Efter-maten-lugnet har sÀnkt sig pÄ verandan. Bara Jakob,  jag och hunden. Barnen Àr ute och vittjar hönsgÄrden pÄ Àgg.

Det Ă€r nĂ„gonting med vĂ€rmen, solen och luften som gör en sĂ„ snĂ€ll. Allting kĂ€nns liksom enkelt och lĂ€tt nu. PĂ„ hemmaplan. Men jag maskar pĂ„ jobbet, försöker hitta enkla genvĂ€gar nĂ€r arbetsron inte vill infinna sig. Och det Ă€r okej – jag ger efter för den kĂ€nslan. Idag skulle jag ha haft redaktionsdag i stan med Erica men istĂ€llet hade vi mötet över telefon sĂ„ att jag samtidigt kunde vattna blommor och plantera.

Jag tror aldrig jag lagt upp en osminkad portrĂ€ttbild hĂ€r pĂ„ bloggen förut.  Men nĂ„gon gĂ„ng ska vara den första. Och nĂ€r jag zoomar in ser jag att jag har fĂ„tt smĂ„, ljusa frĂ€knar över hela ansiktet. Har alltid drömt om frĂ€knar – Jakobs kinder Ă€r översĂ„llade – och det Ă€r sĂ„ vackert.

Titta vilket fint kakfat jag hittat förresten! Matchar sÄ bra med min gula karaff som Àr frÄn samma tid ungefÀr. Kan det vara fyrtiotal eller nÄgot sÄnt?

TĂ€nk att efter att knappt ha haft en trĂ€dgĂ„rd alls  – bara en ogrĂ€sbevuxen grĂ€smatta – kan jag nu gĂ„ ut och plocka det hĂ€r i min trĂ€dgĂ„rd i maj. HĂ€ggmispel, Rosenplister, Tulpaner, PensĂ©er. 

Det Ă€r inte bara jag som Ă€lskar maj. Även Melker Ă€r lycklig. Han som knappt vill gĂ„ ut under vinterhalvĂ„ret ligger nu och steker sig i solen pĂ„ punschverandan hela dagarna.