Nu är jag hemma igen. Fy tusan för att resa ifrån min syster och hennes familj. Men resan gick bra. Vi körde från Borås vid sju på kvällen och sladdade in här hemma klockan sex på morgonen. Sockerstinna och kissnödiga men väldigt nöjda. Med två ungar som snarkat nöjt hela resan. Kan man begära mer? Som vanligt när jag kommer hem från en resa så måste jag skynda mig att packa upp alltng. Få undan alla väskor. Ta huset i besittning. Öppna och vädra ur. Gå runt och nypa bladen från mina blommor, städa, feja, tvätta. Jag älskar mitt hem men när vi inte setts på ett tag är vi som främlingar som måste bekanta oss med varandra.

Den här sommaren har verkligen varit lurig. Först nu har våra syrener slagit ut! Det var nästan en månad mellan hägg och syren i år. Och inte har mina pioner börjat blomma heller – trots att knopparna svällde redan när vi reste hemifrån för nio dagar sedan. Men vilken dag som helst så öppnas de nog och jag är glad att jag får vara hemma och se det. I vänta på dem njuter jag snöbollsbuske och syren.

Och har fullt upp med att planera trädgården. Den här veckan kommer grävarna hit för att kolla på allt som ska göras i augusti. Hela tomten ska ju grävas ur och göras om och alla detaljer måste beslutas. Roligt men också smått ångestskapande då jag inte vill att något ska bli fel.

Även om jag far runt som en skållad råtta är första dagen hemma alltid så fridsam för barnen. Man märker att de tycker om att komma hem. ”Det är så härligt att komma hem och bara vara hemma när man varit borta så väldigt länge” konstaterade Bertil samtidigt som han bekantade sig med sin halvt bortglömda dinosauriesamling.