Höstplanterat och klart

Åh vad det är härligt att jag fått min farstubro som jag kan fylla med vackra höstplanteringar. Vackra höstplanteringar på farstubro har varit en målbild i NIO år! Herre vad det tog tid.

Har blandat ljung och mossa och lite olika sorters kål.

För att knyta ihop arrangemangen har jag enbart använt mig av zinkkrukor.

Jag har kämpat på med att få sommararrangemangen att överleva men nu har frosten tagit alltihop så nu har jag gått all in på höstblomster och det känns så roligt (och fräscht – tillslut känns den gamla grönskan nästan kväljande).

I eftermiddag åker jag till Sundsvall för att föreläsa med Annakarin. Vi är så otroligt uppbokade med föreläsningar den här hösten och vintern vilket känns jättekul.

Speciellt när vi kan köra bil och får sitta och surra ostört i flera timmar utan att någon hör våra storartade planer!

Frossa  i höstblommor!

Rosen som tål kyla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

22 kommentarer på “Höstplanterat och klart”

  1. Du har det så hemtrevligt, både på utsidan och insidan, det känns välkomnande och rofyllt! Hösten är sagolikt vacker!

  2. Jeg har spurt deg før: har du hull/hål i zinkbaljene? Til drenering? Hos meg virker ikke plantene trives i de baljene…

  3. Hej, Anders heter jag, bor i Uppsala. Har nu hittat din blogg under sökandet efter bra feministiska bloggar. Din nämns. Har läst en del, och det här inlägget är lite symtomatiskt, då man läser din “om” sida. Myspys, entrepenörsskap och ett på ytan behagligt liv. Sedan kan det ju under ytan vara väldigt annorlunda, jag går på vad jag läst i ett antal av dina senaste inlägg.
    Vet inte riktigt om du vill identifiera dig som feminist, men om så är, kan man vara feminist utan att samtidigt se klassperspektiv?
    Om folk av olika kön skall ha samma rättigheter, skall inte folk av olika klass ha det? Sedan kan man ta upp nationalitet, ras osv, men kön och klass är något som binder oss alla här i landet. Vissa kanske skulle påstå att vi inte har några klasser, men jo det har vi! Som arbetarklassbarn som arbetat mig upp till akademiker ser jag den våldsamma skillnaden mellan ett barn från en akademiker- eller överklassfamilj visavis till och med folk som vuxit upp i villa men som är folkhemsprodukter.
    Den fråga de högre klassernas barn marineras i är “vad vill du göra med ditt liv” medan arbetarnas och de lägre tjänstemännens barn marineras i “vad skall du få för jobb”. Sedan finns människorna som växer upp med frågan “kan du överhuvudtaget få ett jobb, kan du överhuvud taget skapa dig ett anständigt liv”.
    Jag är lite sån, då jag ser ordet “entrepenör” att jag gärna vill se någon som lite hårdraget är ytterst intelligent, stenhårt arbetande mot tuffa mål för att öka medellivslängen på jorden, men jag ser väldigt många av övre klassernas barn som startar nåt halvflummigt och med den hybris de växt upp i lyckas, i och med de kontakter deras språk och umgänge ger. Medan lägre klassernas barn jobbar stenhårt och bra för att skapa sig en dräglig tillvaro och får tredjedelen bekvämlighet för tre gånger så mycket nytta gjord.
    Kort fråga, vilken fråga växte du upp i? Är du värd en sån där förstukvist?
    Ursäkta ett första något provokativt inlägg i kommentarsfält på din blogg, men jag måste kolla om din blogg är läsvärd. Och håll med om att min fråga är berättigad!

    Detta sagt, jag gillar verkligen din stil, fantastiskt vackra höstfärger i de fina zinkkrukorna. Klart inspirerad!

    MVH / Anders

    1. Jag skulle säga att jag är ett typiskt medelklassbarn. Mamma var sjuksköterska och pappa musiklärare. Uppmuntrad till att utbilda mig men gärna inom något kreativt om jag hade lust för det. Inga pengar bakåt i släkten – morfar var murare och min farfar körde buss. Jag kommer från en starkt socialistisk släkt där tanken på att driva företag och bli entreprenör var otänkbar.

      Huset köpte jag och min man som 21 åring för 200 000 kronor. Det var vad vi hade råd med och något lyxigare ville jag inte ha. Eftersom min mamma precis dött och jag var sjukskriven tänkte jag att jag kanske aldrig skulle kunna jobba heltid och i sådana fall ville jag ha ett hus jag hade råd att bo i även om jag inte skulle kunna eller vilja jobba heltid.

      Som entreprenör driver jag och min man ett flertal företag. Däribland Marstorps mat som är ett småskaligt jordbruk som odlar enl ekologiska principer. Vi säljer matkassar på prenumeration till stadsbor. Klart värdsförbättrande. Och jo. Jag kallar mig feminist. Och jag tror att det är ett måste att se på samhället ur många perspektiv – varav klass är ett viktigt sådant.

      Har jag förtjänat min farstubro? Hur avgör man det?

      1. Jodå, du har nog förtjänat farstubron 🙂

        Ditt svar fick mig att läsa lite mer och jag kommer nog komma tillbaka. Hör att du inte hade några Lidingö-i:n i en video där du lagade fisk (men hon som du var hemma hos hade).

        Hur man avgör det? Säg så här – De flesta som går i skolan tycker ändå att rättvisa betyg skall sättas. Och inte minst feminister tycker att lika arbete skall ge lika lön. Alltså har de en känsla för vad ett gott arbete är. Det finns en moral av prestation av arbete, som jag kan tro är inherent i oss alla. Alla visste vem som var bäst i klassen och respekterade den för det, och det finns någon i den grupp man jobbar med som gör mest nytta. Och det kan vara en person med vilken hudfärg, bakgrund och kön som helst. Vi är alla människor men vi gör olika bra ifrån oss. Många har en orättvist bra eller dålig start, men med Rosling är det på väg bort. Jag tror stenhårt på ren meritokrati, ett fair race. Känner många som tjänar bättre än mig därför att de är både mer arbetsamma och intelligenta. Har inga problem med det. Men genvägar gillar jag inte.

  4. Så himla fint och välkomnade att mötas av 🙂
    Å så har du en av era underbara klänningar på dig!
    Fick den med fåglarna på förra veckan och den är sååå fin.
    Lycka till på föreläsningen 🙂

  5. Alltså, fin farstubro men jag ÄLSKAR din nya frisyr! Hur fixar du den? Alltså, håller du på och fönar och donar, och vad har du i för produkt?

    1. Vill också veta! Skulle du säga att det är en “lätt” frisyr att sköta eller behövs det långa stunder med diverse värmeverktyg för att få den där busiga men stiliga looken?

  6. Fin veranda och fin klänning! Köpte den här modellen häromveckan och den är superfin och skön att bära!

  7. Jag tycker att du skriver how-to’s så himla bra, och skulle så gärna se ett inlägg om hur en blir bra på att prata inför folk/föreläsa. Har just fått ett jobb som innefattar sådant, är bra på att uttrycka mig i skrift men kass på att prata. Blir nervös och låter som en idiot fastän jag kan ämnet (hyfsat pga ny i yrket) jag pratar om.

  8. Och där slog avundsjukan till igen! ?
    Min dröm att flytta ut på landet, till grönt & tyst, med fler katter, hund (höns?) växer sig starkare & starkare. Snart kan jag inte sluta lyssna på den lilla längtande rösten. Men jag tror det är “fel” omständigheter just nu. (student, lever själv, inte fett ekonomiskt. Ännu).

    Jag minns hur du skrev om hur ni resonerade när ni köpte ert hus. Men hur gick det liksom till att gå från stad till land? Hur gick tankarna? Praktiskt, ekonomiskt osv? När bara måste man till sist agera på drömmen och när kan man skaffa undan den lite till? Förstår du min fråga? När “vet” man att tiden är inne för just den förändringen? Hur gör du? Jag vet ju att du skrivit om detta tidigare, men jag skulle bli glad av att få läsa igen!

    Tack för att du är så bjussig och delar med dig underbara. Önskar dig en fin dag <3

  9. Hej!
    Finns det samlat någonstans var och när ni har era föreläsningar? Skulle så gärna vilja lyssna!

    Kram Erika

  10. Hei, Clara, du har en magisk blogg og jeg vil bare hjelpe deg med å rette på en liten ting. Det er ikke mose, men lav du har sammen med blomstene dine. Lav er ikke en plante, men en kombinasjon av en sopp og en bakterie (veldig kult!). Hilsen biologen

    Det er en detalj, men du jobber mye med styling og sånt, så jeg tenkte du kanskje ville like å vite det 🙂