Hu, vilken regntung dimmig måndag. Det var knappt så att jag kunde se ut genom fönstret imorse. Det besvärliga är bara att jag blir så trött. Barnen blir också trötta och strax efter sex börjar Bertil be om att få gå och lägga sig för kvällen. Ja dagar som dessa förstår man verkligen de som kommer till Sverige för första gången och blir skräckslagna. Speciellt ifall de hamnar ute på landsbygden i detta mörker. Enslig, kallt och nästan livsfarligt ter det sig! Jag kan ju se charmen i årstiderna – för jag känner till kontrasterna. Men jag är inte säker på att jag skulle ha känt likadant ifall jag inte var född här.

Dagen började med ett ihärdigt eldande i vedspisen för att jaga kylan ur huset. Efter en promenad i regnet med hunden kokade jag en stor balja te och tog itu med mailboxen och all bokföring. Det tog nästan hela dagen innan jag tagit mig igenom det. Men nu är det gjort så resten av veckan kan tack och lov ägnas åt annat!