Jag älskar att ha en fyraårig – snart femårig unge. Bebisar i all ära – men shitpommesfrites vad roliga denna ålder är! Vi har så himla skoj tillsammans. Vi har egna interna skämt och ligger och filosoferar i sängen om kvällarna. I vinter ska vi resa bort bara jag och Bertil och jag kan inte tänka mig någon person jag hellre skulle semestra med. Så glad, nyfiken, klok och omtänksam. Det är också så skönt att kunna resonera. Förklara varför vi kan göra si men inte så. Och fråga vad han tror om olika frågor. Vad är bäst att göra?
Han är också världen snällaste storebror och jag skulle väldigt gärna ha honom som min storebror. Så mycket roliga lekar som han hittar på och så snäll och omhändertagande som han är. Fyraåringen -snart fem – vilken ljuvlig varelse att ha boende i sitt hus. Alla som känner sig lite vissna och nedstämda inför världens allt elände borde få låna hem en då och då.
21 svar
Håller helt med! Har en som nyss fyllt fem här hemma och jag tar gärna med honom på saker jag ska göra för att få egentid med honom och lyssna till alla hans smarta tankar och idéer.
Han måste nog ha en glad, nyfiken, klok och omtänksam mamma 🙂
Åh så härligt att höra! Min stora fyllde tre år idag. Längtar så tills lillasyster är lite äldre (8 månader nu) för det år inte alls min grej det där med bebisar under året. Men sen blir de roligare och roligare 🙂
Alltså åh!<3
För att inte tala om alla roliga citat man fått höra från barn i den åldern! Vår numera sjuåring (tiden går fort) undrade häromdan hur mamma kunde lukta så gott fastän hon är så gammal
Jag håller med har en liknande liten kille här hemma. Jätte roligt.
Underbar text, bara ett litet påpekande från en gammal korrekturläsare: första decennium heter det, ”decennie” är inte korrekt.
Så underbart! Jag känner likadant för min 9 åring jag har här hemma. Finns ingen jag hellre är med än honom. Idag har vi varit på mellandags rean och shoppat upp våra julklapps pengar. Leksaker till prinsen och kläder till mamma. Inget tjat och gnäll utan bara mys. Han får mig att skratta så jag gråter flera gånger om dagen.
Håller med!!!! Har också en femåring som är mitt mellersta barn. 5-årsålder är fantastisk verkligen, en av de mysigaste åren :). hr en bebis och en 9-åring också och klart att alla åldrar har sin charm.
Ja visst är de härliga. Har en dotter i samma ålder.
Trösterik läsning för en mamma till tvååring som KAN vara världens mysigaste och säger otroligt roliga saker, men som vill så mycket som han inte kan eller får.
Nydelig!
Vi har tre pojkar i tre olika åldrar (dock ganska tätt) och har sedan den förste föddes upprepat många många gånger att ”detta måste vara den bästa åldern”. Bebis – så mysig och omvälvandet! Ett år – tänk att få höra de första orden. Få se den lilla tulta runt helt oberörd av alla faror. Tvååringen – man börjar lära känna den lilla ungen och den har humor! Och man kan äntligen göra saker TILLSAMMANS. Treåringen – vilken vilja! Utmanande, men fantastiskt med alla inputt och frågor. Fyraåringen – som du skriver, man kan ha så roligt tillsammans, vara vänner och skratta! Femåringen – är inte lika bunden till mig som mamma, utan sover över hos kompisar och börjar upptäcka världen på egen hand. Och så sexåringen (vår äldsta) – så stor, men också så liten. Han läser, skriver och skapar på ett helt nytt sätt. Världen står öppen för honom och han berättar om nya upptäckter hela tiden!
Och jag tror att det kommer fortsätta så här med ”DETTA är den bästa åldern”, i vilken ålder de än kommer befinna sig i! 🙂 Helt enkelt därför att det är våra barn, och vi älskar dem här och nu och älskar att se deras utveckling!
Men blandat med den känslan tycker jag också att alla åldrar har sina baksidor! Med råga! 🙂 Bebisen som behöver mig dygnet runt. Ettåringen som testar allt, men inte fattar något. Tvååringen som ”kan själv”, men oftast förvirrar till det! Treåringens utbrott. Fyraåringen som söker konflikter med alla i familjen. Femåringens självständighet som gör lite ont i mammahjärtat. Sexåringens behov av att få bli behandlad som ”stor”… Ja, ni förstår!
Ja, det här med föräldraskap plockar verkligen fram ALLA känslor i mig! Det är fantastiskt. Varenda liten del av det. Och så utmanande att jag ibland bara vill skrika!
Kanske späs allt detta på eftersom vi bor utomlands. Vi är väldigt utelämnade åt varandra, vi i vår familj. vilket är fint! Vi växer ihop mer än någonsin! Samtidigt önskar jag mig fler (far- och morföräldrar, syskon etc) som skulle kunna finnas med i ett hörn och dela både det positiva och utmaningarna!
MEN! Fint inlägg du skrev! Ibland behöver man få stanna upp inför BARA det fina och goa! Och att semestra ensam med ETT barn – det är absolut det bästa som finns!!! Vare sig de är fyra, sju eller 29 år gamla. Gissar jag. 🙂
Blev visst en hel uppsats. Har visst lite långtråkigt här på kontoret. 🙂
Håller med! Har en 4,5-åring och det är fantastiskt! Vilken lycka att få vara med denna lilla men så kompletta människa som lär mig så mycket om mig själv. Få se världen genom hennes ögon och höra hur hon resonerar. Finns ingen jag hellre är med. Har en tvååring också och det är då det vänder för mig och jag förstår det magiska i barn. Men så är jag ingen bebismamma, jättekass på att uppskatta 0-2 år tyvärr, men försöker ta igen det nu.
Ja, jag minns det åtminstone som att det vore i förrgår. Det är en härlig ålder. Hoppas ni för njuta av den länge…
Vad fantastiskt att höra! Han låter som en fin o klok 4-åring, snart fem-åring. 🙂
Låter underbart! Min är ganska exakt lika gammal men verkar vara inne i någon utvecklingsfas, för här är det mycket skrik och bråk från hens sida…
Ja det minns jag precis! Gott självförtroende har de också, en väldigt positiv tid för barnet som jag minns det för mina barn. ”Fy fan vad jag är stark” utbrast min fyraåriga dotter, nyfiken på alla ord, inklusive svordomar. Sen kan det komma en period när de blir mer osäkra på sig själva. Känns som naturliga svängningar för att bli en så fullkomlig människa som möjligt. Din fyraåring låter härlig, skulle gärna låna hem honom när det känns tomt här. Grattis!
Så fint! Jag håller med om att det är helt fantastiskt när de kommit upp till den åldern. Jag har inte egna barn men min bästis barn har jag känt sen den äldsta var 3 dagar. Sån underbar, klok och rolig tjej.
Det är definitivt den ålder jag nästan önskar att mina barn nästan stannat i 4-5årsåldern. När de är ur småsmåbarnsoförståendendet, är kloka och tankfulla, har sin mest empatiska period och ännu inte börjat frigöra sig så värst jättemycket. Tre av mina är förbi den åldern (och de kommande åldrarna har också sin charm) och en är på väg in i den om något halvår eller så. Så jag har lite av den där magiska tiden kvar.