Jag hade verkligen tänkt fota mycket här i Spanien. Det är ju så bildmässigt med turkost vatten, stora fruktfat och dignande citronträd. Men jag orkar inte ta med mig kameran ut på dagarna. Min ledighetsbehov är så starkt att jag inte orkar tänka jobb en sekund när jag gör saker med familjen. Ett sundhetstecken kanske?

Det fina med att komma bort så här är att man får perspektiv på saker. Under det senast året som passerat har jag lanserat ett klädmärke (och fyra kollektioner), gjort tre böcker (varav en har lanserats och två kommer i vår) och dessutom startat ett kontor i stan. Nu upptäcker jag att jag för första gången på väldigt länge inte har ett nytt projekt som måste hanteras. Sedan 2011 har jag till exempel alltid jobbat med flera parallella böcker – för att nu inte ha kontrakt på en enda. Jag har flera nya idéer och uppslag på böcker och projekt.  Men vet ni? Jag tänkte unna mig en nya-projekt-paus. Till i oktober.

Det känns lite läskigt – men framförallt väldigt skönt. Från nu till då ska jag inte dra igång några nya stora projekt. Inte skriva något, inte klämma fram något nytt. Bara hantera det jobb som jag måste göra och resterande tid istället fokusera på att utveckla andra sidor av mitt skapande. Främst målandet och musiken. Vi får se vad det leder till. Det behöver inte leda till någonting. Jag gör det för att det ger mig glädje och energi.  Men också för att om man inte pausar vissa saker kan man inte hänge sig åt andra saker. Under de månader under min utmattning då jag jobbade som minst kom jag på idéer som tagit mig ända hit. Nu är det dags för en liknande paus. Men frivillig den här gången – och jag ska ju inte sluta jobba. Men göra lite mindre. Dessutom ska jag fokusera på min hälsa. Ta mig mer tid för att träna och äta vettigt och gå på spa och ta hand om mig själv.

Den här insikten hade jag inte nått om jag inte åkt hit och fått stänga av allt i några veckor. Och om jag inte tagit in min assistent Charlotte som för första gången skapat lite luft i mitt schema och lugn i min inkorg.