Jakob knäppte en bild av oss imorse, fixade för att åka in till stan en sväng och gå i kyrkan. Våra glada miner till trots känns det här som en fruktansvärt mörk vecka. Attentatet i Trollhättan, flyktingförlägningar som brinner upp, detaljerna från mordet på Lisa Holm som tillkännagivits, Umeås förra socialdemokratiska kommunalråd som säger hemska saker om romerna på sin blogg….och  den allmänna känslan av hopplöshet inför rasismen och främlingsfientligheten. Vad är det här för land egentligen? Vilka är dessa män som med våld och hot om våld vill tvinga resten av samhället att anpassa sig till deras agenda?

Jag tänker på dikten/talet “First they came”  av Pastor Martin Niemöller (som senare hamnade i koncentrationsläger) och hoppas att vi – den stora majoriteten som inte sympatiserar med rasister och fascister – aldrig ska låta oss skrämmas till tystnad av dessa onda krafter.

First they came for the Socialists, and I did not speak out—
Because I was not a Socialist.

Then they came for the Trade Unionists, and I did not speak out—
Because I was not a Trade Unionist.

Then they came for the Jews, and I did not speak out—
Because I was not a Jew.

Then they came for me—and there was no one left to speak for me.