2006 började jag blogga. Jag hade känt suget ett tag, läst andra bloggar och tänkt att det där kan jag göra minst lika bra. Så jag startade Underbaraclara med undertexten the kristet, fashionistiska, feministiska alternativ du älskar. Ödmjukhet var visst ingenting för mig.
Det första inlägget på bloggen handlade om en basker, det andra hade rubriken En unken armhåla. Det tredje inlägget handlar återigen om samma basker och det fjärde inlägget har ordet rexona i titeln. Det var tydligen fokus på två saker i min tidiga bloggkarriär: huvudbonader och armhålor.
En unken armhåla
Gud vad jag är trött! Kom precis hem efter en betungande arbetsdag (okej inte precis, jobbade bara fem timmar men ändå) man BLIR trött av att jobba i butik och sälja och vara trevlig…speciellt om kunderna inte är trevliga tillbaka. Eller om de envisas med att köpa beiga kläder.
Hör upp alla människor!!! Ytterst få passar i beigt. Det är sant. Jag säger det inte för att djävlas med er som är beigetokiga. Men faktiskt! Välj en annan färg när du ska köpa kläder. Om du har min hudfärg (grisskär) gör du bäst i att undvika aprikost, aprikosrosa, beige, ljusbrunt eller aprikostgult. Ta det som ett vänligt råd från en person som ser människor prova beiga kläder varje dag.
Någon hade klottrat på en vägskylt idag. Det stod ”överskatta inte betydelsen av skönhetsvård” Kan tänkas att många nojjiga människor behövde läsa det. Men lika många behöver läsa ”underskatta inte betydelsen av skönhetsvård” vill jag bara meddela. Jag har blivit placerad bredvid alltför många unkna armhålor när jag sitter på bussen, som borde lära sig uppskatta betydelsen av hygien och skönhetsvård, helt enkelt som en trevlig gest mot sina medmänniskor.
fred ut!
Bara i september det året publicerade jag 89 blogginlägg. På den tiden kunde ett inlägg vara mer som en tweet eller en post på stories. Antalet kommentarer jag fick när jag skrev var på sin höjd 2-3 stycken. Men jag bloggade oförtrutet vidare, trots att ingen läste. Ja jag blev faktiskt besatt av att blogga. Snart var jag uppe på nätterna och skrev.
Jag var usel på att fota och inget vidare på att skriva. Men kreativiteten var det sannerligen inget fel på. Jag bodde fortfarande hemma hos mamma och pappa, arbetade i stans coolaste klädbutik och fashion var vad jag levde för.
Låt mig nu bjuda på några mikroskopiska outfits. För på den tiden fick man läsa med förstoringsglas.
Det är härligt att se att jag vågade posa och leka så mycket. Att jag kände mig fri och hade kul med kroppen redan från start. Jag hann dock bara blogga i tre månader under 2006 och av dem var jag sex veckor i Indien. Dumt nog valde jag att dokumentera det på resedagboken.se istället för min egen blogg. Minns att jag skrev massor av roliga saker, men ingenting finns bevarat eftersom sajten lades ner. Där ser man faran med att lita på andras plattformar. Tyvärr har jag gått i den fällan fler gånger sedan dess.
Vad skrev jag då om på bloggen förutom mode? Jo, jag tipsade bland annat om att läsa Victoria Bennedictssons Fru Marianne. Och jag gjorde det med orden Jag tänker inte dra någon handling för er. Stäng av TVn, läs den och bli bildad. Hahaha! Roligt att jag alltid varit så mästrande.
Jag jämförde två omslag av Marie Claire, från olika epoker. Men några längre analyser bjöd jag inte på så det blev inte vidare intressant. Jag läste Jane Fondas självbiografi och tyckte att hon borde ge lite fler kloka råd till Lindsay Lohan. Jag röt ifrån över Kristallengalan och att det bara var en massa män som var nominerade. Sedan pysslade jag litegrann. Piffade ett diadem och tillverkade doftpåsar. Konstaterade att jag knappast var någon Ernst.
Nej, det var det ingen som trodde heller.
Jag bjöd på en kavalkad med mina bästa clips och skrev om att modebloggarna var trista som fokuserade på konsumtion framför kreativitet.
Och så spelade jag in ett program som sändes i P3. Hade faktiskt HELT glömt bort att detta hänt, men nu kommer minnena tillbaka. På den tiden fanns ett program som gick ut på att unga människor fick hem en inspelningsutrustning och gjorde ett avsnitt om sitt liv. Minns att jag hörde det på bussen hem från mormor och tänkte än en gång att det där kan jag göra minst lika bra. Så jag skrev till redaktionen och berättade varför just jag skulle få uppdraget.
Det blev ett program om att ha en sjuk mamma. Tror jag, men minns inte säkert för jag lyssnade aldrig. Det var liksom inte det som var grejen. Jag ville bara få vara kreativ.
Att läsa mitt arkiv från 2006 gör mig både generad, glad och stolt över tjugoåriga, hejdlösa Clara. Inget filter, inga rädslor, ingen oro över att bli missförstådd eller trampa någon på tårna. Stor tilltro till min egen förmåga (trots att den var bristande) och ett starkt driv att ta för mig av livet. En känsla jag unnar alla unga kvinnor.
Är det någon som läst bloggen så länge att de minns något av det här?
Läs mer på temat:
54 svar
Det där med beige! När jag var barn hade alla tanter beige ulster. Ett av mina barndomsminnen är att jag helt plötsligt var ute och gick med en beige ulster som inte var min mamma. Inte roligt alls!
Senare, när jag var lite äldre, jobbade den tidens damtidningsskribenter med att få Sveriges kvinnor att ta av sig de beiga kapporna.
Idag undrar jag varför så många går omkring i T-fordsfärgade, det vill säga svarta kappor och jackor. Hur smart är det i trafiken på vintern!? Borde inte vinterkappan få synas i mörkret?
Jag minns att jag hittade till din blogg via någon liten notis i tidningen ”Ung tro”. Det kan ha varit kring 2007 kanske?
Hej Clara! Jag har läst din blogg sedan 2010. Då tipsade en av mina första kollegor (på mitt första jobb) mig om din blogg för det fanns så många bra recept i den. Och det är ju sant! Men det har genom åren givit mig så mycket mer än recept. Sedan jag själv blev mamma (2016) är det texter om föräldraskap som tilltalar mig mest. Jag tycker du har en son sund syn på mammarollen och jag försöker anamma den så som du. Du är en inspirationskälla! Tack för allt du publicerat till oss följare 🥰
Jag minns att det hippaste sättet att skriva på internet var att ramdon blanda in lite engelska i meningarna, typ ”the kristet”. 😅
Tycker det finns något uppfriskande med texten ändå, påminner mig lite om Lotta-böckernas kavathet!
Jag hittade bloggen någon gång kring 2007, skulle jag tro, det var då jag upptäckte bloggar och började läsa en handfull. Sedan dess har jag följt med, mer eller mindre frekvent. En blogg eller bloggare man följt länge blir ju på sätt och vis som en gammal bekant – även om man (som jag) i perioder läst mindre och kanske haft pauser tittar man förbi ibland för att se hur allt är och går.
”Inget filter, inga rädslor, ingen oro över att bli missförstådd eller trampa någon på tårna.” Det är intressant att höra din reflektion över dig själv. Det finns något starkt och fint i den unga hjärnan och att se på oss själva utifrån borde vi alla göra då och då för att leda oss själva framåt. Tror vi behöver bjuda in känslan av att vara tjugo och inte så förnuftiga då och då. Själv var jag betydligt räddare då jag var tjugo än idag då jag är 55. Men knasiga beslut fattade jag både då och nu, hehe.
Jag började läsa nån gång 2008 tror jag eller möjligen sent 2007. Och har läst allt sedan dess. Det är en del av mitt liv och min vardag och har fyllt min vardag med lugn när jag behövt det, mod när jag behövt det och skratt når jag behövt det! Är inte den som är flitigast på att kommentera men finns här och läser allt ändå🥰 tack Clara!
Så gulligt o charmigt o rörande på nåt vis! Och underbart med din skaparglädje och -iver. Jag har följt dig från den tidiga början nån gång men minns inte exakt när. Minns bara att jag råkade hitta din blogg o blev glad för att det fanns någon som tänkte ungefär som jag…😃🤗
Jag minns din slogan ”the kristet, fashionistiska, feministiska alternativ du älskar”
Det stämde då och det stämmer idag.
Du är sannerligen underbar ❤️
Jag började läsa 2008 på sommaren när jag var ensam på mitt jobb med lite för lite att göra. Hade två små barn hemma och var själv 36 år. Gillade bloggen så mycket, hittade samtidigt Sandra Beijer och Silverfisken (Jonas Peterson).
Jag har samma jobb fortfarande och nu är jag senior där med tio år till pension.
Har redan tackat dig då och då men verkligen igen, tack för så många roliga läsår!
Jag började läsa bloggen regelbundet under covid (innan dess var det mer sporadiskt). Då var det oerhört trösterikt med allt du donade på med däruppe 😌
Vet att jag flitigt läste Lady Dahmer under början/mitten av 10-talet och att hon nämnt dig i och med att du öppet visade hur mkt du gått ner i vikt..? Obs, kan va många fussy details som jag minns fel men då var iaf första gången jag surfade in på på din blogg!
Åh, alltså jag tror att jag kom in till din blogg via ditt omslag på tidningen IKON?
Minns att min vän som redan följde tyckte jag var väldigt sen på bollen..
Började läsa 2007, men blev regelbunden följare 2011 när jag var gravid med mitt äldsta barn och du gjorde Mama-omslag. Blev ju mamma så ung och utan relation till något annat föräldraskap omkring mig så gick och köpte tidningen när jag såg dig på den för att ”det handlar om mammor och den här personen känner jag till”. Inte vet jag om jag lärde mig mycket om föräldraskapet från Mama men minns det som en fin artikel! Och sen följde jag dig sedan dess, även om Bertil var ”sååå mycket äldre” än mitt barn att vi inte var i samma fas, tänkte jag då (hon är född i december samma år som han…)
Älskade och älskar bloggar, formatet av att följa samma person över tid och genom liv snarare än det upphackade som styr många algoritmer idag!
Helt fantastiskt! Och ju, du var visst bra på att skriva! On point och rolig!
😘
Min yngsta dotter är lika gammal som din blogg, om det var 2006 du startade. Då tror jag också att jag upptäckte dig, utan vare sig mobiltelefoner med smarta funktioner eller nånting men man satt en stund vid datorn då och då och när min dotter sov jobbade jag eftersom jag var frilansjournalist. Jag tror att jag fastnade för the kristet.. eftersom jag är kristen och för din frejdiga ton och ditt kaxiga sätt framför kameran. Jag kan bli vemodig nu när jag ser dina gamla bilder, avlånga och lite disiga, för det är så jag minns dem och att det var kul att tittade på mode och stilar och att du var inklämd i garderoben. Jag var ju en 41 årig förstagångsmamma så jag var väl lite förbi den mest expressionistiska tiden i livet men det var kul att se dig. Nu kan jag tycka att bilder och kameror och teknik är så otroligt förfinat att det nästan ska tala om för oss vad vi ska känna innan vi har läst inlägget. Jag gillar det här vardagsrum / flickrumskänslan och skulle nästan tycka att den borde komma tillbaka. Kan vi inte backa till enkelheten och kreativiteten istället för ständiga korta skärpedjup och ”stämning”..?:) men det ska sägas att jag njuter väldigt mycket av dina bilder nu förstås.
Överhuvudtaget kan jag känna bloggar med bakning och cupcakes, lite livsstil, lite kristet var något som bara konsumerades vid själva datorn. Jag kan sakna det. Vad gjorde jag av tiden då jag inte bara omkring på alla influensers i fickan? Förmodligen levde jag och var tillsammans med min familj…
Ja det var några tankar från mig, tack för tillbakablickar för att du bjudit så generöst på både ditt liv, din kreativitet, sorg (jag förlorade min pappa i cancer när jag var 18, mycket igenkänning) och dina relationer och barn.
Tack Clara, säger en mamma som firar sin tjugoåriiga och numer militärtjänstgörande dotterom 20 dagar!
Jag började läsa 2008, en helt annan tid. Hade också själv en blogg där ett tag, en personlig och söt liten matblogg med vegetarisk mat. Du kommenterade så fint på den!
P.S. Radioprogrammet hette Stop! Personlig och producerades av bland andra min kompis pappa. Jag och min dåvarande partner var också med i ett avsnitt där vi berättade om hur det kändes att flytta ihop för första gången. Han ville ha med låten ”Slicka mig ren” av Tant Strul :))) Vilka minnen!
Ja! Så hette det! Vad roligt. Det hade man gärna lyssnat på igen 🙂
Te leo desde España, gracias al traductor, creo que desde que empezaste (o casi). ¡¡Me encanta tu blog, a por otros 20 años!!
¡Guau! Eso es fantástico. Me hace sentir muy feliz y honrado. Te mando un fuerte abrazo.
Läst sen våren 2008.
Lyssnade på dig live när du (och Erika?) var på stadsbiblioteket i Lund, samma höst tror jag. Minns bland annat att du sa till alla som var sugna på att blogga: var generösa, länka till andra bra bloggar.
Själv återkommer jag då och då till inlägget om att våra barn inte är komna till världen för att vara livets medelpunkt. Men det är ändå något av det bästa jag vet att hänga med mina vuxenbarn. (Är gammal nog att vara din mamma)
https://underbaraclaras.se/2011/07/16/vi-som-skyldiga-aro/
Allt gott!
Åh! Det måste ha varit senare. Erica och jag föreläste bara precis när vi släppt vår bok om utmattning. Kanske var det mig och Annakarin du lyssnade på?
Så fint att höra att du läst så länge. Kram till pinglan
Fina Clara! Jag har hängt med sen hösten 2007 så nästan från start ändå. Hisnande! Tack för allt!
Åh Fatima! Tack själv för allt!
Jag är trogen läsare sen 2011 då jag fick mitt tredje barn och läste bloggar medan jag ammade och har nog läst allt sen det året tror jag. Det är så tacksamt att du finns som en positiv kraft när så mycket på internet inte är det och jag gillar din utveckling och att du får betalt via prenumerationen! Bra där!
Tack för peppen Kajsa och kul att jag fått vara din följeslagare så många år 🙂
Så kul med en tillbakatitt! Jag började nog läsa nåt av de första åren men har gått tillbaka i arkivet och läst allt tror jag, så det här känns bekant ☺️ otrolig kvalitetsutveckling på 20 år! Tack för bästa bloggen!
Tack själv för att du hänger i och läser
Satan i gatan vad jag svettas i klimakteriet. Äggstockarna är ju väck. Se upp så ni inte förstör hudbarriären. Haft för stark rollon i armhålan o ja det känns. Nu tvättar med olja och mild rollon från apoteket. Hjälper inte lika bra men vad gör man. Ha det fint.
<3
Bilden med kiltkjol o nästa med tweed kjol, skor som påminner om de du brukar ha även i dagsläge.😊
Ja faktiskt =) mycket är sig likt men bara stylat på ett lite annat vis
Jag började läsa 2007 tror jag. Tyckte du var ung och alternativ. En kontrast mot övrigt jag läste och själv skrev då.
Så kul att jag kunde vara alternativ och en kontrast 🙂
Blev tipsad 2010 om din blogg, läste religiöst i två år ungefär tills barnen kom – är inte alls familjeriktad och tittade bara in sporadiskt efter det.
Men återkom nu för något år sedan. Gillar din feist, att du går din egen väg 100%, att du kan säga ifrån, att du fortfarande leker fram outfits och dylikt.
Så kul! Tack för det. Feist är bra!
Jag började läsa hösten 2008 <3
Fantastiskt 🙂 Arton år som läsare. Är imponerad!
Testa Waybackmachine om du minns din url på resedagboken.
Smart! Ska se om jag kan komma ihåg
Hehe, förstår ju att du stack ut med den undertexten😁Och nej, hade turen att hitta dig för några år sedan. Men ingen som läser har nog missat hur mycket du älskar att blogga😍
Och bilderna, nostalgi och säkert massor av minnen. Jag som också bloggar tycker att en av de största fördelarna är att många stunder, som förmodligen annars halkat ur minnet, finns bevarade, och man får generellt lättare att hålla isär olika perioder och år.
Jag gör även fortfarande fysiska album med fysiska bilder, och skriver till dem, och det är SÅ värdefullt! Vi har ju, som jag berättat om hos mig, haft några riktigt tunga år i familjen, och det färgar mig och mina minnen så mycket. Även lätt att känna sig som en misslyckad mamma när barnen inte mår bra…💔
Men när jag tittar i albumen från när de var små fylls jag av lycka och även stolthet över mig själv. Herregud, vad mycket vi gjorde tillsammans och så mycket bra livet bjöd på. Vill tipsa er alla, du gör det alldeles säkert redan Clara, att framkalla/ta vara på bilder, och skriva några rader om dem. Ger så mycket🙏
Kram
Så klokt! Älskar också dessa fotoböcker. Önskar bara att jag hade disciplinen att göra fler 🙂
Det första inlägget jag läste var det med turbanen som Hanna Fridén tipsade om i sin blogg! Känns som ”här om året” ungefär, men måste ha varit… ja men kanske 2007 eller?
Wow nu minns jag! Det var exakt så jag upptäckte din blogg också!
Åh! Jag saknar din blogg Annika.
Haha! Ja! Kände mig helt ”utvald av Gud” när hon länkade till mig och jag plötsligt fick trafik. Saknar både din och hennes blogg <3
Jag har följt från första inlägget med någon paus då och då under senare år. Började läsa sommaren 2007 när jag jobbade natt på ett boende där alla sov och jag var tvungen att hålla mig. Då var det perfekt att läsa ikapp alla inlägg för att hålla sig vaken. Minns tapeten från ditt barnrum (eller ungdomsroman säger man kanske?) och blev så inspirerad!
Haha! SÅ roligt! Tack för att du hängt med och läst så länge. Kul att jag fick hålla dig vaken på sommarjobbet 🙂
Japp, läst sedan start och minns några bilder nu när jag ser dem. Var stolt över den du var. Och det är väl härligt, och hör ungdomen till, att veta och kunna och inte vara ett dugg ödmjuk. Det går ju över sen. På gott och ont.
Så glad att du hängt med så länge 🙂
Ja det är verkligen på gott och på ont. Ibland skulle man behöva lite mer av självförtroendet istället för tvivlet…
Jag började nog läsa dig lite senare men du hade fortfarande din klatschiga rubrik och jobbade i klädbutik. Jag minns när du gifte dig (speciellt bröllopsresan med monopol), bodde i huset i stan med lilla Sixten, flyttade (och hade med dig tre sminkbord i flytten, vilket var helt fantastiskt). Jag minns hur du tidigt fotade och fixade allting helt själv, du berättade nämligen om ett fotoreportage du gjort där du la hundgodis i örat för att Melker skulle pussa dig, samtidigt som du försökte nå avtryckaren på kameran med en köksslev (för självutlösaren tror jag var trasig), kreativ och påhittig som alltid. Finns många fina minnen från din blogg. 😊❤️
Åh! Så fint att höra. Hade själv glömt flera av dessa saker. Men kommer ihåg när du berättade. Puh vad jobbigt det var att fota sig själv innan kameran gick att koppla till mobilen och man faktiskt kunde se på en skärm om man ens prickade av sig rätt eller halva huvudet var utanför bild..
Jag började läsa lite senare, när ni bodde i huset i stan. Men gick tillbaka och läste alla inlägg innan dess! Om du var besatt av att skriva blogginlägg på kvällarna så var jag besatt av att läsa dina blogginlägg på kvällarna…
Hahaha! Fasen vad roligt att höra. Det gör mig glad 🙂 men känner mig plötsligt lite naken. Efter 20 år vet du så mycket om mitt liv men jag vet fortfarande ingenting mer om dig. Tack för att du hängt med och läs så länge i alla fall.