Orimliga funderingar

Jag hade många orimliga funderingar som barn. Till exempel grubblade jag på om…

Det är jobbigast att göra en bok eller göra en film? Det är klart att det är mycket jobb med att göra en film – man måste ju liksom ha kamera, skådespelare och en plats att filma på. Men för att göra en hel bok måste man ju skriva ner jättemånga ord?! Varenda ord i hela boken måste ju skrivas ner.  Så det är nog jobbigare.

Hur kan Markus fylla år den 20 april på min födelsedag – när han är tre år äldre än mig?! Han måste ha missförstått alltihop.

Hur gör de när teveserier går i repris på nätterna? Måste Rederiets skådisar vara uppe på nätterna och spela teater då? Och hur ordnar de dagsljus mitt i natten?`Och en serie som visas i repris flera år efter att den visades första gången – hur gör de för att det inte ska synas att skådespelarna har åldrats? Och blir de inte trötta på att behöva komma tillbaka och spela upp samma avsnitt vare gång det ska visas en repris?

Det svåraste att tillverka i hela världen måste ju vara puzzel? Tänk att sitta och såga ut alla dessa bitar och sedan försöka få dem att passa ihop med varandra!

Och så var jag säker på jag att min fasters man också var min farbror. Och att min faster Inger alltså hade gift sig med sin egen bror Ulf. Och jag tyckte att det verkade jättepraktiskt att vara gift med sin bror!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

39 kommentarer på “Orimliga funderingar”

  1. Sjukt rolig läsning!
    Kom på massa sånna här saker jag funderade på som barn. Underbar logik!
    Tror det är jättebra att som förälder komma ihåg sånt här och tänka på det när barna missförstår eller blir väldigt upprörda över någon orimlighet. Vilket problem det kan vara för dem! Som min son som fick ett break down över att mitokondrierna drivs med socker men tänderna får hål av socker?! Hur ska man göra då???

  2. Hahah så mycket roligt! Känner igen det där med funderingarna på tv-serier. När Titanic släpptes så sa min kompis att den var JÄTTEdyr att spela in eftersom man var tvungen att ta ett nytt skepp för varje filmkopia man spelade in (det sjönk ju och gick sönder liksom). Och Titanic hade ju sålts i tuuuuusentals exemplar… Haha

  3. Hahaha, jag funderade också över det där med repriserna! Var så otroligt konfunderad över detta! Skönt att veta att någon mer tänker lika knäppt 🙄😅

  4. Min far har tre bröder, min mor tre systrar. Jag fattade inte varför de inte hade gift sig med varandra ALLIHOP så hade det inte varit så många personer att hålla rätt på.

    1. Emma, jag har faktiskt en vän vars mammas och pappas släkt var samma av detta skäl! Men då var det “bara” fyra personer inblandade!

  5. När jag var liten kunde bilden på tv:n ”frysas” i slutet när vinjetten började rulla. Jag undrade alltid om det var jobbigt för personerna att stå orörliga så länge. 😂😂😂

    1. Haha som på Skilda världar, tänkte att de måste hålla andan jättelänge för att bli sådär blåa!

  6. Jag funderade på hur man gjorde om någon först skulle visas som barn i en film och sedan som vuxen (tidshopp/tillbakablickar), om man då var tvungen att vänta på att skådespelaren växte upp. Alltså först filma när den var barn och sedan när den var vuxen ca 20 år senare… Ja, mystiskt!

    1. Det tänkte jag också på mycket! Förstod till slut hur det låg till när jag såg Tjejligan och visste att Madonna inte blivit 80 än.

  7. Lite på samma tema – jag har många gånger i vuxen ålder reagerat på att jag nästan följt en regel från barndomen. I bibblan får man bara låna tre böcker åt gången! (Förskolan, minns ännu då det gick upp för mig att jag får låna så mycket jag vill). Endast en minibit tejp ska räcka! (Snål fröken i nån av de lägre klasserna, to this day tar jag minibitar) osv

  8. Haha! Jag tänkte att Astrid Lindgren sätt ihopkurad inne i kassettbandet och läste sagorna som spelades på bandspelaren. Fint hur barn resonerar, ska försöka tänka på det med mon treåring som pratar och pratar ❤

    1. Jag tänkte i samma bana, fast med radion! När jag sa “alltså mamma, har Antique inget annat att göra än att vara på radion och sjunga hela tiden, hur kan de turnera?” fick hon förklara att det inte riktigt var så det gick till.

  9. Haha apropå det med släktrelationer kommer jag ihåg att jag verkligen inte kunde förstå hur min mormor kunde vara farmor för mina kusiner. Gick verkligen inte ihop hur mycket jag än klurade!

    1. Min pappa, som blev morfar i november och kommer bli farfar nu i januari, funderar mycket på det där. Han är inne på att kalla sig bestefar istället. Så det slipper bli förvirrande för barnbarnen.

      Själv hade jag inte problemet eftersom min mamma har en syster och min pappa har en bror, så min farmor blev aldrig mormor till någon och tvärtom 😛

  10. Åh, jag känner igen mig så i film/bok-resonemanget, fast i mitt fall funderade jag _mycket_ på om jag ville vara tjej eller kille. Var till och med ganska stressad över det, det var som pest eller kolera. Argumenten?
    Tjej: måste föda barn, verkar göra väldigt ont (baserat på skriken vid födslar på tv)
    Kille: måste göra lumpen, verkar vara fruktansvärt (sannolikt baserat på krigsfilmer)

    Jag kom aldrig fram till vad som var bäst, efter ett tag föll polletten ner att jag var tjej och kunde skippa både barn och lumpen. Puh.

    1. Hade EXAKT samma argument. Fast jag visste att jag var tjej, men ville ändå försäkra mig om vilket alternativ som var bäst/värst och kom fram till att de tog ut varann. 😀

  11. Men vilka fina funderingar! Önskar att jag kom ihåg saker som jag funderade på som barn. Men jag vet att jag funderade mycket på det där med morbror och faster osv. Förstod inte riktigt hur vi var släkt.

    Jag skrev ner mycket av min sons ord och funderingar när han var liten. Det är otroligt roligt att läsa nu. Tex att på våren smälter snöbjörnar (isbjörnar) och blir vanliga björnar. Älskar barns tankar!

  12. 🙂 Oj, så många tankar du kommer ihåg! Jag minns bara nån få sådan.

    Jag tyckte att det kändes lite läskigt att jag skulle behöva gifta mig med någon person som jag inte kände (än), så jag tänkte att jag skulle gifta mig med mamma istället. Det kändes tryggast. Men så kom jag på att det ju inte skulle gå (eftersom man inte kunde gifta sig med någon av samma kön). Nåväl, tänkte jag vidare, då får jag väl gifta mig med pappa då…

    Min mamma har berättat att jag, när jag var litet barn (eller möjligtvis någon av mina syskon), vid något tillfälle fick vetskap om att min morfar var min mammas pappa. “Är morfar din pappa?!” utbrast jag förvånad. … Vad gör du då här?” Jag tyckte väl att det var konstigt att mamma i så fall inte bodde hos sin pappa, precis som jag bodde hos mina föräldrar.

  13. En sak jag minns att jag funderade mycket på hur pappa kunde vara lillebror och mamma storasyster, eftersom pappa är ett år äldre än mamma. Alla småbröder borde ju vara yngre än alla storasystrar.

  14. När jag var liten var jag rädd för skelett eftersom de var så otäcka. När någon berättade för mig att jag själv hade ett skelett inuti kroppen vågade jag inte sova utan att ha lampan tänd😂.

    Minns också att jag senare trodde att kroppen bestod av hud, ben, musker och så kött såklart🙈.

  15. Härliga funderingar. Själv funderade jag över vem som skulle ta hand om mig om något hände mina föräldrar, hur man tog sig ut ur ett brinnande hus eller hur man hittade “den rätte”. Lite mer katastroftankar, alltså. 😉

  16. Rolig läsning 🙂 när jag var liten trodde jag att bara män kunde ha körkort fram till 9 årsåldern (född -76) hade jag endast sett (?) män köra bil och ingen av kvinnorna i min närhet hade körkort, höll på att ramla baklänges när min kompis mamma kom o hämtade oss en gång: Kan mammor köra bil! Min kompis trodde jag skämtade 🙄.

  17. Haha jag fick inte heller ihop det med födelsedagarna! Kunde inte förstå hur min mamma kunde vara äldre än min pappa trots att han fyllde år i juni och hon i juli…

  18. En sak jag var övertygad om var att svenska var världens grundspråk! Ungefär som kärnhuset och fruktköttet i ett äpple… och alla andra språk var liksom skal utanpå, men byggde i verkligheten på svenskan 😉

  19. Haha åh vad gulligt med repriserna!

    Jag var väldigt bestämd när jag var liten att jag skulle gifta mig med min lillebror. När jag var 11 år (det var tydligen vuxet nog) skulle vi gifta oss och flytta hemifrån. Mamma lät mig väl hållas fram till en kompis sa att man inte får gifta sig med sin bror. Jag blev jätteledsen.

  20. Jag funderade mycket på hur hålen i osten blir till. Kanske för att min storebror övertygande berättade om de särskilda ostmaskarna som användes för ändamålet.

    Funderade också över hur jag och mina tre syskon fick plats i mammas mage samtidigt och hur det kom sig att vi kom ut med flera års mellanrum.

  21. Mina föräldrar var (och är) inte gifta, och någongång i 6årsåldern smällde en kompis i mig att man inte kunde ha barn om man inte var gift, vilket jag då grubblade mycket över.

  22. När jag var liten så filmade pappa mig och min lillebror:
    “Vem ska du gifta dig med?” frågar han.
    “Min lillebror!” svarar jag.
    “Men inte kan du gifta dig med din bror!” säger pappa.
    “Joho! Mormor och morfar gjorde ju det!” förklarar jag.

    Samma logik som din farbror och faster 🙂