Vi har för mycket pengar för att bry oss

Snålveckan. Jag har ett stort trädgårdsland i ena hörnet av min tomt. En snäll granne körde upp det med traktor när vi flyttade hit. Då hade marken inte odlats på tjugo år, men han försäkrade att det en gång i tiden hade frambringat byns finaste grönsaker. Nu kämpar jag med mitt land från tidig vår till sen höst. Så fort tjälen går ur marken ska jorden bearbetas. Den ska vändas och gödslas och dras i räta rader. Sedan ska frön sås. Morotsfröna är värst. Om jag är för ivrig och jorden är för kall och blöt så ruttnar de bort allesammans. Och hamnar de för tätt i fåran får jag ett väldigt besvär med att gallra längre fram på sommaren. Och blåser det när jag sår flyger morotsfröna iväg och hamnar överallt där de inte ska vara.

Man får inte glömma att vattna de små plantorna. Helst med regnvatten som stått i en tunna och blivit ljummet. Annars kyls jorden ner för mycket. Snart är det dags att rycka ogräsen med roten. Ibland är det svårt att se skillnad på revsmörblommans lömska blad och morotens. Första sommaren sparade jag revsmörblomman och rensade ut alla morötter. Det misstaget gör jag aldrig om. Nu märker jag ut morotsraderna noggrant så att inga förväxlingar kan ske. I mitten av juli – om jag har tur – skördas mina första morötter efter många veckors spänd väntan. Några är korta och tjocka, andra långa och smala. Vissa har två ben och ser ut som ett par byxor med grön blast som överkropp. Ibland snurrar benen ihop sig så att moroten verkar kissnödiga. Några är söta och mjälla, andra hinner jag inte skörda i rätt tid och de bli överväxta och träiga. Men jag äter dem ändå. Jag äter varenda en med andakt för jag minns vilket arbete som ligger bakom.

När hösten kommer och sommarens morötter tagit slut köper jag nya från mataffären. De ser likadana ut allihop. Raka, tjocka, stora. Alla avarter har rensats ut. De smakar helt annorlunda än de som vuxit i hörnet av min tomt. De har en svag ton av pappkartong och när de legat i kylen för länge och skrumpnat i toppen så slänger jag dem på komposten utan en sekunds eftertanke. Morötter är så billiga att köpa nya.

Precis som jag gör med morötterna från affären gör de flesta med sina kläder och prylar.

Saker som kostar oss pengar eller möda bryr vi oss om att vårda. En dyr kofta handtvättar vi gärna. Och bara det bidrar ju till att den håller bättre. Kanske skulle våra billiga koftor hålla nästan lika bra om vi tog oss tid att vårda dem ömt? Men det gör vi sällan, för vi värdesätter inte det arbete som ligger bakom. Det finns människor som på allvar tror att kläder tillverkas genom att man stoppar in en rulle tyg i en maskin som sedan spottar ut en kavaj, eller skjorta beroende på vilken knapp man tryck in. Så är det förstås inte. Ännu på tvåtusentalet behövs den mänskliga handen för att framställa kläder.

Riktigt långt tillbaka i tiden odlade man linet, som spanns till tråden som vävde tyget som blev till plagget. Då värdesatte man verkligen sina kläder. Och när plaggen var så slitna att de inte gick att använda gjorde man trasor av dem och vävde dekorativa mattor.

Men man måste inte gå fullt så långt tillbaka för att hitta andra konsumtionsmönster.  När min mamma var barn var det fortfarande vanligt att man sydde sina egna kläder efter mönster som kunde beställas i veckotidningar. Det var tidskrävande och omständigt – men resultatet blev hållbara plagg som kunde bäras och ärvas av många barn. Och de plagg man köpte nya var relativt dyra och påkostade och gjorda för att hålla i många år. Ibland undrar jag om det kommer att finnas några vintageplagg för våra barnbarn? Nästan inga plagg som tillverkas idag kommer hålla tills dess.  Dels för att kvaliten är undermålig. Dels för att vi inte längre vet hur vi ska vårda dem. Dels för att vi har för mycket pengar för att bry oss.

Just därför är den här folkrörelsen med människor som odlar, slöjdar och vårdar sina prylar så fruktansvärt viktig.  Vi nutidsmänniskor behöver skapa själva för att bli medvetna om sakers värde. Det gör oss snålare med resurserna.

Det här inlägget är en del av mitt tema Snålveckanhär kan du läsa mer, hitta tips och recept för den lilla plånboken!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

67 kommentarer på “Vi har för mycket pengar för att bry oss”

  1. Bra skrivet Clara! Mina tankar går till alla möbler som masstillverkas och inte göra för att hålla speciellt länge. Jag älskar blocket, loppis och auktion. Det är min typ av affär när jag behöver något hem. Så medans alla åker till IKEA så finkammar jag dessa butiker istället för fynd som kommer hålla betydligt längre och kosta mig
    mindre 👌

    1. Efter 8 år hos oss och massa år hos någon okänd var vår loppisfyndade wegner-soffa från 60-talet slut… Eller, stoppningen var slut och tyget kändes inte överdrivet fräscht precis. Så… Nu väntar vi spänt på att få tillbaka vår soffa med ny stoppning och nytt tyg från tapetseraren.

  2. Om man syr kläderna själv är ofta kvalitén på tyget dessutom sämre än förr men ibland hittar man guldkorn som iaf håller två barn. Vi har några ärvda kläder från 80-talet som hållit fem barn…

  3. Åh jag håller med. Jag odlar ingen egen mat, men jag plockar alltid massvis av svamp och bär under sommarmånaderna. Och så rädd som jag är om den svampen. Inte en enda liten svamp för går ill spillo, för den tog ju sådan lång tid att hitta och jag minns hur glad jag blev för varenda liten svamp. Tänk om man vore lika rädd om all mat.

  4. Hej! Såg ett program “Eden” på “himlen tv 7”. Det handlade om hur man kan förenkla sitt
    trädgårdsarbete, blev såå inspirerad. Kanske ngt också för er. 🙂

  5. Alltså wow! Så himla träffsäkert och klokt, huvudet på spiken verkligen!

    Kan inte annat än hålla med, och har själv funderat mycket i dessa banor de senaste åren.

    Jobbar successivt på att förändra mitt eget beteende. Min man och jag strävar efter att bli självförsörjande på frukt och grönsaker på sikt. Vi försöker konsumera medvetet och vårda det vi har.

    Jag delar med mig av liknande tankar och skriver om vår resa på min blogg. Genom det har jag hittat många likasinnade, vilket känns så fint ♥ Man känner sig lätt lite ensam annars, i vårt samhälle som är väldigt inriktat på konsumtion, slit och släng.

    Tack för ett superbra inlägg och inspirerande blogg!

  6. Några tips hur en som storstadsboende heltidsarbetande småbarnsmamma ska hinna med också detta? Att odla morötter och sy egna kläder? Den lilla tid jag har över försöker jag ägna åt mina barn. Visst kan jag flytta ut på landet men det fungerar inte på grund av barnens pappa och situationen kring det. Det är lätt att leva rätt och riktigt när en har blivit given förutsättningar för det men snälla sluta ge dåligt samvete och ytterligare stress till oss som inte har det.

    1. Låt barnen vara med! Man kan odla många kryddor och grönsaker i kruka, utan att behöva ett helt trädgårdsland. Vill du inte sträcka sig så långt att sy egna kläder kan du testa broderi eller korsstygn kanske? Att skapa med lera, måla eller pyssla är också bra sätt för dina barn att lära sig hur mycket tid som läggs på skapande 🙂

      1. Ja visst låter jag barnen vara med, saknade bara ett uns ödmjukhet i den moralistiska och husmorssentimentala tonen hos Clara. Alla är inte rika på tid, och heller inte ork att lägga ner hårt arbete på alla moment i vardagen.

    2. Fast vadå blivit given förutsättningar? Det är ju oftast resultatet av val man har gjort. Säger inte att det är lätt eller rätt att göra på ett visst sätt och är medveten om att förutsättningarna ser olika ut för olika personer men det är ingen som ger bort hus med odlingsmark utan det är ett val man gör att bosätta sig så. Och andra personer gör andra val. Men att bli mer medveten om hur mycket slit som ligger bakom det som produceras kräver inte att man flyttar ut på landet.

      1. Vissa saker väljer vi, andra inte. Det är inte alla som har möjlighet att bo på landet. Jag håller fullständigt med Clara om vikten av att värdesätta det vi har runt omkring oss, och vikten av en motrörelse mot slit och släng-kulturen. Men det jag är kritisk mot är den rätt självgoda tonen av att alla borde, likt husmödrar förr i tiden, brodera och odla och sådant tar tid. Och alla är inte rika på (eller har getts förutsättningar för) tid.

    3. Fast, läs igen, det är ju inte alls det hon skriver. Hon menar ju att vi ska vårda det vi har och inte köpa och slänga i onödan, och det går ju oavsett hur en jobbar eller bor. Det med odlingen är ju bara ett illustrerande exempel.

      1. Nej, jag läste henne så att vi alla borde lägga ner både mer tid hårdare arbete på att göra själv och mitt kritiska inlägg handlade om att alla inte givits de förutsättningar (det vill säga tid) som det kräver.

        1. Tanken är väl mer att ge folk en tankeställare. Att odla och sy är ju exempel som funkar för vissa men inte för andra. Du gör väl kanske annat som är minst lika bra. Man får ju anpassa efter sin egna situation. Alla har vi lika många timmar på ett dygn så det handlar mer om hur och vad vi prioriterar och det varierar beroende var i livet man befinner sig. Det är ingen som sagt att du ska odla och sy dina egna kläder men om man gör det så är det väldigt bra. Du kanske går/cyklar till och från jobbet vilket ju är bra ur miljösynpunkt medan andra är tvungna att ta bilen.

    4. Jag läste Claras inlägg på ett helt annat sätt – att vi måste lära oss att saker och ting har ett värde. Att köpa en byrå till barnrummet på Myrorna istället för IKEA, att välja att ta barnet och en picknickkorg till parken istället för att köpa ännu en billig leksak för att sysselsätta barnet med, att lära sig att sy fast en lös knapp eller laga ett hål istället för att slänga ett helt plagg – det är ju det som kan göra mycket skillnad, både för plånboken och för miljön och det finns många olika sätt att leva “rätt” (om man nu vill kalla det så).

      1. Att leta byrå på loppis kan kräva fler utflykter och på Ikea vet en att en kommer hem direkt med byrån en söker. Återigen handlar det om tid och inget annat. En del har tid att söka på loppis, grattis. Andra har inte den tiden, och tar så att säga det säkra före det osäkra och åker direkt till Ikea för att köpa den lika billiga byrån där. Det handlar inte bara om att vi har för mycket pengar, eller bara vill ha nytt. Ibland råkar det vara det mest tidsbesparande och då blir det det enda alternativet.

        1. Förstår inte varför alla dissar IKEA. Budskapet i texten tycker jag handlar om att vårda sina saker, och en byrå från IKEA kan väl för ägaren vara minst lika värdefull som ett loppisfynd eller Svenskt Tenn, men att vi inte tar tiden att vårda eftersom vi hellre köper en ny byrå istället?
          Vägrar skämmas för mina Ikea-möbler och retar mig på den här förtäckta snobbigheten som finns i vissa kommentarer. Testa att leva i skuldsanering i flera år istället… Då blir man rädd om det man har.

    5. Det handlar inte om det, det handlar om att vara medveten om våra konsumtionsmönster. Att veta hur saker framställs och varifrån det man konsumerar kommer ifrån. Att ifrågasätta om man verkligen behöver ett par skor till när man redan har flera par hemma. Lära sig om material och kvalité

      1. Kanske svårt att ha tid för det [att bli medveten; att veta genom att söka kunskap; att ifrågasätta; att lära sig mer] om man har mycket annat att tänka på. 🙂

    6. Men om man känner att mitt liv har blivit (utan att jag riktigt valt det själv) ett liv med bara tid och rum för slit och släng… Skulle man inte kunna översätta Claras tänk till något litet eget skapande som kanske ändå är möjligt? Tänker t.ex. på jul- och påskpynt. Något skruttigt som barnen gjort på förskolan eller hemma en lördagsförmiddag kan bli så mycket mer värt att spara än helt ok men själlösa nya pynt som man plockar på sig i affären bara för att man måste ha något vad som helst. Säger inte att du gör just så utan vill mer peka på principen.

      1. Det tror jag verkligen på! Barnens skapade alster (och mina egna taffliga försök till dylikt) blir ju ofta de finaste och mest värdefulla.

    7. Sara, jag tror du missuppfattar inlägget. Det viktiga att ta med sig ifrån det Clara skrivit är att vi ska bli bättre på att förstå sakers värde och vårda dem, oavsett vad de kostat eller om vi behövt anstränga oss mycket för att få dem. Du behöver alltså inte börja odla eller sy egna kläder. Däremot kan det vara bra att stanna upp och vara tacksam över att någon annan sytt din kjol eller odlat moroten på din tallrik, och vilket fantastiskt värde det ger även om du inte behövt betala så mycket för det!

      1. Åh vad bra förklarat!
        Att värdera även moroten och klädesplagget högt. För ingenting är ju egentligen “billigt” i både pengar och tid, det är alltid någon som får betala, oftast naturen själv eller människor i fattiga länder. Och i slutändan såklart vi själva, men då är det kanske för sent.

      2. Precis så uppfattade jag också det. Det var inga krav utan mer en uppmuntran till eftertanke. Jag tycker att det var ett bra inlägg. Jag har möjlighet till att odla men gör det väldigt sällan pga att jag inte har tid att vara i kolonin frekvent för att hålla borta ogräs o vattna. Har inget dåligt samvete för det. Känner inget krav efter texten heller. Hela bloggen handlar enligt mig om eftertanke och att vara resurssmart och det inspirerar mig. Men jag känner inte att jag måste göra allt som Clara pratar om. Den ekvationen hade inte gått ihop.

    8. Oj jag tänkte precis samma sak. Kände mig plötsligt skamsen över att jag köpte euroshopper-tonfisk igår och äter det billigaste vitaste toastbrödet. Skulle inte orka odla, har kolonilott och trädgård men orkar knappt städa det rent. Man gör det man kan, och det får lov att vara nog. Kanske läste texten fel men det slog an en liten smärtsam sträng av att inte vara eller göra nog.

    9. Visst kan jag tycka att Clara ibland glorifierar livet på landet, bor själv i förort i radhus och jobbar heltid och har tre barn. Och längtar inte alls till lantliv. Men andemeningen i detta inlägg var väl ändå inte att alla skulle odla egen mat och sy egna kläder, utan att värdesätta och vårda det vi har, kläder eller mat, för att spara resurser. Oavsett om det är köpt eller hemmagjort.

      1. Men alltså, om något Clara skriver inte går att applicera på just ditt liv, bara gå vidare. Inlägget manade till eftertanke, inte att du ska odla eller väva. Offerallen börjar sälja slut…

        1. Jag får sy min egen då 🙂
          Skämt åsido, att skriva blogginlägg där en uppmanar hur folk borde leva liksom är ju att be om mothugg för såna (som jag) som inte tycker det är så enkelt att leva upp till dessa borden. En liten dos ödmjukhet är egentligen allt jag begär när det kommer till att ta fram pekpinnarna.

    10. Sara: jag tycker du ska ta det lugnt – allt hänger inte på morötterna. 😉 Jag bor också i stan och avskyr matlagning. Har ingen talang eller lust till odling heller utan betalar gärna för att proffs odlar min mat. Mina morötter kommer från Skåne (enligt påsen) och är färdigsköljda och skalade. Söta, små och knapriga, absolut ingen kartongsmak. En Ikea-hylla köpte jag för femton år sedan också efter att ha haft böckerna i flyttkartonger i två år (hittade aldrig någon passande hylla på loppis). Dock äger jag ingen bil och har flugit tre ggr på tio år (inom Europa). Detta att jämföra med Clara och hennes familj, som släppt ut över 6 ton CO2 under ett år endast med sina flygresor (då är inte ev inrikesflyg, mellanlandningar och buisness class inräknat vilket ger mer utsläpp). Det blir en del morötter det. För att nå klimatmålen kan varje person endast släppa ut 1-2 ton CO2/år… Bra att många tänker till över sin konsumtion men jag tror att vi måste börja tänka i större banor på det som verkligen gör skillnad och inte bara på smådetaljer.

      1. Hear, hear! Intressant, ja ibland är det svårt att se bjälken i sitt eget öga..
        Och samtidigt, vi gör säkert så gott vi kan allihop, Clara har säkert jättegoda anledningar till att flyga hit och dit, och jag har sannerligen mina för att jag ibland köper nya strumpor istället för att lägga ner en kväll på att laga mina gamla.

    11. Tja, min mamma hann med det och fyra ungar. Men hon läste inte så många bloggar på åttiotalet som tog upp så mycket tid 😛 Vi hade kolonilott och hon sydde mycket av våra kläder, jag lärde mig sy jag med, och rensat ogräs har vi gjort måååånga timmar.

  7. Jag önskar verkligen att jag kunde sy! Jag skulle så gärna vilja ha större möjlighet att lappa och laga, sy till och sy om och även sy egna kläder. I dagsläget har jag ingen som kan visa hur man gör och jag har efterlyst både syslöljd och träslöjd hos vårt lokala ABF men intresset är svalt.
    Jag tänker att jag kan iallafall köpa en symaskin att träna mig på, om jag bara skulle komma till skott 🙂

  8. Sen vi flyttade till hus, efter att ha bott i lgh i centrala Stockholm, har jag försökt odla så mycket jag kan. I början gick jag banarnas och odlade ALLT. Men det blev alldeles för mycket jobb + att trädgården är alldeles för liten..,,Nu blir det bara sånt vi gillar, potatis, morötter, sallad etc. men det bidrar till att alla äter med andakt för de vet vilket jobb som ligger bakom- precis som du säger.
    Kommunen jag bor i gjorde ett försök att få folk att odla genom att skänka jord och pallkragar att ställa på innergårdar och allmänna ytor så att alla som ville kunde odla – sådana initiativ älskar jag!

  9. Så EXTREMT viktig text.

    Jag läser en textil utbildning och har många gånger förvånats över människors okunskap om hur kläder tillverkas, alltså även människor som studerar samma som jag. Vid en föreläsning hade vi en student som inte för sitt liv kunde förstå att föreläsaren menade att det sitter riktiga människor vid vanliga symaskiner och tillverkar våra kläder. Och personen i fråga var inte ensam visade det sig.

    Mer upplysande, inspirerande och tänkvärda texter som denna!
    Ha en bra dag!

  10. Otroligt bra och tänkvärt……
    Egentligen ganska hemskt att tänka på hur långt denna konsumtionshets har gått; att vårda det man har, sy sina egna kläder, odla själv osv borde vara en självklarhet. Alla kan naturligtvis inte sy eller odla, men det är själva tänket bakom vårt sätt att leva/konsumera som är vktigt att ändra på…… tänk på allt överflöd som produceras i vår del av världen….
    Tack bästa Clara för en helt underbar blogg!

  11. Her er et innlegg jeg kan si fullt og helt Ja og Amen til!!! Jeg er vokst opp på 60-tallet i en familie m dårlig råd. Alt jeg fikk av klær og ting, var etter lang ønsking og sparing. Derfor ble det en selvfølge å ta vare på det. Vi kastet nesten aldri mat. Leker og bøker jeg vokste fra, gikk til barnehjem, da min far vokste opp på barnehjem på 1920-tallet (DET var harde realiteter!). Den dag idag, med relativt romslig økonomi, klarer jeg virkelig ikke å akseptere, for meg selv, kjøp og kast-mentaliteten. Jeg stopper min mammas håndstrikkede ullsokker og mine fine Selbu strikkevotter, og mine kollegaer bare måper. Jeg bruker lang tid på å overbevise meg selv om at jeg trenger noe nytt, men når det er anskaffet tar jeg vare på det, fordi det ligger tid og vurdering og venting bak kjøpet, det kjøpes ikke på impuls og instant gratification.
    Jeg skulle gjerne ha dyrket grønnsaker,men uten en hage blir det kun tomater og annet smått i krukker. De smaker hundretusenmillioner ganger bedre enn alle andre kjøpetomater!
    Takk for en inspirerende blogg.

  12. Vilket fint inlägg, ömt skrivet och väldigt klokt.
    Jag ska på Antikmässan idag, där ska jag köpa mig något vackert och vårda det väl.

  13. Fantastiskt bra inlägg. Tänker på alla de som sliter i fabriker under usla förhållande med knappt någon lön. En del långt ifrån sina familjer, får inte träffa sina barn o s v. Det är så lätt att blunda. Alla de som tycker shopping är en livsstil och alltid ska ha de senaste, tänker de aldrig på hur deras sätt att leva drabbar andra….Skrämmande.

  14. Min mamma sydde majoriteten av sina kläder när hon var ugn, inklusive sin brudklänning. Jag själv har inte kunskapen för det men försöker hitta mina egna sätt att jobba kring hållbarhet. Kläder och prylar får gärna kosta lite mer och istället köpas mer sällan. Min förhoppning är då att människorna som tillverkat plagget eller prylen har fått en skälig lön samt att kvaliteten är högre, vilket förhoppningsvis resulterar i en lång hållbarhet.

    Tyvärr är “slit-och-släng”-mentaliteten ganska utbredd i dag. Halva umgängeskretsen handlar billigt från Kina för “då kan man köpa nytt när man tröttnat”.

  15. Vilket fantastiskt inlägg! Och viktigt! Jag vill verkligen slå ett slag för textil hållbarhet. Det är verkligen inte lätt, då textilindustrin är riktigt dålig för miljön. Det är inget annat än minskad konsumtion som gäller, och det får man genom att köpa kvalité, ta hand om det man har och faktiskt, att inte följa modet särskilt hårt. Att ha få plagg med många kombinationsmöjligheter är grejen, men att hitta kläder i material av hög kvalite blir bara svårare och svårare då kedjorna envisas med att blanda in syntetmaterial i nästan allt. Visst, bomull är inte bra ur miljösynpunkt, men ett plagg i hälften bomull/polyester blir obönhörligen kortlivat pga att de olika fiberlängderna gör att plagget blir nopprigt på nolltid. Hellre ETT plagg av bomull som har en förhållandevis lång livslängd, än tio plagg i blandmaterial med samma livslängd som ett.

  16. Så klokt och viktigt inlägg!
    Kan bara hålla med!
    Jag har de senaste åren kämpat för att göra mig fri från konsumtionshetsen/beroendet. Det är inte lätt, eftersom det sitter så djupt i vår kultur. Men skam den som ger sig!
    Tex ska jag nu när det är fasta, inte köpa några kläder, grejer etc på 40 dagar. Och heller inte göra en lång lista på saker att köpa efter fastan, utan vårda och uppskatta det jag har.

  17. Tack och lov att jag växte upp med föräldrar som både odlade och sydde egna kläder och lärde mig hur man gör. Mina föräldrar gjorde detta mycket för att de levde på en låg lön och hade inte råd att köpa allt. När våra barn var små sydde jag och stickade mycket till dem och mig och våra barn i sin tur gör likadant. Visst krävs det tid men mycket är också om man är intresserad och tycker det är roligt. Odla är jag och min man inte bra på fast vi har möjlighet. Vi odlar dock många olika kryddor. Det finns så många lokala duktiga odlare som säljer sina grönsaker på torget på lördagar och vi gynnar dom.
    Kvalitet och smak på de varor vi konsumerar är viktigt!

  18. Vilket underbart tema. Älskar din kreativitet och iderikedom som utvecklar branschen. Heja dig (och dina medarbetare) bra gjort!

  19. Det är både sorgligt och på samma gång hoppfullt 🙂 Jag anar en stark och spirande liten revolution för att våra barn och barnbarn också ska få uppleva kvalitet och kläder som hållt i generationer!
    För några veckor sedan spelade jag in ett poddavsnitt av Friluftspodden på ämnet, om alternativen till att köpa ny friluftsutrustning. Vi pratar om det braiga i att köpa begagnat och att det ibland håller högre kvalité än nya saker 🙂
    Hälsningar Linnea på Friluftspodden

  20. Vet du en underbar grej? Försäljningen av modetyger ökar ständigt i Sverige. Det vet jag eftersom jag är gift med tyghandlaren som driver Sveriges största tygaffärer. Jag blir så rörd när jag tänker på vad det faktiskt betyder, att allt fler syr sina egna kläder. Och vad händer när man syr sina egna kläder? Jo, kläderna får större emotionellt värde och vi tar hand om dom bättre. Mindre slit och släng, helt enkelt!

  21. Underbart inlägg! Har tänkt så mycket på detta och det finns verkligen mycket vi kan lära av äldre generationer. Och ingen kan säga att det inte är modernt för det är ju både bra för plånboken och miljön! 🙂 Känner ingen som är så bra på att ta till vara på allt som min 92-åriga mormor. Hon slänger i princip aldrig mat och är så noga med att inget går till spillo. Som att istället för att slänga brödet när det blir torrt, torka det och mala det till ströbröd. Och istället för att slänga en fryspåse som använts en gång, tvätta av den, hänga på tork och sen använda igen:) Tycker det är så fint att se den tacksamhet och vördnad många äldre har för både mat och saker, även om det kan vara svårt att förstå för vår generation som (generellt) inte varit med om den fattigdom som ju faktiskt fanns på många ställen i Sverige för bara knappt ett sekel sen.

    1. Hihi, tänker på min gamla faster som sparar brödsmulorna och tar dem på filen nästa morgon 😉 och skriver brev till min födelsedag på gamla almanackssidor 🙂 Självklart har det präglat dem att växa upp under fattiga tider och för min fasters del under andra världskriget – det fanns ju ingen möjlighet till dagens konsumtion på den tiden.

  22. Gick på antikmässan när jag kom hem ville jag bara skriva på face att vi alla kan slänga bort det digitala samhället. Utom när det gäller vård men all denna teknik det är döden. När man kunde få ett kulturellt samhälle som på 70 talet som inte finns längre. Du hade älskat antikmässan. Men man måste ha stor plånbok.

  23. Bra inlägg. Jag odlar ingenting tyvärr men jag både lever och jobbar med antikviteter, beg prylar och återbruk av främst textil så det ligger mig varmt om hjärtat. Förutom det uppenbart positiva för plånbok och miljö får man dessutom ett hem och en garderob som är unik, saker man bryr sig om.
    Är man fattig har man kanske inte så mycket att välja på än att lappa och laga, men jag blir så glad när det här “tänket” finns även hos dem som kanske har råd med slit och släng utan problem.

  24. Så rätt, så rätt! 👍
    (Jag tvättar också alla disktrasor) Gör shorts av barnens byxor, som gått sönder på knäna! Men köper också alldeles för mkt och för billigt som jag inte vårdar tillräckligt…

  25. En mycket välskriven och viktig text! Jag hoppas att vi kan få den här rörelsen att växa!

  26. Var och en blir salig på sin fason. Själv har jag valt att inte lägga världsansvaret på egna axlar utan tror att världsordningen kommer störta genom kollektiva processer vad det lider. Under tiden spar jag till en vespa så jag slipper gå överallt i den miljonstad jag bor och kan lägga återstående tid på ännu större tankar, samt eventuellt en kopp kaffe (vette fan om det är ekologiskt ens) och lite gött tjöt med grannarna. Vi gräver där vi står, så var det bra med den saken.

  27. Bra skrivet! Tänker så mycket på det där dagligen.. Har billiga HM-plagg som jag haft i 10 år för att jag vårdat dem, men de få plagg jag köper därifrån idag håller ju knappt ens en vecka under normal användning. Tack och lov för loppisar, de möjliggör det för mig att köpa plagg av bra kvalitet (och med 50 år på nacken).

  28. Vilken jättefin text! Sätter ord på många av mina funderingar det senaste. Jag går även och funderar på följande: Om vi hade jobbat mindre, och därmed haft aningen mindre pengar – Hade vi levt mer hållbart då? Då vi hade haft mer tid att förvalta det vi har, mer tid att vara kreativa och sätta oss ner för att sy, mer tid att laga mat ifrån grunden och skippa halvfabrikat…? Jag vet inte, men jag tror att jag själv hade funkat så. Ju mer vi jobbar desto mindre tid har vi att bara vara och ta hand om det vi har (inkl. våra egna kroppar och själar).