Idag reste jag hem från min syster. Alltid så tråkigt att åka ifrån varandra. Även om jag vet att vi är väldigt privilegierade att kunna hälsa på så ofta trots att vi bor 110 mil isär. Hon hälsade på en vecka i julas och sedan en vecka i slutet av januari och nu kom jag och stannade nästan en vecka. På två månader har vi varit ihop i tre veckor och det är ju inte fy skam. Mer än många som bor i samma stad hinner umgås. Plus att vi ringer till varandra en eller två och ibland tre gånger per dag.  Ja, det låter ju helt sjukt nu när jag beskriver det. Men vi har mycket att avhandla helt enkelt.

Är så glad för att ha fått rå om mina systerdöttrar några dagar också. När jag har med mig mina egna barn så blir det ju inte riktigt samma sak som när jag bara får vara moster.

Här är för övrigt min fina syster under förra veckans plåtning.

Tycker så mycket om den här bilden Krickelin knäppte av mig i en paus för lunch.