Snålveckan. Jag har ett stort trädgårdsland i ena hörnet av min tomt. En snäll granne körde upp det med traktor när vi flyttade hit. Då hade marken inte odlats på tjugo år, men han försäkrade att det en gång i tiden hade frambringat byns finaste grönsaker. Nu kämpar jag med mitt land från tidig vår till sen höst. Så fort tjälen går ur marken ska jorden bearbetas. Den ska vändas och gödslas och dras i räta rader. Sedan ska frön sås. Morotsfröna är värst. Om jag är för ivrig och jorden är för kall och blöt så ruttnar de bort allesammans. Och hamnar de för tätt i fåran får jag ett väldigt besvär med att gallra längre fram på sommaren. Och blåser det när jag sår flyger morotsfröna iväg och hamnar överallt där de inte ska vara.

Man får inte glömma att vattna de små plantorna. Helst med regnvatten som stått i en tunna och blivit ljummet. Annars kyls jorden ner för mycket. Snart är det dags att rycka ogräsen med roten. Ibland är det svårt att se skillnad på revsmörblommans lömska blad och morotens. Första sommaren sparade jag revsmörblomman och rensade ut alla morötter. Det misstaget gör jag aldrig om. Nu märker jag ut morotsraderna noggrant så att inga förväxlingar kan ske. I mitten av juli – om jag har tur – skördas mina första morötter efter många veckors spänd väntan. Några är korta och tjocka, andra långa och smala. Vissa har två ben och ser ut som ett par byxor med grön blast som överkropp. Ibland snurrar benen ihop sig så att moroten verkar kissnödiga. Några är söta och mjälla, andra hinner jag inte skörda i rätt tid och de bli överväxta och träiga. Men jag äter dem ändå. Jag äter varenda en med andakt för jag minns vilket arbete som ligger bakom.

När hösten kommer och sommarens morötter tagit slut köper jag nya från mataffären. De ser likadana ut allihop. Raka, tjocka, stora. Alla avarter har rensats ut. De smakar helt annorlunda än de som vuxit i hörnet av min tomt. De har en svag ton av pappkartong och när de legat i kylen för länge och skrumpnat i toppen så slänger jag dem på komposten utan en sekunds eftertanke. Morötter är så billiga att köpa nya.

Precis som jag gör med morötterna från affären gör de flesta med sina kläder och prylar.

Saker som kostar oss pengar eller möda bryr vi oss om att vårda. En dyr kofta handtvättar vi gärna. Och bara det bidrar ju till att den håller bättre. Kanske skulle våra billiga koftor hålla nästan lika bra om vi tog oss tid att vårda dem ömt? Men det gör vi sällan, för vi värdesätter inte det arbete som ligger bakom. Det finns människor som på allvar tror att kläder tillverkas genom att man stoppar in en rulle tyg i en maskin som sedan spottar ut en kavaj, eller skjorta beroende på vilken knapp man tryck in. Så är det förstås inte. Ännu på tvåtusentalet behövs den mänskliga handen för att framställa kläder.

Riktigt långt tillbaka i tiden odlade man linet, som spanns till tråden som vävde tyget som blev till plagget. Då värdesatte man verkligen sina kläder. Och när plaggen var så slitna att de inte gick att använda gjorde man trasor av dem och vävde dekorativa mattor.

Men man måste inte gå fullt så långt tillbaka för att hitta andra konsumtionsmönster.  När min mamma var barn var det fortfarande vanligt att man sydde sina egna kläder efter mönster som kunde beställas i veckotidningar. Det var tidskrävande och omständigt – men resultatet blev hållbara plagg som kunde bäras och ärvas av många barn. Och de plagg man köpte nya var relativt dyra och påkostade och gjorda för att hålla i många år. Ibland undrar jag om det kommer att finnas några vintageplagg för våra barnbarn? Nästan inga plagg som tillverkas idag kommer hålla tills dess.  Dels för att kvaliten är undermålig. Dels för att vi inte längre vet hur vi ska vårda dem. Dels för att vi har för mycket pengar för att bry oss.

Just därför är den här folkrörelsen med människor som odlar, slöjdar och vårdar sina prylar så fruktansvärt viktig.  Vi nutidsmänniskor behöver skapa själva för att bli medvetna om sakers värde. Det gör oss snålare med resurserna.

Det här inlägget är en del av mitt tema Snålveckan – här kan du läsa mer, hitta tips och recept för den lilla plånboken!