En av önskerubrikerna jag fick igår var på temat “Pinsamma saker jag gjort”. Jag gör pinsamma saker dagarna i ända eftersom jag är ganska hastig och otänkt av mig. Ofta får jag min man eller folk i min närhet att skämmas så att de rodnar. Själv har jag inte tid att skämmas för jag har fullt upp med att hitta på nya pinsamheter. Här är några smakprov från min repertoar.
– Jag har avbrutit en hel symfoniorkester för att jag lite diskret skulle fråga min pappa om han kunde skjutsa hem mig efteråt. Min pappa spelade i symfoniorkestern och det visade sig att det inte finns något diskret sätt att avbryta en symfoniorkester på.
– Två gånger har det hänt att jag under lektionstid blivit lite varm och krängt av mig koftan men istället fått med både kofta och t-shirt (och en gång även bhn) och blivit sittande inför alla med naken överkropp och med ett bylte av ut och invända tröjor i handen.
– Första gången på valpkursen när jag istället för att ropa Apport råkade skrika ABORT! Många snea blickar.
– När jag gick till tandläkaren som liten brukade jag och mamma (som var sjuksköterska) åka i lasarettets personalhiss. Det är en sådan där klassisk pater noster-hiss utan dörrar som heller inte stannar utan där man får hoppa av i farten. Men den här gången var inte mamma med och jag fick för mig att det kanske var förbjudet för mig att åka där. Och när jag skulle av blev jag så nervös av några bistra läkare som stod på på samma våningsplan att jag tog sats och försökte fly och istället hoppade rakt in i väggen och slog ansiktet
– När jag gick i skolan och skulle ta av mig mina överdragsbyxor och kände att det var någonting som satt fast nere vid resåren. Jag började skaka på ena foten för att få loss det där som satt fast. Tillslut lyckades jag skaka loss det och ser hur det seglar iväg över hela kapprummet och landar på en klasskompis klädhängare. Vad det var jag skakat loss? Gårdagens använda trosor.
Nu vill jag höra några pinsamma saker ni har gjort?!
104 svar
Haha vilket roligt inlägg!
Jag skrattade så jag satte morgon kaffet i halsen. De var ett roligt inlägg. Stackare men du roar nog en hel del. ( med glimt i ögat ). Kram
Jag har utlöst ett rånlarm på en bank, av misstag, när jag pryade. Det blev lite jobbigt när polisen började krypa omkring utanför med walkie-talkies några minuter senare…
Tänkte dela med mig av den felsägning jag i efterhand fnissar mest över. Som 19-åring var jag au-pair i London där min relation till mamman i familjen var lite ansträngd eftersom hon ofta rättade mig i språket… en kväll skulle hon på kurs och jag frågar henne. “Are you going to your
homotherapy course tonight?” (Hon gick på kurs i aromatherapy…)
Haha! Gör också massor av pinsamma saker jämt, det första som dyker upp i skallen nu var när min chef skulle ge mig en vänlig “välkommen”-kram och jag, som satt i en lite konstig ställning, inte alls kramades tillbaka utan istället sträckte fram handen och klappade honom på magen, ungefär som man klappar en hund. Typiskt obekväm stämning då.
Herregud – jag kan inte sluta skratta!
Åh gud! Jag kan inte heller sluta skratta!
Hahahahsha! Skrattar så jag kiknar!
Hahaha
underbar!
Jag var på språkkurs i München under några månader när jag var arton. På väg till skolan passerade jag varje dag ett bageri vid tunnelbanestationen där det jobbade en jättehet kille. Så het att jag inte vågade mig in utan bara skickade trånande blickar åt honom där han stod bakom disken. En dag bestämde jag mig dock att ta mod till mig och gå in och köpa en fralla. Beslutsam gick jag mot bageriet och… rakt in i en glasdörr… Jag som alltid hade trott att det var en öppen ingång till bageriet! Med en smäll ramlade jag bakåt och landade på rumpan. Jag kollade upp på fettfläcken av mitt ansikte som avtecknade sig på glaset, hoppade upp och sprang därifrån innan han hann komma till min undsättning. Tre månader efteråt gjorde jag fortfarande en stor omväg till skolan för att slippa gå förbi där. Jag köpte till och med en ny jacka så att han inte skulle känna igen mig.
Annars har man väl gjort lite allämna saker som att som simlärare överraskat ha reagerat när en mamma plötsligt kom med en nyfödd bebis med “oj var det så – jag trodde att du bara varit lite tjock” Inget ont menat, jag såg mamman ungefär en gång i veckan genom klorstänkta glasögon och hade dittills bara sagt hej lite flyktigt. Eller när jag sa till en flicka som vanligtvis brukade komma till simskolan med sin pappa att vad kul, har du mormor med dig idag och flickan glatt svarar att nej, det där är min mamma…
Inte att förglömma när jag under gymnasietiden hade haffat den allra bästa platsen vid badplatsen vid havet. En stor stenbumling där du hade utsikt över alla (typ alla andra elever på hela skolan var där) och de såklart också såg dig – och jag skulle ta och byta om från bikinibyxor till trosor. Ståendes uppe på stenbumlingen. Vi kan väl säga som så – jag har aldrig varit speciellt bra på att knyta handduken om mig på ett hållbart sätt.
Pinsamheterna på min lista tar aldrig slut, dessuom är de flesta inte så barnvänliga. Gud vad har gjort bort mig i mina dar! Men för att nåmna något fur alle: Första dagen på mitt nya jobb. Jag laddar diskmaskinen men itället för diskmaskinsmedel lägger jag in tvättmedel. Skum på hela det nylagda parkettgolvet i köket och en bister arbetsgivare. En annan gång (på ett nytt jobb) frågade jag min nya chef (som var skådespelare) om han hade färgat håret grått för sin nya film? Nej, det hade han visst inte – det var hans naturliga hårfärg… Knip Näbb Teres!
Woow! Jag kanske inte gör bort mig så ofta ändå… 😉
Minns dock en gång när jag skulle titta på en intressant bok på bokmässan, och självklart valde den som stod ovanpå de andra böckerna, för det brukar ju vara skyltexemplaret, eller hur? Den satt visserligen lite fastkilad mellan sina boksyskon och hyllan ovanför men efter lite jobb fick jag ut den.
Och det visade sig att den hade stått som enda stöd för hyllan över och ett regn av femkilos coffee table-böcker rasade ner över damen bredvid mig.
Haha så himla kul! 🙂
När jag gick i sexan tävlingssimmade jag, och det var en gång min mamma skulle hjälpa till på en tävling som min simklubb hade. Jag gick in på toaletten och hade låst låset, men visste av tidigare erfarenheter att det låset klyddade lite, men jag hade verkligen kontrollerat att det var låst. Jag kissade och då måste man ju dra ner hela baddräkten. När jag väl började dra upp den stod jag framför spegeln, och mitt i det hela öppnar en jättesnygg kille dörren när jag bara hunnit dra upp baddräkten till midjan. Jag skämdes jättemycket för att han antagligen hade sett mina bröst genom spegeln. Det var SÅ hemskt. Senare samma dag skulle jag gå ner till omklädningsrummen. Då var man tvungen att gå ner för en liten trappa som svängde och sen genom en väldigt lång korridor. Av någon anledning sprang jag ner för trappan och började springa i korridoren och upptäckte att samma snygga kille gick där framför mig, som tur var i samma riktning som mig. Men jag var så skamsen från toalettincidenten att jag tvärstannade så att jag ramlade, såg honom vända sig mot mig och jag reste mig upp och sprang allt vad jag kunde tillbaka där jag kom ifrån.
Alltså, den gången jag satt i bilen och väntade på min man och samtidigt pratar med en av mina anställda i telefonen. Ett ganska seriöst samtal om ett problem vi var tvungna att lösa omgående. Min man dyker upp och jag ska avsluta samtalet med den anställde, men på något sätt blir det kortslutning i hjärnan när jag ser min man och jag avslutar det med ett glatt “ja, det blir bra, jag älskar dig, puss puss!” och så lägger jag på. Jo tjena, bra chefen…
Ja ni.. Försöker förtränga! Vilken rolig tråd, Clara. Har skrattat i min ensamhet på en lunchrestaurang, råkade frusta ut lite snor förstås. En vanlig pinsamhet i min stil! Min senaste större pinsamhet var dock när jag (som ej tycker jag är så otrevlig annars) raljerar över att “jag i alla fall inte var någon tonårsmorsa som stod och rökte på balkongen” vilket jag kommer på i exakt samma sekund beskriver en annan kollega som var i rummet. Kände mig så sunkig som bara den. Näsbränna!
När jag var på väg ut från ett köpcentrum så gick jag rätt in i en glasvägg. Jag har alltid haft en rask gång så det blev en ordentlig smäll och säkert läppavtryck i glaset. Nästa gång jag besökte köpcentret hade dom satt upp klisterlappar på glasväggen. Kanske var det fler än jag som dönat in där.
Åh herre Gud, vad underbart att du delar med dig. Jag skrattar så att jag gråter!! Tack!
Haha på symfoniorkestern! 😀
Det där med trosorna känner jag igen..
*Skulle gå på en konsert i en byggnad jag aldrig varit i tidigare. Kommer lite sent och rycker upp första bästa dörr för att komma in, vilket visade sig vara nödutgången. Om man säger så, ingen kunde undgå att märka att jag var sen…
*Hade ett online-seminarium i skolan. Satt tillsammans med en klasskompis framför datorn. När en annan grupp presenterar sitt arbete pratar jag med klasskompisen bredvid mig om vilket ointressant arbete det var, såklart inget illa menat mot klasskamraterna, men det var verkligen tråkigt. Efter en stund ber läraren oss stänga av mikrofonen. Då ville jag sjunka genom jorden!
Dagens gapflabb. Tack!
Jag och min lillasyster brukade leka ganska våldsamma lekar. En dag på utebadet på semestern hoppade jag på min syster i poolen, red på hennes rygg och sa att jag skulle ge henne spö.
Ser efter några ögonblick att det inte är min syster utan bara nån med likadan baddräkt och hårfärg.
Jag minns inte ens om jag bad om ursäkt, jag minns bara att jag avlägsnar mig och flyr.
Föresten tror jag att jag vet vad du menar för hissar! Nån gång när jag var på sjukan i Umeå såg jag såna hissar, ett intryck som fastnade ganska hårt. Mamma sa att det bara var läkare som får åka såna hissar för andra kan snubbla och krossa benen eller nåt sånt.
Det här påminner mig om en grej min son Morris gjorde för några år sen, han kanske var åtta år. Han är en väldigt social person och var vi än fick hälsade folk på honom, både vuxna och barn, jag visste ofta inte ens villa de var. Men den här dagen hälsade ingen eftersom Morris inte var identifierbar, han hade nån slags skidmask på sig där bara ögonen syntes. När vi passerade några lite äldre tjejer från hans teatergrupp ropade han glatt hej och vinkade. Tjejerna kollade förbryllat på ungen i skidmasken och gick vidare. När de var ett halvt kvarter bort trillade poletten ner för Morris, som slet av sig masken och ropade efter dem, men för sent. Ingen pinsam historia egentligen eftersom Morris inte skämdes ett dugg – vid nästa teaterlektion gick han fram till tjejerna och frågade glatt om de kom ihåg ett konstigt barn med en skidmask.
En annan sak som inte jag personligen gjorde men som ändå kändes aningens genant:
Barnens förskolefröken var på hembesök. Medan vi sitter och småpratar och dricker kaffe kommer ena barnet in i köket glad och lycklig samtidigt som hon slår *klonk klonk klonk klonk* två träpenisar mot varandra. Jag hade fått dom på skämt av en kompis, varav hon hade snidat en själv i slöjden när hon gick i högstadiet.
Tror hon berättade för oss vad det var hon slog mot varann, jag låtsades som att det var helt vanligt det som just skett och vi fortsatte småprata.
Jag nyser av starka smaker, bl a av första, alltid första, klunken rödvin. Även nattvardsvin. Nyser således alltid i kyrkan under nattvarden. En gång hade jag råkat få oblaten lite olägligt i munnen och misstänkte att en del kom ut tillbaka i samband med nysningen men jag var inte säker, hittade den liksom ingenstans. Stod och snackade med en massa folk efter gudstjänsten och ingen av dem upplyste mej om jag hade min utnysta halvsmälta oblat mitt på bröstet. Själv märkte jag det först då jag kom hem och såg mig i spegeln….
Oj va kul!
Tack för alla skratt
Jag lånade ut min sovsäck till min pappa en gång.
Han lämnade senare tillbaka en nytvättad sovsäck och ett par nytvättade trosor som inte var rena när han hittade den i sovsäcken..
Hahahaaa … 🙂
Jag kan bidra med en grej som, trots att det är över 20 år sedan det hände, fortfarande får mina kinder att glöda: Jag och min dåvarande (första riktiga) pojkvän sitter ensamma hemma i hans föräldrars kök och läser varsin tidning. Jag får syn på en lustigt formulerad notis om hur babianer behandlar varandra efter parning. Utan att lyfta blicken från tidningen börjar jag glatt läsa upp texten högt för min kille. Halvvägs igenom lyfter jag blicken för att kolla in hans reaktion, men istället är det hans pappas lätt förvirrade och generade blick jag möter. Medan jag har varit totalt uppslukad av tidningen har min kille alltså lämnat rummet och hans pappa tagit hans plats …
Det naturliga hade ju varit att jag hade sagt nåt i stil med “hoppsan! Jag trodde du var Andreas” men icke, jag stirrar bara på honom en ångestladdad sekund och FORTSÄTTER sedan tvångsmässigt att läsa texten “… och när hannen har ejakulerat …” til the bitter end. Efteråt satt jag tyst, högröd och traumatiserad, stirrandes ner i tidningen, medan pappan harklade sig: “HRM, jaa det var ju …”
Det var en pärs som det tog några långa tonårsveckor att återhämta sig ifrån. 🙂
Hahaha! Alldeles fantastiskt rolig läsning. Tack för den!
ahahahahahah jag dör
Jag kan inte sluta skratta!!!
Tack för detta fantastiskt roliga inlägg! Det allra roligaste som gör att man inte kan sluta skratta(och för alltid minns sina misstag) är ju när man försöker låtsas som ingenting efter en helt uppenbar fadäs!
Detta känner jag igen från mitt eget liv!
Skrattar alldeles för sällan högt men nu gjorde jag det! Tack!!
hahaha!
Denna situation utspelar sig på en camping toalett.
Herrarnas toalett längst in samt damernanas låt precis brevid varann men bara en vägg skilje båsen åt.
Vi hade upptäckt ett hål som gick under toarullen från herrarnas till damernas (sådär i väldigt oläglig höjd)
Killarna trodde inte på oss så vi sa: “Gå in på herrarna ni och vi går in på damernas, sen sticker ni igenom fingret så ska vi nypa i det”
Problemet var bara att när vi gick in på damernas var just det båset låst och upptaget!
Samtidigt kunde vi höra från herrarnas genom väggen: ” Se ni fingret? Hallå!! Ta tag i fingret!!”
Stackars kvinna som satt där inne och fick en överraskning genom väggen 🙂
Ha, ha. Jag skrattade så att tårarna rann…så himla roligt!
Det är inte så ofta jag skrattar högt när jag läser något, men det gjorde jag nu 😀
Nyårsafton, sent nittiotal. Har en helt ny outfit och känner mig snygg och nöjd. En kjol i dubbla tyger, ett slinkigt och ett mer nätigt tyg över som liksom skapar nån slags effekt. Har en ny jacka också, den går ner till knäna och medan vi går till lokalen där nyårsfesten ska hållas så hasar liksom den slinkiga tygdelen av kjolen upp till midjehöjd. Vi kommer fram till lokalen, där är en massa människor, jag och mitt gäng hänger av oss våra jackor och jag tycker att folk tittar konstigt på mig. När vi ska gå upp för en trappa till själva huvudlokalen så uppdagas det! Där står jag i vad som ser ut som en genomskinlig nätkjol och snobbentrosor (de var mycket populära och man köpte dem på H&M). Ville jag dö? Ja, en aning!
Haha! De där jävla snobbentrosorna.
Lider med dig …men kan inte låta bli att le!
Fantastiskt rolig läsning (inklusive kommentarer!) : ))))
Var på ett läger när jag var tonåring. Sov på ett loft ovanför det stora matbordet. Skulle gå upp och byta kläder innan middagen, råkar då i all hast kasta ner mina använda trosor mitt på matbordet där alla sitter och väntar på mat. Hurra
Hahaha! Sitter i min ensamhet och skrattar högt! 😀 Rolig läsning.
Förra sommaren på jobbet (jobbade i en stor second hand butik som har öppet tre dagar i veckan så alltid mycket folk) och jag hade varit på toaletten under en försäljning. Hade en vid 50-tals kjol med flera lager tyg på mig och hade ett par såna där cykelbyxor från gina på mig under (uuuh svettiga lår alltså). De sitter ganska osmickrande men jag tänker inte på det för jag har ändå kjol över så ingen ser. Men, just den här gången glömde jag rätta till kjolen och alla lager satt fast baktill i kanten på cykelbyxorna. Under hade jag röda trosor som syntes hur mycket som helst plus de där osmickrande byxorna. Jag kom på detta efter att ha gått en lång runda i butiken och blev totalt röd i ansiktet och vägrade göra något annat resten av dagen än att vara på lagret 😛
Hahahaha, ÄLSKAR detta!!
När jag var sisådär 14 var jag superkär i en kille som min kusin kände och jag fick hans mobilnummer. Efter att ha tagit mod till mig smsade jag honom och blev fullkomligt överlycklig när han svarade! Rusig av lycka smsade jag min kusin ‘Smsade R och han svarade!!’ Efter några minuter kände jag dock hjärtat stanna i kroppen. Jag hade skickat smset till honom istället för till min kusin! Så vansinnigt pinsamt så jag fortfarande rodnar när jag tänker på det… (Oväntat gott slut dock, nästa vecka firar vi vår elfte bröllopsdag!)
Helt underbart! 😀 <3
Åh, trodde nästan att vi hade likadana historier där ett tag. Jag var kanske 14 och “störtkär” i en kille på min skola. Jag fick tag på hans nummer och skrev ett sånt där sms som man bara önskade att man vågade skriva, där jag förklarade allt om hur jag kände. Råkade såklart skicka iväg det till honom. Försöker rädda situationen genom att skicka ett nytt sms där jag skriver ngt om att det var min lillebror som lekt med min telefon och skickat smset (jag har ingen lillebror). Får ett ganska snabbt svar tillbaka där det står “ok, ingen fara. ____ hälsar förresten” – där ____ var min kusins namn. Min kusin och den här killen var kompisar, satt bredvid varandra när smset kom och han hade såklart kollat upp mitt nummer och fått reda på vem jag var. Behöver väl inte tillägga att min kusin mycket väl visste att jag inte har någon kusin… Skammen mitt fjortonåriga jag kände är obeskrivbar och den sköljer fortfarande över mig nu tio år senare!
Detektiven i mig undrar- hur kan du smsa när du var 14år och ändå hunnit vara gift i 11år?! Du måste gift dig jätte ungt?:) Man började skicka sms runt 2000? (Sådär lite mer allmänt iallafall och att “alla” hade mobil..) Var du 14år då så är du född.. 1986.. Och är 29 i år.. Och har varit gift sedan du var 18?
gjorde en pinsam sak idag på jobbet. Eller pinsamt för mig kanske det inte var egentligen, men ändå så trögt och typiskt mig att säga. Det ringde i telefonen, så jag svarade. Hon som ringde ville ha tag på min kollega men jag sa att hon var på toa och skulle tillbaka om kanske 5-10 min (?!). Varför kunde jag inte bara ha sagt att hon var lite upptagen eller nåt?
Tack för alla skratt! Haha detta gjorde ju min dag:)
Var på toa på subway och här är det ofta ett snöre man drar i för att spola. Drog i snöret och dey börjar blinka och tjuta en massa. Inser att jag ryckt i nödsnöret i stället… utanför blir drt kallabalik eftersom alla tror att jag hamnat i nöd… står och gruvar mig i några sekundet och VILL INTE gå ut… men måste ju… så jag öppnar dörren röd som en kräfta och måste försäkra alla som stirrar att allt är ok…. FY!
En gång gjorde jag en intervju med Margareta Strömstedt. Hon var så vänlig och fantastisk och bjöd hem mig till sig och jag var helt star struck av henne. Hon visade mig runt i sin lägenhet och vi fikade i köket. Hon hade ont i ryggen men det gick bra att sitta en stund.
Det blev en jättebra intervju, men när jag skulle stänga av inspelningen på telefonen inser jag att jag inte lyckats spela in någonting!
Jag sätter jag igång inspelningen.
Jag säger “NÄÄ; DET ÄR INTE SANT, JAG HAR INTE LYCKATS SPELA IN NÅGONTING!”
Sen trycker jag på knappen igen och lyckas spela upp min inspelning: “NÄÄ; DET ÄR INTE SANT, JAG HAR INTE LYCKATS SPELA IN NÅGONTING!”
Underbara Margareta Strömstedt har nu så ont i ryggen att hon inte kan sitta upp längre. Jag får följa med henne till sovrummet och sitta på hennes sängkant och göra om hela intervjun med henne liggande i sängen. Ja, det var pinsamt faktiskt.
En gång var jag sen till ett viktigt möte på jobbet. Högsta hönset på huvudkontoret hade rest i nästan 24 timmar för att ha möte med oss, det var såklart väldigt viktigt att jag var närvarande. Och tror ni inte att just denna dag försov jag mig? Efter att ha försökt göra mig så proper jag kunnat på den halvtimme jag hade på mig, skyndade jag fram i korridoren på mina blanka finskor. Dagen till ära hade städet varit extra noga att skura golvet så det blev skinande rent, vilket jag till min fasa upptäckte när jag halkade och föll baklänges. I panik slet jag tag i det första jag fick tag på, vilket visade sig vara en slips, och mannen som ägde denna slips drogs med i fallet, och detta ledde till att ännu en man föll i golvet. Jag landade mitt på rumpan och la i samma ögonblick av en brakare som ekade mellan de minimalistiskt pyntade glasväggarna. Jag ställde mig upp och bad tusen gånger om ursäkt, när jag sträcker fram handen för att hjälpa den ena mannen upp upptäcker jag att de stackars männen jag vält omkull var min chef och högste hönset, som liksom jag var försenade och skyndade till mötet. Det var en ganska obekväm stämning mellan oss tre resten av dagen, men jag är tacksam att jag åtminstone inte fick sparken, och förundrad över hur bra chefen och högste hönset hanterade situationen.
Hahaha! Alltså, det här kan ju inte ha hänt på riktigt??
Efter att jag tagit min kandidatexamen sökte jag en hel del jobb och åkte ofta till Stockholm för att gå på intervjuer. Denna perfekt krispiga sensommardag i september skulle jag träffa en reklambyrå som jag gärna ville jobba på och dagen till ära hade jag klätt mig i en ny poncho, lite härligt svept över axlarna sådär… Reklambyrån låg mitt i centrala Stockholm på en fin gata, stämningen var trevlig och intervjun flöt på bra. När vi skakat hand och bestämt att vi skulle höras framöver traskade jag glatt ned för trapporna och ut genom porten – men sen tog det stopp. Min svepande poncho hade nämligen fastnat när dörren slog igen. Där stod jag, mitt på en gata i Stockholm och försökte slita mig loss. Dock utan framgång då porten var av det tyngre slaget. Så efter någon minut av undrande blickar från passerande människor tvingades jag ta mod till mig, ringa på porttelefonen, förklara läget och be reklambyrån öppna dörren för att släppa loss mig… Jag fick aldrig jobbet (lyckades som väl var bättre på en av mina andra intervjuer) men fick höra att jag i alla fall gav ett bestående intryck, haha!
När jag gick på gymnasiet var jag kär i en kille. På fyllan spydde jag först på hans skor och sen på spårvagnen spydde jag på hans tygkasse ;( ville dö
Jag gjorde bort mig rejält när jag skulle på en arbetsintervju och även ett kunskapsprov tillsammans med några andra sökande av jobbet.
För det första var bussen sen, och när jag väl hade hoppat av hade jag INGEN aning vart kontoret låg. Så jag började irra runt innan jag tillslut fick ringa min eventuella framtida chef och säga att jag var vilse. Han försökte förklara, men tillslut fick han hoppa i bilen och komma och LETA efter mig.
Medan jag väntade och letade efter honom så lyckades jag ramla framför ett par byggarbetare dessutom. Tillslut hittade han mig och jag fick skamset be om ursäkt till honom och de andra sökande som fick vänta med att skriva provet.
Det sjuka är att jag fick jobbet, haha
Haha.. Vilket roligt inlägg och vilka roliga kommentarer 🙂
Jag råkade be eleverna i min nya klass att slå upp slidan 23 i läroboken. Jag rörde inte en min efteråt men jag kunde av några ansiktsuttryck ana att vissa med säkerhet hört vad jag sagt…
på jobbet direktöversatte jag “vänligen signera blanketten” till “please sign the blanket” till en kund. vänligen skriv på filten!
lite annan variant av klassikern “and then show me your leg”!
Åh jisses jag tror inte jag skratta så gott på länge! TACK Clara!
Haha så många roliga historier!!
Nä jag åkte till Australien för att bo och jobba hos en familj i några månader, så skulle jag köra in till banken någon av de första dagarna där. Jag hade inte kört automatväxlad bil mer än någon gång tidigare i mitt
liv. när jag gjort mina ärenden på posten och banken i den lilla byn skulle jag åka hem till gården igen. Men.. Jag får inte igång bilen! Hur mycket jag än försöker. Tillslut får jag gå in på posten och fråga om jag får låna startkablar, det var det enda jag kunde tänka mig var fel. Då frågade den snälla damen i kassan två män om de inte kunde hjälpa flickan från Sverige med bilen? Jodå, de kom med utut, allihop, plus några andra människor som stod utanför. Mannen satte sig i bilen och utbrast “Försökte du starta i Drive-läget…?” Eh… Ja?
Inte behövdes det några startkablar där inte!
när jag kom hem till gården igen visste familjen om hela historien, för det hade mormorn ringt och berättat, mormorn hade hört det av någon granne Att den svenska nya tjejen nog inte var så van med bilar.. Och mormorn va var inte ens på byn när det hände!
Snacka om att hela byn kände till den svenska blonda tjejen sen 😉
Gårdagens använda trosor var helt klart det bästa. De brukar alltid fastna i byxbenet de små satarna. Själv gick jag härom dagen runt på stan och nynnade (tydligen ganska högt) på en sång, fast att jag trodde att jag bara gjorde det inne i mitt huvud. Personen som gick framför vände sig om och tittade på mig som om jag var en idiot och skrattade i telefonen. Då tänkte jag att oj, kom det där ut högt? Och sen gjorde jag exakt samma sak igen så att personen fortsatte med sitt skrattande.
Jag cyklade in i en lyktstolpe påväg till en orienteringstävling när jag var liten så jag voltade av styret.
Jag var helt oförberedd på frågan “vad är dina svagheter?” på en jobbintervju så jag satt helt blank och kom inte på någonting, eftersom jag helt ödmjukt tycker att jag är ofelbar. Skrattade nervöst och sa att “jaaaa jag kanske har lite svårt att bestämma mig, lite beslutsångest!” som någon form av stelt skämt apropå att jag inte kom på några svagheter. Personen som intervjuade mig tolkade det dock som ett seriöst svar (vilket det inte var, för då hade det varit en rålögn då jag inte alls har svårt att bestämma mig), men jag ljög på och pratade om hur det kunde påverka min arbetssituation. Jag fick inte jobbet.
Smått och gott, helt enkelt.
Pinsamt men med lyckligt slut: första natten med pojkvännen låg han och höll om mig. Gosigt, ja. Ovant, ja. Drömde att en slemmig typ höll fast mig och jag fick ta i för att knäa honom så jag kunde komma loss. Vaknade av att pojkvännen kved – hade fått in ett ordentlig knäande! Pinsamt! Och ont på honom!
Men vi är ännu – 17 år senare – ihop! <3
Jag är pinsam så ofta, så jag hittar inget speciellt.. men skriver ofta om dem i min blogg.. Kram till er alla.. Men pinsamheter åt folket!
Haha gjorde en sak när jag och min kille just hade börjat dejta xD
Vi låg tätt ihop och skedade i hans soffa och sov, helt plötsligt släpper jag en enorm BRAK-fis!! Den är alltså så hög att jag inte bara väcker mig själv utan killen och säkert grannen också!
Han vaknar till och skrattar åt mig och jag vill i stort sett bara försvinna ner i marken xD
Som tur var så brydde sig inte killen och nu till sommaren firar vi 3 lyckliga år tillsammans 😀
Träffade en kille på en klubb i sthlm. Vi flirtade lite och vi tog varandras nr. Just där i fyllan och villan var han den snyggaste jag nånsin sett. Men några dagar senare i nyktert tillstånd kom jag inte ihåg hur han såg ut riktigt… Jag visste vad han hette i förnamn men ej efternamn, var han bodde men hans mobilnummer va skyddat. Jag lyckades iaf (stalker varning jag vet) hitta honom på facebook och kunde liksom konstatera att han inte alls va så snygg som jag mindes! Så jag skickar ett sms till min kompis “han va ju inte alls så snygg som jag mindes! Skööönt! Nu struntar jag honom!”
Var på han svarar med en bild på själv “är du verkligen säker på det?”
Jag DOG. HUR kan man göra en sån miss?! Jag skickade alltså det till honom, inte till min kompis……
Haha, det där var riktigt roligt. Träffades ni sen efter det?
HAHAHA – det där var den roligaste pinsammaste grej jag läst om – skrattade länge! Undrar också hur det gick sedan…? Om det gick alls dvs…haha!
Det här är jag inte stolt över men vad tusan: var på Bali och skulle på utflykt med engelsk kille jag just träffat. Typ date. Blev under utflykten magsjuk, på outhärdligt vis. Valde mellan pest eller kolera och valde att be bussen stanna och tvingades bajsa i ett dike. Charming swedish babe…
Hahahahaha
Mardröm! Men underbart att vi får höra om det 😀
Klockan var runt 18 på gymmet (rusningstid) och jag sprang på löpbandet. Det började rinna ner svett från pannan ner i ögonen så jag tog tag i nederdelen av linnet och drog upp det för att torka av pannan, utan en tanke på att man ju faktiskt inte ser något när man drar upp linnet över ansiktet. Jag vinglar till, tappar balansen och trillar ner på löpbandet. Och eftersom det var ett löpband så räcker det ju inte med att trilla med ett högt duns, nej man flyger ju iväg bakåt sen! In i väggen som var bakom. Och till råga på allt skriker jag OJOJOJ! Aj vad ont det gjorde och fy vad pinsamt det var. Men det värsta var att ingen frågade hur det gick, utan personerna bredvid kollade bara konstigt på mig. Och jag fick låtsas som ingenting och tog mig upp igen och fortsatte springa med ont överallt! Sen dess försöket jag undvika löpband…
Ett pinsamt minne som jag kom på var när jag var 15 år tror jag? Jag och min kompis hade druckit en massa öl och blev jätte kissnödiga. Vi sprang och satte oss bakom en mur för att kissa. När vi hade kissat färdigt och vände oss om så upptäckte vi att det var en restaurang högre upp med värsta uppsynen över där vi stod. Det värsta var att det stod massor av människor där och tittade på oss. Pinsamt 🙁
Jag frågade en väldigt ytlig bekant som hade blivit lite rund om magen om hon var gravid…? Vilket hon förstås INTE var…
Hon kommer nog aldrig prata med mig igen.
Jag har inte sa mycket pa min repertoar, men jag har en kompis som i princip alltid gör nagot lite, hm, annorlunda. Vi brukar aka till Frankrike tillsammans och da vi gar ner till havet fran huset gar vi pa ett övergangsställe med atskilliga andra. Plötsligt kommer ett trosskydd flygande och landar i ansiktet pa mig! (Oanvänt!!). Kommentaren fran min kompis: “Oh, där är det! Jag undrade vart det tagit vägen”. Da hade trosskyddet hängt i hennes kjol och da det plötsligt lossnade flög det iväg!
Jag var hemma hos min kompis som har tre barn varav en flicka som kanske var runt 5 år den här speciella dagen i fråga. Min kompis sambo hade med sig en kollega hem och den manliga kollegan i fråga hade rött, krulligt hår. Karlarna sitter vid matsalsbordet och pratar och min kompis lilla flicka smyger runt bordet och tittar på den rödhåriga mannen. Sedan frågar hon mannen högt: “Är du Karlsson på Taket?”
Jag och min kompis stod runt hörnet och höll på att kissa på oss av förtryckt skratt!!
Trots att det här var flera år sedan så får det mig fortfarande att skratta högt:D
Satt och pluggade och läste om någon historisk gubbe i en tråkig bok. Kommer på att jag ska skicka en snapchat till min bästis (som nog är den enda med samma barnsliga humor som jag)…tar kort på den historiska gubben i boken och målar dit en stor, röd, erigerad penis + lite annat snusk. Råkar sen skicka den till ALLA mina vänner och bekanta på snapchat…
Kan ju tillägga att jag är 30 och pluggar på universitet…:/
Det pinsammaste jag har varit med om är nog när jag och några tjejkompisar var på Borneo för några år sedan. Hade följt med en malaysisk kille ut för att campa på en öde strand.. Ingen toalett så långt ögat når så de flesta av oss höll sig och gjorde inte nummer två på en dag eller två.. Sedan träffade vi hans chef som erbjöd oss att låna hans hus för att duscha etc. Såklart är jag sist på badrummet och när jag har varit på toaletten så fungerar det så klart inte att spola (!) jag och min kompis löser det hela genom att halv klättra över staketet till grannen där några barn leker och med hjälp av kroppsspråk få dem att låna oss en hink som vi sedan använder för att ösa vatten i toaletten.. Den paniken var inte att leka med!
Jag har skrattat så jag gråtit både åt blogginlägg och kommentarer.
Med risk för att nu gå över gränsen till hur privata pinsamheter man får berätta, var jag med om något väldigt pinsamt för några år sedan. Jag bodde i Spanien i 5 år, och jag hade vid en tid börjat märka hur jag hade börjat lukta så illa från mitt underliv, ja det gick så långt att bara jag rörde på mig i föreläsningssalarna på universitetet där jag utbildade mig kom det moln av osande dödlukt. Sååå jobbigt, och äckligt!! Och det blev bara värre under ett par
veckor.
Efter en grundlig undersökning lyckades jag få ut en resterna av en tampong som passerat sitt bäst före datum. (Jaha, det var därför mensen vart så härligt kort!) Mor min i Sverige ringde 1177 och de sade att jag akut måste till en gynmottagning för det kunde vara jätteallvarligt, tamponsjukan och allt vad det heter. Min snälla pojkvän (nu man) hade fått ursäkta sig på familjemiddagen att han var tvungen att köra flickvännen till akutgyn eftersom hon hade glömt en tampong i två veckor (tack för den öppenheten..).
Väl i mottagningsrummet så kommer man på att “ja jag det, benen har jag visst inte rakat på ett par månader”, så med långhåriga ben, raggsockar, och en oansad skandinaviskt råttfärgad muff kliver jag upp i undersökningsstolen. SJÄLVKLART finns där även en ett par år äldre manlig läkarstudent som står bredvid och ska samla på sig lite yrkeslivserfarenheter genom att stå där och stirra och fråga över huvudet. Helt plötsligt står där i dörren ytterligare 2-3 sjuksköterskor (män och kvinnor), och undrar vilka som ska med på lunch (med dörren öppen), och “vad är det med henne då?”, “jo, hon hade glömt att ta ut en tampong i två veckor”, “är den kvar?”, “nä”, “varför kom hon då hit?”.
Och där ligger man och försöker intala sig att detta är fullt naturligt!!! När läkarstudenten sedan frågar om vad VA betyder, svarar läkaren “rymlig vagina”. Ahhhh, kände mig där och då som den mest besynnerliga upptäckt av en ny, äcklig och missbildad art högst märkliga beteende (eller var det verkligen MITT beteende som var så märkligt?)
Gissa om jag får tvångstankar om kvarglömda tamponger varje mens sedan dess!
Med vänlig hälsning, Traumatiserad
Gynmottagningar är konstiga! Har själv fått diverse kommentarer genom åren…bäst var nog den peppiga läkaren som utbrast “wow vilka fräscha slemhinnor!”
Jag skrattar så tårarna sprutar. Hjäääälp, vilken händelse. Tack för ett du delar med dig!
Det jag minns direkt är när jag hade sovit hos en vän och hade mitt klädombyte i väskan, på morgonen dagen efter skulle jag hämta ut ett paket i närbutik på hemköp, gräver fram mitt pass i väskan, och med det följer gårdagens trosor med up, och jag märker inte det förrän personen i fråga hade tagit mitt pass, kollat på det och gått iväg. En god tio-femton sekunder.
Jag tyckte att hen flinade lite väl när jag fick paketet…
Vilket underbart inlägg! Tårarna sprutar och jag skrattar högt för mig själv!
Den där med gårdagens trosor är verkligen en klassiker, har jag själv gjort när jag gick på gymnasiet. De kom dock aldrig fram utan jag hann förstå vad knölen nere på vaden var innan jag fick fram dem. Smusslade ut dem på toa sen.
En annan grej var när jag var typ 12år. Var på ett utebad på sommaren som hade vattenrutschkana. Jag hade en sån där baddräkt i bubbligt tyg som var superelastisk. När jag hade landat i vattnet med ett splash och klev upp fick jag många konstiga blickar på mina nedre regioner. Den superelastiska baddräkten hade liksom hamnat ur läge och visade upp nästan hela busken med könshår…..
Jag var 14 år. Min mormor var på besök och jag skulle visa henne några teckningar jag ritat i min ritbok. Jag hade glömt att en teckning var jätteoanständig med två som kopulerade, men jag hann hålla undan boken och sa att den fick hon inte se. Hon undrade varför. Plötsligt blev hon tyst och såg ut att betrakta något bakom mig. Sen gick hon ut ur rummet. Hon hade sett spegelbilden av min oanständiga bild tydligt i fönstret.
Åh vilket roligt inlägg, måste bidra med ett par:
När mitt äldsta barn gick i förskoleklass så var jag hemma med sjuka småsyskon. Jag fick ringa skolan och säga att jag kommer med henne lite senare när pappan kommer hem.
Vi bor nära skolan och en snäll lärare säger att hon kan komma och hämta henne, dom ska på utflykt. Jättegulligt tänker jag och gör iordning dottern. Läraren kommer och sätter sig i köket några minuter medan dottern klär på sig, dom går allt frid och fröjd.
Jag hade kokat saft under helgen och när jag tittar på diskbänken står det tre tomma whisky flaskor. Dom väntar ju på att bli fyllda med saft men det visste inte fröken, måndagmorgon och allt… Pinsamt!
En annan gång lyckades jag få hjärnsläpp och svarar “hello darling” när en av mina chefer ringer. Till saken hör att han flera gånger försökt bjuda ut mig vilket jag avböjt. Blev inte lättare efter den incidenten..
Lite som när jag och en kompis skulle på picnic. Vi var väl i 10-årsåldern och mamma var snäll och skickade med hemkokt flädersaft. I en gammal vinflaska med skruvkork. Såg ju si så där ut att vi barn satt och drack vad som liknade vitt vin i parken… 🙂
Min pinsammaste stund i mitt liv var när jag och min man deltog i min släkts släkträff. Vi representrerade min närmaste släkt eftersom de inte kunde delta. På inbjudande stod det att det även var min farfars systers 100 års kalas. Min farfar som har varit länge död hade massor med syskon och jag hade aldrig träffat henne som skulle fylla 100.
Utan att fråga något vidare köpte vi blommor och kort till kalaset. Jag gav dem till 100 åringens son och sa att det var åt hans mamma. Han såg överraskad ut. Det fanns en hel del uppvisningar på släktträffen (stor släkt) och alla satt i sina bord. Jag var nära att fråga andra i bordet att när anländer “födelsedagsbarnet” till festen när hennes barnbarn börja sjunga en sång “till minne av sin kära farrmor”! Den chocken vi fick med min man kan jag inte beskriva. Det här är ingen 100 års fest utan en minnes stund, och vi var de enda som inte visste om det. Jag ursäkta mej, gick ut och ringde min pappa. Jag skrattade och grät om varannat, det var så pinsamt. Det kom fram att min farfars syster har varit borta redan i 10 år.
Fortfarande när jag minns den där stunden så känns det som om jag skulle kunna sjunka genom jorden.
Jag jobbar på Maxi och råkade igår hänvisa en äldre dam till förspelet. Det tog några sekunder innan jag insåg att jag mixat ihop orden förbutiken och spelet till ett annat mindre passande ord.
En gång på Maxi skulle jag ta en sån där fryspåse men den lossnade inte och jag hade bara en hand ledig. Då ropade jag med stressad röst till min syster “kan du suga av den?” Nån blandning av slita loss och dra av.
När vi för första gången skulle ut på disco (16 år gammal) möttes vi hemma hos mig innan i min lilla etta med dusch i källarn. Vi pratade och skrattade och jag la papper innanför tröjjan i armhålorna så jag inte skulle hinna få svettfläckar innan vi ens tagit oss iväg.
Jag tänkte jag skulle få dansa med nån pojke men alla bara stirrade på mig hela kvällen. När jag skulle hämta ut jackan märkte jag att jag glömt att ta bort pappret i tröjjan och de hade glidit fram och stack nu fram i urringningen. Såg ju ut som jag hade stoppat BHn full och så hade jag gått runt hela kvällen, hahah!
Haha vad gött att du bjuder på dig! Jag har nog inget som toppar tröjorna och symfoniorkestern. Tappade huvudbonaden i en skolpjäs men det var liksom bara att fortsätta in caracter så att publiken garvade med istället för åt!
Jag har gjort mycket pinsamt men en av topparna är nog när jag liggande på en pilatesboll fes min gymnastiklärare rakt i ansiktet under en avancerad övning. Hon stod cirka gurka en decimeter från rövhålet. 🙁
Men hon var sjyst och visade ingen reaktion, och jag pustade ut och tänkte att hon måste vara lite döv eller så och hade missat det. Yes!
Så efter en stund går hon iväg och min kompis som satt på en liknande boll en bra bit därifrån ramlar i ihop och skrattar så tårarna rinner och kan inte få luft.
Med andra ord, hörde min kompis gjorde definitivt min lärare det också, men låtsades inte om det.
Rätt pinsamt.
Kom att tänka på en händelse från högstadiet. Vi hade fått ny gymnastiklärare och det visade sig att han sysslat en hel del med orientering.
Jag tränade orientering o hade sprungit min första tävling utan skugga (tränare i bakgrunden så man inte skulle springa vilse). Och givetvis sprungit åt skogen fel o var borta i ca 3 timmar. Detta berättar jag för honom. Varpå han svarar “jaha var det dig dom letade efter, jag satt i domarbåset på den tävlingen”.
Jag kan fortfarande minnas känslan av att vilja sjunka genom jorden.
– När jag som barn skulle testa att gå och blunda samtidigt (övertygad om hur rakt jag gick) promenerade rakt in i en parkerad bil. Mamma och lillebror gick bakom och undrade vad tusan jag höll på med.
– På gymnastikuppvisningen hade jag satt dräkten (som en baddräkt med volang) bakochfram. Så med en massa tyg framme mellan benen och “string” i rumpan försökte jag imponera på min kärlek Martin som också var med i föreningen.
– När jag disträt slängde husnycklar i papperskorgen och senare kom för sent till mig jobb eftersom jag inte hittade husnycklarna.
– När jag tog av mig bh:n för att slänga i tvättkorgen men plötsligt står och stirrar på hur den hamnade i toaletten istället.
Första gången jag var på middag hemma hos min pojkväns föräldrar. Det serveras kött och jag blir mitt i allt tvungen att nysa. Råkar i nysningen fräsa iväg även det jag har i munnen och på väggen invid mig ser jag kött/saliv/snor. Försöker lite diskret ta bort det medan pojkvännen försöker att inte garva ihjäl sig och avslöja mig, vet ännu inte vad föräldrarna såg och inte.
Eller för bara några månader sedan och samma pojkväns föräldrar var här på middag. Mattan i hallen hade knölat till sig och låg snett och av någon anledning säger jag “mattan har KNULLAT ihop sig”, jag menade ju “krullat” ihop sig…
Hahaha, här sitter jag och skrattar så att tårarna trillar! Tack för månadens bästa! 😀
Hahaha hittade det här inlägget nu. Så roligt. Tack att du delar med dig Clara!
God fortsättning <3
Än idag orsakar detta underbara inlägg inkl. kommentarer ett hejdundrandes skratt 😂 Taack!