Usch vilken vecka det blev. Folke gick från frisk som en nötkärna till galet hög feber som slutade i att han fick feberkramper, förlorade medvetandet (två gånger) och fick åka till akuten med ambulansen i torsdags. Nu är dock Folke och Jakob hemma igen och lillen börjar bli sig själv. Mamman däremot – hon är inte som hon borde. Den där upplevelsen tog nästan knäcken på mig. Den lilla ork jag hade fes ihop till ett ingenting. Ändå vet jag att feberkramper i regel är ofarliga och att det inte är en anledning till att få panik. Men det verkar som att hjärtat inte fattar hjärnans logik.
Men nu är i alla fall jullovet inlett. Barnen skulle ha gått även nästa vecka men vi vågar inte skicka dit dem så att de blir smittade av magsjukan som härjar. Idag försöker jag bara vila och återhämta mig och njuta av att Den Stora Julstädningen är gjord och golven är linoljesåpade.
En liten ommöblering har jag också slagit till på. Matbordet har fått flytta in i köket igen och i matrummet har jag ställt in fåtöljer och gjort mer utrymme för umgänge. Blir bra till julhelgerna när vi har många på besök.
En tredje gran har införskaffats också. En gles liten sak. Levande ljus i granar är ju livsfarligt (men fint) så här tänds bara när jag sitter bredvid.
Vår gamla julkyrka står också framme. Jag har pillat in en ledslinga i den för att få ljus.
Har ni förresten sett vårt nya gamla skåp? Från tant Märta och åtminstone 150 år på nacken har det!
Här ser ni lite bättre! Ljusstaken har jag ärvt från min farmor, fatet från min mormor. Draperiet är ett gammalt broderat lakan och den gamla draperistången fann jag på en antik. De stora tomtarna är loppisfyndade!
Folke ligger nu och sover, Bertil är ute och åker pulka med sin kompis och jag ska till att koka lite julkola. Såklart ett recept ur min nya bok God Jul – kakor, knäck och karameller!
Nu doftar det jul i varje vrå.
Gran, hyacinter, apelsinfyllda nejlikor och pepparkakor. Underbart stämningsfullt! Som jag längtar till jul. Hoppas ni får en fin fjärde advent allihopa.
29 svar
Såååå fina bilder !!
Helt underbara bilder som ger helt otrolig trygghet och lugn….så skönt att den lille mår bättre, hemskt när de små blir så dåliga!
Veldig inspirerende!! Et julehjem etter min smak, virkelig. Bra å høre at Folke har det bedre, og alle gode ønsker til deg også Clara! Håper du får hvilt nok etter den dramatiske hendelsen! God jul! 🙂
Så skönt att lille Folke mår bättre, vår yngsta hade feberkramp ett par gånger och det är verkligt skrämmande, jag kände mig helt paralyserad och overklig. Hon fick inga som helst men, men hemskt var det. Önskar er en julhelg då ni kan vila ut och hämta krafter! Vilken underbar stämning ni ser ut att ha i ert hem!
Å fy, feberkramper är min fasa! Har aldrig behövt uppleva det ännu *peppar peppar* Däremot fick min lilla schalakansfeber i veckan och är inte helt 100 än 🙁 Hoppas de andra klarar sig!
Ha en mysig kväll
Kram
skönt att han mår bättre kram
Låter som en väldigt obehaglig upplevelse, förstår att du blev skärrad av den. Jag är jätterädd för att min dotter ska råka få feberkramper trots att jag, liksom du, har förstått att det inte är något farligt att drabbas av det. Skönt att han mår bättre nu! Ser för övrigt jättemysigt ut! 🙂
Min dotter har oxå haft feberkramp, fruktansvärd upplevelse, mår fortfarande dåligt när jag tänker på det. Men hon är helt frisk och pigg nu, och det hände bara en gång!
Tack för en fantastisk blogg!
Min Alex fick feberkramper när han var tre år och fick åka ambulans. Minns precis känslan så förstår hur du känner dig. Underbar julstämning på bilderna. Vill vara frisk nu så jag orkar julfixa här med.
Så fint! Både skåpet och ommöblering. Tack för tips om mjölk i kastrull för att ta hand om de sista. Min sambo gjorde chokladgodis så jag erbjöd mig att diska. 🙂 Skönt att sonen är hemma igen. Spelar ju ingen roll att man vet att de kommer att gå bra med all sannolikhet. När de drabbar någon som står en så nära är all logik liksom bortkopplad. Ha en fin lördagkväll!
Oj så fint det ser ut. Väldigt egen stil har du i hemmet tycker jag. Du ser ut att ha riktigt välstädat också. Va läskigt med febekramper! Min äldsta son fick en ”affektkramp” när han va liten. Riktigt läskigt!
Skönt att de är hemma igen! Själv skulle jag också vilja ha julefröjdsstädat men jag får nöja mig med sopat i köket 😉
men fy så obehagligt, klart man blir rädd när sånt händer. men skönt att är lugnare nu. Njut av julen <3
Mitt mammahjärta förstår dig. Jag har åkt in några gånger med astmabarn som inte kan andas…
Usch vad läskigt! Man blir skiträdd. Alltid. Min son får affektanfall om han blir riktigt arg (i kombination med trötthet) vilket innebär att han svimmar av, har andningsuppehåll (o blir mörkt lila-grå i ansiktet) innan han vaknar till igen. Detta har hänt 8ggr sen han var 11 mån (för två år sedan). Jag vänjer mig inte. Det spelar ingen roll att jag egentligen vet händelseförloppet, jag får hjärtklappning, blir skakig och livrädd varje gång.
Fint har du!
Men så fint ni har det! Det där skåpet, oj, vilket habegär jag fick efter ett liknande… Attans.
Och usch, kan förstå känslan du bär efter att Folke krampade. När man får en glimt av vad som kan hända sitt barn, även om det gick bra, så är det inte konstigt att må dåligt… Hjärtat känner som det vill.
Klart man blir trött när man varit med om något riktigt skrämmande. Skönt att allt gick bra och att det ”bara” var en feberkramp! Imponerad av att du orkar dra igång julstädning efter en sådan pärs.
Usch, feberkramp är verkligen vidrigt! Sonen fick en strax innan han skulle fylla två. Jag var helt övertygad om att han dog mitt framför mina ögon. Ambulans kom och han repade sig ju efter några timmar. Men skräcken alltså. Fy! Bra att du skriver om detta. Jag hade ingen aning just när det hände att det oftast är helt ofarligt. Det ser ju inte så ut, milt uttryckt. För övrigt himla tjusigt hem!
Min äldste son fick sin första feberkramper vid 10 månader. Jag var övertygad om att han dog i mina armar, ambulansen var försenad och det är mitt livs mest traumatiska upplevelse. Så hjärtat förståt verkligen inte hjärnan. Jag hade det i bakhuvudet men jag var ju inte säker på att det inte var nått annat. Min hade det till han var ca 4 år nästan varje gång han var sjuk
Och så skrev jag detta men menndet föll bort. att man vänjer sig aldrig. Men håller tummarna att Folke bara fick det denna gången och aldrig mer. Men förstår verkligen skräcken för det är fruktansvärt att se sitt barn så och inte kunna göra något. Många kramar till dig.
Hej
Oj, nu när jag läste om din lilla son och febern ökade pulsen och läskiga känslor bubblar upp…
Min son är mycket äldre(15år) och han fick typ feberkramper och föll i medvetande i höstas. Vi hamnade på intensivvården i Umeå, där han hölls nedsövd under flera dygn. De misstänkte inflammation i hjärnan…Efter 3 dygn och intensiva kontroller av hjärnan så väckte de upp honom. Och förberedde oss på att han kunde vara skadad i hjärnan…Men det var han till våran stora lycka inte, han är helt återställd. Det man var mest rädd för var att han hade fått herpes-virus på hjärnan för det är det farligaste viruset som kan gå upp och skada eller döda…
Jag hade ingen aning om att detta kunde inträffa ens, så lite visste jag…
Jag vill bara säga, att vänta ALDRIG med att kontakta sjukvården så fort något inte känns bra med barnen. Jag väntade ALLDELES förlänge med att ringa ambulans, och jag är bara så evigt tacksam att John finns kvar hos oss här på jorden, och att han är frisk….
Ha en fantastisk Jul hela familjen och härligt att sonen din är frisk igen!/Chatarina
Som jag känner igen mig. I våras hade vi en magsjuka som gick runt i hela familjen och tillslut drabbade lillasyster då 4mån. Vi hamnade på akuten, akuten där det var fullkomligt kaos av gråtande skrikande ledsna barn. Där och då tog precis alla mina krafter slut. Jag som annars brukar bli handlingskraftig och skärpt i såna lägen tappade det helt å satte mig bara å grät. Som tur var min mamma med oss och hjälpte mig igenom det. Det har tagit mig ända till nu att liksom bygga upp orken igen. Det är det farligaste med att köra sig helt slut för man har ingen marginal kvar om ngt mer händer. Fy alltså. All styrka och kraft till dig och hela familjen. Skönt att höra att killen mår bättre. Med önskan om en god jul och återhämtning.
Fina Clara, så jag känner med dig.❤️ Min yngsta fick sina första feberkramper när han var precis i Folkes ålder. Bland det värsta jag upplevt. Sedan dess har han hunnit ha många krampanfall (han är nu 3,5) och även vi har fått åka ambulans två ångestfyllda gånger. Förhoppningsvis behöver inte ni uppleva samma sak fler gånger, men det jag vill försöka säga är att OM man som vi tvingas gå igenom det många gånger blir det till slut en mindre dramatisk upplevelse, tro det eller ej. Nu tolkar vi ofta signalerna innan krampen kommer, lyssnar noga på andningen och tar tid under krampen, håller honom upprätt osv. Allt det har blivit en strategi för att vi inte ska bli lika skräckslagna. Vår lilla kille mår hur bra som helst annars, pigg och stark och med en vilja av stål (som de flesta 3-åringar) och en av de läkare vi träffat i samband med kramperna beskrev tillståndet på ett pedagogiskt sätt: ”Kramperna betyder inte att han är mycket sjukare än någon som inte får kramper, utan bara att hans immunförsvar är extra aktivt och reagerar på infektioner med starka symtom som hög feber och kramper”. De orden har tröstat mig många gånger. Och det faktum att han själv inte upplever/minns sina kramper.
Önskar att jag genom dessa ord kan få ge tillbaka nåt litet till dig som ger så mycket till oss alla som får läsa din blogg och som tycker så mycket om dig! Om jag kunde skulle jag ge dig en stor kram och minst ett dygns total återhämtning med full markservice. Hoppas och tror att det finns någon som kan rycka in och ge dig (och din man) precis det just nu!
Det låter som en helt vidrig upplevelse. Jag är så glad att Folke mår bättre nu. Ni får försöka vara extra rädda om varandra och vilan nu under jul. <3
Känner igen mig i att bara ”ta slut” efter den typen av upplevelse. Dottern hade öroninflammation med påföljande körtelmage under en dryg vecka i våras. Inget som var så enskilt dramatiskt som feberkramper, men att gå så länge med ett barn som har hög feber, är kritvitt i ansiktet, inte vill äta något och kräks varje morgon tog slut på mig. Var helt skakig i många veckor efter det trots att hon sedan hastigt blev helt återställd. Nervsystemet blir chockskadat och rädslan försvinner inte. Känns hemskt men till slut blir det som vanligt igen. Ibland är det så oerhört svårt att vara förälder, men vi är inte ensamma. Härligt tycker jag när vi kan stötta varandra, som i detta kommentarsfält. Kram!
Jag känner så med dig Clara! Och precis som någon annan här skrev tycker jag det är väldigt bra att du skriver om detta. Min minsta fick feberkramper efter mässlingsvaccinet när hon var 1 1/2 år, och precis som alla andra beskriver det här så var det det mest traumatiska jag varit med om. Jag kände inte alls till feberkramper, och kunde inte tänka mig att det som såg ut som dödsryckningar kunde vara helt ofarligt… Även om hjärnan aldrig hänger med hjärtat när det gäller ens barn, är det nog bättre om man är lite medveten i alla fall.
Hoppas ni nu får en lugn och frisk jul!! Elin
Vilket fantastiskt rogivande hem ni har! Blir helt salig av bilderna <3