I senaste numret av Amelia stod det så vettigt om att göra karriär. Att det inte handlar så mycket om att välja – som att välja bort. Vi glömmer ofta att alla väljer bort något. Speciellt de som är extra framgångsrika inom något fält. De har i regel alltid valt bort mycket av det som andra tycker är självklart att hinna med. Hon som är så vältänad kanske är helt ointresserad av att sköta sin trädgård och hon som har det där chefsjobbet valt bort barn, och hon som lagar massa god mat prioriterat bort att träna.
Jag tror att vi lider av additionssjukan. Vi adderar det som alla andra gör och tror att vi själva ska hinna med samma sak. Vi missar att betänka allt det som valts bort. I sociala medier blir det extra missvisande för poängen med bloggar och instagram är ju att berätta vad man gör. Inte vad man inte gör. För det blir ju en tråkig blogg om jag ska rada upp allt jag inte gör. Idag gick jag inte på fest och inte på gymmet, såg inte på teve och svarvade ingen träljusstake. Åkte inte konståkning och ordnade ingen trerättersmiddag. Tråkig läsning helt enkelt.
Men jag kan intyga att jag väljer bort sjukt mycket. Till förmån för att hinna med att vara mycket med min familj – trots att jag har ett jobb som tar massa tid och energi. Jag går på fest typ en gång om året, jag träffar kompisar varannan vecka på sin höjd, jag spelar aldrig tevespel eller ser på teve – och går i princip aldrig på stan. Jag har heller inga arbetskompisar så jag sitter aldrig och har trevligt och pratar bort mina arbetsdagar. Ja det finns en massa saker jag inte gör – som betyder att jag hinner med det där som får folk att sucka “men huuur hinner du med allt!?”
Allting har ett pris. Alla betalar något för sin livsstil. Och de som har framgångsrika karriärer har i regel offrat sånt som de flesta inte skulle vara beredda att offra. Det är därför som många entreprenörstyper eller eldsjälar kan verka lite besatta och sjuka i huvudet. För att de kan välja bort i princip allting som normala människor sätter högt – för att förverkliga en idé som de verkligen brinner för.
59 svar
Så väldigt sant! Tack för ett tänkvärt inlägg som verkligen fångade min “här sitter jag och är tydligen väldigt nöjd med att skriva en musikal alldeles för mig själv när mina medstudenter är ute och lever loppan på lokal”-situation, som ibland får mig att tro att jag är skvatt galen. Så jag blev jätteglad att du lyckas förklara så bra hur såna som jag funkar! Vissa människor har känt sig förbisedda och oälskade för att jag i princip alltid har repetition eller behöver skriva. De har tyckt att jag väljer fel och de har försökt få mig att förändra mig. Det har alltid slutat med att vi tappat kontakten; de som är mina närmaste vänner är de som accepterar och gillar hela mig, mina mer maniska sidor inkluderade. Jag tror att en viktig sak att tänka på om en lever nära en sån här entreprenöriell knäppgök som jag anser mig vara är: jag har valt leva mitt liv så här. Försök inte att göra mig till någon jag inte är. Jag blir bara gnällig då och det var nog inte resultatet du tänkt dig…
(Försök däremot gärna hälsa på på min blogg. Jag är rätt rolig ibland.)
Precis detta kom jag själv underfund med för några år sedan när jag lite avundsjukt kommenterade att min vännina alltid är så duktig på att baka och laga spännande mat. Så svarade hon men du är ju alltid så duktig på att träna regelbundet, det har jag dåligt samvete över att jag inte gör. Det blev verkligen en ögonöppnare. Vi väljer att ägna vår tid åt olika saker. Alla kan inte göra allt.
Så sant! Man tänker verkligen inte på detta faktum, men när man läser det du skriver blir det ju så självklart.
Såå bra!!
Hej! Min lilla dotter på fyra år tycker att det är så kul att kolla in Din blogg och alla fina bilder. Vi bor i Lund men skall till Stockholm nästa vecka. Hon skulle tycka det var verkligen kul att träffa Dig på riktigt. Kommer Du att signera någonstans?
http://www.adlibris.com/se/kampanj/adlibris-marknad-forfattartraffar?utm_source=apsis&utm_medium=newsletter&utm_campaign=SE_1547_SP_BUTIK
Kolla in 26 November
Framgång har ett pris oftast högt. Frihet är dyrt för då finns oftast inga pengar. Så frilans visst men inom vad skulle man joba?
Klokt! Jag har tillfälligt valt bort jobbet när vi nu flyttat till USA. Men det innebär mer tid för barnen. Samtidigt som jag kan sakna jobbet.
Kram
Denna text var då mitt i prick! Min dröm är att kunna gå ner i tid på jobbet och starta eget med mitt hantverk, måla, rita och skapa! Det är något jag är beredd att offra för!
Riktigt bra text, och viktig! Det är lätt att glömma bort att alla liv innehåller val, då en läser om eller ser på andras liv utifrån. För om vi inte väljer bort somligt så orkar vi inte. Det finns inte tid för allt.
Bra inlägg, det är precis så det är. Jag lästen en text av Nina Åkenstam och där stod typ “jag känner mig aldrig så dålig när jag försöker vara allt på samma gång, för då är man dålig på allt”. Man kan inte göra allt på samma gång, om man vill göra något till 100% måste man välja bort något.
Tror det är superviktigt att man varje dag försöker inse just det för det sparar väldigt mycket energi på ångest som bygger på att man aldrig räcker till.
Pusshej!
Tack för ett mycket bra inlägg. Jag låg och tänkte på just det innan jag somnade igår. Jag läser medicin och känner stress över att jag inte hinner med allt i.e. umgås med vänner och familj, träna tillräckligt, sova lagom och matlagning om jag samtidigt måste gå på 8 timmars föreläsningar och läsa varje dag efter skolan och få höga betyg. Det blir ofta två eller tre punkter som hinns med och då är det ofta umgänge som försvinner först. Det handlar ju om prioriteringar och det är inte något man ofta säger när man får höra hur duktig man är. Men oj vad lätt det är att glömma de där uppoffringarna när man ser på sina framgångsrika kurskamrater som verkar klara allt så mycket bättre, de gör ju fakiskt bara andra uppoffringar än vad jag gör!
Så sant! Men så svårt att acceptera. Det är så svårt att acceptera att man inte kan ha allt, göra allt. Hela tiden. Tycker också att det är svårt att veta vad man ska prioritera bort. Borde jag sluta titta på tv-serier och bara läsa böcker? Men jag gillar ju det och umgås med min man på det sättet. Fast det stjäl så mycket tid.
Tänker att den ack så tråkiga måttan är en annan viktig del.
Väldigt bra skrivet! Även om det är något jag varit medveten om, så var det skönt att läsa och bli påmind. Ingen kan göra allt, ingen är perfekt och visst kan man förverkliga sina drömmar, men kanske inte alla samtidigt..
Jamen så är det. Finns väl ingen som hinner med allt? Och den som kanske verkar hinna med att göra allt, kanske inte hinner med att göra ingenting? Som ju också är viktigt. Att göra ingenting. Jag är duktig på att göra ingenting. Jag och min man jobbar båda två heltid. Men ingen av oss har jobb som vi tar med oss hem. Ingen måste ligga hemma i soffan och jobba på kvällarna, sällan behöver vi jobba övertid. Vi har två barn och när vi kommit hem och ätit middag (som är en grej jag prioriterar att göra – laga bra mat) plockar vi undan efter middagen, kanske kör nån av oss igång en maskin tvätt. Men sen, resten av kvällen så gör vi ingenting (dvs vi slappar, läser, dricker kaffe, myser med barnen, ser bra tv-serier på netflix). Och jag älskar det! Visst, ett par kvällar i veckan skjutsar vi till träningar eller så är jag själv iväg på nåt. Men för det mesta hinner jag ändå med ganska mycket mys. Många jag känner tror mig nästan inte när jag säger det. De pratar om att “de inte kan ta det lugnt förrän efter kl 9 på kvällen för de har så mycket att göra”. Ja så kan det ju vara. Men grejen är den att jag skulle kunna jobba på till kl 9 på kvällen jag också. Men det gör jag inte. Hur jag lyckas med att inte göra det? Mitt hem kanske inte är världens renaste, jag är inte särskilt bra på att ta mig iväg och träna, jag umgås nästan aldrig med vänner under veckorna t ex. Men det är en prioritering jag gjort som jag är nöjd med.
Mycket tänkvärd läsning; och viktigt att komma ihåg i vårat nutida prestationssamhälle! Tack för att du finns Clara, och påminner oss om hur det verkligen kan vara i livet:)
Så klokt. En del verkar tro sig veta det mesta om människor de bara följer på sociala medier. “Hon skrev ju så igår inte kan väl hon vara..” Kramen!
Hej clara! Ser att du börjat använda #Norrland på dina instagrambilder. Hur ser du på att halva Sverige ofta klumpas ihop till begreppet Norrland? Jag är själv kluven men det skulle vara spännande att höra dina tankar. Norra Sverige är fantastiskt och för att motverka ignorans till vår landsända brukar jag säga att jag är Jämte istället för norrlänning. Samtidigt som… Ja int är det lätt.
Men kan det inte också vara så att det där man offrar inte ses som ett offer? Visst, i o m mitt val så har jag sagt ifrån mig en rad saker, men det är få av dessa jag saknar på allvar. Handlar det inte mer om en acceptans om att man inte kan göra allt samtidigt och att man därmed prioriterat det viktiga och ignorerat resten? Trots att mitt sociala liv är sparsamt, familjen har inga utlandssemestrar, badkarsinstallation får vänta liksom allt annat småfix. Men det rör mig inte i ryggen. Det är andra som ser det som ett offer i s f. Jag ser det möjligtvis som ett väldigt lågt pris jag betalar för större frihet.
Så bra skrivet!
Svårigheten är desto större om man själv inte är helt klar över vad man kan tänka sig att prioritera bort – och vad som är viktigast att satsa på. Det är en resa i sig tror jag, att hitta just det som är en själv utan att fastna i bilder av det perfekta livet eller snegla på andra. Jag har skrivit om samma tankar och hur man egentligen får ihop en tidsekvation som framstår som helt omöjlig.
http://ettfattigtlandskap.com/2015/11/02/den-omojliga-tidsekvationen/
Hälsningar Anna
Vi är några som gör tvärtom och börjar i andra ändan: slutar jobba och sedan plockar bort mer och fler åtaganden och uppgifter ju längre tiden går. Färre utgifter, mer tid, färre prylar.
Jag har ingen inkomst och folk surar på det också… Att jag vågar leva utan en fast och bergssäker inkomst. Att jag litar på Universum retar gallfeber på en del.
Jag har inga vänner = är en introvert socialt begåvad ensamvarg. I folksamlingar blir jag snart trött. På mig själv.
Min tid ägnas åt 100 % ensamt föräldrarskap till två snart stora barn (11 o 14), löpträning, mat och kyrkobesök.
Jag har gått ner 23 kilo – det river inte endast applåder. Det finns två sidor av samtliga mynt och varje gör som varje vill 🙂
Hur lever man utan en inkomst? Även om man skär ner på allt onödigt så har man ju ändå en kostnad för mat, boende, kläder till barnen etc? Så hur kan man sluta helt att jobba? Eller menar du att du har sparat ihop och nu lever på dom pengarna?
Åh…så himla bra skrivet! Tack! Självklart egentligen men man behöver påminna sig om att man inte behöver göra allt
Fantastiskt bra skrivet. Skönt att påminnas om att man inte behöver vara bäst i allt! Du är grym Clara, keep up the good work!
Åh yes! Du skriver exakt så som jag har försökt tänka senaste åren för att inte bli knäpp av alla till synes perfekta liv: “de har offrat något i sina liv, det måste de ha gjort….”
Jag försöker verkligen att inte addera så mycket – men inser att en som jag verkligen luras av är DIG – underbaraclara. Det som händer är att jag glömmer bort det faktum att pyssla, baka, laga mat, etc, faktiskt är en del av ditt jobb. Jag tänker ofta – “hur hinner hon allt det där?” Tills jag inser att det inte är utöver ett chefsjobb och 45 minuters pendling enkel väg som du pysslar, målar och fixar. Det är ju faktist en del av ditt varumärke och ditt jobb.
Så, helt plötsligt kommer jag på det, och axlarna sjunker ner till normal höjd igen… Hursomhelst, additionssjuk eller ej så blir jag väldigt glad av dina inlägg – och som en riktig stalker kunde ha sagt, I will follow you until I die, hahahahah…
Hahaha din slutkläm fick mig att garva högt då jag är expert på att säga saker som sånt där o sen ser på personens ansiktsuttryck att det togs alldeles för allvarligt xD
Jättebra skrivet Clara!
Kort & gott: Klokskap!
Så bra formulerat! Så har jag också tänkt, både när det gäller tid, pengar och intressen. Vad man inte hinner, vad man inte kostar på sig och vad man inte är intresserad av syns sällan utåt.
Sjukt bra inlägg. Det får mig att tänka att det är okej att jag inte är så framgångsrik, för jag kanske inte vill offra allt.
Så sant! Och de som mot all förmodan hinner mer än någon form av medel sover många gånger inte lika mycket.
Klokt. Tänkter ofta på dig och dina livsval (vad jag nu vet, som bloggläsare) när man diskuterar livet och vardagen med någon. Så många upplever inte att att de gjort ett val och kan se sig lite som offer för omständigheter som bolån, heltidsarbete och dåligt samvete för barnen. Men många har ju, aktivt eller ej, VALT ett liv med t ex dyr bostad, bil och båt och sommarstuga, märkeskläder och utlandsresor. Inte så konstigt om man tycker att man inte har råd med deltidsarbete eller att byta bana och börja plugga, kanske ta extra lång ledighet med bebis. För man har skapat en livsstil som kostar för mycket.
Fint o klokt skrivet! Tänkvärt o lättande.
Mycket bra skrivet! Där föll oket från axlarna. 😉
Additionssjukan – gäller att bli medveten om den.
Så sant! Alla väljer vi ju bort saker för att kunna prioritera något annat. Men sen när man kollar sig omkring för att se hur det går för alla andra är det sällan man tänker på vad dom kan ha valt bort. Man blir bara förundrad över att dom hinner med så mycket.
Ja! Precis så är det!! Ibland säger folk till mig att de önskar att de hade mer ork. När man frågar vidare förstår man att deras liv är helt fullspäckad med träning och projekt och hund och barn och de går ut och de reser osv. Och mycket på jobbet såklart. Ja.. det är kanske inte så konstigt att de är helt slut? När vilar folk? Om det är energi de vill ha så måste man ju prioritera sömn, bra mat och umgås med de man älskar. Men vissa verkar vill göra så mycket och inte välja bort något. Det kan oroa mig 🙁
Bra skrivet, så klokt!
Helt sant. Fast det känns tråkigt att kalla det offra och betala tycker jag. Jag kallar det hellre att göra medvetna val eller designa sitt liv. Välj det som känns roligt, viktigt och/eller meningsfullt, och låt resten falla bort. Och kom ihåg att du när som helst kan välja om ifall dina preferenser ändras. 🙂
Så himla bra kommentar! Ska jag ta till mig!
Det är få förunnat att kunna tänka så, att de “designar” sina liv. Mycket kan vi välja, men en del saker beror på förutsättningar och ytterligare andra på det politiska klimatet i samhället. Många skulle inte hålla med om att det “när som helst” går att ändra på sånt som en inte är nöjd med eller som inte är kul just nu.
Jag skulle nog inte heller använda ordet offra utan prioritera. Någonting som är skitsvårt och som ibland sätter igång kedjor av känslomässiga reaktioner som gör livet riktigt svårt att leva. Att lära sig prioritera på ett hälsosamt och balanserat sätt är en livskunskap som jag övar på dagligen och då och då misslyckas med. Och jag inser att jag är oerhört priviligierade som ens kan bolla med vissa av de val/prioriteringar jag gör.
Klokt och viktigt inlägg. Det är så lätt att se och plussa ihop “allt som alla andra gör”- och missa allt de väljer att INTE göra. Och alla har vi vissa val, även om vi inte kan välja hur som helst och vad som helst.
Tänkvärt och sant. Men jag har dock ändå en fråga/synpunkt som kanske i sammanhanget verkar lite larvig. Men hur som helst, här kommer den:
Varför framhåller du så ofta att du inte tittar på tv/er familj inte har någon tv?
Du tittar ju visst på tv i bemärkelsen tv-serier eller saker på svt play på datorn. I alla fall skriver du om det relativt ofta; hur du ska krypa ner under en filt och plöja några avsnitt av en bra tv-serie någon kväll.
Är det för att det är lite finkultur-status att hävda att man inte tittar på tv?
Ja, jag själv tycker ju inte så längre, men jag vet att jag tänkte så förr, för ungefär 15 år sedan. Då kände jag mig märkvärdig och lite speciell när jag ett tag levde tv-löst, och som ett statement hade valt bort tv. Men numera kan man ju titta på praktiskt taget allt via datorn.
Varför är det då så viktigt för dig att påpeka detta? Är det någon slags statusmarkör i din värld? Är uppriktigt nyfiken och skulle bli så jätteglad om du svarade.
Jag är förstås inte Clara och kan ju inte svara för henne, men jag kan svara för mig och förhoppningsvis ge någon vettig infallsvinkel.
I flera, flera år levde jag utan tv, men kollade på serier via datorn. När jag och min man först flyttade ihop köptes en tv-spelstv till barnen, och den tvn stod inställd i ett skåp, lite meck krävdes för att bara kolla på tv. Nu står tvn framme på en bänk. Hur har mitt tv-tittande då ändrats? Jo, från att kolla på ett eller två serieavsnitt i veckan, alltså max två timmar i vecka , till nu, när jag blir smått mörkrädd över hur mycket tid jag spenderar framför tvn, “zappandes” på svt via Apple-tvn. Vi har, som du förstår, ändå engagerat oss för att slippa kanal-zappandet och detta att vara bunden att kolla på tv specifika tider. Men varje dag tittar vi ändå. Förut prioriterade vi annorluna, när tvn inte var ett så lätt alternativ. Jag inser ju nu att den nog får återvända till det där skåpet igen. Jag tycker nog att jag får mer tid till det jag egentligen värderar, när inte tvn är en självklar kvällsvän. Så, inget pretto alls, utan bara en hjälp att hålla fokus på det som räknas mest och värderas högst, det är en tv-fri tillvaro för mig. Att kolla på en serie eller två i veckan genom datorn eller då, det är ju då ett helt aktivt val, snarare än en fråga om slentrian.
Allt gott!
Jag är student och jag känner i princip ingen jämnårig som har en faktiskt teve. Låt mig försäkra er om att det går utmärkt att plöja teveserier en hel helg och varje kväll med utan att ha teve 😉 Tror tevetittandet går mer åt det hållet, med alla streamingtjänster. Men alltså förstår absolut att barnfamiljer vill ha en riktig teve så man kan kolla tillsammans.
Precis som du säger är det inget konstigt att inte ha teve idag. Jag älskar (eller älskade) att se på teve lite för mycket så för mig har det blivit en enorm tidsbesparing att inte ha någon. Jag slipper frestas och bli liggande och zappa. Visst ser jag på serier på datorn men det tar mycket mindre tid i anspråk (för mig alltså). Ingen reklam, inget inväntande av program. Det är ganska “effektiv” slötid tycker jag.
Bra och insiktsfullt. Jag väljer bort en massa även jag. Det gör alla.
Väldigt klokt! Det är sant att vi har lätt att tro att alla andra hinner allt och har det så bra, för det är ju de sidorna vi väljer att visa upp.
Så bra och viktigt inlägg. Jag blev riktigt rörd faktiskt, för än en gång insåg jag att du är min idol. Jag är själv i 45-årsåldern och tänk att du kan vara så klok och ge så mycket även för den som är medelålders. Keep it up, Gud välsigne dig och ha en fin adventstid! Kram
Mycket som är klokt skrivet men vadå “Jag har heller inga arbetskompisar så jag sitter aldrig och har trevligt och pratar bort mina arbetsdagar.”? Jag har haft arbetskompisar under hela mitt yrkesliv, i industrin och som lärare, men prata bort arbetsdagar har det aldrig varit tal om. Vilken arbetsgivare skulle acceptera det?
När jag satt på frilanskontor pratade jag bort åtskillig tid av mina dagar med mina tjejkompisar på kontoret. Livsfarligt trevligt förstås.
Viktigt inlägg i en fråga som jag funderat mycket över på sistone. Additionssjukan tror jag är ett av de stora vardagsproblemen för många idag, något som skapar en enorm stress. Och sociala medier gör det ju verkligen inte bättre, för hur många gånger har man inte tänkt “hur hinner alla med allt?” när det i själva verket inte är en kotte som gör det, men den sammanslagna bilden av alla människor man följer får en sönderstressad.
Så bra och klokt skrivet! Additions-sjukan är ett ord som satte huvudet på spiken 🙂
Oj, vad det här inlägget satt fint denna stressade söndagskväll. Additionssjukan, det var ordet. TACK!
Det här behövde jag läsa. Tackade nej till ett jobb i fredags. Ett jobb som jag först om 4 veckor får en examen för att utföra. Tackade nej eftersom det skulle innebära en stor risk för mitt partnerförhållande, och i längden är det mitt förhållande jag kommer må bra av TROTS att man antagligen ses som “dum i huvudet” för att tacka nej till ett jobb.
Så viktigt att komma ihåg, tack för att du påminde!
Ååå, vad jag behövde höra de orden. Tack för att du uppmärksammade detta. Började genast andas lugnare. Ibland vet man saker men man förstår dem ändå inte förens någon annan sätter ord på dem. Tack 🙂