Fönstertittaren

Jag har ju bloggat om det här förut men varje vinter känns det lika aktuellt igen – fönstertittandet! Sjukt mysig syssla. När jag bodde i stan kunde jag förlägga hela promenadslingor för att pricka in de bästa fönstrena när jag och Anna eller mamma var ute och gick på helgerna. Älskar att kolla in och fantisera om de som bor där. Det knepiga är bara att gå i precis lagom tempo för att hinna se något – utan att framstå som creepy om de som bor i huset i fråga just då skulle råka kika ut.

På landet finns inte så många fönster att kika in i och de flesta hus ligger en bit ifrån vägen så möjligheterna till kvalitativt fönstertittande minskar drastiskt. Jag fönstertittar däremot en hel del i mina egna fönster eftersom det ger mig så bra uppslag och idéer till hur jag kan inreda. Mycket bättre än när jag står inuti huset. Jag ser sitt hem ur en annan vinkel helt enkelt.

Därför kan det också komma sig att man en mörk vinterkväll blir ertappad av en granne när man står utanför sitt eget hus och fotar in genom fönstret som ett annat pervo. Och att att man framstår som sinnessjuk – trots att det enda man ville var att bli inspirerad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 kommentarer på “Fönstertittaren”

  1. Men ja! Vi har flyttat till villa sen förra året, så ett helt nytt område att snoka i! Älskar det. Kanske det bästa med den mörka årstiden 😀

  2. Vilken befrielse. Det är inte bara jag… Jag kan aldrig få nog av att kika in genom andras fönster… Bäst var det nog när jag bodde på Stora Essingen på 4:e våningen och kunde se in i alla lägenheter mittimot… När jag kom hem struntade jag i att tända ljuset och ställde mig istället i köksfönstret för att kika på ungkarls och hans senaste date som kockade i köket, den unga mamman som packade upp matvaror och torkade barnnäsa samtidigt och sen gubben längts ner… Vad han gjorde tänker jag inte tala om. (!!!) Kändes alltid förbjudet att smygtitta på grannarna men aj så roligt det är. Och nu kring jul är det så mysigt att kika in i de dekorerade stugorna.

  3. åh min bästa syssla! liksom anette följer jag också livet hos familjerna i de små boxarna mittemot vårat. älskart’

  4. Jag är också en obotlig fönstertittare. Hemmen ser mysigare ut i juletid och speciellt utanför fönstret.

  5. Haha jättekul! Kände dock inte alla igen mig förrän jag kom på att jag bara för en halvtimme sen (!) när jag stannat med bilen väntade med att gå upp till mig bara för att en liten stund sitta o titta in i mina grannars upplysta hem o fundera på hur de hade det där…

  6. Jag gick förbi ett av grannhusen och såg in i köket att spisen stod på utan att det var någon i köket… Fick be sambon gå förbi en stund senare för att se att den var avstängd och det var den som tur var. Även om det hade varit att rädda dem hade det ändå känts lite väl stalker att gå in och ringa på och be dem stänga av spisen för att man sett genom fönstret att den var på…

  7. Underbart, älskar att kika lite förstrött in i fönster när jag är ute och går. Särskilt om det är kallt ute och det ser varmt och ombonat ut inne.
    Min mamma (som tyvärr gick bort för 6 år sedan) och jag brukade gå lååånga promenader bland villakvarteren och prata om vilka lappar vi skulle vilja lägga i brevlådorna hos folk. Med lite omtänksamma inredningstips… Men vi skred aldrig till verket 😉

  8. Underbar “bekännelse”! Jag släpade med mig min man en gång förbi en lägenhet på stan där de har så otroligt fint. Då började han högt och tydligt fråga mig varför vi skulle gå just där och om det var för att jag skulle titta in genom fönstren. Skulle nog ha talat om det först för honom. Tror inte jag gör om det./ Fifi