Att ta betalt och ge rabatt

När jag skrev det här inlägget om att våga ta betalt som företagare lyftes frågan om man som företagare ska ge rabatt till släktingar och vänner? Det här tycker jag är viktigt att prata om. För helt obegripligt ofta tycker vänner/släkt/bekanta att de borde får rabatt när de köper något av någon som de känner. Vet en bekant som startade cafe där hans vänner började hänga och ta upp sittplatser utan att knappt köpa något – och till på köpet ville de ha gratis påtår och treåtr! Något som han faktiskt inte hade råd med som ny aktör. Att alla hans kompisar hängde på hans café blev alltså en förlustaffär.

Jag förstår mig faktiskt inte på det där beteendet.  Om något så är det ju så att vännerna borde komma och vara extra genereösa och dricksa och handla och stötta företagaren – inte utnyttja. Och om någon håller på med till exempel konsthantverk som knappt lönar sig från första början tycker jag inte att släkten ska komma och tänka att de minsann borde få det till billigare. Som småföretagare kan man i princip aldrig konkurrera om priset. Istället kan man konkurrera om kvalité, personligt bemötande, att produkten är unik eller något annat.  Så tänk på det. När någon du känner startat ett företag – då ska din reaktion inte vara Åh, vad bra! Då kan jag få rabatt. Istället borde det bara Åh, vad bra! Det här vill jag stötta!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

45 kommentarer på “Att ta betalt och ge rabatt”

  1. Känner igen det här som egenföretagare. I början hade jag lite svårt att värja mig mot kommentarer som “några procent i avdrag kan jag väl få, som kompisrabatt?!”. Jag tycker inte det är hela världen, men misstänker att det helt enkelt beror på att personerna saknar insikt om hur det är att driva en verksamhet. Men nog blir jag hundra gånger gladare när vännerna handlar utan att fråga om rabatt, just för att de vill stötta min verksamhet. Det gör mig så innerligt glad!

  2. Hur många är alla som rådfrågar bekanta som är läkare och sjuksköterskor då? Har någon någonsin ens tänkt tanken att betala för rådgivning/diagnostik?
    Allt ska vara gratis och är arbetar man som läk eller ssk är man aldrig ledig
    .. from första dagen på utbildningen. Suck.

    1. Det här tycker jag är lite annorlunda. Läkare och sjuksköterskor (eller andra yrkesgrupper), har antagligen en lön för det jobb man utför. Det du tar upp handlar om fritiden. Det kan säkert vara jobbigt att ständigt bli påmind om sitt jobb. Det förstår jag. Men inte riktigt samma sak, som att bli “utnyttjad” som egenföretagare.

    2. Håller verkligen med Giggi, det är en inte samma att rådfråga någon som är anställd och har en lön som att köpa något till kompispris av en egenföretagare. Jag kan förstå att det kan kännas jobbigt att bli rådfrågad hela tiden, men det är en skillnad på att få köpa saker billigare av någon som försöker leva på sitt företag och att rådfråga någon på deras fritid.

    3. Nä, håller heller inte riktigt med… Min kille läser en vårdutbildning så frågar honom om medicinska grejer ibland. Inte riktigt samma sak som att jag skulle be honom att ta blodprov eller röntga mig 😉

    4. Eller de som ringer och frågar min make fotografen/säljare i fotobutik – vilken kamera de ska köpa. Och när de lagt på luren – istället för att gå till makens arbetsplats och köpa kameran går de till Mediamarkt..

    5. Det är visst samma sak!!! Som läkare får man betalt på JOBBET men alla bekanta som ringer på kvällar och helger för att fråga om råd om både det ena och det andra, vill ha recept på mediciner för att de inte orkar åka till VC eller vill att man ska bestämma om de ska till sjukhus eller inte. Vill ah hälsointyg till flygresan etc etc. Varför ska jag behöva lägga min lediga tid (de flesta jobbar över VARJE dag redan som det är!) på detta? Varför ska jag behöva ta beslut och ge råd och ta ansvar för “vänner” på min fritid, när det är ett tungt arbete med mycket stress redan som det är? Nä, det är också ett sorts utnyttjande av sina vänner. Snälla ALLA som läser det här, tänk efter.

    6. Till anonym läkarstudent. Jag förstår att det är jobbigt att bli rådfrågad hela tiden. Det jag tänker är skillnaden är att man som egen företagare är ansvarig för sin egen lön och när folk vill köpa saker billigare så får man mindre lön. Du får inte mindre lön som läkare när någon rådfrågar dig på din fritid, du kan säga nej och ha lika mycket pengar i plånboken. Men som egenföretagare är det svårt att säga nej eftersom man är beroende av att sälja saker/tjänster för att få en inkomst. De flesta egenföretagare jobbar mycket mer än 100% för att få det att gå runt.

    7. Något som funkar för mig är att leende säga “Jag är ledig idag”/har slutat för idag/har inte börjat jobba än och när de fortsätter är det bara att upprepa in absurdum. Tillslut slutar de. Sjukvårdsupplysningen har ju däremot alltid öppet.

    8. Jag håller med Linnea, och detta gäller inte bara läkare/vårdpersonal. Jag skriver i mitt yrke och hjälper med glädje vänner/familj att korra deras CVn, ge feedback på en viktig jobbpresentation eller uppsats osv men en viss familjemedlem utnyttjar detta i absurdum och erbjuder mina tjänster till bekanta typ “min arbetskamrats fru har precis flyttat till Sverige jag sa att hon kunde ringa dig så kunde du hjälpa henne att skriva ett CV, du som skriver så bra”. Visst det ger inte mindre pengar i plånboken men mindre återhämtning och tid med mina barn, vilket är minst lika värdefullt!

    9. Inte unikt för just vårdyrken tyvärr. Korsförhör om hur man tar hand om just kompisens växt är inte ovanligt. Eller så ska man vara privat trädgårdsmästare…

  3. Låter lite ovuxet utnyttja en vän så… men det förekommer säkert. Statistiken säger att kvinnor är fegare att ta betalt, låter också troligt…

  4. Kloka och viktiga ord, både i det här och det förra inlägget. Jag arbetar som föreläsare och författare och har mer än tiodubblat (!) arvodet för den kortaste föreläsning jag håller, jämfört med när jag började för sju år sedan. Med tiden kommer både erfarenhet och kunskap i sitt yrkesområdet som motiverar prisökning, men också modet och självkänslan att värdera sin egen insats.

    När jag i höstas blev erbjuden ett stort konsultuppdrag åt en myndighet hade jag däremot oerhörda bryderier – hur sjutton skulle jag göra med betalning? Hur jag än vände och vred på det lät mitt potentiella arvode sinnessjukt högt. Till sist hörde jag mig runt bland manliga konsultvänner (de brukar rent krasst vara bättre på att ta betalt än mina kvinnliga dito) och alla var eniga om att det arvode jag tyckte lät galet högt var alldeles “lagom”. Sagt och gjort, jag begärde det och fick det accepterat utan knot. Det hade jag _aldrig_ vågat utan mina vänners stöd. För mig är det helt ovärderligt att ha sådana människor att vända mig till när mitt eget självförtroende sviktar: vänner som vill ge mig en skjutsar mig framåt hellre än bromsar mig.

  5. Så himla bra skrivet. Tack för peppande ord. Det är så himla svårt att ta betalt av vänner och bekanta, jag vill gärna ge rabatt för att inte känna mig dum samtidigt som det svider i plånboken. Speciellt när det är svårt att våga ta skäligt betalt från början…

  6. Exakt. Min kille har just öppnat egen butik. När “vänner” ber om kompisrabatt brukar han svara “javisst, vill du att jag lägger på 10 eller 20 procent”? För som kompis vill du väl stötta min affär?
    Smart tycker jag… 🙂

  7. Håller verkligen med, jag ger aldrig kompisrabatt på mina teckningar längre. Vill folk ha dem så får de bannemig betala. ^_^

  8. Precis hur jag alltid resonerat! Kompispris borde vara att stötta sin vän som t ex sysslar med hantverk istället för att den ska ge rabatt till alla den känner.

  9. Ett av avsnitten från Hotel Hell med Gordon Ramsay handlade just om det här. Det visade sig att matsalen nog var fullsatt varje kväll men av snyltande vänner som inte betalade (åtminstone inte mycket).
    Det är en fin balansgång ovh jag tror att man måste veta var man står i den frågan innan man börjar ta betalt. Ger man rabatt åt närmsta familjen, åt släkt eller inte alls.

  10. Åh precis så, kände mig först dum när jag tog mitt pris på grisar vi födde upp och sålde färdigstyckat… Men efter tre år av sliiiiit och åter sliiiit för att hålla kravgrisar från sugga till smågrisar och från smågrisar till slaktsvin så kände vi att näe ni får exakt vad ni betalar för kvalité och grisar som var precis så grisar ska va. Så jag slutade skämmas för priset våra nära o kära betalade.

  11. Jag tycker verkligen inte att “kompispris” ska innebära en förlustaffär men samtidigt tror jag att det kan vara en god affär i det stora hela att ge ett något lägre pris till ens vänner när man har ett företag.

  12. Nu har jag kanske missat något väsentligt här, men jag trodde du var vänsterorienterad och alltså inte förordar privata vinster och konkurrens? Du får gärna utveckla det resonemanget. Fast du kanske inte alls är vänster utan inser att världen går runt på privata initiativ och konkurrens, allt väl i så fall.

    1. Alltså vänstern i Sverige är inte mot privata företag. Det är ju himla bra att människor kan starta företag om de har bra idéer.

      Däremot vänder vi oss mot att privata aktörer ska använda skattemedel på ett opassande och oaktsamt sätt. Vi tror inte att det går att konkurrensutsätta offentlig verksamhet på samma sätt som industrin. Vi tycker att det är vansinnigt att riskkapitalbolag kan öppna och stänga skolor/vårdcentraler/apotek osv helt utan reglering.

      Världen går inte runt på privata initiativ. Världen går runt på grund av att vi samordnar oss på olika sätt för att skapa ett bra samhälle för flera…

  13. Exakt! Jag har eget och tyvärr är det få i min närhet som handlar. Rätt vanligt tror jag, alla klappar händerna när man öppnar och säger å vad bra men att handla själv och gynna de små och nära – nä, det är nåt helt annat det..

  14. Det är så svårt det där, men jag börjar bli bättre att inte ge rabatter så här åtta år sen jag startade mitt företag. Barnen är en motivation, att inte ge gratis av min tid, för den är mer dyrbar nu när jag har familj.

  15. Jag ska så smått sälja mig eller min man ska göra det, men så svårt här i byhålorna när alla känner alla och allt som kreativt ftg tycks vara dyrt för dem;) Vad ska jag göra ? Hålla hårt på det?

  16. Vilket bra inlägg! Många skäms att ta skäligt betalt för den vara/tjänst de saluför och jag tror att kvinnor brottas mer med detta än män. När man startar ett företag är det otroligt viktigt att sätta upp mål och analysera vad som krävs för att nå dessa mål och ett av de viktigaste är att kunna leva på företaget och då måste man våga ta bra betalt av alla även kompisar. Jobbar man inom hälsobranschen kan man vänta sig att kompisar och flyktiga vänner ringer eller knackar på i hemmet och vill ha råd eller hjälp, speciellt under helger. Det är inte alltid ok tycker jag, min man brukar säga att du är välkommen att ringa min mottagning och beställa en tid, så är det
    problemet ur världen. Man måste vara tuff på ett vänligt sätt som företagare annars överlever man inte.

  17. Håller helt med! Jag har faktiskt ett lite omvänt problem med det. Min kusin som driver en fiskbil vill alltid ge släktrabatt när vi handlar där, men jag vill ju handla där för att stötta honom! Men jag vet inte riktigt hur jag skall säga det utan att han känner sig sårad, han är väldigt generös av sig. Visst, det är kanske skillnad den gången han kom hem till oss med fisk (på vägen hem, vi bor nära varandra) och fick pengarna i handen men när vi handlar av honom utanför ICA i vanliga fall förlorar han ju pengar på att vi handlar hos honom. Ingen som har några förslag på hur man skall ta upp det med honom?

  18. Tack Clara, för att du skriver det här! Är fotograf och kämpar redan som det är med att ha skäliga priser, jag har priser som jag knappt får ut lön på och så ska folk pruta…. tack för de peppande orden! <3 Du är bäst!

  19. Min svägerska å svåger har restaurang. Alla tror jag å resten av familjen får rabatt eller gratis mat där, varför skulle vi få det frågar jag dem, för att vi känner dem menar de på. Vi bor i en liten stad där nästan alla känner alla på något sätt, skulle alla få gratis å rabatt skulle ju staden gå i konkurs!! Jag betalar mer än gärna på “vår” restaurang!

  20. Jag har så svårt för det där med prutande överlag. Varför ska man pruta på ett pris som någon satt som rimligt för det som skall säljas? Jag känner mig alltid så obekväm när någon ska pruta och det är nästan aldrig de med minst pengar som försöker pruta…

  21. Jag skulle aldrig komma på tanken att be någon om rabatt just på grund av vår vän- eller släktskap! De ska ha lön och respekt för sin möda oavsett hur närstående de är. Skulle personen i fråga på eget bevåg ge mig rabatt skulle jag bli glad och tacksam men aldrig förutsätta att det hände igen!

  22. Det med priser är känsligt och svårt tycker jag. Jag sålde hantverk en period och var med på några marknader. Mest för “skojs skull” men fick av en vän lära mig att ha priser som visar att jag värdesätter det som jag gör o.s.v. Hon höll också på med hantverk och liknande. När jag hade bestämt mig för vila priser jag skulle ha och kände frid med så blev hon upprörd för att jag hade lägre priser än hon och att hon inte ville att jag skulle konkurrera med henne. Men jag klarade inte av hennes priser. Tyckte hon hade för höga. Ja, så kan det bli. =) Alla mina nära och kära ville verkligen betala mig fullt pris när de ville köpa något av mig. Jag hade svårt att ta fullt pris av dem men lärde mig så småningom. Dock kunde jag ge bort i present ibland när jag visste att någon önskade något speciellt.

  23. Tack för ett mycket bra inlägg Clara! Hoppas det får åtminstone några att tänka till nästa gång de ska pruta hos en småföretagare. Jag driver en liten butik i ett mindre samhälle där jag säljer kvalitetskläder (=högre pris än HM, Kapp Ahl etc). Tyvärr möter jag alltför ofta de som vill pruta, både vänner, släkt och okända. Argumenten är många. Allt ifrån att de önskar “kompis-rabatt” till att de minsann köpt “2 par byxor!” , eller att de lovar att handla igen. När de handlar på lågprisbutiken skulle de aldrig komma på tanken att pruta. Det är ju ändå så “billigt”! Marginalerna är faktiskt betydligt högre i lågprisbutiken. Jag tycker det är skrämmande att tänka på vilken lön de får som tillverkar dessa lågpriskläder. tänker ingen kund så långt? Dessutom är det väldigt ofta att de som prutar är de som har det gott ställt. Jag rodnar å deras vägnar!
    Hos mig kommer kunder också gärna och reklamerar (ibland är det tyvärr feltvätt o liknande) o jag tar alltid glatt emot dessa reklamationer eftersom jag, liksom mina leverantörer, är måna om nöjda kunder och att varorna verkligen ska vara av bra kvalitet. Reklamerar då mina kunder när varor går sönder efter typ två tvättar, varor som kommer från lågprisbutiken? Nejhej, för det är ju ändå så “billigt”! Lågt pris ja, men dessa varor är ju egentligen inte billiga på riktigt. Vare sig man tänker vad de kostar i dålig kvalitet för den som köper varan och kostnader för människor och miljö som utnyttjas. Många människor tänker tyvärr inte på kvalitet o hållbarhet utan enbart på lägsta pris. För att föra resonemanget åter till prutningen så hoppas jag att fler väljer att handla från små fristående butiker då det är de som bidrar till mångfalden. De stora lågpriskedkirna finns ju i nästan varje stad, med samma utbud…hur roligt är det?

  24. Jag är florist och får ofta frågor om jag både kan köpa blommor till inköpspris och ge bort samt göra buketter och dekorationer… Mitt yrke är visst ett skämt och inte något jag utbildat mig till, för vissa. Helt annan sak om jag själv vill ge bort något, då är det ju en gåva. Att be om gratis brudbukett är inte okej. Eller bara anta att man gör det gratis och bli förvånad när man vill ha betalt för att man lagt ner tid och kraft.

  25. Mina vänner ber som tur var inte om kompispris.
    Däremot har jag märkt att bekanta eller vänners-vänner gärna gör det, konstigt nog.
    Det “värsta” jag varit med om (är skräddare) var när min bästaväns sambos syster mailade mig en bild på facebook och undrade vad jag i vanliga fall skulle ta betalt för att sy upp en sådan bröllopsklänning och vad hon skulle “behöva” betala.
    Jag hade fö endast träffat henne en gång ca ett halvår innan på min kompis födelsedagsfest. Då hon betett sig rätt illa och varit noggrann med att påpeka att hon nog tjänade lika mycket själv som fem andra på festen gjorde tillsammans..