga och kämpiga. Och jag skulle aldrig påstå att någon är bortskämd eller otacksam som beklagar sig under resan. Det är en lycka och en förmån att kunna beklaga sig! Att det faktiskt finns en liten minimänniska att bli utmattad, sömnlös, magsjukesmittad av. Jag hejar på alla som kämpar – för jag skulle kämpa som en galning om jag var i samma sits. Och jag skulle förmodligen inte alls orka vara glad för alla som föder barn till höger och vänster. Men förstå detta: jag kräver inte att någon ska glädjas för min skull. Det enda jag kräver är att ni låter mig glädjas. Och klaga. Och ha ont. Och vara lycklig. Allt på en och samma gång. På min blogg. Allt annat är helt orimligt – och det vad inlägget handlade om.
58 svar
Du är så klok, insiktsfull och rationell!
Hej underbara Clara, jag tycker väldigt mycket om din blogg! Det är en fröjd att läsa den när jag har tid!
Alltså till alla er som inte förstår: Det finns en skillnad mellan den egna upplevda världen och andras upplevda värld! Saker som en person kanske inte tycker är stötande, kan en annan finna stötande, saker som en person tycker är smärtsam kan en annan uppleva smärtsam och så vidare. Men det lärde vi ju oss egentligen i grundskolan
Jättebra inlägg! Man har ett eget ansvar! Jag har själv varit ofrivilligt barnlös och slutade läsa vissa bloggar under den jobbiga perioden. Nu är jag inte det längre tack och lov, men har valt bort bloggar som provocerar och får mig att må dåligt, för att det som sagt är mitt ansvar att ta ansvar för mitt mående. Skulle aldrig skriva en elak eller arg kommentar till en bloggare, mår jag dåligt av det jag läser, slutar jag läsa!!
Väl talat.!
Vill bara klargöra några saker innan jag skriver något mer:
– Jag tycker inte att man kan jämföra lidanden, alla har sina bördor och det ena blir inte lättare att bära av att det finns något annat som är värre.
– Jag klagade själv järnet under min graviditet, både på normala krämpor som de flesta får, och på ovanligare problem som jag hade oturen att få.
– Jag har själv aldrig kommenterat negativt om att någon bloggar om graviditet, hade i princip inga problem med andras graviditeter under mina år som ofrivilligt barnlös. Läste gärna gravidbloggar.
– Man ska självklart inte sluta blogga om vissa saker bara för att det kommer kommentarer som vill det.
Med det sagt, jag skrev ganska många kommentarer på inlägget om moderskap, och ingen av dem blir besvarad i detta inlägg. Clara vänder sig emot att man begär att hon ska sluta skriva om vissa saker. Och läser man det förra inlägget så framgår det faktiskt att det inte bara var den utpekade kommentaren som avsågs, utan även kommentarer från barnlösa. Under denna och tidigare graviditet. Jag skulle sammanfatta det aktuella blogginlägget såhär: ”Moderskap är ett känsligt ämne som bland annat VISSA barnlösa inte vill att jag ska skriva om, men trots att jag får dessa komentarer från bland annat barnlösa så kommer jag fortsätta skriva om moderskap.” (Kanske låter raljerande när jag skriver det såhär, men jag har verkligen läst inlägget flera gånger och uppfattat det likadant varje gång, inräknat brasklappar om att Clara förstår barnlösa som slutar läsa osv.) Jag vänder mig emot att just ofrivilligt barnlösa får tjäna som exempel eftersom de skriver i affekt och vi andra faktiskt vet om det och borde kunna vara förstående och svara ”jag hoppas att det löser sig för dig snart” istället för att gå i svarsmål mot hur de uppför sig bland kommentarerna. När man sätter sig ner och skriver ett blogginlägg i lugn och ro alltså och har tid att tänka och förstå.
Fast även om det är en sorg att inte kunna/ha svårt att bli gravid så betyder det väl inte att man kan bete sig hur som helst gentemot sin omgivning, eller att omgivningen inte har rätt att reagera på orimliga krav, reaktioner, utbrott osv? Vem blir hjälpt av det, liksom?
Fast i det resonemanget finns enligt min uppfattning en uppfostringstanke som jag tycker är helt onödig. De ofrivilligt barnlösa vet nog själva hur man egentligen beter sig. Det handlar ju inte om något elakt näthat som behöver stävjas. Eller är det någon som tycker det? Vi talar om en handfull missunsamma kommentarer bland alla hundratals lyckönskningar som Clara får. Vi talar inte om läsare som på riktigt skulle kunna bestämma vad bloggen ska handla om. Jag som har varit på båda sidorna (även mått riktigt dåligt och klagat under graviditet) vet ju att när man väl sitter där med sin gravidmage så ÄR man faktiskt i ett helt annat läge än en barnlös, som sagt man behöver inte uppfostra dem utan det räcker att ha överseende. Jag har svårt att tro att det skulle öppna dammluckorna för mer och mer negativitet i kommentarsfältet.
Jag ska försöka låta bli den här diskussionen nu, skrev ganska många inlägg under det ursprungliga inlägget och det blir lätt en upprepning. Men som jag skrev där så hade jag gärna sett en text om hur känsligt det är med moderskapet UTAN att just ofrivilligt barnlösas kommentarer tjänar som exempel. Istället kommentarer från folk som inte bara är sjuka och ledsna utan som skulle stå för sin åsikt på en bra dag.
Uppfostringstanken är absolut nödvändig, annars blir det aldrig någon förändring på nätet. Ingen har rätt att bete sig illa och säga elaka saker. Alla måste lära sig att hantera sina känslor, de som skriver i affekt ska inte ha mer förståelse. (Och jag har varit smärtsamt barnlös själv, jag vet precis hur hemskt det är men det är absolut ingen ursäkt någonsin att ge sig på andra och försöka få dem att inte prata om sina liv.) Om man inte kan hantera sin egen smärta och istället tar ut det på andra, ja då måste man lära sig att inte gå ut på nätet.
Och återigen, jag vet precis hur det är, när jag äntligen, äntligen blev gravid och fick missfall men min granne lyckligt gick med magen i vädret, ja, det var fruktansvärt, men aldrig någonsin skulle jag sagt något om det till någon, alla har sina egna sorger. Jag visste att jag inte fick ta ut det på andra. Vare sig IRL eller på nätet. Och om jag hade gjort så hoppas jag innerligt att andra hoppat in och sagt ifrån till mig på skarpen, inte att de visat förstående för att jag beter mig illa. Nu är jag gravid igen och rädd att det inte ska gå bra, men gör det inte det så gäller samma. Aldrig ta ut det över andra människor. Det är INTE okej, Varje kommentar man skriver på nätet måste man stå för. Varenda en.
Så ärligt och fint du skriver Susanna! Jag önskar dig stort lycka till med din graviditet och hoppas innerligt att det går hela vägen!
Jag är gravid å har en nära vän som kämpar för att få barn. Vi klagar båda två. Bryr oss om. Lyssnar å förstår så gott det går. Det finns ingen motsättning när man respekterar varandra.
Man får perspektiv. Jag blir tacksam mitt i det tunga å hon blir eftertänksam å respektfull inför barnlivet.
Fortsätt skriv du! 🙂
Jag tycker att man ska ha respekt för att någon som är ofrivilligt barnlös tycker att det är tufft att höra om gravidkrämpor och gnäll över sömnbrist från småbarnsföräldrar. Om man sitter några få personer vid fikabordet på jobbet och vet att en av de andra kämpar med att få barn – ja, då kanske man ska avstå från sådant. MEN det är stor skillnad på att skriva ett (eller flera) blogginlägg om det. Ögonblicket i fikarasten kan man som barnlös inte välja bort, men det kan man med en blogg.
Fast då blir det ju bara hänsyn och respekt åt ett håll. Kanske graviditetskrämpor och sömnlöshet är minst lika jobbigt för en person som barnlösheten är för en annan person. Känslor är subjektiva och det borde inte vara en tävling vem det är mest synd om. Visst, man måste inte alltid sitta och prata om sina besvär som gravid/förälder inför ofrivilligt barnlösa, men ofrivilligt barnlösa kan heller inte förvänta sig att aldrig behöva se eller höra om gravida/föräldrar.
Håller med om det du skriver!! Fortsätt skriv om precis det du vill och klaga på precis det du vill! Det är dina känslor och ingen har rätt att ta dem ifrån dig.
Heja heja Clara! Tror det är lätt att ha åsikter om en stor bloggare, då kan man lätt glömma att det sitter lika mycket en person där som på en lite blogg. Mer blir accepterat att skriva på gott och ont och steget till att kommentera när så många andra gör det är kort.
Själv så samlar jag på dina kloka råd och tips. Dina åsikter som passar mig och pratar ofta med andra om dina ögonöppnande åsikter. Trots att vi är lika gamla så har du blivit tvungen att ha mer erfarenhet när det gäller graviditeter och barnuppfostran. Varför inte lära sig av det.
http://kulturcramar.wordpress.com
Clara – Jag kommenterar inte ofta men vill denna gången klargöra att det nog är fler som jag som läser, njuter, begrundar och i största allmänhet tycker att din blogg är grym! Vi är dock få som kommunicerar detta! Kommentarer som syns är de som blir upprörda. Men vi är nog många, många fler som älskar bloggen!
Kan inte vara tyst!
Väl rutet! Igen! Du har rätt till ditt liv på din blogg! Vi väljer, förhoppningsvis med omsorg om oss själva, vad vi läser!
Hoppas att det kan lugna ner sig lite och att du får fokusera på ditt liv och inte blir av med kraft till sånna som bara vill bråka.
Kram!
Heja dig Clara! Fortsätt som du gör!
Att vi har olika uppfattning om vissa saker är naturligt och berikande dessutom, men vad är det som gör att kommentarsfält blir såna infernon av käbblande, påhopp och ordmärkeri?
I ett samtal ansikte mot ansikte har jag svårt att se att det skulle låta såhär?
Jag har följt din blogg i snart två år. Visst har inte jag inte alla gånger (men de flesta 😉 delat din uppfattning, men ALDRIG har jag i bloggen läst ett inlägg som jag uppfattat som stötande, olämpligt eller elakt. Kör på i samma stil som du gör, annars skulle bloggen inte alls vara lite intressant att läsa. Jag är ganska säker på ett du känner igen ett nättroll när du ser ett, och när du ser dem; skit i dem. Eller ta debatten om du orkar, frågan är bara om nättrollen är debatterbara?
/Annika
…inte alls vara LIKA intressant att läsa.
Menar jag ju. 🙂
Du skriver så klarsynt och beskriver känslor och tankar i det här med att vara gravid osv och faktum är ju att alla har vi olika upplevelser.
http://cajsawarg.blogspot.se/ ( självdestruktiv dotter )
Jag brukar inte heller kommentera men jag blev så glad av ditt fina inlägg. Du är fantastiskt sund och skriver så bra. Tack!
Jag tycker det är både fint och härligt och rätt att man får skriva och dela med sig om sånt folk helst inte vill höra. Ofta är det ju sånt som verkligen behöver komma fram så att man inte sitter där själv sen och undrar varför man aldrig hörde något om det här eller det där. Tycker din blogg är underbar, oavsett det är krämpor eller recept du lägger upp 🙂
http://livetarlivsfarligt.blogspot.se/
Jag tillhör skaran av fd ofrivilligt barnlösa som mådde jättedåligt av att ens se en gravid kvinna på stan. Jag var fullkomligt övertygad om att jag aldrig skulle få gå med en stor bebismage, att jag aldrig skulle få genomgå en förlossning osv. Jag hade nog scrollat förbi dina inlägg som handlade om just din graviditet men läst de andra istället. Men inte hade jag kommit på tanken att be dig sluta blogga om din graviditet. Inte heller hade jag gått fram till kvinnan på stan och bett henne att sluta skylta med sin stora fina mage för att jag grät när jag såg henne.
Men så blev jag gravid till slut. Ganska enkelt, det krävdes bara några års försök och Pergotime till sist. Jag hade en hyffsat lätt graviditet men visst gnällde jag. Jag gnällde över foglossning, över halsbränna, över otymplighet osv. Jag gnällde faktiskt även över att förlossningen gjorde ont, trots att jag sett fram emot att få genomgå en förlossning (med skräck såg jag fram emot det eftersom jag har fobi mot smärta).
Jag är så urbota trött på alla självgoda nissar som tycker att man får skylla sig själv. Ja, jag har längtat efter att få bli förälder. Men det är inte alltid en dans på rosor. Inte ens när man har världens finaste tvååring som man älskar över allt annat. Även då kan man få lov att tycka att livet är lite småjobbigt ibland. Att de där utbrotten barnet får när hen inte får som hen vill är ganska skitjobbiga.
Jag vill gärna ha ett syskon till mitt barn och jag vet inte om det kommer att fungera. Jag kanske inte får samma hjälp eftersom jag inte längre är ofrivilligt barnlös. Men jag kanske lyckas att bli gravid. Och jag kommer garanterat att gnälla över foglossning, halsbränna, otymplighet och smärta vid förlossningen.
Bravo!
Clara! Kan du i ett inlägg puffa för att Emma, som driver barnhem i Uganda, behöver hjälp. Hon tar hand om ett antal gatubarn, pga oväntade utgifter börjar pengarana sina. Kan inte länka, men googla Våra skitungar så kommer Emmas blogg upp.
Kan bara hålla med i det du skriver och tycker att du har rätt! Att skriva om sina egna upplevelser utan att döma någon annans betyder inte att det är empatilöst eller oförstående, det är helt enkelt bara olika upplevelser, olika sidor av samma mynt.
Elin // mellanskogochgard.blogspot.se
Ja absolut rätt rutet. vem har rätt att gnälla om nageltrång om det finns barn som sniffar lim och lever på sopor. Man kan ju inte gradera smärta och elände på det sättet. Och självklart skriver du vad du vill på din blogg. jag läste en blogg bara för att den retade mig under någon månad men sedan insåg jag att det bara var ren slöseri med tid att reta sig på en människa som bara skriver som träning och verkar helt manisk. Ja klart hon får göra det men jag tänker inte läsa det och sura ihop bara jag ser sidan.
och graviditet verkar helt sjukt provocerande. jag hade superlätta graviditeter och rent magiskt inga spår av dom på kroppen. det måste ju vara riktigt provocerande om jag bloggade om det. som att spotta på påven.
Vilken bra jämförelse, detta med tränandet. Jag kan inte träna som andra av fysiska skäl och tycker då inte heller det är speciellt intressant att läsa om andras träning, även om jag gläds åt den känsla Clara beskriver om när hon varit ute på en morgonrunda (även om det var ett tag sedan…). Kan gråta en skvätt också över min egen begränsning; vore fantastiskt att kunna springa, eller för den delen gå, en längre sträcka i skog och mark. Men, tänk, tanken har aldrig slagit mig att någon annan skulle sluta skriva om tränande, skidturer eller promenerande bara för att jag inte kan träna.
Man ska aldrig ta ifrån en annan människa hennes glädje över något – man vet aldrig vilka sorger hon bär.
Det er så veldig sant det du skriver. Jeg har blitt et mye bedre menneske etter at jeg leste og tok innover meg at alle mennesker har noe de kjemper med, uansett hvordan det ser ut fra utsiden.
Läste en sak nyligen som jag tycker passar in här. ”Att säga till någon att denne inte ska vara ledsen för att det finns de som har det värre är som att säga att en person inte ska vara glad för att de finns de som har det bättre”.
Heja Clara! Du har helt rätt i det du skriver!
Självklart skriver du precis om vad du vill, och varför skulle du inte beskriva det största i ditt liv just nu, din graviditet? På riktigt, allt annat vore märkligt. På samma sätt ska självklart mina kollegor klaga över vabb, sjuka barn och sömnlöshet på fikarasten, precis som jag kan gnälla över andra saker. Typ att det är jobbigt när alla frågar ”när ska du skaffa barn då?” och man inte vet vad man ska svar.
Jag är just nu en av de där som av olika anledningar inte har barn trots 30 plus, trots att jag längtar efter familj. Jag försöker glädjas åt mina andra barnlösa vänner som blir gravida en efter en just nu, lyckas ibland men inte alltid. Just nu svämmar min Facebook över av graviditet och kids. Det gör lite ont i hjärtat ibland. Några tips från er andra med erfarenhet om hur man ska hantera det? Jag vill inte vara nån missunnsam typ, men samtidigt orkar jag inte alltid jubla över alla gravbesked (även om jag verkligen försöker, jag lovar).
Hej, jag har varit i samma situation som du, tog flera år för oss att få barn. Jag tycker absolut att du ska sluta läsa gravidbloggar och ta blockera inlägg från vänner som lägger upp bebisbilder varje dag. Bara för ett tag åtminstone sen när du känner annorlunda kan du ta bort blockeringarna. För mig hjälpte det även att börja leta efter möjligheter att adoptera. Är du singel kanske ivf i Danmark är ett alternativ. Stort lycka till !
Coola Anna…. jag känner så med dig, och förlåt på förhand att detta blir ett lite långt inlägg men jag tycker det är så viktigt att prata om…. För mig tog det 4år att få barn… och under tiden ploppade barn upp överalt precis som för dig… det jag dock lärde mig efter en tid & efter jag vågade berätta om våra försök att få barn var hur många runt omkring mig som också fått kämpa. Jag trodde att alla bara blev gravida pang bom, men sanningen är att ca var 4:e graviditet slutar i missfall, men det är det inte många som talar om. Så även det var tråkigt att höra att det var så många med mig som också fått kämpa, gav mig hopp… och trots alla mina misslyckade graviditeter som jag fick gå igenom kände jag alltid i mitt hjärta att jag en dag skulle få en bebis… att livet inte skulle ta slut utan att jag fått blivit mamma. Något som jag förstått nu efteråt var att jag var otroligt stressad över detta, och jag stressade till ALLT utan att jag egentligen behövde. Jag stressade till jobbet, fast jag alltid kom dit 15min tidigare… jag stressade hem…. stressade i affären…. stress stress stress!!! Tillslut kände jag mig så sur och slut, att jag bröt ihop hos min chef och bara grät! Som tur är har jag en bra chef, så jag fick hjälp, jag gick ner i tid & var ledig varje onsdag då hade jag en lugn dag där jag bara gjorde sånt jag kände för, jag började Yoga vilket var sååå jobbigt… att bara ligga där och ta det lugnt efter allt stressande… men efter ca 2-3 månader fick jag äntligen mitt blåa streck & min första son. Nu har jag två… så vad jag vill säga är ( hur svårt det än är ) SLUTA stressa, även du inte tror att du gör det. Det behöver inte vara yoga… du kanske har något annat som får dig att slappna av… sy, sticka, läsa, simma, träna, baka, promenera men se till att du får tid till det och inte är inne i nåt hemskt stressigt ekorrhjul!!! Massor av lycka till, jag önskar sååå innerligt att du snart får din lilla bebis för jag är säker på att du får en!!!
Att klaga är mänskligt. Klart man gnäller ibland och det gör man även på människor man i grund och botten älskar. Så även om det faktumet att man ska få barn är underbart kan vägen dit ibland vara smärtsam. Men det får man tydligen inte prata om. Det är synd, för trodde vi hade kommit längre…
Jag tycker du ska skriva om vad vill. Det är ju din blogg som handlar om ditt liv. Att censurera dig själv, det känns bara fel, och bloggen skulle nog bli mycket tråkigare då.
Bra skrivit!
Du får skriva om vad du vill! Kram på dig
Ps. Jag gläds med dig och dina framgångar även om jag kämpar med vissa saker som du har uppnått. Om jag inte gör det behöver jag väl för fan inte läsa din blogg och/eller skriva bittra saker på bloggen. Punkt.
tack för din vettighet, din ärlighet & att du liksom inte låter någon sätta sig på dig. skriv om ditt liv, allt som finns i det! både det jobbiga & det roliga, allt är MER ÄN TILLÅTET! jag älskar att du är mänsklig och att det inte är rosaskimrande och bara fantastiskt hela tiden, det är verkligheten!
du peppar oavsett vad du skriver om. för att du gör det du gör & du gör det jäkligt bra!
Mycket bra rutet!
http://hannafialotta.blogg.se
Men JA! Såklart! Hur i all världen kan man inte ge dig medhåll till detta? Vad trött jag blir på alla dumma kommentarer, och du måste bli ännu tröttare, därför tackar jag dig för att du håller ut och bloggar på. Go Woman!
Heja Clara! Du är så bra!
Jaaa!!!
Nämen åh så bra formulerat! Tack och hejja!
Bra, Clara! Precis det måste du få göra!!
Precis som du skriver, man kan ju faktiskt välja att inte läsa det som får en ledsen eller att må dåligt. Man kan ju inte kräva att personen som skriver om sitt liv ska ändra sig för att passa den personen. Jag har själv valt att sluta läsa vissa bloggar för att de fått mig att känna mig på sätt jag inte vill – det är väl så enkelt!
Du imponerer meg med alle dine modne refleksjoner! Du klarer virkelig å se ting fra ulike perspektiv, heve blikket, diskutere, og så lande på noe fornuftig og allmenngyldig. Så bra!
Hilsen Hedda
Att sluta läsa en blogg om det inte passar eller att hålla tyst om man inte har något bra att säga tycker jag förekommer ofta bland kommentarer i bloggar. Det viktigaste verkar på något sätt att vara väluppfostrad. Tycker det är lite som att ta en alvedon mot huvudvärk. Alltså du botar symptomen men inte orsaken. Men det är väl en utopi att alla på riktigt skall kunna känna glädje inför andras lycka, framgång eller vad det nu kan vara. Att ”din egen låga inte lyser starkare för att du försöker släcka någon annans” verkar gått några förbi och det är återigen samma visa.
Torra människor i total avsaknad av glädje i livet, det är vad de är, de som klagar på att andra uttrycker känslor och upplevelser. Vi bör nog förbjuda alla negativa känsloyttringar, OCH positiva med för den delen. NÅGON kan ta illa upp! någon som inte har det lika bra, ELLER lika illa för den delen. Alla kvinnor bör tiga, för det finns risk att man retar upp någon därute. OBS! Gäller endast kvinnor, för män kan uttrycka vad de vill utan att någon reagerar negativt.
precis så ! 🙂
Underbart blogginlägg!
hurra vad bra! synd bara att du ska behöva förklara och förtydliga sånt här.
Ibland måste man kunna le lite åt vårt bottenlösa behov av att tävla om vem som har det sämst i livet samtidigt som vi tävlar om att visa vem som har mest lycka, allt inlindat i förakt mot allt som inte stämmer med vår egen bild av oss själva och vår verklighet, kommer vi någonsin att förändras? vinner den som växte upp i en papplåda på soptippen och dagligen blir mördad av sin pappa? titta på Monty Pythons Four Yorkshiremen. All kärlek till Er.
https://www.youtube.com/watch?v=Xe1a1wHxTyo
Underbara Clara du har helt rätt jag väljer själv vad jag läser, hur jag läser det, vad jag skrattar åt och vad jag gråter över. Jag tycker det är bra att man får höra om tuffa graviditeter, enkla graviditeter, barnlöshet och annat. Allt har rätt att vädras och alla känslor är välkomna så tack för att du sätter klorna i det hela och berättar om just din graviditet så att någon annan som upplever något svårt jobbigt vet att de inte är ensamma för det är oftast så vi upplever det. Att vi är de mest ensamma i världen om den känsla, smärta som vi bär på. Men det är just VI som bär dem! Så bara på dem som tycker att man inte får skriva om något särskilt bara därför att. Du är Underbar Clara.
Vill bara säga att för mig, som är i ungefär samma ålder, i en fast relation osv, är det du skriver väldigt spännande. Jag och min sambo ska gifta oss i år och efter det planerar vi att skaffa barn vi också. Att läsa det du skriver får det att pirra i kroppen och jag börjar längta efter något som tidigare mest varit abstrakt men nu kan jag knappt vänta en dag till! Så kände jag i och för sig när du väntade Bertil också och då lyckades jag hejda mig men bara så du vet så ger du mig en varm, pirrig känsla i kroppen. Och det vare sig om du klagar över krämpor eller om du visar fina, tjocka magbilder. Jag längtar och det är tack vare dig!
Jag tyckte att din poäng gick helt och hållet fram i förra blogginlägget ang att blogga om moderskap. Jag förstår inte hur man kunde misstolka det?
Jag uttryckte mig otroligt klumpigt och bad om ursäkt för det. Räcker det inte så?
Jag tycker att det är ett viktigt inlägg du gör och även om du redan hade klargjort ditt ställningstagande i ditt tidigare inlägg så fördjupar du det på ett intressant sätt i detta. Jag skulle vilja diskutera mer om vikten av att inte gradera varandras sorg eller smärta efter en skala som utgår ifrån ens egna värderingar. Det viktiga är ju att vi kan lyssna på varandra och finna någon sorts förståelse i den talandes situation i stället för att fnysa och jämföra med andra som har haft det värre. Andras verkligheter är ju inte våra eller hur? Alla har rätt till känslolivets fulla spektrum även om det till synes gäller trivialiteter. Jag har följt din blogg länge och tycker om den! Jag kommer att fortsätta att läsa den även ifall du skulle beröra ämnen som gör mig obekväm – det kommer att utveckla mig i mitt läsande och skrivande! Må gott! http://www.bjornensover.se