Idag åkte Jakob och barnen iväg för att träffa släkt medan jag stannade hemma för att jobba lite. Och träffa Susanne som kom förbi med lunch.

Från att ha varit varmt och härligt i en månad har det blivit kallt och blåsigt igen. Tur att jag passade på att bada och vara ute så mycket medan det var varmt.

Det fina är att blomningen stannar upp när det blir kallare. Rosenpionerna och syrenerna håller länge.

Vi satte oss på punchverandan med filtar och tjocksockar.

Melker älskar Susanne och vill alltid sitta bredvid eller allra helst ovanpå henne.

Jag möblerade om lite på verandan förra veckan och flyttade soffan från den ena väggen till den andra och det blev mycket luftigare än innan. Ändrade också tavelväggen och flyttade in några piedestaler.

Tycker att alla dessa dörrfärger är så fina ihop. Engelskt rött, turkost och ockragult som det är på baksidan av den vita dörren som står uppställd.

Susanne hade med sig en helt underbar sallad med perfekt stekt limousinekött. Det är fint att bli bjuden på lunch av en duktig kock!

Vi pratade livet, drömmar och ett roligt jobb vi ska göra tillsammans till veckan. Notera tjocksockarna. I juni.

Regnet smattrade mot rutan och plåttaket.

Till efterrätt hade jag gjort en lingonpaj med kokos och vispgrädde.

Och så blev vi sittande i hur många timmar som helst och bara pratade. Så glad för att ha Susanne i mitt liv!

Nu är det bara några få dagar kvar innan jag går på semester. Som jag längtar! Har tusen projekt jag vill hugga tag i här hemma – och inte ett enda är relaterat till jobb!