En vanlig måndag. Vaknar vid sjutiden av Folke som ligger och småpratar i sin säng. Bertil stiger ofta upp ännu tidigare. när Jakob går upp och tränar yoga. Jag kommer ner i köket, petar in några fler pinnar i vedspisen och ger Folke frukost. Dricker själv bara en kopp kaffe med grädde och en sockerbit till frukost.  Frukost är inte riktigt min grej. Läser morgontidningen eller har på P1 Morgon i bakgrunden.

Sedan går jag med hunden en timme i skogen medan Jakob lämnar barnen på förskolan. Igår jobbade han hemma med jordbruket men andra dagar åker han till mottagningen där han jobbar som sjukgymnast.

Igår stod lite olika jobb på agendan för mig. Först besvara och fixa med en massa mailkorrespondens som kommit under helgen. Korrläsa en intervju, boka upp ett jobb i november, gå igenom ett bokmanus en sista sväng innan redaktören ska kika på det igen.  Sedan ta rätt på massa vitkål från åkern. Ner i jordkällaren med hela rasket.

Sedan karvade jag pumpor till ett reportage. Väldigt roligt (och kladdigt)

Och förberedde kransar och blomsterarrangemang i trädgården till ett reportage som ska komma i tidningen nästa höst – här är det framförhållning som gäller!

Sedan kafferast och lunch och därefter lite mer mailskickande. Sedan skrev jag en krönika på temat sorg. Eller egentligen skrev jag den förra veckan men jag gick igenom den en sista gång igår. Vill ju helst att mina texter ska “vila till sig” några dagar när jag skrivit dem så att jag kan se på dem med nya ögon.

Och sedan var arbetsdagen slut för då kom barnen hem vid 15.20 cirka  (Jakob hämtade dem) och jag gjorde våran vanligaste middag – tjockpannkaka på våra egna ägg med sylt och grädde.

Efter maten åkte jag in till stan för ett kort möte, sedan plantera blommor på mammas grav till Allhelgona och därefter hem till min vän Nina – tillsammans med några kompisar jag lärde känna på trädgårdskursen i våras.

Hon har det ju så vansinnigt fint hemma! I hennes kök hade jag så trevligt att jag blev jag kvar ända till kvart över tio – och var således inte hemma igen förrän klockan halv tolv på natten. Det är ju en bit att köra.

Ja, så kan en dag för mig se ut på ett ungefär.