Okej nu måste vi prata om Skam. Eftersom vi hade så roligt när vi pratade Gilmore Girls sist. Förstår att ni säkert redan är less på allt hyllande av serien. Och inte minst allt dissekerande av den i diverse krönikor. För att inte tala om allt problematiserande. HERREGUD vilket problematiserande det är kring kultur för barn och undgomar i dessa dagar.

Kan vi inte bara bestämma oss för att fiktiva karaktärer inte behöver vara bra förebilder och föredömen? Att ungdomsserier inte måste vara sedelärande berättelser med uppbygglig moral? Vi skrattar åt de som på fyrtiotalet varnade för att Pippi Långstrumps vilda beteende skulle smitta barnen. Men nu pratar folk på fullaste allvar om Skam på samma sätt. Samtiden får underkänt av mig.

Så. Med det sagt. Nu börjar vi med allt jag älskar med denna serie. (Har sett hela serien två gånger i rad så detta blir ett långt inlägg)

– Älskar i säsong ett när Chris börjar ragga och totalt stirra ut Isak i trapphuset. Hur de porträtterar henne som den mest självsäkra av alla tjejer.  Övertygad om sin sexappeal. Aldrig nämner de något om hennes vikt eller kropp eller att hon håller på och bantar eller så. Tvärtom berättar hon med glädje hur mycket hon äter – och klär av alla killar med blicken.

-När Noora läxar upp William på skolgården såklart. Det är väl favoritscenen för de flesta. Men jag älskar att den är en parafras på Jane Austens Stolthet och Fördom. Elisabeth som med rätta skäller ut Mr Darcy – och han som plötsligt får upp ögonen för henne och blir kär. Och sedan får kämpa ihjäl sig för att övertyga henne om att han inte är lika hemsk som hon har anledning att tro. Och precis som i Stolthet och Fördom finns den ond broder med och intrigerar och förstör. Fast här heter han Nikolai istället för Mr Wickham.

-Detta är den finaste scenen jag sett någonsin: I säsong tre när Isak bjuder Jonas på kebab och berättar för honom om att han är kär i en kille. Och reaktionen som han får. Jag börjar seriöst gråta varenda gång jag ser denna scen (har spolat tillbaka tio gånger).

– Gillar också hur ledsen och irriterad Isak är när Jonas kompis Elias dyker upp i stugan och förstör stämningen i säsong ett. Man minns ju hur det var när ens bästis fick en coolare kompis och blev helt personlighetsförändrad. (Här finns ju även aspekten av olycklig kärlek – men det vet man ju inte första gången man ser serien)

-När Chris ska ringa till pilsmannen och hon säger att Vilde och Noora kan flasha tuttarna. Deras skratt och gemenskap. Tänker på mitt kompisgäng i gymnasiet.

-Tycker mycket om scenerna när de ska till skolsköterskan. På grund av att det var ju så här. Vi tjejer gick i klungor till skolsköterskan för att beklaga oss. Det finns något så systerligt i det.

– Mina favoritkaraktärer är Eva och Sana. För att Eva genomgår en sådan utveckling genom serien. Och för att hon är så passionerad och skör men ändå stark. För att hon slutligen väljer sig själv framför Jonas. Sana är coolast av alla för att hon ser saker för vad de är och säger det man inte får säga. Hoppas nästa säsong handlar om henne.

– Av killarna älskar jag Jonas mest. Han ser lite ut som alla killar jag fallit för genom tiderna. Vilt hår. Stora mandelformade ögon. Lite speciell näsa. Något litet sydländskt över sig, oklart vad. Så himla fin. Ja i första säsongen är han ju hånfull mot Eva och driver med henne. Men hans utveckling till säsong tre. Jag säger bara ååååh! Isak är en stark tvåa.

-Avgudar avsnittet ute i stugan. Känns som ett grepp lånat från amerikanska high school-serier. Mitt så kallade liv, Dawsons Creek och Beverly Hills har alla haft minst ett sådant där lite spooky halloweenavsnitt. Fint avbrott i serien.

-Hela den här serien får mig för övrigt att tänka mycket på Mitt så kallade liv som var min älsklingsserie när jag gick i högstadiet. Den var för mig vad jag gissar att Skam är för många tonåringar idag. Hett tips till alla som inte sett den!

– Scenen när Noora sover över i Williams lägenhet första gången och de börjar bråka om vilken sida av sängen som är vems. Alltså kemin. Går inte att tänka sig att de inte skulle vara förälskade på riktigt. Även roligt när hon spelar gitarr för honom och retas.

– När Isak och Even smsar i kyrkan. Magi och romantik värdig vilken Hollywoodfilm som helst.

– Vilde är en så himla klockren karaktär. Känner inte alla en Vilde? Och stör ihjäl sig på henne. Trots att hon vill så väl. Det är fint hur man låter hennes och Sanas personligheter mötas och visa på fördomarna som finns.

– En av de roligaste scenerna är avsnitt två i säsong två. När tjejerna står på skolgården och diskuterar hur Jonas fått en tjej att komma under helgens fest. Och när han sedan kommer fram till dem. Musiken till får fem stjärnor av fem möjliga.

-Det är förresten brilliant musik rakt igenom serien.

-Tycker om att de inte är så perfekt stylade. Deras stil känns trovärdig. Sminket är liksom lite ojämnt och kladdigt. Tonårsfinnar i pannan och ofixade frisyrer.

-Som svensk tror jag att kärleken till Skam förstärks av att man inte känner igen några skådespelare. Alltså vi har bra skådisar i Sverige – men illusionen förstörs av att man redan sett Alexandra Rapaport eller Gustav Skarsgård i hundra olika roller. Här känner man inte igen någon och därför känns det som att de är sina karaktärer. Dessutom förstår man norska. Men inte tillräckligt bra för att störas av eventuellt skorrande, falskt skådespeleri som när man kollar på Bron eller Jordskott exempelvis.

– Det är också uppfriskande med en serie som utspelar sig i ett land som är nästan precis som Sverige fast ändå annorlunda. Precis lagom annorlunda för att man ska kunna bortförklara eventuella orimliga dramaturgiska vändningar med att ”sådär är normalt att göra i Norge”. Men ändå tillräckligt likt för att man ska känna ”precis sådär är det ju i Sverige!”

Sånt jag stör mig på: 

– Williams hår. ALLTSÅ HALLÅ!? Detta är det fulaste hår jag någonsin har sett. Varför har ingen gjort något åt denna Westlife-frisyr anno 1998? Man kan inte ha en manlig hjälte med sådan frisyr. Jag säger nej.

-Nooras karaktärsutveckling i säsong 3. Efter en sådan intensiv säsong 2 kändes det ovärdigt att liksom bara låta henne bli hängande. Säsong 3 tog udden av säsong 2s storhet. Vad hände egentligen med William och Nooras relation? Jag kräver svar!