Jag känner mig allergisk mot hela den här självhjälpstrenden. Där man kolla sig själv i spegeln och högt säga att man är värdefull, klok och vacker. För om man inte känner sig så kan det snarare förstärka ens dåliga mående. Det blir ju så förljuget!
Däremot tror jag på att försöka ändra på den där inre dialogen. När jag noterar vad andra gör och sedan jämför med mig själv och tolkar allting till min nackdel. Jag gör det där ganska ofta och är en oerhört sträng domare. Några tankar jag jobbar på att förändra mitt förhållningssätt till:
Tanke 1: Hon är så ordentlig och jag är så slarvig och rörig. Tanke 2: Ja, men hon kanske är strukturerad för att hon behöver vara strukturerad? Jag har ju en förmåga att kunna finna arbetsro i vilket kaos som helst. Anledningen till att jag inte är så strukturerad kanske är för att jag inte har det behovet utan kan fixa vardagen på volley?
Tanke 1: Han är så duktig på att träna på lunchen medan jag bara sitter framför datorn. Tanke 2.: Å andra sidan har jag precis avslutat ett uppdrag som drar in viktiga pengar i företaget. Att göra det var min klokaste prioritering just nu och en kort lunch var ända sättet att hinna fixa det på.
Tanke 1: Alla verkar ha så mycket energi att träffa vänner och hitta på roliga projekt. Men jag vill bara ligga i sängen och kolla på Gilmore Girls när jag är ledig. Tanke 2: So what? Jag genomför ju utmanande, roliga projekt på mitt jobb. Så att peta naveln och nöta på soffkuddarna är precis lagom stimulerande när jag är ledig.
Tanke 1: Hon lyckas hålla så rent och prydligt medan mitt hem är ett kaos. Jag borde verkligen skärpa mig. Tanke 2: Fast dygnet har ju bara 24 timmar så jag får ju välja mellan att rensa källarförrådet eller skriva på min nya bok. Förmodligen har hon inte skrivit på sin nya bok – och det är därför hon har tid att hålla rent och prydligt. Och min lediga tid kan jag inte ägna åt att städa. För jag behöver få ligga i sängen och se på Gilmore Girls. Se föregående punkt.
Tanke 1: Jag är så misslyckad och klen som har fått en utmattningsdepression. Jag måste skärpa mig och bli starkare och uthålligare. Tanke 2: Fast anledningen till att jag blev utmattad var ju för att jag varit alldeles för stark och uthållig alldeles för länge. Och det vore ju väldigt misslyckat att fortsätta på precis samma sätt.
Ja sådär fortsätter det. Två olika tankar om precis samma sak. Varenda negativ tanke försöker jag bemöta med ett logiskt, sansat argument. Jag försöker mamma mig själv. Klappa mig själv på kinden och heja på mig själv istället för att kritisera. Det finns en anledning att livet är som det är. Och den anledningen är inte att jag är värdelös, lat eller otillräcklig.
Jag skrev en text i vintras om att låna Guds blick och se på människor med oändlig kärlek. Jag försöker låna Guds blick för att se på mig själv på samma sätt.
52 svar
Bra där! Det är lätt att både se ner på sig själv och upphöja andra. I min värld, jag som bara känner dig via bloggen är DU så mkt bättre än mig i såååå mkt. Samtidigt inspirerar du mig att tänka nytt. Tack och godnatt
Du skriver ofta precis det jag tänker och det är alltid lika skönt att läsa. Tack!
Flera av de där punkterna tänker jag med på ibland. Men jag kämpar på med mitt så gott jag kan 😉
Har precis fått barn nr 2 som visat sig ha kolik, vi ska flytta på tisdag och så har vi en 3-åring som får för mycket iPad-tid för att vi inte orkar. Kan inte säga hur mycket jag behövde läsa det här just nu. Tack!!! <3
Man får hålla fast det som är sant helt enkelt. Det hjälper! Men ibland kan man behöva skriva, både skriva ner den onda tanken och sanningen, eftersom de onda tankarna surrar så.
Bra skrivet! Vill också bryta negativa tankemönster på det sättet. 🙂
Bra där!
Bara man inte ”sänker andra” för att bekräfta sig själv. Det tycker jag är vanligt. Att folk behöver se ner på andra för att säga att man själv är okej. – Jaha, hen städar och har rent. Men jag prioriterar tiden med mina ungar.
Det är ju jättehemskt att anklaga någon för att ta bort tid från sin familj. Städning kanske är oerhört lugnande stund för hen, precis som att plantera blommor, springa i skogen eller se Gilmore Girls.
Alltså, vi kan vända en tanke utan att förklara någon annans värld.
Jag reagerade ocksånlitw över att självtrösten till stor del bestod i att sänka andra! Trist.
Vänta lite här nu? VAR i hela texten sänker jag nån annan? Visa! Genast!
Jag ser verkligen inte det heller. Jag tycker att det var väldigt respektfullt mot både henne själv och den hon jämförde sig med. Att man inte ser sig som sämre än människor runt omkring, utan lyfter sina tankar om sig själv till att vara lika okej som andra är väl inte automatiskt att sänka dem? Snarare tror jag det är lättare att acceptera andra människor om man accepterar sig själv.
Jag läste också in något sådant i texten igår men sedan låg bloggen nere och nu kan jag inte hitta det längre.
Ja, precis inlägget har ändrats. Men det tyder ju på att Clara tog till sig av synpunkterna! 🙂
Snälla sluta hitta på. Jag har inte ändrat ett kommatecken i texten. Hela Amelia.se låg nere igår så jag hade inte kunnat ändrad den ens om jag ville. Om ni upplever att något har ändrats är det kanske er egen tolkning? Ibland upptäcker man ju saker man missade vid första genomläsningen.
Inte säker på det Sara, nu hittade jag det jag tänkte på men i en kommentar så det behöver aldrig ha funnits i blogginlägget.
Jag upplever inte att Clara anklagade någon. Däremot finns ibland denna bakvända ”slarvighetshyllning” i vår släkt – något som faktiskt kan vara riktigt jobbigt. Min mamma – som var mkt noggrannare när hon var yngre – kan rätt ofta anklaga mig/oss för att ”städa hela tiden”, när hon besöker vår tvåbarnsfamilj. Det kan heta att andra släktingar (kvinnor) slappnar av mer, bryr sig mindre osv.
Jag har rätt hög acceptans för röra emellanåt men då jag jobbar hemifrån och sitter i huset hela tiden kan det vara oerhört nedbrytande att ständigt se röra, plock, skräp ofixade grejer, orenoverade delar.. Blir lugn av att det är hyggligt rent och bortplockat, kreativiteten för så att säga plats, eller snarare jag ger den plats när banan är sopad.
Jag kan beundra dig och din generation Clara (jag är 51) som kan skriva den där boken utan att röja först, å andra sidan skapar du så vilsamma bilder, stilleben och miljöer med ro och en massa annat som ger terapi åt oss andra, och det tackar jag dig för…:) Och som sagt, alla måste hitta sin nivå.
Och – det ÄR en jämställdhetsfråga, jag kan bli tokig på att man också på det området uppmanas vara lite mer ”som en man”, bry sig mindre, kliva över skiten och bara relaxa. Varför ska i många fall mannan åter stå som måttstock i vad som är ett behagligt hem eller arbetsplats, rofyllt, hemtrevligt osv. Och varför ska han slippa vara med och skapa trevnaden, när man ändå vistas så oerhört mycket hemma?
Men tack för bra inlägg – behövde detta när jämförandets gissel sliter också i mig. Som tidigare utmattad och nu mer eller mindre arbetslös kan man känna sig än mer värdelös när energin läggs på hemmet. Men nu ska jag börja tänka tvärtom som du – jag skapar ju faktiskt förutsättningar att må bättre och komma tillbaka när jag tar hand om det jag just nu kan ta hand om, hem och barn.
Vill också tipsa om min ungdomsvän Karin Hans-Ers och hennes låt ”Fejjan” som spelats en hel del på radio. Härlig musik, träffande text om att jämföra sig på sociala medier. Gå gärna in och lyssna!
http://open.spotify.com/album/7ykurNFelK2ZW7bKaAGveC
Jättefint inlägg! Så sant! Så där borde en tänka oftare (om inte jämt)
Bra! Tack för påminnelsen. Fick mig även att tänka på ett uttryck jag läste för länge sen: ”Don’t compare your back stage with others front stage”. Vi ser ju bara vad andra väljer att visa upp, inte de delarna som de gömmer undan från rampljuset på sociala medier.
Men hur gör man när man, som jag och min man, hamnat i en situation där jag är noggrann och han slarvig. Jag städar och behöver ordning och reda för att få ro medan han inte ser stöket mitt framför näsan på honom. Jag kan absolut städa mer, men till en viss gräns, för jag tycker också det är väldigt viktigt att hjälpas åt hemma. Jag vill inte tjata och vara mammig, men jag kan inte heller bara låta allt vara och städa upp efter honom utan att ens få ett tack. Hur gör man när man tycker så väldigt olika och är sådana olika typer av personer men ändå bor ihop och lever tillsammans?
Prata med varandra. Bestäm vilka rum i huset som behöver vara städade och vad det innebär, vem som ska göra vad och när, och bestäm något/några rum som får vara stökiga utan att du mår dåligt av det (lämpligen där man kan stänga dörren om röran!). Fundera också om alla saker har en plats där de hör hemma, utan det blir det oändligt mycket svårare att hålla ordning. Fundera på hur ni fungerar, vad gör att en av er inte håller ordning med inte den andre? Kanske behövs en kompromiss för ordningen, tex att den slarvige får ha en låda eller korg där den kan slänga sina grejer lite slarvigt, så blir det lätt med ser ändå mer städat och ordnat ut för den som behöver det. Lite förslag bara…
Tack för input, vi behöver helt klart prata, om och om igen! Vissa dagar står jag inte ut med stök, andra dagar är vi mer förlåtande för varandras brister.
Bra att du belyser dessa tankar! Jag tror vi är många som är destruktiva tankemässigt. Jag var på en föreläsning där de lyfte fram forskning om att dessa negativa tankar aktiverar exakt samma område där man känner tacksamhet. Sedan dess försöker jag styra tankarna mot vad jag är bra på istället. Ibland får man kämpa då det negativa blivit ett innött spår men jag tycker det fungerar bra. Så du är enligt forskning på helt rätt spår! Vi får kämpa vidare!
Bra Klara du är på rätt väg!!!
Förr jämförde jag mig själv med mina jämnåriga o bröt ihop för att de bakat bullar, putsat fönster eller städat. Sedan insåg jag att allt handlar om prioriteringar.
Jag har stressat av betydligt sedan jag insåg att hemmet som ser kliniskt rent ut inte betyder att man kan öppna garderoben o hitta samma ordning där och att bullarna inte betyder att man hunnit läsa godnattsaga med barnen.
Dessutom: jag har aldrig hört en man klaga att han inte hunnit putsa fönstren.
Helt sant! Jag ska brodera in det på en bonad så jag blir påmind om det ofta! Varför är det kvinnans lott att stressa över något sådant banalt!?
Hemma hos oss är det faktiskt min man som klagar på precis det.. Och han ser sedan till att det blir gjort.. Av honom själv! Jag kunde inte bry mig mindre om lite prickiga och skitna fönster! Men ett väldigt roligt citat att ha på en bonad!!
Underbart att du också är gilmore-girls-junkie! ! 🙂 🙂
så fint at du skriver om dette, Clara. takk!
Tack för fin text! Har också tänkt mycket i exakt dessa banor och roligt att just se någon som man just tänker ”är så duktig/klok” ha problem/jobba med samma saker som en själv 🙂
Hjälpte mig att läsa detta. Tack så mycket : )
Så himla bra skrivet! Det här ska jag ta efter.
”Det finns en anledning att livet är som det är. Och den anledningen är inte att jag är värdelös, lat eller otillräcklig.”
Så. Himla. Bra. Tack Clara! Det där behöver jag lära mig.
Ps. En annan sak som jag vill bli bättre på är att kommentera på din blogg. Insåg det när jag hörde dig säga i nån video att kommentarerna från läsarna betyder så mycket, men att de som gillar inte skriver lika ofta längre. Jag har följt dig sedan du fick Bertil ungefär, och du har påverkat mig jättemycket. Särskilt tänket om jobb och konsumtion, men också kring feminism och en liten avlägsen dröm om lite mer självhushållande och ett liv närmre naturen. Jag får också känna igen mig i någon som också är introvert och behöver lugn och ro och läsa böcker och att bara sitta och titta. Du är verkligen en inspirerande kvinna!
Gilmore girls är alltid en rimlig aktivitet. Tack för att du påminner mig om det när jag känner mig värdelös över att jag ligger i sängen och tittar på serier istället för att träna, plugga, städa, umgås, tvätta, laga matlådar unt so weiter.
Wow alltid bra att prata med sig själv i huvudet å tänka att man kanske har fel ibland och rätt ibland.
Så bra skrivet!
Sista tanken kan jag absolut relatera till men har aldrig tänkt på det positiva sättet angående detta. Tack!
Helt rätt tänk, fast jag brukar tänka: som mamma säger. För hon säger alltid så: Men Katja, du gjorde si och så istället för att si och så och så blir jag snällare mot mig själv 🙂
Tack nu byter jag ut ett envist stirrande i spegeln efter mitt värdefulla jag och anammar detta logiskt självklara, men ack så svåra, sätt att tänka istället!
Jag tänker att mamma mig själv innebär att säga ja till mitt bästa jag istället för att sätta andra människors väl och ve före mig själv vilket förhoppningsvis får mig att sluta jämföra mig.
Ska bli intressant att fortsätta läsa din blogg!
Det du beskriver i ”att låna Guds blick” är verkligen en nåd. När det sker. Och jag tänker att det även är någonting vi kan träna oss på. Precis som du skriver i ”att mamma sig själv”; detta kan vi göra såväl mot oss själva som mot människor i vår omgivning. Helt enkelt: vara lite barmhärtiga. Se på varandra med en försonande blick. Det är det världen behöver (bland annat men kanske framförallt)
Precis vad jag behövde läsa just nu! Tack för kloka ord 🙂
Ok Clara, då var det som jag trodde ngt i en kommentar. Jag ser för övrigt bara sundhetstecken i att vi läsare inte sitter och sparar undan skärmdumpar som värsta flashback-gänget. 😉
WORD på att ligga i soffan och kolla på Gilmore Girls!
Åh det tankesättet tar jag med mig in i hösten!
Tack , så bra sagt!
Vilket fint och viktigt blogg inlagg! 🙂 Alla har vi olika versioner av dessa negativa tankar i huvudet som har makten att forstora vara liv om vi lyssnar till dem alltfor lange. Ibland ar det latt att glomma bort att vi inte maste lyssna till de negativa tankarna, vi har sjalva makten att bestamma vad vi vill saga och tanka om oss sjalva. Vi vet att det ar viktigt att alska vara medmanniskor, men ibland kan det svaraste av allt vara att alska sig sjalv. Att ”lana Guds blick” och att valja att se pa sig sjalv sa som Gud ser pa oss alla gor stor skillnad for valmaendet. 🙂
Ja, tänk att vi kan vara så hårda mot oss själva, men inte alls lika dömande när vi jämför vad andra förmår eller ej. Men tur är väl det, världen hade väl inte blivit bättre direkt ifall vi uttryckte samma kritik mot andra som vi kan driva mot oss själva.
Jag håller med om att Ibland när de negativa tankarna upptar all tankeverksamhet
är det verkligen svårt lyssna till sitt realistiska och mera positiva jag. Att möta varje negativ tanke med
ett logiskt sansat argument tycker jag låter som en hållbar strategi.
Du skrev så vackert och sant om att låna Guds ögon, när vi ser på andra och när vi ser på oss själva. Då kommer jag att tänka på att den Helige Ande, som är den del av Gud som vi får som gåva när vi tror på honom, som kallas Hjälparen. Jag tror att det är just detta han vill hjälpa oss med, att med hans nåd se på oss själva och andra med hans oändliga kärlek.
Tack för ditt upplyftande inlägg! Precis vad jag behövde läsa just nu.
Oj, vad bra ! 🙂
Tack!!
Hej! Har du läst Brene Browns böcker? Jag kan verkligen rekommendera dem. I hennes senaste pratar hon just om berättelserna vi skapar om oss själva och andra. Ha en bra helg!/Pearl
Jag tycker att det är förvånande och fascinerade att NÅGON SOM DU jämför dig med andra och tänker negativt om dig själv. När jag har läst dina inlägg (i flera år) har du alltid verkat så självsäker, nöjd med dig själv (på ett bra sätt) och trygg i dig själv. Och modig! Själv fyllde jag jag 30 år i januari. Jag studerar fortfarande men är inte säker på vad jag vill bli ”när jag blir stor”. Jag är pank och har enorma studieskulder (+är dålig på att hantera pengar). Jag äger ingenting förutom en dator och en mobil. Jag har ingen officiell pojkvän, och har inte haft det på länge. Samtidigt gifter sig mina jämngamla kompisar och skaffar barn. De köper eller bygger hus. De skaffar hund och katt. De har en karriär och tjänar pengar. De åker på semester. Jag har liksom inte ”uppnått” det man ”ska” ha uppnått vid min ålder. (Ärligt talat är det mest skämmigt att inte ha några pengar!) I det läget är det svårt att inte göra negativa jämförelser. Men jag måste lära mig tänka mer som dig, samt att inse att alla har sina egna (ofta privata) problem. Alla jämför sig med andra och har negativa tankar om sig själva. Det är en stor tröst för mig att tänka att mina problem gör mig till en bättre människa, på så vis att jag vet hur det är att vara pank/tjock/singel/barnlös/ensam/förvirrad osv. Det gör att jag kan känna mer medkänsla för andra som är i samma situation. Det gör mig mer ödmjuk. Och ibland kan jag tänka att när saker och ting (förhoppningsvis) blir bättre, så kan jag vara en inspiration och tröst för andra.
Alltså, det här inlägget får mig att vilja hoppa upp och ned, slänga upp mina armar i luften och vifta dem triumferande upp mot himmelen! Jag blir SÅ glad! Det är så himla rätt, smart och helt enkelt apskitbra att göra som du skriver och jag är så tacksam att du kommit på detta och att jag genom dig kan få ta del av ett så bra knep som gör att jag kommer vara snällare mot mig själv och må bättre.
Tack, tack, TACK!
Du skriver som jag tänker
Bra där!