Fick en fråga på bloggen ”Jag är bara så nyfiken på hur du tänkt kring detta med eget rum åt så små bebisar… Jag hade aldrig klarat att ha ett spädbarn i en annan del av huset eller ens i ett annat rum”
Ja, nu vet jag ju inte hur det blir med nästa bebis – men Bertil sov i egen säng i eget rum från att han var tre månader. Då hade han sovit i min säng och använt mig som napp sedan han föddes. Jag gillar verkligen tanken på samsovning och var inställd på att köra med det. Men för mig funkar det dåligt eftersom jag sover så djupt. Kunde vakna med Bertil långt ner under täcket, alldeles kokhet och varm vilket kändes jätteläskigt! Dessutom blev jag så trött av den nattliga närheten att dagarna blev en plåga. Jag rådgjorde med min BVC-sköterska som sa att bebisar oftast inte behöver nattammas efter tre månaders ålder (att många sedan vill det är ju en annan femma) så då bestämde vi oss för att kura honom. Det var det bästa vi gjort! Från tre månaders ålder sov han mellan 19-07 plus två-tre lurar per dag. Vi utgick ifrån Anna Wahlgrens mycket omtvistade bok och gjorde en egen variant på kuren (jag har bloggat mer om det här). Det har jag knappt velat knysta om eftersom det finns så många som avskyr hennes metoder (även om en hel del älskar dem också). Men det har funkat hur bra som helt för oss i alla fall. Tre år senare har vi fortfarande en son som somnar helt själv om kvällarna i sin egen säng. Trygg och glad vid sänggående. Min syster har sedan gjort en liknande variant med sin dotter – med samma goda resultat.
Men jag vill tillägga att detta är det bästa för just min familj och ingenting jag försöker pracka på någon annan. Jag är inte alls motståndare eller skeptisk till att familjer sover ihop. Mår alla inblandade bra kan det ju bli rätt på en mängd olika sätt! Barn är lika unika som vi vuxna och alla familjer har lösningar som funkar extra bra för dem. Med det sagt har jag ingen aning om hur jag vill ha det med nästa bebis. Det får tiden utvisa och bebisen bestämma! Kommer dag kommer råd som mormor skulle sagt. Det jag däremot vet redan nu är att det är viktigt för mig att det finns ett rum redo för nästa bebis, så att vi har friheten att välja sovsätt när frågan väl uppkommer.
50 svar
Samsovning is king! Det är ngt av det bästa vi kan göra för våra barn som dessutom är helt gratis. Trygg blir man bara om man får överflöd av trygghet. Självständighet är inget man kan tvinga fram!!! Bra skrivet och underbart att se flera som väljer att samsova.
Mina barn har sovit hela nätterna i egna sängar sedan dag 1 på BB och det har fungerat jättebra. Nätterna har visserligen fått ett avbrott med amning när jag gått och lagt mig vid 22-23–tiden men annars har de sovit från 19-06. Jag och sambon är bättre föräldrar när vi vaknar pigga och utvilade efter en hel natts sömn.
Men det har väl (förhoppningsvis) berott på barnen själva? Det har sovit bra, helt enkelt. Eller körde ni sömnmetod redan på BB?
Gripande läsning för någon som funderar på detta: http://detkänsligabarnet.se/2013/det-kom-ett-brev-om-somnmetoder/
Barn är så olika… Min äldsta dotter körde vi en variant av 5 min metoden med, och det gick toppen. Yngsta dottern, inte en chans. Mer viljestarkt och närhetstörstande barn finns inte, tom sköterskan på Bvc sa att hon aldrig mött ett så viljestarkt barn (tjoho säger jag, det är ju en positiv egenskap!). Så hon fick samsova, men sover nu tillslut i.eget rum. Eller ja, hon vaknar fortfarande hela tiden trots att hon är två år, något storsyrran aldrig gjorde. Olika individer, olika uppfostran:)
Förresten vill jag tipsa om en, vad jag anser är; ”expert i ämnet”. Hon skriver mycket bra och tycks alltid stå på barnens sida. Här länkar jag till kategorin sömn i hennes blogg, men allt hon skriver är mycket intressant! Många känner redan till bloggen:
http://hostlycka.blogspot.se/search/label/S%C3%B6mn
Jag tycker det är synd att vi i västvärlden problematiserar bebisars sömn så mycket. Deras naturliga sömncykel är just att vakna ofta…(inte alltid dock.) Men jag antar att anpassningen till prestationssamhället får många att känna sig tvingade till det för att själva orka och sömnmetoder är väl ett tecken på just den anpassningen. Mina tvillingar är 2.5 år och vi samsover fortfarande. Så långe alla mår bra så funkar det väl oavsett vad man väljer att göra.
http://mittendainlagg.blogspot.com
Boktips: Somna utan gråt av Elizabeth Pantley.
Där finns många tips för olika sorters barn, olika åldrar och för både samsovning och egen säng-sovning.
Ett lättläst alternativ till Anna Wahlgren.
Jag samsov m vår son fr att han var några veckor, då jag helt enkelt började bli så sliten och trött av ständigt hämtande och lämnande ur vaggan nattetid att jag somnade under nattamningen och vaknade tre timmar senare….med en bebis som alltså plötsligt kunde sova mer än en timme i stöten, som ett plåster på mig;) Mysigt, och så fortsatte det i många månader, nattammade väl till 9-10 mån typ. MEN: med nästa barn vettetusan om jag vågar samsova, isf med babynest åtminstone. Tänker nog följa de nya råden fr Socialstyrelsen. Vågar inget annat! Är märkligt nog räddare nu för SIDS än innan. Kanske för att jag läst på mer. Fö, kurande och dylikt funkar säkert, det betvivlar nog få, frågan är om det är värt ev långsiktiga (och svåröverskådeliga) konsekvenser för barnet? Inte för mig, önskar att fler tänkte på det och mindre på sitt sömnbehov där och då – så småningom sover ju barnen, man klarar det! Och då hade vår son kolik i 5 mån och har inte sovit en hel natt än; han är 1,5 år…
Jag väntar barn med 2,5 vecka kvar till BF och jag frågade för ett tag sedan bvc-sköterskan vid en föräldraträff just om samsovning. Hon sa att det från alldeles nyligen är nya rekommendationer att man inte ska sova med bebisen i sängen just för att risken är så stor att det ska hända barnet någon (precis som du själv skrev att du hittade bertil under täcket). Jag har hela tiden var inställd på att bebisen ska sova i egen säng men eftersom det känns som om ”alla” sover med bebisen i sängen numera ville jag ställa frågan vad de rekommenderar..
Ang bra att ha-prylar var en ”dockningsbar” bebissäng vår absoljt bästa grej. T.ex Babybay eller Troll Bedside Crib. Barnet sover i egen säng men som blir en förlängning av mammas/pappas (o man kan ha andningslarm om man önskar). Då får man alla fördelar av både samsovning o egen säng på en gång. Tryggt för barnet, passar perfekt för nattamning, o sov han på dan drog vi bara upp den 4e sidan o rullade ut sängen till det rum vi var i, den säng vi hade har hjul. Barnet ryms däri tills ca 6 mån (beroende på size på barn så klart). Den enda riktigt oumbärliga bebusprylen för oss.
Jag gav sova-hela-natten (och fem-minutersmetoden) ärliga försök då sömnen inte funkade och jag kände mig desperat. Man kan säga att det förvärrade situationen och inte alls funkade på min närhetstörstande bebis och mitt samvete. Jag har inget som helst tvivel att metoderna KAN fungera hur bra som helst på en del barn och föräldrar, men det som är läskigt är att många ofta (precis som jag) låter det gå så långt att de istället för att noggrant överväga nackdelarna med diverse metoder låter det gå så långt att metoderna blir sista utvägen. Då kan det bli svårt att se rationellt såväl som empatiskt på situationen och resultera i att man kör på med något som faktiskt kommer stjälpa mer än hjälpa. Jag är oerhört glad att jag tillslut insåg att de metoderna inte var applicerbara på mitt barn och att just samsovning var vår lösning, hur knyckig än min egen sömn blev. Men tycker samtidigt att det är förbannat tråkigt att jag tog det så långt att jag gjorde saker som gick rätt emot vad som kändes rätt bara för att jag var desperat.
Sömnbrist och andra faktorer som känslighet och dålig självkänsla under spädbarnstiden kan verkligen strula till det sunda förnuftet. Det kombinerat med tendensen att ständigt jämföra situationer med andra leder ofta till dåliga beslut. Jag förstår att du känner dig tveksam att skriva om hur du gjort och jag tycker i nuläget (då jag inte lider av sömnbrist längre) att du skriver väldigt nyanserat och respektfullt.
Däremot kan jag se hur jag selektivt skulle läsa din text om jag fortfarande befann mig i det där desperata läget jag gjorde för ett par år sedan. Och jag tycker absolut inte att du har skyldigheter hit och dit, tvärt om. Jag bara allmänt reflekterar att det är ganska lustigt och läskigt hur iaf jag läser och reagerar i ”krissituationer” och varför människor tar så illa vid sig hur man än skriver. Men det är så himla viktigt att precis som du gör understryka att barn är unika och ingen metod funkar på alla barn, isåfall kan man ju tänka att den skulle användas världen över – jämt. 🙂
Svammelsvammel!
Min dotter sov i eget rum när hon var tre månader, hon sov så dåligt i våran sän och även i vårat rum. S¨fort hon fick ligga för sig själv sov hon som en stock. Hon slutade nattamma när hon var omkring två. Hon ville inte bara. Jag tyckte det var dödsskönt för jag fick ju sömn men nu kan jag nästan vara lite avis på alla som fick ha det så mysigt i sängen. Som du säger Clara så är alla barn olika precis som vi vuxna och man gör det som passar en själv och barnet bäst.
Jag väntar mitt första barn och jag tänker att tiden får utvisa vad som passar oss bäst. Jag ser inget problem med att låta barn sova i egen säng och eget rum om det fungerar för hela familjen. På samma sätt låter samsovning så himla mysigt och praktiskt när det gäller nattamning. Men jag är fundersam kring detta med att använda sig/inspirera sig av Anna Wahlgrens metoder. Kan inte du beskriva hur ni gick till väga för att få Bertil att faktiskt sova i eget rum? Det är alltid intressant att höra hur de som får barnen att sova själva har gått till väga. Lycka till med bebisen!
Vi satte in en extrasäng bredvid dubbelsängen. Den fick stå mot väggen så inte bebisen kunde rulla ned på golvet. En period var vi hela familjen (2 vuxna, 3 barn o en hund som delade på dessa tre sängar!) men far kunde ibland gå o sova i en annan säng .
KAN du inte beskriva närmre hur er variant på Wahlgren funkar? Är ättenyfiken och vill gärna prova själv:)
Gå in på Anna Wahlgrens forum under späda och små så får du hjälp och svar. Kort är att du lägger och väckrr samma tider varje dag efter ett schema som passar ditt barns ålder. Du har en ramsa som du använder istället för att gå in till barnet 🙂 Mkt bra!
Vi gjorde också en variant – enminutsmetoden 🙂 Det tog tre kvällar och vår nu, fyraåring, somnar alltid gott och själv, sedan dess. Hon var runt ett när vi började. Kört samma på tvåan också och det funkar bra 🙂 Att jag satt med hörlurar de första tre kvällarna och maken fick göra allt, hör inte hit, haha 😉 Men jag är tacksam nu, vi har alltid våra kvällar och det känns ofta välbehövligt!
Kanhända jag missförstår. Kanske finns det att läsa om här bland inläggen. Men alternativet däremellan, mellan att ha barnet i sängen och i ett annat rum.. mao att ha sitt lilla barn i egen säng i samma rum.. är inte det ett tryggt sovsätt för barnet? Och för föräldrar. Då är det nära men ändå avstånd.
Oj vilket känsligt ämne. Mina två barn har sovit hela nätterna i egen säng sedan de var ca fyra månader.
Vi gjorde på det sättet att vi väntade tills man såg att de var trötta (kunde ju bli mellan sju och nio på kvällen, så små barn har ju inte direkt någon fast läggtid) då gjorde vi iordning en flaska mat som de fick äta i spjälsängen. Mörkt i rummet. De somnade enkelt när de fick mat.
På natten ska man sova, ta inte upp barnet om det inte är så att det bajsat eller är helt otröstligt. Men låt det inte ligga och skrika sig till sömns. Sitt bredvid, smek i pannan och viska eller sjung tyst. Det kommer att somna om, de lär sig fort att det är en trygg plats och mamma eller pappa kommer om det ropar.
Men håller man på och lyfter upp det så fort det piper så vänjer de sig med det, man kan finnas till hands iallafall.
Sorry för ett rörligt inlägg men hoppas man förstår vad jag menar iallafall 🙂
Forskning genom åren stödjer att de barn som man inte lyfter upp när de gråter, är barn som gråter mer än de barn vars föräldrar lyssnar till aknytningssignalerna. Blir tokig på sån’a där dumma råd, för det är faktiskt riktigt dumt att inte ta upp det barn som är ledset. Vissa barn sover oroligt och vaknar lätt, du gör INTE barnet tryggare genom att lämna det åt känslor det inte än på långa vägar kan hantera på egen hand. Det finns bara ett sätt: härda ut och hitta ngt sätt att hjälpas åt så du pallar. Så småningom blir sömnen bättre. Men sömnbrist i ngn mån, det får man räkna med när man skaffar barn.
Och som jag skrev, är de otröstliga så tar man upp men man bör ge dem en chans iallafall att få somna om.
Men nu har du missuppfattat, mina barn har aldrig blivit lämnade gråtandes. Har alltid funnits precis bredvid och de har inte gråtit sig till sömns. Vart fick du det ifrån?
Hej!
Jag har själv kört samsovning en hel del men… när det gäller plötslig spädbarnsdöd är det en riskfaktor. Precis som rökning. Däremot är ryggläge ett måste. Napp och amning hjälper. Alltihop evidensbaserat. (Fast kanske inte så lätt att följa.)
Samsovning är INTE farlig så länge man tillämpar säker sådan: ingen alkohol, inga starka mediciner, man ska inte vara överviktig, barnet ska sova högt uppe vid huvudändan och inte ha det för varmt.
Så länge man följer de råden är samsovning guld och HINDRAR t.o.m. PSD.
Det är synd att media är grymt duktiga på att förvrida fakta och presentera enbart skrämseldelen av det.
Haha, alltså My här nedanför… Jag gillar verkligen jättemycket att du påpekar att det bara är ni som löst det såhär, att alla får hitta egna lösningar till sina barn. Verkligen ödmjukt (utan ironi) och fint för alla oroliga förstagångs-föräldrar därute. Läs om tips och hitta på din egen variant om du är rådlös. Nu somnar vi här hemma, med 3,5-åringen i överslafen i våningssängen och 2-åringen med armarna om min hals i dubbelsängen. Barn är olika.
Vad menar du? Jag har inte skrivit om hur jag har löst det. Och ja, jag reagerar alldeles för känslomässigt, det inser jag själv och därför slutar jag skriva. Jag har bara så enormt svårt för AW och de råd hon ger. Det handlar inte om att jag dumförklarar föräldrar eller tror att jag är felfri.
Nä, jag tror att Hanna först skrattar åt dig My och sedan skriver resten åt Clara. Dvs, Hanna gillar att CLARA påpekar att det bara är de som löst det så, osv. Inte du.
Jaa veerkligeen!
Kommer dag kommer råd. Så sa min mormor också, från Norrbotten. Så fint uttryck.
Ett justerbart babynest har varit MIN familjs räddning. Vår bebis sov i nästet tills hon var 7 månader och jag lärde mig till och med att amma henne i nästet! Så himla skönt att ha henne nära och samtidigt veta att hon höll lagom temperatur och inte kunde rulla iväg någonstans. Vår näst bästa pryl är sovpåsen som för oss fortfarande är oumbärlig. Ingen filt eller täcke som ligger över ansiktet eller är bortsparkad.
Alla är ju olika men jag ville iaf tipsa om det som fick vår tjej att sova. Lyckatill med allt!
Mitt barn vägrade babynest och sömnen blev genast bra när jag accepterade att det bara var tätt intill som gällde. Kommer dock spara nestet inför eventuella syskon för jag tycker att det är en väldigt bra grej, om det funkar. Precis som Clara skriver så kan nog de flesta läsa sin egen bebis, men man måste vara medveten om att det är just den egna bebisen man läser och att ens upplevelser inte är allmängiltiga. Mitt barn skulle inte må bra av att lämna familjesängen men så är det också ett ovanligt närhetsälskande barn. Vet massor av ungar som inte alls funkar så, redan på BB märktes skillnaderna!
Tack för tipset Anna! Jag har fått låna ett babynest som jag tänkte ha de första månaderna när bebisen SKA nattammas =) hoppas det är så bra som du säger så att jag kan sova lite lugnare utan att vara rädd för att ligga ihjäl bebisen =)
Jag håller med om att babynest är toppen och vår son sov i det tills han var ett år (även om halva han hängde utanför nästet då). Med nästet lagt högst upp i sängen mellan oss två föräldrar och vi hasade ner någon extra centimeter i sängen så kände vi oss helt trygga med att inget täcke kunde hamna över honom av misstag eller att vi skulle kunna rulla över honom i sömnen. Lycka till!
Hej Clara! Jag fick min Ester samtidigt som du fick din Bertil. Vi fick kämpa jättemycket med nätterna och jag kommer ihåg att du skrev inlägg om hur ni gjort om Anna W. Det var så jobbigt att läsa och jag tog åt mig så mycket för att inte vi var lika bra på det att jag fick sluta läsa din blogg och först nu har börjat igen. Knasigt! Och verkligen inget du ska känna skuld för! Ville bara påpeka hur otroligt känslig man är för…allt! Som nybliven mamma. Nuförtiden brukar jag ge nyblivna föräldrar tipset; ”Ta inga tips!” Lycka till med bäbis!
Å, vad tråkigt att höra! Men jag förstår vad du menar och av samma anledning undvek JAG länge att skriva om hur vi gjort med sömnen (annat än i väldigt flyktiga ordalag) eftersom jag blev så ledsen av alla som antydde eller rent ut sa att vi skadade anknytningen till bebisen för hur vi valde att göra. Som om vi inte kunde läsa vårt eget barn på bästa sätt. Det verkar som att man inte kan göra rätt på något sätt – vare sig man har en bebis som sover gott eller en som är vaken – och precis som du säger blir man oerhört känslig för allt vad andra säger till en.
Förlåt, glömde säga. Tråkigt att du fick så många dumma kommentarer, alla borde förstå att man inte bråkar med oroliga mammor!
Tack för svar Clara! Tillslut hittade vi också vårt sätt och nu med nummer två gick det lättare. Hoppas jag var tydlig med att problemet var mitt och att du gärna får skriva vad du vill. Läser din blogg slaviskt igen 🙂
För oss funkar det också bäst med eget rum och egen säng för vår lille åttamånaders. Däremot har Love haft en lite kinkig period och vaknat flera gånger per natt så det blir lite spring. Vi provade att lägga han mellan oss men då sov vi alla tre dåligt! Vi myser bäst nära på dagen ☺
Sen är det från ca 4 mån som (vissa) bebisar inte behöver äta nattetid, rent fysiskt. Men mat, både amning och flaska är ju så mycket mer än mat, det är ju närhet, kärlek, tröst osv – behov som är lika starka hos ett spädbarn som hunger.
Vad roligt att Anna W funkade för er, låter som en dröm med så god sömn. Det var jag som ställde frågan i ditt inlägg. Vår första sov bra och sover fortfarande bra själv, medan tvåan, ojoj, henne har vi fortfarande i sängen varje natt, hon blir sex år i augusti och tassar in med sin kudde…. Men vi orkade inte strida och gav upp. Plus att jag inte kan få fler barn så då blev det en underbar slutkläm med ett barn som älskar närhet, dag som natt. Och när man vant sig med det kan jag knappt sova utan att det är ”trångt och mysigt” i sängen…
Blir spännande för dig att se hur den nya bebisen vill ha det. Det är så otroligt detta hur olika syskon kan vara – till utseende, humör, och karaktär.
Tänkte också på hur otroligt olika syskon kan vara och det förstod jag först med andra barnet så klart. Min äldsta hade kolik och ville bli buren från sena eftermiddagen och helst hela natten. Hon sov länge i vår säng och helst på oss men sover nu som en stock i sin egen säng hela natten (sex år gammal). Nummer två är väldigt kvällstrött och har alltid själv velat sova i egen säng men vaknar nu som tvååring fortfarande flera gånger per natt och vill då gärna att man ligger en stund bredvid honom i hans säng och kliar ryggen. Funkar fem-minutersmetoden är det säkert bra men med vår äldsta fanns inte en chans medan yngsta behövde vi inte ens testa med denna metod då han bara jollrade lite för att sedan somna själv som bebis. Håller med flera som skrivit här att man inte ska lyssna på tips. Någon som har en bebis som vår nummer två där allt löser sig utan ansträngning kan omöjligt veta hur en med en annan typ av bebis ska göra.
Man kan ju inte låta bli att undra hur er egen variant av metoden såg ut? Tycker inte det framkom i tidigare inlägg heller. Jag är napp åt mitt barn men för mig funkar det bra, sover inte så djupt och är ändå pigg på dagarna. Men jag är ju 100% ledig nu. Tror inte att detta kommer fungera lika bra när pappans halva av föräldraledigheten börjar om några månader. Så därför är all input om hur man kan göra av intresse!
Snälla, tänk på att dessa sömnmetoder kan skada anknytningen och SNÄLLA läs om kritiken mot denna hemska metod. Och Clara, jag tycker faktiskt att du har ett ansvar att nämna att Barnläkarförbundet har anmält denna metod till Barnombudsmannen då många grepp och ”verktyg” kan vara livsfarligt för en liten bebis. Så otroligt hemsk metod.
Vilka verktyg? Det jag minns av hennes sova hela natten metod är att man lägger bäbisen i vagn och sen drar den över en tröskel och sen buttra bäbisen på rumpan. Vad är det som är anmält?
/nyfiken
Jag tror att det var grejen att en skulle pressa ner barnets ansikte i barnvagnen och dra vagnen fram och tillbaka snabbt, men är osäker! Har inte följt debatten eller så, har bara sett nåt om det. 🙂
Det har då inte varit en hemsk metod för oss så jag tycker inte alls att jag har skyldighet att berätta om dess eventuella risker – inte mer än jag har skyldighet att berätta om samsovningens eventuella risker. Men eftersom jag förutsätter att normala föräldrar läser av sina barn och vill dem gott så förutsätter jag att föräldrar läser på innan de beslutar sig för att göra på det ena eller andra sättet. Föräldrar är inte korkade och föräldrar vill i allmänhet sina barn lika gott som alla andra vill sina barn.
Då säger vi så. Orkar inte.
Bra! Slappna nu av…
Bra.