Hur jag mediterar

Jag ligger i sängen med slutna ögon och frammanar en plats jag älskar. Jag hamnar i trapphuset hemma hos farmor. Den gröna väggpanelen, golvet som knarrar för varje steg och den kalla, lenslitna ledstången under handen. Jag hör det svaga surrandet och dunset från en fluga som inte tar sig ut. Spridda röster från trädgården. Då och då skallrar det i rutorna när en lastbil kör förbi på vägen. I övrigt är det tyst.  Vi är här för att ställa iordning huset inför sommaren. Men farmor finns inte längre.

Platsen tar mig ännu längre tillbaka. En vindlande färd. Jag är sex år och morgonpigg. Vaknar vid femtiden och väntar otåligt på att Anna ska stiga upp. Men farmor är lika morgonpigg som jag och nerifrån köket hörs hennes klirrande i kaffekopparna med guldkant och kannan av röd emalj. Fikabröd som plockas fram ur det stora skafferiet man kan gå in. Jag tar mod till mig och rusar till henne, genom kallfarstun ner för trappan. Vågar inte se mot det svarta vindshålet ovanför. Det är nästan minusgrader i trapphuset och fötterna blir till isbitar. Men i köket är det varmt och solen kastar blekt gula rektanglar.

På köksbordet står en korg av rotslöjd. I den har farmor lagt bullar och en särskild sorts kaka med vit glasyr och syltade apelsinskal. Ur lådan under kökssoffan tar hon fram ett par stickade strumpor jag trär på mina kalla fötterna. Ur en annan låda i kökssoffan plockar hon fram farfars myntsorterare, från när han körde buss.  Jag leker med den en lång stund. Sorterar de ärgade slantarna i de olika facken.

Farmors hus är overkligt och magiskt. Med lönnfack, draperier, små konstig vrår och garderober som går i baklås när man leker i dem. Uppstoppade örnar, byråer fyllda med porslinsfigurer, cigarrer, tidningsurklipp, fotografier, gamla tändstickor och smycken. På en hylla står suddiga fotografier av farmors systrar som dog i tonåren. I ett hörnskåp invändigt klätt med röd sammet finns en samling handmålade glas och karaffer. Bakom dem sitter en bild av Mao fastnålad.

Farmors hus är overkligt, magiskt och ganska läskigt. I det kalla trapphuset är hålet upp till vinden som ett öppet sår i taket. Jag är rädd för det där svarta. Men blicken dras dit. Och i det blå rummet står en enorm orgel med ett ihåligt, hest läte. Den väser otäckt när man trampar på de tunga pedalerna.

Jag och Anna får en peng av farmor, går till Jourlivs och köper en mjölkliter och kolabönor. Stannar och gungar i den stora gungställningen uppe i backen bakom hotellet. Känner ilandet i magen när farten blir som högst. Vi bestämmer att Vithatten borde döpas om till Moder Jords Tuttar, eftersom berget ser ut som två toppiga bröst. När gungan pendlar ser vi farmors hus nedanför vägen. Ögat fastnar på spetsgardinerna. Visst rör det sig i vindsfönstret? Står det någon där uppe?

På kvällen görs bäddsoffan iordning igen. De vuxna är nere och umgås, men för mig och Anna är det läggdags. Ovanför soffan hänger en tavla av en bister fiskargubbe. I dunklet tycker jag att hans ögon söker mina. Det knäpper i elementen, raspar i väggarna och ibland låter det som att någon tassar bakom draperiet i det blå rummet. Men vi vågar inte öppna dörren och ropa på pappa. Istället kryper vi närmare varandra under de tunga yllefiltarna. Drar täcket över huvudet.

Tankarna vindlar vidare och nu är jag lite äldre. Men jag ligger i samma bäddsoffa i samma rum. Fiskargubben skrämmer mig inte längre men det svarta hålet till vinden är fortfarande otäckt. Ur bokhyllan har jag hämtat Polisen lägger pussel. En gammal bok med rysliga brottsfall. Jag ser svartvita bilder på giftmördare, mordbrännare, hustruplågare och bedragare. Läser om deras tillvägagångssätt och deras straff. Ryser och hör med ena örat på min pappa och farbror Lars som bäddar iordning sina sängar för natten. Går omkring i kalsonger och borstar tänderna och pratar om gamla tider. De kan inte låta bli att skrämmas oss. Berättar om när de var små och farmor och farfar hade blomsteraffär och begravningsbyrå i huset. Hur farfar fick åka och skrapa ner en man som skjutit sig själv med en älgstudsare i en garderob. Det blir nästan för läskigt. Jag skjuter in boken under bäddsoffan och kryper längre ner under täcket. Ber pappa lämna en glipa i draperiet till det blå rummet.

Så mediterar jag. Blundar, frammanar en plats jag älskar och låter tankarna följa med mig dit. När jag återigen öppnar ögonen kan en halvtimme ha passerat. Och jag är alldeles samlad och lugn.

En annan slags meditation…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 kommentarer på “Hur jag mediterar”

  1. Du skriver så fint och målande Clara! ♥ Man kan liksom se allt det där du berättar om framför sig.

    Låter som en härlig meditationsteknik, får nog ta och prova den. Tack för tipset!

  2. Varje gång du berättar om din barndom låter det så magiskt! Skulle gärna läsa en roman som är baserad på dina minnen från din barndom:)

  3. Spännande sätt att meditera på! Att visualisera på ett så detaljrikt sätt och gå tillbaka till en barndoms händelse å plats och observera de känslor å tankar som fanns då. Har mer prövat klassisk meditation, fint med inspiration. Ska pröva 😊

  4. Åh så härligt sätt att meditera på! Och vilka fina minnen. (Och lite läskiga med.)

    Jag var med i en meditationsgrupp för många år sedan, en gång hamnade jag spontant i mina farföräldrars hus, gick omkring där och såg på saker. Det var en sak jag gjorde där som förbryllade mig men då jag senare berättade för pappa, kunde han förklara det.

  5. Så mysigt att läsa det här! Både om hur du kopplar av och dina minnen. Skriv gärna fler såna här inlägg!

  6. Vilken konstnär du är Clara. Jag kan känna doften, nästan känna smaken k munnen av det du berättar. Flyger tillbaka till mitt barndomshem med kallvindsrum där gamla sköra spetsgardiner rörde sig uppe i fönstret på det gamla timmerhus från ett annat sekel. Hör flugorna surra i vårvärmen mot husväggen i Bygdom i Arnäsvall. Tack för att du förgyller min vardag via din blogg och er podd!

  7. Är själv uppvuxen i byn där din farmor och farfar bodde, jag kan se deras ansikten framför mig när du skriver om dom. Hela byn andas meditation😊