r036A0235

En av de sista dagarna på sommarsemestern fotade jag den här bilden. Vi var på en ö i höga kustens skärgård. Och jag hade inte den minsta lust att börja jobba. Inte den minsta höstlängtan eller sug i kroppen efter att ta tag i livet igen. Ville bara stanna i sommaren. Bromsa mig bort från det oundvikliga. Några dagar senare började jag jobba. Och strax kändes allting enkelt och roligt igen. Det brukar ju tack och lov göra det. Jag tycker ju om mitt jobb. Även om jag glömmer bort det när jag är ledig.

Jag ser på året som på en klocka. Där nyårsafton är tolv och januari är klockan ett. Och juni klockan sex. Och det känns så fint att tänka på att även om vi är mitt i vintern. Och våren känns långt borta. Så har vi passerat tolvslaget och är på väg ner mot sex. Jag försöker vara i nuet i mina tankar – men att ha allt det bästa framför mig är en väldigt fin känsla.