Vaknade imorse med en energi som jag inte haft på många månader. Igår avslutades nämligen ett långt och segdraget ångestprojekt äntligen – och nu är jag så lättad att det inte är riktigt klokt. Känns som att en den tunga vagn jag dragit runt på för länge äntligen kopplats bort. När jag vaknade imorse, kom ner i köket med Folke på armen och satt med hela familjen i lugn och ro och åt frukost och lyssnade på vedspisens sprakande – då kände jag mig hel och grundad igen.

Jag är så glad över att min lilla familj och att vi är friska och har varandra. Inget annat spelar roll egentligen. Medan jag drack morgonkaffe med grädde “tränade” barnen yoga med Jakob i vardagsrummet. Och sedan tog jag en promenad med hunden i skogen. Stod i frosten vid mitt älgtorn och beundrade utsikten och kände lugnet. Pratade en stund med min storasyster som satt på tunnelbanan på väg till ett jobbmöte. Livets kontraster.