Vissa morgnar vet man det nästan innan man vaknar. Att det inte blir någon toppendag – utan snarare en kamp till kvällen. Imorse vaknade jag trött och med sådan huvudvärk att jag knappt kunde tänka och dessutom var Folke hängig och snorig så han fick bli hemma. Alla planer omkullkastades och jobbet jag planerat in får skjutas på framtiden. Jag försöker vila i det och inte hetsa upp mig. Det blir som det blir med livet. Allt är övergående.

Tog i alla fall min sedvanliga morgonpromenad med hunden och insöp naturen.

Frost och dimma och egendomligt blå himmel  – det är något visst med oktober.

Och lärken som är som vackrast nu – eldigt orange mot hustaket.

Min strategi under “dåliga” dagar är att inte kämpa emot så mycket. Dagar får vara sämre och bättre. Alla måste inte vara bra och att försöka vända en dag som känns pyton kan kräva mer energi än att bara vila i känslan. Hänga med. Acceptera den. Snart kommer det ju en ny dag och en ny chans att göra något bra. Jag sätter mitt hopp till tisdagen!