Det bästa med hela bokmässan i Göteborg var den kväll jag och Annakarin mötte upp Pia och Dennis Kammeborn och åt middag. Älskar bloggvärlden och sociala medier för det har varit anledningen till några av mina roligaste möten. Och det är INGEN startsträcka för man känner ju redan varandra. Man har ju lagt ner timmar på att läsa varandras bloggar och instagram så det är liksom pang på rödbetan när man ses. Och hittills har jag aldrig blivit besviken på någon bloggkompis jag träffar IRL. De är alltid ännu härligare än jag föreställt mig.
Vi hade så roligt och skrattade så mycket att jag nästan tappade rösten. Det här var den enda (knappt publicerbara bilden) från kvällen för på de andra är vi så mosiga och flamsiga och sönderskrattade att jag helst besparar er den synen.
Ibland undrar jag vem jag hade varit och vad jag hade gjort ifall jag aldrig startat min blogg och träffat alla människor jag gjort genom den? Så mycket fattigare tänker jag mig! Men den tanken är så hemsk så den tränger jag fort bort.
13 svar
Hej Clara, jag tänkte fråga dig en sak som du tidigare skrivit om. Du har berättat om att du har hsp personlighet. Hur fungerar det i ditt förhållande med Jakob? Har han alltid kunna ta hänsyn och visa förståelse för det eller är han också hsp? Det vore väldigt intressant att veta du jag själv har hsp och undrar hur ni fungerar i en relation. Kramar Maja
Ja, så sant! Det finaste med att blogga är verkligen de människor man får träffa och kontakter som knyts som aldrig hade gjort det annars. Det är ju helt ovärderligt 🙂
Vad härligt att bloggen gett dig så mycket. Tycker själv det är fantastiskt roligt att blogga och interagera med andra människor man annars aldrig hade träffat 🙂
http://www.nouw.com/hellofebruary
Jag som är man kan lära dig lite knep med kameran så blir det ju fler bilder tänkte jag. Det kan ju inte vara lätt att vara tjej och försöka förstå allt det där svåra. Äum..
😀 😀 😀
Hahahaha
Trevligt med möten där man har så där jätteroligt tillsammans!! Bara det att skratta hejdlöst i hop kan verkligen ge så mycket.
Har inget med inlägget att göra men jag ville ändå berätta. Jag och min sambo fick en son för en månad sedan och döpte honom till Melker. Tänkte att vi bara kommit på namnet själva av slump för att det är fint men så var vi ute och gick och mötte en likadan hund som ni har och jag tänkte för mig själv att den där hunden ser ut att heta Melker. Funderade någon sekund över varför jag tänkte så innan det slog mig; jag har döpt mitt barn efter din hund! 🙂
Jag vet inte om jag är mest avundsjuk på er som fick träffa dom eller på dom som fick träffa er. Där hade jag velat vara en liten flyga på väggen. Eller ännu hellre en i sällskapet. Kram
Ja, det är fantastiskt!
Har haft förmånen att träffa dem med och lyssnat på Pias föreläsning… oj alltså!
Delar min historia med ibland och även om det är tufft och suger musten ur en så blir man ju samtidigt boostad och lite mer läkt för varje gång.
Så härligt det låter! Jag känner samma sak och med tanke på att jag gillar att vara ensam så är det en så perfekt kombo att ha så många vänner över nätet (även alla läsare) attkommunicera med och sen träffa och starta projekt med de som en verkligen klickar med.
Drömde förresten i natt att du startade upp en hel sajt likt abeautifulmess där du som nu gjorde allt själv men tog in contributors ibland för olika projekt. Är en sån satsning i pipen så anmäler jag mig på stående fot för att bidra med lite DIY-inslag 😉
Absolut bästa bloggen ever!
Än har jag inte haft möjlighet att träffa Pia & Dennis irl men jag hoppas att vi en dag får till en träff. De är så himla varma människor.