Fes-mes

Jag blir så trött på mig själv. Jag har blivit så fisig sista åren. (Fisig i bemärkelsen feg – alltså ej gasig). Jag tycker att jag alltid har varit så robust och rejäl – men sista tiden har jag hux flux blivit rädd för

Spindlar

Sprutor

Höjder

Samt att min trypofobi fullkomligt skenat.

Plus att jag inte kan åka karuseller längre pgav illamående.

Undrar vad det är som gör att man plötsligt en dag börjar tycka att det är läskigt att gå ut på en balkong, från att som liten utan problem kunnat klättra upp på hustaket och beundra utsikten. Eller att man en dag bara skriker till av förskräckelse när man ser en spindel inomhus – från att förut ha tyckt att de är riktigt söta?!

Är det bara att jag börjat bli gammal eller vad är problemet? Någon som känner igen sig?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

71 kommentarer på “Fes-mes”

  1. trypofobi är fasiken läskiga grejer…! å vad jag avskyr det, känns som att det inte finns någon logisk förklaring alls, det bara kryper i hela kroppen på mig när jag ser bilder!

    1. Jag visste inte vad ordet betydde, googlade och panikade.. Men efter en stund tog jag mod till mig och googlade efter orsaken, och det sägs att det har att göra med att dessa hål påminner om mönstret på farliga djur, reptiler, bläckfiskar osv. alternativt boning för farliga djur, dvs getingar som ju bygger sådana hålformationer. Och således är det rotat djupt inom oss att detta är något farligt. Också tanken på hudsjukdomar länkas ju till det här äckliga fenomenet. Men på något sätt blev jag lugnare av tanken på att det är evolutionen som gett oss den här instinkten för att hålla oss skyddade. Att det inte är någon manisk rädsla från ingenstans samt att hålen är en naturlig del av världen och inte något alien-aktigt som gör mig panikrädd utan orsak 😛

  2. Jag känner också väldigt starkt att jag har blivit mer försiktig. Eller kanske mer medveten om riskerna? Blir också väldigt lätt illamående om jag åker någon berg-och-dal-bana nu jämfört med innan. (Jag blir till och med åksjuk när jag kör go-kart!)

    Och sedan jag fick barn ser jag dessutom faror precis överallt. Jag kan tex få ont i magen bara av tanken på mina svärföräldrars lägenhet i Spanien där det inte finns tillräckligt med räcken vare sig på taket eller inne vid fönstrena (de bor högst upp på typ 15:e våningen). Vilket innebär att jag målar upp det enda hemska scenariot efter det andra där min son får tag i en stol eller pall i ett obevakad ögonblick och klättrar upp och faller ner i hisschaktet. Huh! Nej, nu måste jag sluta skriva.

  3. Aaah – det är så det alltså heter när man är rädd för hål! Nu fick du mig att googla det och jag blev vettskrämd! Annars känner jag igen mig i frågan om spindlar och karuseller – där är det kört!

  4. Jepp…och det är en kombination av ålder o föräldraskap som är orsaken för mig har jag listat ut. Två mycket trevliga företeelser men jag blev en fegis+hönsmamma. Sedan måste man utmana sig själv litegranna och åka karusell med bultande hjärta och lätt panik…bara för att bevisa att man kan 😀

  5. O ja, var med barnen i lekparken. Jag som älskar att gunga men inte gjort det (själv) på ett par år blev illamående direkt. När jag senare åkte en sån där snurrande stor platta med barnen var jag tvungen att ligga på marken en lång stund sen för att inte kräkas! Mådde dåligt i en och en halv timme sen och trodde jag skulle kräkas i bilen… Fattar inte att jag blivit en sån mes…

  6. Karuseller = illamående, japp det är ålder. Men resten tycker jag du ska kolla upp om inte det vore en god idé med lite terapi för. Det är onödigt att begränsa sitt liv när det ibland är hyfsat lätt att åtgärda… (Säger inte att det alltid är det, men det KAN vara det!)

    1. Presis så tenker jeg også! Jeg, som alltid kjørte karuseller og Berg-og-dalbaner, ble plutselig sykt kvalm bare av å snurre min egen kropp rundt en eneste gang!! Har fått vite at det har noe med at alderen kan påvirke balanseorganet i øret (kom da jeg var typ 32-33). Men jeg fikk også plutselig en del ‘fobier’ ca 5 år etter jeg fikk mitt siste barn,og det utviklet seg til oanikkangstanfall, redsel for buss, store butikker, heis osv osv. Sånn kunne jeg ikke ha det, så jeg utfordret en og en fobi, selv om jeg skalv og var helt ‘slut’ etter hver økt. Men borte ble de, alle som en, selv om det var noen tøffe måneder. De kom i en periode da jeg var veldig sliten og kjørt etter forskjellige hendelser, så det er ikke umulig samme årsak hos deg, Clara. Svimmelheten og kvalmen ved snurring er nok mer en fysisk greie jeg hvertfall ikke jeg er kvitt….lykke til!

  7. Åh fy fan. Jag läste ordet tryptofobi och då var det kört. Illamåendet kom som ett brev på posten, klåda, rysningarna och stickningarna i kroppen likaså. Det är ett sånt jävla märkligt fenomen. VEDERVÄRDIGT!

  8. Nu kan jag inte säja att det är så för dej men för mej är det så här: Är jag stressad, pressad eller i obalans så skenar mina fobier och “ångestar”. För några år sedan i en jobbig period blev jag galet hypokondrisk. En annan blev jag galen pedant -En f.ö väldigt välstädad period av mitt liv 😀 De säjer ju att fobier och ångest kan vara utlopp för något annat: En har det t.ex stressigt på jobbet och blir plötsligt livrädd för kor. Hjärnan alltså, avancerad manick 🙂

  9. Åh herregud, googlade tryptofobi och hjälp! Sitter med rysningar över hela kroppen, usch! De där bilderna kommer sitta fastklistrade i mitt minne länge. Uh!

    Jag tror förövrigt att rädslan kommer med åldern. Man blir så medveten om allt och livets ändlighet på något sätt.

  10. Ja!! Känner igen mig. Blivit rädd för en massa saker som inte var någon som helst grej när jag var yngre. Höjder, insekter, you name it… Det där med insekter trodde jag berodde på att jag för länge sen flyttat från landet till stan och kanske inte är lika van med dem längre, men kanske det beror på åldern ändå?
    H. Sandra/www.sandraandruben.com

  11. Jag relaterar, fast i mitt fall är det andra rädslor som krupit sig på med ålder och föräldraskap. Har till exempel blivit flygrädd, vilket jag inte alls var förr.

  12. Trypofobi!! Så knäppt att det faktiskt finns ett namn, och hur glad blev jag inte nu att andra också har det som jag!

  13. Ja hu, jag har blivit så höjdrädd som jag aldrig trodde jag skulle bli. Min mamma var det alltid. Nu kan jag knappt gå upp några steg på en stege för att plocka ner körsbär så pirrar det i benen. Jag går ut på balkonger, ser långfilm där de trycker sig längs hus/bergväggar högt upp och jag genomfars av obehag och benen liksom darrar.
    Och yrsel/illamående tror jag handlar om något med balanssinnet som ändras med åldern. Jag som gungade som en galning, nu får jag hoppa av och säga till barnen att fortsätta själva.
    INsekter har dock gått åt andra hållet, i ett gammalt hus från 1928 finns så mycket smådjur att jag blivit härdad…
    Sedan jag fick barn har rädslorna för liv och lem ökat, balkonger/räcken som någon skrev nedan, falla utför klippor, ramla ut i trafiken eller min återkommande skräck om vi är utomlands: att barnen ska ryckas in i en bil av någon galning och försvinna. Att barnen skadas är den särklass största skräcken, men så är det väl för alla.

    Trevlig helg!

  14. Jag har blivit en livrädd hare av att bli förälder. Skiljelinjen är glasklar: Före 2012- asball daredevil. Efter 2012- “Hm… Törs jag gå ut nu när det är sommar? Kanske träffar jag på en huggorm på torget?”

  15. Åh, känner precis likadant! Jag har blivit livrädd för att flyga till exempel. Har försökt komma på när det började och jag tror det har med barnen att göra. Jag är helt enkelt rädd för att dö ifrån dem eller för att förlora dem.

  16. Alltså trypofobi. Har lidit utav detta i många år och när jag väl fick ett namn på det blev jag glad att jag inte var ensam. Skämdes så enormt för att berätta om det förr men nu iom internet har jag förstått att det är ganska vanligt ändå. Det är ju en så märklig sak att man får rysningar i hela kroppen av hålformationer. Vissa saker kan jag se medan andra saker gör att det känns som kalla kårar går genom hela kropen och huvudet. Bara jag läser ordet får jag den här känslan fast i mindre skala än när jag ser bilder/saker som ger känslan. Sitter och nästan skakar bara av att tänka på det just nu. Minns faktiskt en utav de första gångerna jag fick den här känslan, jag var runt 14 år och rakade benen och det började blöda på flera ställen och blev en massa prickar på benet. Innan dess kan jag inte minnas att jag någonsin kände den här känslan men sedan dess har det funnits kvar. Så himla knäppt egentligen…

    1. Fyyy, jag gjorde samma misstag! :O De där bilderna går inte bort från näthinnan, det visade sig att jag hade en fobi jag inte visste om… 😛

  17. För mej blev det mer så efter att jag fått barn. Det sägs, eller om det är ngn slags forskning, att man blir mer “medveten” om farorna för att “skydda” sina barn, det kan ju ligga någonting det kanske!? Blir fobier för mycket så det inskränker ens vardag kan man ta hjälp av KBT-behandling via vårdcentralen. Det har jag gjort och det fungerar suveränt bra!

  18. I mitt fall handlar de ökande rädslorna/oron om att odödlighetskänslan jag hade som ung har börjat avta. (Den känslan kanske du inte har haft, som har drabbats av döden.) Googlade trypofobi och kände att jag kanske snarare har en liten fetisch för hål 🙂

    1. Vad konstigt, det var endast första meningen som kom med…

      Orginalet löd så här:
      Skämta inte med mig! Vad glad jag är över att fler än mig har blivit mysigare med åren!
      När jag fick barn kom även en bunt fobier på köpet. Som att inte våga åka hiss, att låsa offentliga toaletter eller en enorm rädsla för atr köra bil… jag som ändå har haft körkort i mer än 10 år.
      Vågar inte ens googla om Trypofobi för tänk om jag får det med.

  19. När det gäller rädslor och fobier skulle jag omedelbart söka hjälp – de tenderar att växa ut och bli värre. Hjärnan ba: Nu ska vi inte åka hiss! Och sen: Nu ska vi inte åka tunnelbana heller! Och så: Och absolut inte motorvägsbuss.

    Fobier svarar som tur är bra på kbt, så marsch pannkaka. Att bli illamående av karusell och sånt tror jag däremot handlar om balansorganen, de kanske stelnar till lite med åldern, vad vet jag;-)

  20. Som yngre är man oftast våghalsigare för att man skall våga sig ut ur boet, söka sig ut i världen och upptäcka nya saker. När man skaffat sig en egen familj så hamnar väl fokus snarast på hur man skall behålla den och skydda den och då kanske det är lätt hänt att man blir försiktig i överkant?
    Jag tänker i och för sig att man inte behöver vara feg för att man inte klättrar i berg och klappar stora, håriga spindlar. Att du vågar stå upp mot orättvisor, kan ryta ifrån och banar väg för kvinnor i bloggvärlden – det är mod för mig!

  21. Nu kanske det är så att det blir värre när en fått barn, men för mig började det när jag närmade mig 30. Jag, vattendjuret nr 1, började tycka fiskar var äckliga när jag spenderade en hel sommar badandes på italienska västkusten. De 2 åren därefter har det fullkomligt eskalerat. Funderar på KBT. Tyckte det hade gått lite väl långt när jag slängde mig i min mans famn och storgrät samtidigt som vågorna (med fiskarna!) slog in så hårt att han fastnade med foten mellan stenar och vrickade den och jag i min panik slog sönder halva benet. Händer bara när jag själv badar, funkar fint med akvarier, bryggor och filmer. Funkar dessutom bättre i grumliga insjöar än kristallklart hav, vilket är väldigt märkligt tycker jag!

  22. Jag har aldrig gillat spindlar. Men kan känna igen mig i det du skriver. För mig är det ridning. Förr hade jag inga spärrar och kunde släppa på i full galopp, men nuför tiden har jag blivit rädd för att trilla av. Kanske har det att göra med att man blir förståndigare med åren och har mer konsekvenstänk.

  23. Jag har blivit rädd för att bli sårad och lämnad. Fan vad man tålde som tonåring när varje vecka var en känslomässig fight rond efter rond. Nu är jag hellre själv med tryggheten än riskerar att bli dumpad. Evig singel!

    1. Hej Linnea! (Bra namn! 😉 )
      Jag jobbar som dejtingcoach och hör detta hela tiden, men ser också rädslan upphöra hela tiden. Kom ihåg att uppskatta det faktum att du kan hålla dig själv trygg, det är det inte alla som kan. Andra är precis lika rädda för ensamhet som du är för närhet, det är bara olika uttryck för samma rädsla. Men det är i båda fallen en inlärd rädsla som går att bli fri från och då kan vi ha modiga och sunda relationer med både oss själva och andra.

  24. Jaha! Efter jag fått barn har jag blivit: jätterädd att åka bil (eller egentligen allt så går fort – karuseller, snöskotrar, båtar osv), rädd för vattendrag (typ gå på isen) och höjder. Nu efter att ha kollat på bilder inser jag att hål är skitläskiga också!

  25. Själv har jag börjat med minipiller som ev kan hjälpa mot migrän och känner mig också fisig, skör och lipig. Mer orolig för barnen, dess framtid och världen. Var mkt “starkare” mentalt utan hormoner. Kram på dig klara!

  26. Hej Clara!
    Ja läser din blogg varje dag.
    Den ger mig tröst kraft och mod.
    Du har skrivit att du varit och är trött och att du haft en tuff o tung vinter.
    En del saker tror jag precis som fler skrivit har m åldern att göra, som karusellåkning.
    Förmågan att åka snurrar sju gånger irad utan att blinka verkar blekna för de flesta ; )
    Men förutom det tror ja mycket kan hänga ihop med din trött och slitenhet.
    När vi är sårbara blir
    hoten – både de reella och de vi målar upp – större och svårare att tackla.
    Var rädd om dig och sök stöd och hjälp om det inte klingar av eller blir värre.
    Stor kram Bea

  27. Trypofobi! Var tvungen att googla och Bläääää, det har ju jag också! Tack för att du satte ord på det, tack för att jag inte är ensam om det och mindre tack för att jag såg bilderna haha 😉

  28. Men vad är det det med trypofobi …! Det går ju inte att bildgoogla utan att bli helt skakis. Har aldrig tänkt på det som läskigt förr men nu vågar jag knappt titta på min näsa i spegeln utan att bli rädd. Det värsta är att jag ändå vill kolla på bilderna igen och igen. Akut-kbt hit!

  29. Vi är jämngamla och har två söner i ungefär samma ålder och har också fått förvärrade fobier. Speciellt trypofobi, karuseller mm. Jag har även fått som en fobi/ ångest att jag när jag är i stora folkgrupper ska råka ut för terrorattentat. Vill nästan inte ens ta mina barn till sådana sammankomster. Känner att ja, lite kbt please

  30. Rädslan för att förlora livet, dvs dödsångest, och som är något vi ej kan påverka, det ligger utanför vår kontroll- vilket kan leda till annan fobisk rädsla såsom du beskriver. Den försöker vi bemästra och kontrollera och går i kbterapi för. Vi måste nog försöka acceptera att det viktigaste i livet inte går att påverka, och i slut ändan kommer vi mista allt.

  31. Ja fy det där med illamående vid karusellåkning känns igen. Kom efter min första graviditet. Kan inte ens snurra runt i barfotadans med kidsen längre :/

  32. Erkänn, det där skrev du enbart för att folk skulle googla trypofobi 😉 Det gjorde jag och well… Vibkan väl konstatera att det inte blir några lotusblommor i det här hushållet…

  33. Trypofobi, aldrig hört talas om det förr. Googlade, men kan verkligen inte förstå rädslan för hål.. jättekonstigt tycker jag, men å andra sidan tycker nog många min fobi för vindkraftverk är konstig

  34. Japp, det har med att du blivit mamma igen plus åldern. Har du varit med om att ramla och slå dig rejält kan känslan förstärkas. Normalt att bli räddare men den får inte ta över Känner igen vissa delar, karuseller, dyka samt att utsätta sig för onödiga faror.

  35. Tror som någon tidigare kommenterat, att i perioder när man är/ varit i ett tillstånd av utmattning och känsla av “hudlöshet”, förstärks även irrationella rädslor. Jag skulle inte kasta mig till kbt-terapeuten direkt utan satsa på att få tillräckligt av basala behov tillfredsställda, och låta det ta tid att komma tillbaka.

  36. Jag har märkt att jag blir mer känslig när jag inte mår bra i övrigt. Är jag väldigt trött eller nedstämd blir sådant som annars är småjobbigt för mig (fästingar, tanken på alla blodådror vi har i kroppen eller tron att fyrverkeripjäser ska landa i huvudet på mig t.ex.) svårare att handskas med än annars. Det är väl logiskt, antar jag, för det tar säkert en del kraft att hantera rädslor, befogade såväl som obefogade. Det skulle vara fint med ett motmedel mot tendensen att samla på sig alltfler orosmoment med åldern, så att man kan använda sin kraft till bättre saker!

  37. Jag tror att mina tankar formar mina känslor, och att ju oftare jag tänker samma tanke ju starkare blir känslan. Tanken laddas, så att säga, med mer och mer energi varje gång jag tänker den, särskilt om jag tänker med inlevelse vilket jag ju gör om det gäller rädslor t ex, och väcker därmed starkare och starkare känslor. Ju äldre jag blir ju fler gånger har jag ju då “hunnit” tänka denna tanke, och ju starkare blir känslan och min reaktion på känslan. Låter flummigt kanske, men jag upplever att det är så, i alla fall för mig. Jag tycker att det på det sättet har med åldern att göra. Det fina är att det går att lära sig att kontrollera tankarna och därmed påverka känslorna. Inte lätt, men jag har haft god hjälp av KBT. Jag har haft en fobisk skräck för vissa saker, t ex kärnor i äpplen och apelsiner, för att inte tala om paprikakärnor… Låter helt sjukt, men det var verkligt och vidrigt för mig. Har inga problem med det nu, med hjälp av KBT.

  38. Oj så mycket rädslor det finns! Själv tycker jag bara att jag blir modigare o tryggare med åren. Karusell har jag aldrig gillat men det har med mitt balanssinne att göra. Något som gör mig förankrad och lugn är yoga. Testa det ni som inte redan har gjort det.

  39. Själv påverkades jag mycket av att bli mamma. I somligt blev jag betydligt mer försiktig, rent av mesig. I annat blev jag betydligt mer modig och tydlig. Kanske för att jag inte längre bara hade mig själv att ta ansvar för… Vet inte om det känns igen?

  40. Nu gjorde jag nåt riktigt dumt…. Jag googlade på trypofobi för att jag inte visste vad det var det var för nåt. Det skulle jag inte ha gjort….. Jag har ju själv den fobin men visste inte att den hette så! Usch, nu ryser jag av bara tanken!!

    1. Ja, det var verkligen ingen höjdare att googla. Jag känner nu obehag av något som jag inte känt tidigare (Google borde inte gett bildförslag :().

    2. Åh jag med 🙁 Första gången jag verkligen förstod hur viktigt det kan vara med trigger-varning.. Fy bubblan.

    3. Samma här! Varför gjorde du såhär Clara? Jag är illamående nu. Visste inte att jag hade denna fobi. Sjukt äcklad nu :s

  41. Ja där slog du huvudet på spiken så att säga.
    Du blir äldre mer insiktsfull och då inser man helt plötligt att man inte är odödlig, booring va!?☺️☺️☺️
    Och ja jag känner igen mig särskilt på karusell grejen.
    Första gången efter barnen som jag skulle åka karusell så spydde jag som en gris… Rakt på gatan med mina två flickor storögt tittande bredvid

  42. Ja där slog du huvudet på spiken så att säga.
    Du blir äldre mer insiktsfull och då inser man helt plötligt att man inte är odödlig, booring va!?☺️☺️☺️
    Och ja jag känner igen mig särskilt på karusell grejen.
    Första gången efter barnen som jag skulle åka karusell så spydde jag som en gris… Rakt på gatan med mina två flickor storögt tittande bredvid

  43. Jag känner igen mig i det du beskriver. Min svindelkänsla försvann tack vare massage, spänningar i nacke o hals gav mig svindelkänsla.
    Sen gör nog åldern sitt, vi blir mer försiktiga med åren.

  44. Att jag gör! Skönt att höra att man är i gott sällskap i alla fall. Det enda som går åt andra hållet för mig är sprutor och blod, vilket är mer är för att jag vant mig via jobbet och skolan. I övrigt skvätträdd för nästan allt nu för tiden!

  45. Jag gillar verkligen inte höjder men spindlar är inte längre någon fobi efter att ha grävt i mina rabatter där man kan hitta både det ena och det andra. Rädslor är i vilket fall inte logiska, inte alla iallafall.

  46. Vissa rädslor är nedlagda i oss människor sedan begynnelsen, tex mot spindlar och ormar och handlar om vår överlevnad. Har man utvecklat en fobi så är det lätt att få fler. Har man mycket besvär av en fobi är det absolut värt att söka hjälp och det brukar gå att ordna på rätt kort tid med KBT. Vissa psykologer garanterar att de botar en fobi på endast några timmars terapi. Rör det sig inte om regelrätta fobier utan “bara” obehag, kanske vi blivit mer medvetna om vår egen dödlighet med åren och sedan vi fått barn. Det där med obehaget vid karusellåkning har nog mer med rent fysiska orsaker att göra, vi blir helt enkelt mer känsliga.

  47. Jag tror att det har att göra med att man får barn. Förr kunde jag åka hur fort som helst bak på min mans motorcykel. Nu? Han får inte åka fort, utan ta det lugnt med mig på. Förr åkte jag hiskeliga karuseller, nu gör jag det inte. Förr fick mannen sladda hur mycket han ville med bilen, Nu? blir jag arg vid minsta sladd. Som sagt så tror jag att det är för att jag blivit mamma.

  48. Åh vad jag känner igen mig! Pratade med en kompis om detta nyligen och det känns som det är rätt vanligt att rädslorna blir fler med åren. Själv har jag blivit rädd för att gå till tandläkaren och för att flyga, vilket jag gjort utan problem tidigare. Så märkligt!